Text: Natalie Lindholm 
Foto: Tomas Holcbecher

– Allt är bra just nu. Hektiskt, men bra, säger Janika och firar av ett brett leende.
Hon stormtrivs med rollen som spindeln i nätet på Cyor stables som hon byggt tillsammans med maken Henrik von Eckermann. Att jonglera alla delar i företaget och samtidigt själv komma tillbaka i sporten efter mammaledigheten är en utmaning, men en välkommen sådan. 
– Det är fullt upp, men vi älskar det vi gör och jag känner mig väldigt tacksam över allt vi byggt. 

Lämnade över guldhästen
Det har hunnit gå några år sedan Janika själv tog ett steg tillbaka från sporten och lämnade över sin topphäst, King Edward i Henriks händer. Hur det gick sen är historia och jag undrar om hon någonsin ångrat att hon gav upp sin bästa häst. 
– Det är en svår fråga. Jag visste att det var rätt beslut att ge King Edward till Henrik och jag har stöttat dem från dag ett. Det gör mig väldigt stolt att se dem tillsammans. Men å andra sidan innebar det att möjligheten att satsa var borta för min del. Det var något jag fick acceptera, konstaterar hon.
Då hade hon fortfarande sin Carlotta, som dock såldes förra sommaren.  
– Hon har fått en jättebra plats hos en junior och gör väldigt bra ifrån sig där och jag kunde investera i nya unga hästar, berättar Janika.

Skönt att njuta vid sidan om
Om hon ska vara ärlig så trivs hon ganska bra med att slippa pressen av att elitsatsa. Att få njuta av den absoluta toppen via Henrik passar henne där hon står i livet just i dag menar hon. 
– Det känns rätt. Förut var mitt liv bara sporten men i dag har jag en lite annan syn på det hela. Det finns så mycket annat jag älskar att göra. Att vara mamma, att ta hand om anläggningen och Henriks hästar när han är borta. Jag tycker om att se till så att allt flyter på smidigt hemma så Henrik kan koncentrera sig på tävlandet.

Bara om det känns rätt
Att rida mästerskap ligger inte högst på önskelistan längre men skulle alla bitar råka falla på plats kommer hon inte tacka nej.  
– Jag vill göra mitt bästa och går det vägen är det roligt, men jag måste inte längre bli bäst. Jag har redan gjort mycket resultat så jag känner inte alls att jag måste satsa mot OS nästa år.  
Hon konstaterar också att hon är erfaren nog att veta vad som krävs för att hålla sig i den absoluta toppen, hon har redan varit där och känner inget behov av att vara med och slåss just nu.
– Jag behöver helt enkelt inte det pressen.

Olika faser i livet
Janika menar att livsbalans blivit så mycket viktigare med åren och om det är något hon lärt sig med tiden så är det att anpassa sig efter livets olika faser.  
– För tio år sedan var jag på en annan plats i livet och jag tror inte det är hälsosamt att sträva mot det omöjliga. Du kan aldrig veta vad som händer längre fram men för mig är det viktigt att hitta glädjen i det jag gör, oavsett vad det är. 
Med det sagt har hon inga som helst planer på att lägga ridstövlarna på hyllan. Tvärtom. Även om det inte längre lockar att vara borta och tävla varje helg har hon högt uppsatta mål. Janika har alltid varit bra på att producera unga hästar. Att hitta talanger och bygga upp dem hela vägen till toppen är en av hennes styrkor och med fyra lovande unga hästar i stallet ser framtiden ljus ut.  
– Mina hästar behöver få mer erfarenhet på hög nivå. Det är svårt att prata om långsiktiga mål på tävling just nu men visst vill jag tävla Nations cup och det vore roligt att få bra placeringar i högre klasser. 
Janika funderar lite och så säger hon; 
– Kan jag säga att mitt mål är att bli placerade i femstjärnig Grand Prix innan året är slut? Det kommer bli tufft, men jag säger det ändå! 

Fotnot: Sedan intervjun gjordes har Janika placerat sig på fjärde plats i St Gallens femstjärniga GP över 160-hinder tillsammans med nioåriga Orelie (e. Emerald vh Ruytershof ue. Nabab de Reve).