Text och foto: Natalie Lindholm

Rodrigo Torres tycker inte om att krångla till saker. I typisk portugisisk anda vill han att träningen ska kännas enkel och att allt han ber om ska vara logiskt för hästen. Om något inte fungerar, fortsätter han aldrig att envisas och nöta, istället tar han ett steg tillbaka, analyserar vad som gått fel och kommer igen med en annan metod. Torres säger att han aldrig vill känna att han begränsar sig till bara ett sätt att träna hästar och har ingen tydlig röd tråd som han följer. Istället handlar allt om att anpassa sig efter hästen för att hitta varje individs styrkor och svagheter. Han pratar också mycket om balans. Att hitta balanspunkten i hästen och sedermera i hela ekipaget. Extra viktigt blir det när han jobbar med rörelser som kräver mer av både häst och ryttare.

Allt blir enklare med rätt balans
Torres säger med övertygelse att allt blir enklare när du väl hittat var din häst behöver befinna sig i både form och takt för att vara i rätt balans.
– Jag vill alltid ta reda på var balansen ligger i hästen. När jag vet det vet jag var hästen jobbar som bäst och kan med hjälp av min vikt, mina ben och mina händer sätta hästen i rätt balans inför övningen. När jag väl är där försöker jag alltid behålla samma känsla genom att låta hästen vara ifred så mycket som möjligt.
Piaff och passage är tveklöst två av Torres favoritmoment och det är också där balanspunkten kanske blir som allra viktigast förklarar han. Inte heller här har han en metod för att lära alla hästar att trampa, olika hästar behöver olika ingångar.

Hitta hästens styrkor och svagheter
Alla hästar har också olika svagheter, något Torres helst vill hitta direkt för att veta vad han behöver jobba på.
– Alla hästar har svagheter och styrkor och för mig som ryttare gäller det bara att hitta var de sitter. En del hästar behöver komma in i piaffen från skritt, andra från trav. Jag tror inte att jag har en hemlig teknik att komma med i dressyren, att bli bra på att rida handlar nog mest om att lära sig förstå den häst man sitter på, funderar han.
Han förklarar att alla år av att träna många olika hästar och starta unga hästar lärt honom att aldrig stenhårt hålla fast vid att saker ska göras på ett speciellt sätt.
– För mig finns det inga klara regler, envisas man med att stenhårt gå på samma linje oavsett häst tror jag man är dömd att misslyckas. I slutändan hoppas vi alla på samma resultat men det är vägen dit som räknas.

Annorlunda tänk
Torres, och många andra portugisiska och spanska ryttare med honom, har ett lite annorlunda tänk än de flesta svenska hästtränare. Han drar sig till exempel inte för att börja rida på kandar tidigt om han känner att det är något hästen behöver. Som svensk är det lätt att reagera på en femåring som rids på kandar, men för Torres är det inga konstigheter. Det handlar helt enkelt inte om hård ridning, tvärtom menar han.
– Jag sätter aldrig på ett kandar för att bli skarp i handen. Om min häst går fint på tränsbett när den är sju får den gärna fortsätta med det men om jag märker att hästen behöver bli mjukare och lyssnar mer på min hand då tvekar jag inte för att byta till kandar. Just för att kunna fortsätta inverka mjukt.

Alltid mjuk hand
Han förklarar att han alltid vill rida så mjukt som möjligt och inverka på hästen så lite han bara kan och upprepar den gamla sanningen att ett bett aldrig är skarpare än handen som håller i det.
– Om kandaret gör att hästen snabbare accepterar min hand behöver jag aldrig hamna i ett läge där hästen går emot mig. Med kandaret måste jag vara mjuk i handen och det ger också en mjukare mun på min häst. Jag har hästar som är fyra som jag redan rider på kandar eftersom jag märker att det är bättre för just den hästen.
Han pausar en sekund innan han fortsätter utveckla sitt resonemang;
– Det handlar trots allt om ett 600 kilo tungt djur och ibland måste man kanske pressa lite för att få igenom det man vill.
Ordet press vill han inte ska missförstås och han förklarar vidare att det handlar om att få hästen att acceptera hjälpen han ger.
– Man får bara pressa fram till en viss gräns Har du ett tränsbett och hästen inte respekterar din hand blir det lätt en fajt och fajt, det vill jag inte ha. När jag säger fajt menar jag inte ett fullskaligt krig med hästen utan snarare att den inte respekterar min hand eller mina skänklar.

Det får aldrig bli en strid
Att hamna i dödläge med hästen där häst och ryttare missförstår varann gång på gång är absolut bannlyst i Torres system. Märker han att ridningen blir till en strid med hästen väljer han alltid att backa av.
– Om jag hamnar i ett läge där hästen inte förstår mig och jag inte förstår hästen så stannar jag, backar och funderar över vad som gick fel innan jag försöker igen. Jag tvekar inte för att stiga av och jobba hästen från marken eller fortsätta en annan dag om jag tror det är vad som behövs.
Att bråka med hästen är något han enligt egen utsago aldrig ger sig på.
– Om hästen drar och blir tung i handen är det du som bär den, inte tvärtom. Det är aldrig du som ska bära runt din häst, den måste lära sig bära sig själv. Det här är väldigt viktigt.
– Jag ser många rida på tränsbett och slåss med hästen. Ryttaren drar i tygeln, hästen drar tillbaka och ingen är riktigt nöjd. Här menar jag att det är dags att tänka om.

Ifrågasätt reglerna
Torres tycker att det finns många regler vi följer bara för att vi fått för oss att det ska vara på ett visst sätt utan att ifrågasätta varför.
– Tänk logiskt, råder han.
– Ibland funkar ett sätt ibland funkar ett annat. Det är upp till dig som ryttare att så snabbt som möjligt lära dig se vad som inte fungerar för just din häst och byta metod när du inte kommer vidare. Ju mer erfarenhet du har desto lättare blir det, men alla gör vi misstag, misstag är en del av livet.

Torres om att tävla lusitano bland tyska varmblod
– Det är inte lätt för lusitanon att mäta sig mot de tyska varmbloden. Min häst har helt enkelt inte samma stora rörelser som efterfrågas av domarna i dag. Även om Fogoso är riktigt bra så har han inte en tiomässig skritt eller galopp. Det han däremot har är lättheten för samling och villigheten att jobba och lära sig. För mig gäller det därför att få alla moment så perfekta som de bara kan bli. Att rida hela programmet med så få missar som möjligt och på så sätt samla poäng. För om att vi ska kunna tävla mot de större hästarna måste jag se till att göra allt så exakt jag bara kan. Programmet måste se lätt ut och allt måste flyta. När domarna ser mig rida ska det se ut som om jag inte anstränger mig alls. Det är mitt mål.

Fotnot: Hippson avråder från ridning utan hjälm.