Text: Linnea Lindahl
Foto: Privat

Ingela Lewin, 34, köpte sin första ridtravare år 2005 och utbildade och skolade om honom från travhäst till ridhäst med hjälp från sin tränare. När det var dags för hennes fyrbenta vän att pensioneras började hon leta efter en ny häst som hon kunde inleda en ny resa tillsammans med. Även om hon inte hade planerat att köpa ännu en travhäst, så var det just annonser på ridtravare som fångade hennes intresse. Ingela åkte och tittade på den femåriga valacken "Svarten", Chips Brick, som hade fått avsluta sin karriär på travbanan som fyraåring.
– Redan när jag såg honom i stallgången fastnade jag för honom. Han var van vid sadel så jag kunde provrida lite lätt i skritt och trav, säger Ingela som bestämde sig för att köpa hästen.

Ville ge honom en chans
Tyvärr hann Ingela inte äga hästen i mer än fyra månader innan olyckan var framme. 
– En dag sprang han som en tok i hagen och gick tyvärr omkull. Efter det var han halt och vi åkte till veterinär. Då visade det sig att han var halt på alla fyra benen, säger hon. 
Efter röntgen och diverse undersökningar konstaterades att hästen hade hovledsinflammation och behandling gjordes. Men efter fyra månader såg de fortfarande ingen förbättring.
– Jag tänkte att det var så himla tråkigt om en så ung häst inte skulle klara detta. Så jag ville verkligen ge honom en chans, säger Ingela.
Då gjordes en MRI, magnetröntgen, där man kunde se en allvarlig skada på det yttre hovledsligamentet på vänster framben. Hästen fick extra hjälp med stötvågsbehandling, men efter ett halvår av vila syntes fortfarande ingen förbättring.

Framsteg – och bakslag igen
– Jag började söka efter ny kunskap och erfarenheter utomlands. Då hittade jag flera som varit med om liknande skador som menade att skadan kunde läka ut med tid och tålamod. Självklart var det viktigt att se till individen, hur ont hästen har, om den har andra skador och så vidare, säger Ingela.
Flera personer rekommenderade elektroterapi, vilket Ingela beslöt sig för att testa. Efter tre månaders tid med regelbunden elektroterapi en gång i veckan, kunde Ingela äntligen se en klar förbättring.
– Under de här månaderna var hästen helt avställd och fick bara gå i hage. Han fick skadan i april och i december samma år så tyckte jag att hästen såg mycket gladare ut och han var märkbart bättre.
Ett år efter skadan åkte de på ytterligare ett återbesök hos veterinär.
– Dessvärre var han halt igen då och jag trodde inte att det var sant. Veterinären menade på att det hade gått ett år nu och att chansen att han skulle bli återställd var minimal.  

Balansövning på matta
Ingela ville inte ge upp, men märkte samtidigt att hästen var uttråkad av att bara stå stilla i sin hage. Efter en lång tid som konvalescent hade hans muskler försvunnit och hästen hade blivit svagare och fått sämre balans. Hon såg honom därmed som ömtåligare än han varit tidigare.
– Jag sökte mig till klickerträningen och hittade en hel uppsjö med grejer som man kunde göra med en häst som är helt stillastående på rehab. Många låter hästarna stå på en balanspall där man kan göra olika övningar, men min häst var väldigt vinglig och sprattlig med benen så jag valde en vanlig gympamatta från Ikea och lärde honom att stå på den. Jag lärde honom ”crunshes”, vilket kan liknas med sit-ups för människor. Man flyttar vikten bakåt och höjer därmed manken och övar magmusklerna lite grann, förklarar hon.
Hästen kunde nu få en liten uppgift, trots att han bara skulle stå stilla.
– Vi hade roligt tillsammans igen och det stärkte bandet mellan oss otroligt mycket. Jag märkte en enorm skillnad på hans kroppsuppfattning och såg hur han musklade sig även när han stod stilla. Min häst är väldigt överrörlig och all efterforskning fick mig att inse att han hade en urdålig hållning och konvalescensen med restriktiv rörelse gjorde inte saken bättre. Men all träning har tillsammans gjort honom mer stabil och framförallt betydligt mer kroppsmedveten och liksidig, säger Ingela.

Nytt besked
När hästen var sju år gammal, lite mer än ett år efter skadan, valde de att åka till ytterligare en veterinär för att få ett andra utlåtande.
– Jag ville inte sluta förrän jag var helt säker på att det inte skulle gå. Veterinären som vi besökte är även utbildad kiropraktor. Hon kände igenom hästen, gav honom djupvågsmassage och lossade på en del spänningar. Sedan sa hon att han såg fin ut och att jag kunde åka hem och börja skritta honom. Jag trodde knappt mina öron. Den här veterinären visste dessutom allt om hästens historik och hade även varit involverad tidigare i processen kring skadan, säger Ingela. 
Hästen fick ta det lugnt med skritt och lätta ridturer över sommaren och när de kom tillbaka för återbesök i oktober 2021 väntade ytterligare ett glädjebesked – ingen hälta syntes. Med veterinärernas tillåtelse började Ingela rida lite mer, men fortfarande försiktigt.
– Jag hade hela tiden med mig tanken om att han kunde börja halta när som helst på grund av sin skada, det är jag ständigt medveten om. Men vi kör på så länge det går och vi tycker att det är kul.

Efter en tid med klickerträning lärde de sig övningen Single pole challenge. "Hästen ska ha ett benpar på var sida om en bom och om man ökar svårigheten ska hästen kunna gå både framåt och backa. En mycket bra övning för kroppsmedvetenheten. På bilden ger jag signal för framåt", säger Ingela.

En vinnare med framtiden för sig
I dag är Chips Brick åtta år gammal. Han rids fyra dagar i veckan och utöver det har de fortsatt med klickerträning och ”crunshes” för ökad kroppsmedvetenhet. De har även kunnat börja rida dressyr regelbundet för tränare. Hästen får fortfarande elektroterapi någon gång per år.
Klickerträningen handlar främst om stretch- och balansövningar som är stillastående och inte speciellt påfrestande. Dock poängterar Ingela att övningarna samtidigt kan vara jobbiga om man håller på för länge. En anpassning efter individen krävs.
– Trots skadan kunde vi bygga upp en stabil och långsam grund från marken. Jag känner att träningen från marken har gett oss en fantastisk fördel på hästryggen, säger hon.
Nyligen åkte Ingela med sin häst på deras första utställning för ridtravare. Utställningen var för enbart ridtravare där hästarna bland annat blir bedömda utefter exteriör och hur de är musklade för ridning.
– Han vann och fick betyget ”Best in show”. Där kom jag med en häst som var nästintill utdömd och så vann han hela tävlingen med höga betyg. Han fick beröm av domarna för hur väl musklad han var för just ridning. Det var fantastiskt kul att få höra att de tyckte att han har framtiden för sig. De sa att han smälter in på vilken ridbana som helst bland alla andra hästar. För andra så kanske inte det betyder speciellt mycket, men för mig var det en väldigt fin komplimang att han kan bli lika bra som alla andra. 
Ingela kommer att fortsätta rida och hoppas på flera fina år tillsammans med sin häst.
– Jag är så glad att jag litade på min magkänsla, det var värt allt jobb. Alternativet var att ta bort honom, men jag kände att jag ville ge honom den chansen.
Hästen har varit igång i träning i ungefär ett år.
– Jag skickade faktiskt honom till en beridare i maj i år, för att få lite input och för att få lite nya ögon på honom. Jag var väldigt tydlig med hans historik och ville att de vid minsta tveksamhet kring honom eller skadan skulle höra av sig. Det behövdes aldrig och han gjorde fina framsteg där. Efter det satte jag igång honom på allvar hemma. Jag har kontinuerlig kontakt med en av veterinärerna som varit inblandad i hans fall samt vår equiopat, berättar Ingela.