Text & foto: Karin Engman
  
Efter tre starka uppvisningar låg Johanna på tredje plats inför VM-finalen. Hon var mer fokuserad än någonsin och genomförde en nästan felfri kür. Johanna brukar sällan vara helt nöjd efter en tävlingsinsats, men denna gång klev hon av banan med ett leende. Hon knep bronsmedaljen med 7,831 poäng. Franziska Peitmeier från Tyskland tog silver med 7,910 och Österrikes Nicole Brabec vann guld med 7,990 poäng.
– Det är helt fantastiskt! Jag var inte alls beredd på att det skulle gå så här, berättar den glada 17-åringen via telefon under den långa bilresan hem till Umeå.
Johanna åkte till VM med förhoppningen att ta sig till final.
– Mitt mål var topp-10, då hade jag varit riktigt nöjd. Jag hade inte förväntat mig det här.
Tidigare i sommar tog Johanna guld på junior-SM i Malmö med rekordpoängen 8,060. Därmed slog hon också personligt poängrekord och hennes Real Easy vann pris som bästa individuella häst.
  

Teamet under VM i Ebreichsdorf. Foto (detta): Michael Schanner
  

Johanna tränar voltige minst tre gånger i veckan.
    
Egen häst efter Quite Easy
Johanna tävlar i år för första gången på sin egen häst, 14-åriga Real Easy är son till hopphästen Quite Easy.
Easy, som han vanligen kallas, gör skäl för sitt namn. Han är lättsam och snäll. När han köptes av Johannas familj för tre år sedan hade han provat på lite voltige, men hade mest använts som hopphäst.
Redan när Johanna provade honom första gången kände hon att han skulle fungera bra som voltigehäst, det har visat sig stämma. Han har en jämn och lagom gungande galopp, och störs inte av Johannas olika rörelser på hans rygg. De två trivs fint tillsammans och Easy har tränats till att bli en allt duktigare voltigehäst.
Han har inte tävlat tidigare på grund av skador, men i år visade det sig att Easy också fungerar utmärkt på tävlingsbanan. Han är trygg och låter sig inte störas av det som sker i omgivningen, trots att han är nybörjare i tävlingssammanhang.
– Easy har betytt jättemycket! Nu har jag kunnat få kontinuerlig träning på en bra häst, att få tävla med en häst jag känner gör att det blir mycket lättare för mig, säger Johanna.
Även i VM fick Easy höga egna poäng.
– Han var superduktig! Jag tror att han blev tredje bästa häst i min klass, av 42 startande.
  

Uppvärmning inför ett träningspass.
  

Mamma Annbritt, till höger i bild, finns som vanligt i bakgrunden. Hon har varit hjälptränare och stöd under alla år. Numera filmar hon ofta dotterns träningar för att Johanna ska kunna studera dem efteråt.
  
NM-guld på obekant häst
Att känna hästen man tävlar med är naturligtvis en stor fördel. Men Johanna har under åren klarat sig bra även på okända hästar när något hänt som har kastat om planerna. Som vid NM i Vemmelev i Danmark 2013, då hästen hon skulle låna inte klarade besiktningen.
En timme före tävlingsmötet kvällen innan NM stod 13-åriga Johanna utan häst. I sista stund fick hon låna danska Linus och efter endast fem minuters övning på den obekanta hästen deltog hon i mästerskapet – och vann guldet i miniorklassen.
– Lite pirrigt var det, men oftast brukar det lösa sig, var 13-åriga Johannas lugna kommentar.
Johanna började med gymnastik när hon var sex år. Vid sju års ålder började hon att rida och vid nio kom hon med i voltigegruppen. Detta när ridläraren hörde att hon höll på med gymnastik och föreslog att hon skulle prova.
Det har tidigare saknats erfarna tränare i voltige på hemmaplan och Johanna har minst 60 mil till tävlingar, ofta betydligt längre än så. De första åren tränade hon på ridskolans hästar och lånade olika hästar på tävlingar.
  
Äntligen ett komplett team
I dag har Johanna en duktig hemmatränare och linförare. Dusan Barci kommer från Slovakien och har själv hållit på med voltige på hög nivå. Tursamt nog förde kärleken honom till Umeå, där flickvännen bor.
Dusan och Johanna tränar tillsammans minst tre gånger i veckan.
– Det är så skönt att ha ett eget team, nu kan jag resa på tävlingar med min egen häst och min egen linförare, det blev plötsligt så mycket enklare. Jag tror inte att jag hade kommit så här långt utan Easy och hela teamet med Dusan, mamma och pappa, säger Johanna.
Dusan själv är lågmäld och framhåller hellre Johannas alla goda egenskaper än sin egen erfarenhet. Men nog märks det att de har ett bra samarbete.
Nu har Johanna äntligen kommit hem efter VM och får unna sig lite sommarlov och återhämtning, innan skolan och vinterträningen börjar. Mamma, pappa, Dusan och Johanna har färdats i fyra dagar tillsammans med Easy för att ta sig från Wien till Umeå. Här väntar bete och välförtjänt vila för medaljhästen.
  

Johanna Lindström till höger tillsammans med sin hemmatränare och linförare Dusan Barci, samt Johannas häst Real Easy.
  
Klasskamrater med förståelse
Snart börjar Johanna andra året på ekonomilinjen på Umeås elitidrottsgymnasium. Att gå på elitidrottsgymnasium underlättar, viss träning går att göra på skoltid och det finns förståelse för att tävlingar och annat gör att hon inte kan vara närvarande på allt.
– Klasskamraterna förstår det också, de är i samma situation, säger hon.
Nästa år blir Johannas sista som junior och hon ser fram emot att göra ett nytt program.
– Det är väldigt kul att sätta ihop nya program och jag har fått mycket inspiration efter VM, berättar hon.
Sammanfattningsvis har det varit en fin tävlingssommar.
– Jag är jättenöjd, verkligen! Ibland är det lite kämpigt med mycket träningar, men det är sådana här gånger man får belöning för allt slit.
Men tävlingssäsongen är inte över än. I höst är det NM och Johanna vill gärna vara med.
– Ja, det är nästa mål, att ta guld på NM!