Text: Natalie Lindholm
Foto: Natalie Lindholm och Joacim Bergström (tömkörning och ridning) 

Tyskan kom från Tyskland till Sverige 2016. Hon hade trimmats hela sitt liv för att säljas som tävlingshäst. Nina köpte henne av en förmedlare och märkte snart att något inte riktigt stod rätt till med stoet. Stundtals kunde Tyskan nämligen vara väldigt oberäknelig och bete sig riktigt otäckt. Hon kunde gå upp på bakbenen så högt att hon slog över, gnisslade tänder och gick emot. Tyskan var spänd och ofta beredd på bråk.  
 – Vi upplevde att hon var riktigt dum och många sa åt mig att sätta henne på plats. Men hon var ju inte ett dugg dum, hon var i obalans i kroppen och att sätta henne på plats med våld hade aldrig gått. 

Tyskan arbetas varierat, som här där hon tömkörs i skogen. 

En stor utmaning
Trots Ninas många år med häst var det här ett sto hon inte var säker på att reda ut. Att reklamera köpet gick inte och när Nina började leta fysiska fel på hästen kunde hon inte hitta något konkret mer än att Tyskan var väldigt spänd och hade svårt med rörelsemönstret. Trots det blev stoet utdömt av veterinär. Nina som inte alls var beredd att ge upp om hästen valde att ställa av henne helt en tid och sen börja om från början. Efter en tid i hage började hon så smått rida stoet i skogen och jobba henne på töm. Att bygga ett förtroende var a och o.  
– Till en början kändes hon väldigt ojämn men jag red och tömkörde henne omväxlande på banan och i skogen och märkte att ju mer jag arbetade henne desto bättre blev hon.  

Testat det mesta 
Under hela rehabiliteringen tog Nina hjälp av equiterapeuter, kiropraktor och veterinär som behandlade stoet kontinuerligt. Utvecklingen gick upp och ner. Ett tag blev stoet öm över ryggen. Förutom att behandla henne muskulärt slängde Nina då på en westernsadel och den blev populär. 
– För mig var den jättebekväm att sitta i, jag har aldrig suttit så avslappnat haha. 
Sadeln fick också Tyskan att slappna av och i och med det slutade hon också gnissla tänder. Under det senaste året har Nina testat det mesta. Hon har ridit bomlöst och med barbackapad, har tömkört och ridit bettlöst.  
– Ju mer vi tränat desto starkare har hon blivit. Vissa dagar kan hennes rörelsemönster fortfarande vara oregelbundet, men för det mesta går hon jättebra.  

Dottern fixade tävlingsdebuten
När hon våren 2022 så till slut bestämde sig för att starta Tyskan igen blev det dottern Charlotte som fick sitta upp. Charlotte som egentligen är hoppryttare hade en lätt sits som visade sig passa stoet perfekt. Ekipaget gick in på banan, programmet flöt på utan problem och de landade på fina procent. Nu är målet att Tyskan ska utvecklas till den tävlingshäst hon avlades till att bli. Nina är dock väl medveten om att det här är en speciell häst som kommer kräva mycket.  
– Vi rider mycket i skogen, tömkör, backtränar och hoppar även en del nu. Vi är noga med att sätta lagom mycket press på henne och hon blir bara finare och finare, säger Nina glatt. 
– Det är otroligt vad den här allsidiga träningen gjort på en häst som alltså är utdömd av veterinär. Jag skulle önska att veterinärer inte tog för givet att ägaren vill döma ut hästen utan i större utsträckning hjälpte till med en plan för rehabilitering. 

Önskar att fler hästar får en chans
Nina tycker det är synd att inte fler hästar får chansen att rehabiliteras på lång sikt. Hon är övertygad om att många hästar som döms ut hade kunnat bli fungerande ridhästar med rätt träning, och framförallt tid.  
– Det är helt otroligt. Det har tagit oss nästan sex år att komma hit där vi är i dag. Jag kollar fortfarande upp henne regelbundet hos veterinär och equiterapeut och jag är väldigt lyhörd för hur hon känns, men jag slutar inte rida bara för att hon känns lite knackig, säger Nina.
Hon vill se en mer öppen attityd till att rehabilitera hästar. 
– Det är intressant att se hur mycket man kan göra om man inte ger upp utan fortsätter tro på hästen.