Text: Dr Andy Richardson BVSc CertAVP(ESM) MRCVS, Chefsveterinär vid NAF

Vid akut inflammation skickar immunförsvaret ut vita blodkroppar för att bekämpa eventuella inkräktare och skydda det aktuella området. Samtidigt uppstår svullnad, värme och rodnad. Inflammationen medför också smärta, som signalerar till hjärnan att området måste skyddas för att motverka ytterligare skada. Som exempel gör smärtan från en fraktur att hästen undviker onödiga rörelser. Utan akut inflammation kan små skador bli allvarliga och enkla infektioner livshotande.

Även fysisk aktivitet kan leda till inflammation och ömhet efter träningspassen, i synnerhet om musklerna måste arbeta hårdare eller annorlunda än de är vana vid. Träning skapar också oxidativ stress, en inflammatorisk process som kan leda till skador på muskelcellerna. Det är viktigt att musklerna får möjlighet att återhämta sig från den oxidativa påfrestningen då det annars kan resultera i muskeltrötthet och inflammation. Återhämtningen är också viktig för att möjliggöra reparation och tillväxt av muskelcellerna.

Kronisk inflammation
Om kroppens normalt sett skyddande inflammation blir överdriven eller pågår längre än nödvändigt kan det som började som en hjälpsam försvarsinsats övergå till ett kroniskt problem. Kronisk inflammation kan bland annat orsakas av flera olika sjukdomsprocesser så som infektion, allergi, cancer och metabol sjukdom. Den kan börja i ett specifikt område, men leda till negativa effekter i hela kroppen om man inte gör något åt det.

Kronisk inflammation kan därmed vara både en effekt av och orsaken till olika sjukdomsprocesser. Hos människa har kronisk inflammation kopplats till bland annat diabetes, hjärt-kärlsjukdom och cancer. Forskningen på häst är inte lika omfattande, men kronisk inflammation är inblandad i flera vanliga inflammatoriska tillstånd som ofta kräver långvarig behandling:

• Fång,
• Magsår
• Kronisk Luftvägsobstruktion (RAO)
• EMS och PPID/Cushings Syndrom

Kortsiktiga & långsiktiga behandlingsalternativ
Akut inflammation kan behandlas mycket effektivt med korta kurer av antiinflammatorisk medicinering. Vanligtvis används läkemedel från en av två huvudgrupper:
1. Icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID) så som fenylbutazon, meloxikam och aspirin.
2. Kortikosteroider inkluderar läkemedel som prednisolon och dexametason.

Vid många tillstånd kan det dock vara motiverat med smärtstillande och antiinflammatoriska medel under en längre period för att ge välbehövlig lindring och för att minska oönskade effekter av kronisk inflammation. Artrit, degenerativ ortopedisk sjukdom eller allergiska hudbesvär är exempel på sådana tillstånd.

Långvarigt bruk av NSAID bör alltid användas med försiktighet då det har associerats med biverkningar i form av magsår, kolit och njurskador. Kortikosteroider har ingen direkt smärtstillande effekt, men är väldigt användbara när det krävs en snabb minskning av inflammation, som vid en allergi som plötsligt blossar upp eller vid överdriven svullnad. Kortikosteroider har dock kopplats till fång, fördröjd sårläkning, magsår och en sänkning av immunförsvaret. Dessa biverkningar förekommer sannolikt oftare vid högre eller mer långvariga doser. 

Eftersom kronisk inflammation till sin natur är ett långvarigt problem kan det innebära en utmaning för veterinären att välja en effektiv och säker behandling. Det är en fördel att ha en helhetssyn som innefattar alla aktuella områden så som veterinärmedicin, sjukgymnastik och nutrition.

Hos andra arter har fetma identifierats som en riskfaktor för kronisk inflammation och sekundära sjukdomar. Ändringar i foderstat och träning kan därför ha en positiv effekt och man bör eftersträva goda rutiner som främjar ett hälsosamt hull.

Antioxidanter
Även användningen av naturliga antioxidanter har fått en växande betydelse. Antioxidanter minskar oönskade fria radikaler eller reaktiva syreföreningar (ROS) som bildas under perioder med kronisk inflammation eller hård träning. ROS attackerar frisk vävnad och genererar då fler fria radikaler i en negativ kedjereaktion. Antioxidanter stabiliserar ROS, vilket hjälper till att förhindra fortsatt produktion av fria radikaler. Antioxidanter kan också hjälpa till att skydda mot överdriven oxidativ stress och främja återhämtningen efter träning.

Växter är en utmärkt källa till antioxidanter. I det fria skulle hästen naturligt äta en stor variation av olika växter. Moderna betesmarker har dock ofta en begränsad variation av växtarter. Om hästens kost saknar mångfald av bete, kan tillskott med växtbaserade antioxidanter vara fördelaktigt. Leta gärna efter en produkt som rekommenderas av veterinär och har genomgått oberoende tester.