Text och foto: Annika Grundberg
  
Anna Rudbäcks dotter Yrsa Danielsson är en av landets bästa islandshästryttare, med mängder av mästerskapsmedaljer i bagaget. Till Orust hade hon med 13-åriga islandshingsten Hector från Sundsby, som är familjens egna uppfödning efter Viktor från Sundsby – också familjens uppfödning.
– Det är mina uppfödningar båda två, inleder Anna med ett skratt.
Orust ridklubb fick stå för dressyrinslaget och gjorde det genom ridläraren och dressyrryttaren Alice Arvidsson på femåriga valacken True Temptation, efter Tailormade Temptation, som kallas "Totte" till vardags.
  
Finns det något som förenar?
Anna Rudbäck driver en veterinärklinik med hästinriktning på grannön Tjörn och är något av en lokalkändis. Familjen är också uppfödare av islandshästar och Yrsa tävlar framgångsrikt med Hector, bland annat tog de SM-guld i fyrgång i år. Alice har utbildat och tävlat Totte upp till Lätt A, själv har hon tävlat upp till Medelsvår B.
Ingen av hästarna var för dagen i toppkondition då vintervila väntar båda. Totte är hela 184 centimeter hög och behöver vila mellan utbildningsomgångarna. Islandshästtävlingarna drar inte i gång förrän i april, så även Hector har en lugn period.
– Jag tränar för att vara lagom bra till första tävlingen och som allra bäst till säsongens sista, säger Yrsa, som siktar mot EM nästa år.
Yrsa får berätta lite om Hector och om hur han är att rida:
– Hector har ett perfekt temperament men är lite lat. Han har lätt för att samla sig, vilket är bra för tölt, och han har lätt för att länga vilket är bra för traven. Hans svaghet är att han släpper ryggen och blir styv vilket gör tölten svårare.
Alice berättar att Totte är lika snäll som han är stor.
– Han är snäll och mycket ridbar. Men han är lite sned och svag i ena sidan bak, säger hon.
Anna förklarar att Tottes svaghet har med hans storlek att göra, det kommer att rätta till sig när han har växt i hela sin stora kostym.

Yrsa Danielsson på Hector från Sundsby, Anna Rudbäck, Hanna Sterling och Alice Arvidsson på True Temptation.
  
En bra häst måste ha rätt inställning
För Anna Rudbäck gäller det att hästen har rätt inställning, oavsett vilken disciplin den ska användas inom.
– En bra häst är en bra häst, slår hon fast och fortsätter:
– Regel nummer ett är att de är bra i huvudet. Du måste ha en häst som vill jobba. Vill de inte jobba spelar varken talang eller exteriör någon roll.
För Hanna som ridlärare på ridskola är hästens inställning superviktig.
– En häst utan rätt inställning blir svåranvänd, särskilt för oss som ridskola. Har den inte en bra hjärna och hög ridbarhet, då är det helt enkelt ingen bra häst.
Vare sig hästen ska användas till att flyga fram i tölt på ovalbana, eller göra piaff och piruetter innanför vita staket, finns det likheter i vad som krävs rent fysiskt. Man måste kunna reglera hästens gångarter och den ska arbeta genom ryggen.
– Det handlar om att förfina, förbättra och att bygga muskler så att den kan bära sig fram till en lätt hand. Oavsett gren är det exakt samma moment som man jobbar med, säger Anna.
  
Ser på hur de rör sig genom ryggen
När Anna Rudbäck gör rörelseutredningar av hästar på kliniken tittar hon främst på hästens lösgjordhet och hur den rör sig genom sin rygg.
– En svag rygg gör det svårare att få lösgjordhet och det blir svårare att bygga muskler. Hästar är flyktdjur så att bygga kondition går fort, det är oftast inte flåset som är problemet. Att bygga muskler går också relativt fort. Det som tar tid är att bygga ligament, gaffelband och senor.
Och det finns inga genvägar, ingen ”fast track” inom den ena eller den andra disciplinen.
– En häst är en häst är en häst. Tiden det tar att bygga muskler och att kunna kräva maximalt arbete är exakt lika lång oavsett vilken disciplin man håller på med, slår Anna fast.
Samtidigt är det som så att en islandshäst kan tölta tidigt, medan det tar tid att få dressyrhästen att göra piaff och passage.
– Men det är först nu när Hector är 13 år som han töltar bra.
  
Får visa upp sig på lina
Inledningsvis longerar Yrsa Hector, medan Alice tömkör Totte. Anna berättar vad hon tittar på.
– Jag tittar främst på rygg och bakben och inte så mycket på frambenen. I traven tittar jag på korset, för jag vill att hästen arbetar med korset och har ett svävmoment i traven. Att den släpper till i ryggen och inte spänner sig. En spänd häst kan inte muskla sig. Den måste höja ryggen och lyfta buken.
– Totte är rund  i överlinjen med tanke på hans storlek och ålder. I galopp vill jag framför allt se att han vinklar in sina bakben in i galoppen.
Totte får med beröm godkänt för en perfekt galoppfattning.
– Han har en fantastisk galopp, berömmer Anna.
Hector är inte lika bekväm med situationen som Totte. Underlaget är något för mjukt för honom.
– Islandshästen behöver ett hårdare underlag än vad det är här. Men man måste ändå rida även där det inte är optimalt, för det är viktigt att variera underlaget. På samma sätt som man måste variera ridningen.
 
Exteriören skiljer sig åt
Anna förklarar hur en islandshäst skiljer sig exteriört från ett halvblod.
– De har stupande kors och svansen ansatt längre ner. När de travar ska rumpan röra sig upp och ner och de ska springa med ryggen. Hector är ”ful” vilket gör hans tölt bättre, säger hon med ett skratt.
Och nämner ytterligare en likhet mellan disciplinerna:
– Hästen ska använda bakbenen för att trycka av, det gäller oavsett om det är ett halvblod eller en islandshäst.
För Hanna, som erkänner att hennes erfarenhet av islandshästar är begränsad, blir likheterna allt större efter hand.
– Ju mer Hector rör sig så ser jag likheter med halvblodet. Jag ser takt, och det är just takten som är viktig.

Därför ligger sadeln längre bak
Efter en kort fikapaus sitter Yrsa och Alice upp på hästarna. I samband med det förklarar Anna sadlingen av en islandshäst.
– För att kunna tölta behöver de större rörlighet i bogen och bogbladet måste kunna gå fritt.
Anna berättar hur hästens rygg bärs upp hela vägen bak till korset, varför det inte är någon fara för hästen att ha sadeln en aning längre bak.
Yrsa och Alice värmer upp hästarna och likheterna finns där, de gör det på ungefär samma vis. Yrsa joggar Hector och byter varv ofta. I galoppen blir det en del förvänd och hela tiden vill hon ha Hector lång och låg. I skritt flyttar hon bakdelen på volten för att få honom lösgjord.
Alice joggar i gång Totte som även han får gå i låg form innan det är dags för samling.
– Ofta kortar man hästen för fort. Först måste du starta motorn, sedan kan du börja jobba, säger Anna och fortsätter:
– Det går inte om inte rumpan och ryggen på hästen är med.
Det är mer fart på Hector än på Totte kan man kanske tycka, Anna bekräftar att det är en fördom grenarna emellan. Islandshästryttarna tycker att dressyrryttarna rider väldigt långsamt och vice versa.
Galopparbetet lösgör bogarna, det är samma oavsett ras. För islandshästryttaren är takt, tempo och form viktigt. Man vill att hästarna ska röra halsen. I dressyren har det blivit väl stumt och stelt när det kommer till halsens rörlighet, tycker Anna.

Totte visade upp sin härliga galopp... 
  

... och Hector bjöd på tölt.
  
Avslutar med härlig tölt och galopp
Avslutningsvis visar Yrsa upp Hectors tölt och det är häftigt att se en så liten häst, 142 centimeter i mankhöjd, med så mycket power.
Alice rider ett förkortat Lätt A-program. Där får publiken återigen se Tottes härliga galopp, som både Anna och Hanna har berömt rejält. Avslutningen blir en hyllning till hästen och det som förenar oss över disciplin-, ras- och grengränser. Anna börjar:
– Vi kan väl enas om att vi alla vill samma sak, säger hon.
Hanna fyller i:
– Det är kärleken till hästen som enar oss.
– För att få en häst riktigt bra måste du älska den. Hector är odräglig på tävling, men han får vara det för vi älskar honom och då är chansen större att man lyckas. Se inte hästen som ett projekt, älskar du inte din häst så sälj den till någon som gör det, säger Anna och avslöjar att hon blir lite tårögd.
– Är det inte fantastiskt hur stora Totte och Hector, på ett underlag som inte alls passar honom, ändå gör vad vi ber dem om. Att de inte bara slänger av oss. Jag blir rörd av hur lojala och arbetsvilliga de är mot oss. Man måste bara älska dem, säger hon. 

Yrsa Danielsson är bara 17 år, men har redan en rejäl samling mästerskapsmedaljer. Två VM-brons, elva SM-guld och tre NM-guld. Foto: Privat