Text: Annika Grundberg
Foto: Privat

Lisa Härdne är instruktör och projektledare för projektet där ukrainska flyktingar får komma och prova på att rida och vara med hästar. Det hela startade med att SISU:s representant träffade gruppen via SFI för att berätta om föreningslivet i stort. Där och då framfördes önskemål från en av personerna om att få rida – och på den vägen är det.
– Vår lokala bank har gått in som delfinansiär tillsammans med SISU vilket gör att vi kan genomföra projektet, berättar Lisa.
Första träffen på ridskolan var i november och det sista planerade ridpasset blir under jullovet, men alla hoppas på en fortsättning.
– Jag är så stolt över allihop, säger Lisa och berättar att det bara var en av dem som ridit tidigare.
– För de andra så var det alltså här hos oss som de träffade en häst för första gången. Men de har verkligen fått ta del av allt det som är så härligt med häst. 
Ridutrustning har lånats ut dels från ridskolan dels från Fritidsbanken, hos dem får man låna utrustning gratis i 14 dagar.
– Fritidsbanken är verkligen ett toppeninitiativ, säger Lisa.

Rider själva utan ledare
Trots att de bara hunnit rida ett par gånger så kan de redan hantera ridningen utan ledare. Det är mellan fyra till sex personer vid varje tillfälle och åldern är från 18 år och upp till 40-årsåldern.
– De är så modiga och har lärt sig väldigt snabbt. Att våga prova på något helt nytt när man är på en helt okänd plats där man inte alls behärskar språket, det både imponerar och inspirerar, berömmer Lisa.
Hon berättar att de inte alls pratar om kriget eller tiden på flykt. Däremot har Lisa frågat om vad de gjort tidigare och det är spridda bakgrunder; från förskolelärare och frisör till professionell dansare. 

Hästar förstår alla språk
Deltagarna talar knappt någon svenska och engelskkunskaperna är begränsade. Ändå har det gått förvånansvärt bra.
– Vi har varit kreativa i vår kommunikation och det har gått bra. Nu har de dessutom lärt sig svenska ord som de kanske aldrig får nytta av i framtiden, som sadel, tygel, trav och annat, säger Lisa och skrattar.
Och i samvaron med hästar behövs inget talat språk, de förstår ändå.
– När de är hos oss i stallet så är det bara fokus på det och umgänget med hästarna som får dem att må så bra. Jag är så glad att vi kan ge dem den här stunden i stallet, hästar är ju fantastiskt bra på att hjälpa oss att närvarande precis här och nu.
Förhoppningsvis blir det en fortsättning på projektet så att gruppen kan fortsätta att hänga med hästarna även nästa år.