Vi tar det från början. Ulla Håkanson är mycket engagerad i svensk hästforskning, bland annat finansierar hon Maria Terese Engells SLU-studier om ryttarens sits. I början på sommaren hölls en innovationsworkshop med dressyrryttare under SM på Strömsholm, detta om framtida behov av forskning inom området ridkonst. Det pratades då om det ”smarta ridhuset” på riksanläggningen och Ulla konstaterade att ”ni får gärna sätta sensorer på min häst, men jag rider nästan aldrig i ridhus”.
  
Loggades under tre veckor
Detta väckte en idé hos Agria, som genom sitt projekt #stoppahältan har finansierat ”naturbanor” både hos Peder Fredricson på Grevlundagården och på riksanläggningarna Flyinge och Strömsholm – försäkringsbolaget ville mäta och dokumentera Ullas ridsystem. Sagt och gjort, de kopplade in sin samarbetspartner Equilab, ett svenskt entreprenörsföretag vars app kan liknas vid ”ett Runkeeper för ridning” och som i dagsläget används av cirka 250 000 ryttare. Och så var projektet i gång. 
Ulla Håkanson nappade och red med Equilab-appen i fickan under tre veckors tid på sin Grand Prix-häst Diddy Cool (född 2006 e. Daddy Cool, u. Richelle II). I övrigt tränade hon precis som vanligt, det vill säga på fälten och i skogen.
– Att rida utomhus ger sundare och friskare hästar. Dessutom blir det lite mer omväxling för ryttaren än att rida runt, runt i ett ridhus. Det skulle jag inte klara av. Jag vet inte varför så många gör det, säger hon.
Och om det är uselt väder…?
– Jag har regnkappa när det regnar och broddar på vintern. Att rida på snö är riktigt bra, men då måste hästarna ha ”hoof grips” på sig så att de inte får styltor.
  
Liksidigt till höger och vänster
Linn Olsson på Equilab berättar att appen mäter antal ridpass, tid, sträcka, varvfördelning vad gäller skarpa svängar (vänster vs. höger), höjdmeter (över havet), gångartsfördelning och hastighet i respektive gångart. 
– Skarpa svängar loggar vi för att de potentiellt kan vara slitsamma och på sikt kan göra hästen sned eller överbelastad om de är ojämnt fördelade, säger hon.
Efter analysen kan Equilab konstatera att Ulla, trots att hon rider ute i terrängen och därmed får ta hänsyn till landskapet, har en nästintill identisk fördelning av höger- och vänstersvängar. 
– Sedan gör hon förstås mycket färre svängar än hur det brukar se ut under ett inomhuspass på en 20x60-bana, förklarar Linn.
 

   
Rider mycket i skritt
Under de tre veckor testet pågick bestod Ullas pass av mycket skritt. Utöver skritten travade och galopperade hon under ungefär lika långa sekvenser per pass. Som exempel red Håkanson under ett av passen i 70 minuter på Diddy Cool – fördelat på 40 minuter skritt, 12 minuter trav, 13 minuter galopp och 5 minuter stillastående.
Vissa av hennes pass innehöll även längre galoppsekvenser i lite långsammare tempo (runt 9,2 km/h jämfört med Ullas vanliga snitt 11,5 km/h), då blev det cirka 26 minuter galopp sammanlagt.
– Intressant är bland annat att titta på Ullas kurva för höjdmeter. Den går upp och ner, vilket tyder på att hon rider i relativt kuperad terräng, säger Linn.
Via Equilab-appen kan man även mäta hastighet eller samlingsgrad via steg per minut. Under ett av Ullas utepass tog Diddy Cool 51 steg per minut i skritt, 72 steg per minut i trav och 96 steg per minut i galopp. 
  
Växte upp utan ridbana
Vi besöker Ulla Håkanson hemma på gården i skånska Gärds Köpinge, som ligger inbäddad i vacker natur.
– Jag och min man Arne flyttade hit mycket för omgivningarnas skull, det är fina ridvägar och sandmark, berättar hon.
Ulla är uppväxt i Östergötland. Hemma fanns inga ridbanor, ett stall och hagar bara, så familjen red ut.
– Jag började på pappas stora häst och satt framför honom i sadeln på en kudde. Efter några år fick jag och min syster Marianne ett gotlandsruss i julklapp, ponnyn var väldigt svår och mer vild än tam. Men det blev bättre och bättre, minns Ulla.
På de tidiga uteritterna satt hennes far på sin stora häst Mona och hade Ulla på ponnyn Felix med sig i lina. Ridintresset växte sig bara starkare med åren och så småningom gick både Ulla och hennes syster den långa kursen på Strömsholm, där nästan alla deltagare var militärer.
– Vi var bara några få som var civila på Strömsholm på den tiden. Det var för övrigt där jag och Marianne träffade våra respektive, min Arne och hennes Göran.
Under tre månader utbildades Ulla även på Spanska hovridskolan i Wien där hon först drillades på en unghingst i lina, utan tyglar och stigbyglar, för att öva sits. Därefter red hon en äldre hingst med en av beridarna som privatlärare.
– Om vi unga adepter åkte av fick vi ”betala” med ett paket socker. Skulle beridarna åka av gällde en flaska vin, minns hon med ett leende.
På Spanska hovridskolan, som ligger mitt inne i stan, reds det av förklarliga skäl inomhus. Men som Ulla kommer ihåg det var de väldigt mycket utomhus under Strömsholmsåret.
– Vi hoppade en del i ridhus på vintern, annars tränade vi mest ute på Österängarna. Jag misstänker att vi red mer i naturen då än vad de gör på Strömsholm i dag.
  

  
Kvitto på hur tiden har disponerats
De tre veckorna med träningsappen tycker Ulla fungerade bra.
– Jag satte på mig den och satt upp, sedan stängde jag av när jag kom hem. Efteråt kunde jag se hur många minuter skritt, trav och galopp det hade blivit, säger hon.
Inget i analysen av passen förvånar henne egentligen, graferna stämmer väl överens med hennes plan och upplevelse. Hon tror dock att sådana här appar kan vara till nytta för många ryttare – och inte minst gagna hästarna.
– Du får ett kvitto på hur du har disponerat din tid på hästen. Helst ska man ju exempelvis rida ungefär lika mycket i båda varven. Och så kan du väldigt tydligt se hur länge du håller på, om du tjatar för mycket med samma grejer får du tänka på att variera dig mera.
Equilab-analysen visade att Ulla brukar rida drygt en timme om dagen på Diddy Cool.
– Det är ungefär lagom för honom, mina 27-åringar Hyggebos Lidro och Alpen Topp går inte så långt. Man får lägga upp passen efter hästen, säger hon.
   
Pauser håller humöret uppe
Apropå att appen har loggat mycket skritt berättar Ulla att hon alltid skrittar en kvart före och en kvart efter själva träningspasset, samt tar gott om pauser.
– Det värsta som finns är att bara ta om och ta om, att ”tjata” för mycket när man rider. Jag säger hela tiden till mina elever, ”glöm inte pausen, ta en paus och kom igen”. Det räcker ofta med en minut. Annars blir det bara mjölksyra i hästens ben, plus att ryttaren blir trött. Och inte så sällan blir ryttaren då argare och argare…
I och med att Ulla enbart rider ute innehöll hennes pass som sagt färre svängar än för någon som tränar på bana.
– Jo, min utomhustur är ganska rak, sedan lägger jag förstås volter och piruetter på fälten där jag även rider lite piaff och passage, säger hon.
  
Avslutar med galopp i lätt sits
Apropå att appen vissa gånger visade ganska långa galoppsekvenser poängterar Håkanson att hon försöker galoppera ordentligt varje dag, med avslutning i lätt sits. Kavaletti och små hinder ingår ibland.
– Hästarna tycker att det är roligt och det ger god kondition. Sedan är det bra att rulla på i galopp för att koppla av lite, många hästar har lättare att komma till ro efteråt. Jag galopperar runt här i dungar och i skogsområden.
Hur viktigt är det att variera underlaget?
– Det är absolut viktigt att inte alltid rida på samma, för det kanske är annat underlag när du ska ut och tävla sedan. Har hästen fått byta underlag regelbundet är den mer van, den ser var den sätter fötterna och kan hålla balansen, säger Ulla och fortsätter:
– Något jag vill varna för är dock för djupa underlag, som när man har harvar djupt. Det tar för mycket på senor och ledgångar, då blir hästen halt.
  
Ett konsekvent upplägg
Ulla förklarar att upplägget i hennes pass är liknande dag för dag, däremot varierar hon väldigt mycket inom passen. Många övergångar i tempo respektive gångart ger en mer uppmärksam häst.
– Jag börjar med att rida ut åtminstone 30 minuter och när jag kommer hem jobbar jag hästen ute på fälten. Efter själva jobbet galopperar jag oftast i lätt sits ett par varv, Diddy har ganska mycket överskottsenergi så han mår bra av att få sträcka ut. Då ”piper han till”, berättar hon.
Rider gör Ulla varje dag, hennes hästar har alltså inga vilodagar.
– Möjligen att de kan få stå en dag om jag är bortrest, men det är mest ryttaren som vill vila. En häst ska röra på sig. Sedan går mina hästar förstås ute i hage också, vid sidan av ridningen.
  

  
Stäm av med tränaren
Håkanson åker till sin dressyrtränare, Henrik Johansen, var fjortonde dag för att få en utomstående bedömning. Och så har hon faktiskt en ridbana utomhus, men där rider hon bara inför tävling eftersom den har de rätta måtten.
– Man behöver ha lite koll inför starten på hur trångt det är…
Det ”miniridhus” som finns på gården används enbart om det är stenhårt, fruset och knaggligt i marken.
– Jag rider ute varje dag, är det så konstigt? Man kan kanske få bra resultat även om man rider inne, men jag tycker att det blir tråkigt!
Har du en plan inför varje ridpass?
– Den har jag i huvudet, men jag har inte skrivit ner den. Lite mer långsiktigt har jag olika tävlingar som mål. Men även en kortsiktig plan är viktig, som stäms av efter hand med tränaren. Annars gör du kanske något som inte leder någon vart. Jobba fram mot målet och öka eller minska träningen utifrån hur hästen känns.
  
Naturlig miljöträning
Ulla poängterar att man kan göra allt ute – piaff, passage och byten. Ett exempel är att du kan lära hästen att byta galopp på en stig, när vägen svänger ger du byteshjälpen. Eller så kan du rida piruetter runt träd, då blir diametern ganska stor men samlingen ska finnas där.
En av hennes favoritövningar är att rida på en skogsväg och lägga en piruett i ena ändan av vägen. Sedan samlar Ulla, byter galopp och lägger en piruett åt andra hållet. Övningen kan du rida fram och tillbaka ett par gånger innan hästen får paus.
– Dessutom rider jag mycket kavaletti i lite lägre form, det är en bra grej för alla hästar. De får se var de sätter fötterna och det stärker spänst och muskulatur. Hästen blir starkare när den kommer upp med benen och upp med magen, förklarar hon.
En av de största vinsterna med att träna mycket ute är enligt Ulla att du får en avslappnad och ”miljötränad” häst. Det är inte så att hennes Diddy Cool är lugnare till sinnet än andra Grand Prix-hästar, det visar han tydligt under vårt besök. Ett travekipage med sulky speedtränar nämligen på grusvägen bredvid fältet och det skramlar rejält, vilket får Diddy på tårna.
– Han är ganska lik sin mamma Richelle som jag ju red. Hon hoppade också till för fåglar och annat.
  

  
Helt annat hästliv i Tyskland
Ulla berättar att Diddy Cool hade tränats hela sitt liv inomhus innan han kom till henne. Det är nu ungefär ett och ett halvt år sedan uppfödaren Susanne Rueben kom och lämnade av valacken i Skåne, samtidigt som hon hämtade tillbaka Richelle II. Och det första Håkanson gjorde var att ta med honom på en uteritt.
– ”Hur vågar du rida ut!?”, utbrast Susanne. Men det är det naturligaste för en häst och gick hur bra som helst. Visst, vissa stenar var farliga…, säger Ulla. 
Hon menar att hon förundras över systemet hos uppfödarfamiljen på det stora dressyrcentret i Tyskland, där hästarna får gå från stallet till ridhuset i en preparerad gång.
– Som mest skrittar de på asfalt runt ridhuset och hästarna går ut i små paddockar, inte i riktiga hagar. Och då har de ändå uppfödning i stor skala. Det är synd om hästarna tycker jag, vad roligt de skulle ha om de fick ridas ut och fick hoppa lite! Man kan ju löshoppa om man inte vill eller vågar som ryttare.
  
Ta sällskap av lugn och rutinerad häst
Ulla själv är modig och orädd, det får vi bevittna då travhästekipaget susar förbi på grusvägen och Diddy småstegrar. Men hon har absolut förståelse för att man kan tycka att det är otäckt att lämna ridbanan eller ridhuset, framför allt om du har en het häst eller inte är så van vid uteridning.
– Om du är rädd så börja med att våga rida runt stallet, pö om pö kan du öka cirkeln lite. Och se till att ta sällskap av en säker, rutinerad häst.
Skulle Ullas häst bli tittig får den först stanna och kika.
– Sedan går jag närmare i lugn och ro, så att den kommer närmre och närmre det farliga. Men det är framåt som gäller.
Ulla är tacksam för att bo lantligt, därmed behöver hon sällan rida där det är speciellt trafikerat. Gör man det måste man givetvis vara försiktig, säkerheten går först. Men hon uppmuntrar ändå alla ryttare att försöka ta sig ut regelbundet.
– För min del handlar det mycket om hur jag är lagd, jag skulle inte klara av att sitta inne och nöta. Men uteridning är också väldigt bra för hästen som får omväxling och blir mer hållbar. Den får se var den sätter fötterna i stället för att hitta på bus!
Är du inte rädd för att åka av?
– Nä, inte särskilt…
Minns du när du ramlade av senast?
– Jag tror att det var på Tolstoy här hemma, när en hare hoppade upp under magen på honom. Men det var länge sedan. 
  

  
Inspirerade till naturbanor
EM-guldmedaljören Peder Fredricson berättar gärna hur det gick till när idén om ”naturbanan” väcktes hos honom, för en herrans massa år sedan. Det var när han tog hjälp av Ulla Håkanson med sin dåvarande fälttävlanshäst Hilly Trip, som lätt blev spänd. Peder fick träna i Ullas dunge vilket lugnade det känsliga stoet.
Ulla ler åt minnet och menar att hon faktiskt börjar se ett attitydskifte, fler och fler är positiva till att träna hästarna i naturen.
– Jag tycker att det börjar återkomma, inte minst sedan det här med naturbanor har uppmärksammats. Det tycker jag är positivt, kul att det har fått spridning!
Vid sidan av att rida i naturen vill hon slå ett slag för ryttarträning, alltså att komplettera ridningen med annat.
– Ryttarens egen kondition är viktig för att ridningen ska bli bra. Själv har jag joggat och cyklat mycket tidigare, i dag går jag stavgång och så dansar jag linedance en gång i veckan. Sedan har jag sysslat mycket med judo, det tycker jag är bra eftersom du som bonus övar fallteknik.
  

Ullas mästerskapsmedaljer
 
SM individuellt: Tolv guld, sju silver (varav två i hoppning), fem brons.
NM individuellt: Fyra guld (varav två i hoppning), två silver.
NM, lag: Tre brons.
VM, lag: Ett brons.
OS, lag: Två brons.

Om projektet Stoppa hältan
(Artikeln presenteras i samarbete med Agria)
 
Genom #stoppahältan vill Agria Djurförsäkring öka kunskapen kring hälta och på så sätt göra vardagen bättre för många hästar. Tre fokusområden i projektet är kunskap om att:
1. Träna hästen utifrån dess förutsättningar och ge den tillräckligt med tid att stärka muskler, senor, leder och ligament.
2. Variera sin träning, underlag och intensitet.
3. Rida hästen i balans.

Inom projektet har man bland annat tagit fram en coachningsmall för ryttare och tränare, samt har finansierat naturbanor på Grevlundagården, Flyinge och Strömsholm.
Läs mer här