Text: Ida Röök
Foto: Privat
  
18-åriga Josefin Östlund har älskat hästar sedan hon var liten. Hon har också lidit av psykisk ohälsa i många år, då har det varit hos sina fyrbenta vänner hon sökt tröst.
– De har fått mig att gå upp ur sängen varje dag och att fortsätta kämpa, hästarna har alltid betytt allt för mig.
För sex år sedan kom beskedet att Josefins pappa, Micke, hade drabbats av prostatacancer. Redan från början var prognosen dålig och man visste inte hur länge han skulle leva.
– Vi tog det dag för dag, månad för månad. Det var oerhört tufft att inte veta och vi frågade oss hela tiden när han skulle dö, berättar Josefin.
Micke levde i sex år efter att han fått beskedet, då hade cancern spridit sig i hela hans kropp och de sista månaderna var han sängliggande. Men genom alla år har Micke alltid varit sin dotters största supporter.
– Han var en extremt kärleksfull ponnypappa som stöttade mig, trodde på mig och klappade mig på axeln oavsett hur en tävling hade gått.
  
Har alltid varit med
För fyra år sedan köpte familjen Josefins ponny Banana Bitsch. Pappa Micke var skeptisk till en början men var sedan den som stod för mockning, gos och bus i stallet.
– Han var alltid där och hjälpte till så gott han kunde. Han älskade att vara i stallet och mysa med hästarna och att ta tokiga selfies med dem och så där.

Pappa Micke älskade att vara i stallet och hjälpte till där det behövdes.
  
Josefin satsar på att rida SM med sin C-ponny i år. Men det kommer att bli tufft att återgå till tävlingslivet, nu när hennes pappa inte längre finns.
– De sista månaderna fanns han med via telefon. Han hade full koll på Equipe, hade alltid skickat ett sms när jag kom ut från banan med peppande ord. När jag kom hem med rosett ville han alltid att vi skulle komma till honom direkt och visa honom den. Han ville ha rosetterna inne hos sig, berättar Josefin.
  
Gör det för sin pappa
Micke gick bort i oktober förra året, Josefin valde då att pausa från tävling en period. Men nu är hon redo att åter ta sig an nya mål med tävlandet.
– Det kommer att bli oerhört tufft eftersom pappa alltid har varit där och peppat, stöttat och alltid trott på mig. Men jag känner att jag vill börja tävla igen, för hans skull. Han visste att ridningen och hästarna betyder så mycket för mig, och han tyckte att jag är duktig. Så för pappas skull ska jag verkligen försöka göra mitt allra bästa för att nå mitt mål i år – att bli placerad på SM. Det kommer att vara extremt tufft, men jag gör det här för pappa.
Josefin har delat ett fint inlägg på sin Facebook-sida, där hon skriver om hur det var när pappan lämnade jordelivet och om sorgen.
– Jag vill att andra som kanske har varit med om liknande ska förstå att de inte är ensamma. Plus att mitt inlägg kan göra det enklare för människor runt omkring mig när de faktiskt vet vad som har hänt. Det är svårt att prata om döden, men jag vill inte att det göms undan eller smusslas med, förklarar hon.

Läs Josefins fina text nedan:

Ida Röök

redaktion@hippson.se