– Det blir både dressyr och markarbete flera gånger i veckan, uppblandat med cantring (galopparbeten, reds anm.) på fälten i lugnt tempo. Aldrig på en ridbana eller i paddock. Dessutom blir det en del arbete på grusvägarna häromkring, berättar Annika vars träningsfilosofi bygger på just allsidighet och vikten av att rida hästen i balans. Alltid.
– Då håller de längre och mår som bäst. Dessutom är det trevligare för alla inblandade att rida en välriden häst.
Träningsuppläggen är av naturliga skäl individanpassade. Två dagar i veckan står det två snabbare arbeten på schemat, såsom friska cantringar eller snabbjobb. Men samtliga hästar som Annika har i träning får även sin beskärda del av bomarbete, serpentiner och skänkelvikningar.
– Det blir ju inga högre skolor men de ska böja igenom ordentligt, lyfta på benen och kännas mjuka och trevliga.
  

Annika Sjökvist och Arabianranta. Foto: Amie Karlsson/Svensk Galopp
      
Från ridskola till amatörlicens
Annika började som så många andra på ridskola som barn och har testat på alla discipliner, även fälttävlan. Gymnasietiden tillbringades på Dingle naturbruksgymnasium med siktet inställt på att sedan plugga vidare till veterinär. Men först ville Annika ha ett studieuppehåll.
Hon flyttade från Västkusten till Skåne för att jobba hos uppfödaren och amatörtränaren Tommy Nilsson på Stuteri Saccracing. Det visade sig bli ett långt studieuppehåll.
– Jag blev kvar i Skåne ett bra tag innan det blev flytt upp till Stockholm och Bro Park, konstaterar Annika som hos Saccracing upptäckte tjusningen med det engelska fullblodet och galoppsporten.
Så småningom tog hon både amatörtränarlicens och amatörryttarlicens, och red flera amatörlopp.
– Jag fick en häst som jag startade och faktiskt red in en del pengar på under det första året.
  
Fick en häst?
– Ja, det är inte helt ovanligt att hästar från väldigt högsatsande tränare och ägare säljs till låga priser eller då och då till och med ges bort, om hästarna inte platsar i de stora loppen. Det är en bra chans för nya eller mindre tränare att göra fynd. Och jag tror att jag genom min allsidiga träning kan ge även de här hästarna en bra chans att visa framhovarna på galoppbanan, menar Annika och fortsätter:
– Fullbloden kan annars bli jättefina ridhästar. De är lyhörda och har en naturlig framåtbjudning, har god fysik och är inte särskilt tungridna. Så även små, lätta ryttare klarar att rida ihop dem. Ett bra alternativ för ponnyryttaren som ska över till stor häst. Men ska man köpa en galopphäst ska man vara lite erfaren. Den behöver ju grundutbildas igen.
  

Annika Sjökvist och Ulrika Holmquist. Foto: Amie Karlsson/Svensk Galopp
    
Stort intresse för hästars fysiologi
Annika tror att det sistnämnda kan vara anledningen till att galopphästen har ett rykte om sig att vara stressad, het och mager. Okunskap är galoppörens värsta fiende:
– Tar man en galoppör direkt från banan och tror att det bara är att sitta upp, så upplevs de säkert som stressade. Dessutom har hästen förmodligen fått en ändrad foderstat, har en ny flock att passa in i, nya rutiner… Och så ska de helt plötsligt ridas på ett helt annat sätt än vad de är vana vid. Man måste veta vad man ger sig in på helt enkelt.
Att det blev som proffstränare hon har gjort sig en karriär, och inte som jockey, har sin förklaring i intresset för fysiologi. För även om hon red löp och det gick bra insåg Annika allt mer att det var träningsbiten som intresserade henne mest.
– Jag fick tidigt höra att jag var för lång för att vara proffsjockey, men det har nog aldrig varit på min agenda ändå. Är man intresserad av fysiologi och träningslära som jag är så är det spännande med galopp. Det är så många pusselbitar som ska stämma i allt från foder och miljö till det mest optimala träningsupplägget för att man ska få fram en vinnare. Det handlar inte bara om att få hästarna att galoppera fort. De måste slappna av och samarbeta med ryttaren.
  

Ulrika Holmquist och Annika Sjökvist. Foto: Amie Karlsson/Svensk Galopp
   
Barnen vill rida ponnygalopp
Även aveln spelar givetvis en viktig roll. För ett par år sedan köpte Annika två fint stammade avelsston. De står i Skåne tillsammans med två föl och två åringar.
– Det här med uppfödning är min lilla hobby, vid sidan av träningen, berättar hon.
För närvarande har Annika 18 hästar i träning. De engelska fullbloden har blivit en livsstil där arbetstiderna är långt ifrån de normala åtta till fem. Hon är engagerad mamma till Felix sex år och Victoria sju år, och hon lever och andas häst. Hur går det ihop tidsmässigt? 
– Jag har ett fantastiskt team bakom mig och tack och lov är barnen också jätteintresserade av hästar. De är med mig till stallet på kvällar och helger om det behövs. Båda vill snart börja rida ponnygalopp men jag har sagt att först måste de lära sig rida ordentligt, både dressyr och hoppning i ett reglerbart tempo. Sedan kan de få rida fort!
    
Fotnot: Hittills i år har Annika Sjökvist nio segrar och nästan 1.200.000 kronor insprunget. Hon ligger för närvarande på femte plats totalt av alla svenska tränare. 

Myter om sporten
Annika kommenterar några av de vanligast förekommande myterna som omgärdar hennes sport:
  
”Galoppörerna rids in alldeles för tidigt”
– Hösten som de är 1,5 år börjar man vänja dem så smått vid sadel och träns. Det kan tyckas tidigt men påfrestningarna på en galoppörs kropp är stora; genom att börja tidigt bygger vi upp dem sakta och ökar hållbarheten hos varje individ. Vi håller det väldigt enkelt och kravlöst med så lätta ryttare vi kan hitta och jobbar i korta sekvenser. Första loppen går vid två års ålder, men det är långt ifrån alla hästar som är klara för det då. Då får de vänta ett år till.
  
”Hästarna springer för att de tvingas till det”
– Att springa i kapp med sina kamrater är ett helt naturligt beteende hos en häst. Det är inget du behöver lära, eller tvinga, en häst att göra. Man jobbar på deras egen vilja. Men självklart kan man inte gå för fort fram och man får ha lite fingertoppskänsla, speciellt med unghästarna.
  
”Galoppörer piskas för att de ska springa fortare”
– Användandet av spöet är hårt reglerat. Du får bara använda det tre gånger på upploppet. Om hästen inte ”svarar” vid första slaget får du inte fortsätta slå. En jockeys spö är vadderat och styvt, det blir alltså ingen hård snärt. Det är förbjudet med dubbelslag och du får inte höja spöhanden över axelhöjd. Då blir det böter. Det är heller inte tillåtet att använda spöet för drivning i tvåårsloppen. I Norge får man inte ha spö alls.
  
”Galopp handlar bara om pengar”
– Visserligen är det mycket pengar i sporten, men det är hästen som är i centrum. Pengarna är bara ett medel för hästägaren att förverkliga sin dröm. I Sverige har vi dessutom ett hårt kontrollerat djurskydd och hårda dopingregler, och det är givetvis inte tillåtet att medicinera en skadad eller sjuk häst för att den ska kunna springa ändå. Det betyder att det är friska hästar vi ser på de svenska kapplöpningsbanorna.
 
”Galoppörer är jättestressade och magra individer”
– Visst finns det stressade fullblod men det finns det ju även bland andra raser, så nej, galoppörer är inte mer stressade än någon annan ras. Folk brukar tvärtom bli förvånade när de kommer in i ett galoppstall. Hästarna är lugna och harmoniska och står ofta och sover; de har lärt sig att tagga till när det behövs. Däremellan tar de det lugnt. Och vi vill absolut inte ha magra hästar. De ska snarare ha ett välmående hull för att klara av att tävla och ha energi kvar att återhämta sig efteråt. Alla mina hästar går i hage med fri tillgång till hö och normala mängder kraftfoder.
  

Annika Sjökvist tar 2017 emot Rossmos Secret, riden av Emma Nordin. Foto: Elina Björklund/Svensk Galopp