Text: Linnea Lindahl
Foto: Södertörns brandförsvar

Magnus Libert arbetar som styrkeledare vid Ekeröstationen som tillhör Södertörns brandförsvar. På just hans station finns stor specialkompetens kring djurlivräddning.
– Södertörns brandförsvar ingår i ett samarbete mellan tio kommuner. De flesta stationer i förbundet har någon form av specialresurs. Det kan handla om rep-räddning eller tillgång till kemdykare, till exempel. Hos oss har vi fått lära oss lite mer om djurlivräddning än den gemene brandmannen, förklarar han.
Till sin hjälp i livräddningsarbetet har de bland annat en bandvagn som enkelt kan ta sig fram i svår terräng som exempelvis kärrmark eller liknande. Vagnen är ofta en nödvändighet för att kunna hjälpa djur som gått ner sig i diken eller brunnar.
– Vi har kontakt med olika hästgårdar, veterinärer och bönder. De senaste åren har vi jobbat ihop med distriktsveterinärerna där vi har föreläst för varandra om hur vi arbetar, säger Magnus.  
Flera gånger om året deltar de anställda på stationen vid övningar inför eventuella nödsituationer med djur. Det kan handla om att man åker ut till en gård där de hanterar hästar eller att man övar med utrustningen och förbereder sig för att snabbt kunna agera på plats.
– Vi genomför både teoriövningar och tränar på hypotetiska praktiska situationer. Till exempel har vi en plåthäst som vi har lagt i ett dike för att vi ska kunna öva på att använda vår utrustning för att kunna få upp den.

Alla vet sin uppgift vid krissituation
I snitt får stationen in mellan 10 – 20 larm om året där djur är inblandade, ibland uppemot 30 larm.
– Det brukar främst handla om djur som har fastnat eller gått ner sig i diken eller vid strandkanter och inte kommer upp. Det har även hänt att hästar ramlat ner för slänter och fastnat mellan grenar eller i en klyka i ett träd, säger Magnus.
Vid en sådan nödsituation beger sig oftast en brandbil, inklusive bandvagnen, iväg på uppdraget. Varje person som följer med har ett förutbestämt uppdrag som de vet om i förväg.
– Vi brukar dela in olycksplatsen i het, varm och kall zoon. Den heta zoonen är framme vid djuret och där ska endast ”loss-tagarna” befinna sig. Om hästen sitter fast i ett dike har de oftast våtdräkter på sig för att kunna vara nere i brunnar eller vattendrag, förklarar Magnus och fortsätter:
– Hästägare och veterinär kan röra sig in och ut genom den heta zoonen för att sedan gå tillbaka till den varma zoonen. Om hästägaren håller sig lugn, och därmed kan hålla djuret lugnt, kan det vara bra om denne stannar kvar vid djuret. Om personen däremot är i chocktillstånd ser vi till att leda bort personen därifrån då denne annars kan förvärra situationen.
I den kalla zoonen, som är en bit bort från djuret, finns övrigt material som de kan tänkas behöva samt övrig räddningspersonal redo att rycka in. Utanför den kalla zoonen samlas i sin tur övriga åskådare och media.
– Detta tankesätt finns helt enkelt till för att kunna skapa ett lugn och en säker olycksplats. Vi försöker alltid att ha ett system och jobba likadant.


Förberedda med rätt utrustning inför en eventuell utryckning. 

– Vi har räddat flera hästar och en minns jag speciellt. Det var ett dräktigt sto som hade ramlat ner i ett dike med en massa träd. Vi lyckades få upp den och både sto och föl klarade sig. Stoet fick bara ett litet skrapsår på ena benet, säger Magnus.
Till sin hjälp har de bland annat en dragmatta.
– Den kan placeras över exempelvis en strandkant eller liknande. Därefter försöker man få upp djuret på mattan för att sedan kunna dra den upp. Det blir som en ”pulka” för djuret att åka på, med skydd från vassa stenar eller skarpa kanter när man drar upp dem från exempelvis ett dike.


Rätt fordon krävs för att ta sig fram även i tuff terräng. 

Hindra brand i stall
Magnus har även varit med vid räddningsinsatser när det brinner i stall.
– Vid de tillfällen som jag har varit med har djuren varit ute ur stallet när vi kommit fram. Om djuren är kvar därinne är det väldigt hemska scener och ljud som utspelar sig på plats, säger han.
En brand går ofta fort och stall innehåller både hö, trä och damm som snabbt tar fyr. Det är ett mardrömsscenario för alla hästägare och Magnus menar därför att det bästa man kan göra är att jobba i förebyggande syfte.
– Oftast är stallbyggnaden redan övertänd när vi väl kommer fram för eld sprider sig så fort. Se därför till att göra så mycket som möjligt för att förebygga att olyckan sker.
Det finns flera saker som djurägaren kan göra för att underlätta i räddningsarbetet.
– Vid en nödsituation rekommenderar vi att man ringer 112 i ett så tidigt skede som möjligt. Ring oss hellre en gång för mycket.
Exempel på förebyggande åtgärder är att hålla ordning och ha det rent och städat på gården samt kontrollera stallets el för att kunna upptäcka eventuella elfel i tid. Ha även både grimma och grimskaft redo och lättillgängligt för att snabbt kunna ta ut hästarna vid brand.
– Organisera er och ställ frågan, vad gör vi om det börjar brinna? Vart gör vi av hästarna vid kris? Det är viktigt med en bra organisation med vänner nära gården. Vid en nödsituation där djuren måste evakueras, som vid brand eller översvämning, se till att djuren har någonstans att ta vägen, säger Magnus och fortsätter:
– Se även till att hästtransporten står parkerad lättillgängligt. Det ska inte stå en massa grejer framför den, utan ska vara enkelt att komma åt den för att koppla på när det behöver gå fort.
Ett annat tips är att klippa gräset kort runt stallet på sommaren för att undvika en eventuell gräsbrand vid torka. Han tipsar också om att ha en pärm eller en lista med viktiga telefonnummer och brandinformation som sitter vid stallets ingång.
– Om vi anländer till ett stall kan då även vi titta på denna lista och ta del av planen och på så sätt kunna jobba effektivare.