Friskvård definieras som åtgärder för att förebygga sjukdom medan rehabilitering syftar till att, utifrån en behandlingsplan, fokusera på återhämtning och läkning efter en skada. Malena ”Mulle” Behring tog sin veterinärexamen 1986 och har specialistkompetens i hästens sjukdomar. Hon arbetade på Hallands Djursjukhus i 20 år varav tio av dessa som klinikchef. Nu arbetar hon på Särö Hästklinik samt som konsult på två andra kliniker. De senaste 15 åren har hon varit försäkringbolagsveterinär för Dina Försäkringar. När det kommer till rehabilitering är det veterinärens uppgift att först ställa korrekt diagnos, vilket i sig kan vara en knepig process.
– Rehabilitering handlar om att återfå funktionen efter en viss skada. Då är det av yttersta vikt att diagnosen är korrekt. Det är omöjligt för fysioterapeuten som ska rehabilitera om hästen inte är korrekt diagnostiserad, säger Malena.

Anita Moliis Larsson, chef för djurskador på Dina Försäkringar, menar att det finns en trend att allt för snabbt döma ut hästar som inte går att rida på just för tillfället, som i samband med vila blir svåra att hantera eller kostar för mycket pengar. 
– För att en häst ska bli frisk krävs det tid, kunskap och professionell hjälp. Det är viktigt att förstå och ge hästen den tid som behövs för att kunna bli återställd och fungera som ridhäst igen. Det räcker oftast inte med ett par veckor utan hästägaren måste vara beredd att följa veterinärens råd och lägga tid och arbete på rehabiliteringen. Som en hjälp i rehabiliteringsprocessen finns det i Dinas försäkringar som har helveterinärvård ett skydd som ersätter upp till en viss summa, säger Anita.  

Specifik rehabiliteringsplan
När skadan är fastställd och behandlingsprocessen inledd är det veterinärens uppgift att utföra en mycket specifik rehabiliteringsplan.
– I den ska fysioterapeuten som ska sköta rehabiliteringen namnges, typ av behandlingar, tidsperiod samt när avstämning ska ske. Det är mycket som ska dokumenteras och skrivas ner men jag tänker att detta är ett led i att vi på något vis måste hitta rätt i en stor och väldigt ”spretig” marknad och lära oss att själva ta ansvar till vem vi vill remittera rehabiliteringen, förklarar Malena.

Rehabilitering eller friskvård?
Pernilla Stenfeldt är legitimerad sjukgymnast samt har en masterutbildning i veterinär fysioterapi. Hon är godkänd av Jordbruksverket för arbete inom djurens hälso- och sjukvård och har sedan 2005 arbetad heltid med att behandla hästar. Nu är hon bland annat baserad på Saxtorps Hästklinik där hon arbetar tätt tillsammans med veterinärerna. Hon betonar att det är viktigt att skilja på rehabilitering och friskvård.
– Med all rätt ställs det högre krav på dem som arbetar med rehabilitering och sjuka djur än de som arbetar med friskvård. Det ligger också ett stort ansvar på alla som jobbar inom friskvård att vid minsta misstanke om skada eller sjukdom skicka hästen vidare för en veterinär undersökning. Inom rehabilitering och friskvård används oftast samma metoder men skillnaden är det kliniska resonemanget som ligger till grund för varför en specifik behandlingsmetod används vid just de skedet i rehabiliteringsprocessen. Det är väldigt viktigt att fysioterapeuten vet när respektive metod ska användas samt när man inte ska behandla, förklarar Pernilla och Malena tillägger;
– Rehabilitering är inte något som pågår under hela hästens livstid. Det är en process som vid någon tidpunkt ska avslutas. Sedan kan det vara så att hästen efter en rehabilitering mår bra av återkommande fysioterapi av något slag men då handlar det om friskvård och inte rehabilitering. En annan viktig aspekt är att inte stirra sig blind på bilddiagnostik utan även se till hästens faktiska användningsområde. En häst med vissa förändringar kan med rätt rehabilitering fungera alldeles utmärkt för det ändamålet den är tänkt för, säger hon.

Vad innebär legitimation och godkännande?
Legitimation är sedan länge det viktigaste beviset på en yrkesutövares kompetens inom hälso- och sjukvården. Den anger att en person står under samhällets tillsyn och har godkänts för yrkesutövning inom sitt område med hänsyn till kunskaper och personliga egenskaper. Ett krav är också att utbildningen ska vara på högskolenivå och vila på vetenskaplig grund. 

Rehabiliteringens åtta steg
Hur lång en rehabiliteringsprocess är beror på typ av skada men man kan dela in rehabiliteringen i åtta generella steg.
1. Veterinären gör sin bedömning och ställer diagnos samt behandlar skadan. En första rehabiliteringsplan utformas och skickas till fysioterapeuten. Under hela processen har veterinären kontinuerlig kontakt med fysioterapeuten och rehabiliteringsplanen utvärderas allt eftersom behandling pågår.
2. Anamnes. Viktigt för fysioterapeuten att ta reda på målbild och förväntad läkningstid. Ägaren måste vara införstådd i processen och vad som kommer krävas av dem under tiden.
3. Undersökning. Rörelseanalys och manuell undersökning inklusive palpation och kontroll av ledrörlighet. Detta ligger till grund för hur rehabplanen ser ut.
4. Uppläggning av rehabplan. Hur denna ser ut grundar sig i dom ovanstående punkterna. Planen är individuellt anpassad och samma diagnos på olika hästar kan ha olika rehabplan. Planen följer olika steg där smärta måste adresseras först (veterinärt arbete men fysikaliska metoder är ett bra komplement). Beroende på rörelse- och manuell undersökning skapas sedan förutsättningar för läkning. Skador måste belastas för att få en optimal läkning. Här är det en balansgång mellan att bygga upp vävnader och bryta ner. Det är viktigt att veta i vilken del av läkningsfaserna man befinner sig i och vilken typ av vävnad som är skadad för att kunna avgöra hur man kan balansera detta successiva igångsättningsprogram.
5. Se till helheten. Många ”fynd” är sekundära till den primära skadan. Kompensationsmönster har ofta uppstått om skadan har varit långvarig eller smugit sig på. Det är viktigt att ta hand om alla aspekter eftersom om man bara behandlar den ena delen kommer man snart vara tillbaka på ruta ett.
6. Kontroll av utrustning och skoning. Beroende på problem är det viktigt att kontrollera andra delar såsom utrustning samt skoning.
7. Ryttarens påverkan och tidigare träningsupplägg. Vid återkommande skador är det viktigt att analysera ryttarens sits och påverkan i sadeln samt tidigare träningsmetoder.
8. Kontinuerlig utvärdering. Att omvärdera om man inte får ett förväntat resultat är jätteviktigt. Kanske var man inte rätt på det från början eller finns det mer som man inte upptäckt? Att vara självkritisk och reflekterande är viktigt om man vill få ett hållbart resultat.