Text: Åsa Pernes
Arkivfoto: Anki Yngve och Adobe Stock (infälld)
  
Redan 2016 anmälde Anders Eriksson försäljningen av inspännings- och hjälptyglar till Konsumentverket, vilket Hippson då berättade om. I maj 2018 gjorde han en andra anmälan, och då riktade han den mot tre specifika företag.
Anders anmälde företagen för ”vilseledande information och försäljning av olämpliga produkter, ett djurskyddsproblem”. Men när vi kontaktar honom är han tydlig med att det är fler som borde ta sitt ansvar.
Det har gått två och ett halvt år sedan din första anmälan till Konsumentverket. Då blev det en jättedebatt och för snart ett år sedan gjorde du en ny anmälan. Vad har hänt sedan dess?
– Vad gäller anmälan till Konsumentverket så har jag inte fått något direkt svar. Och SVT-programmet Opinion live, som jag också har kontaktat, svarade att det här inte var en fråga som "bubblade".
  
Hästen gapar av en anledning
Anders konstaterar att han ser att det hela tiden utvecklas nya ”grejer”. De här ”grejerna” marknadsförs som enkla lösningar på alla eventuella problem som ryttare har med sina hästar i ridningen.
– Det finns gott om sådana produkter redan nu, vi borde arbeta för att få bort dem och inte tillåta fler, säger han.
Här nämner Anders exempelvis anatomiska huvudlag med nosgrimmor där den nedre så kallade aachenremmen är integrerad och inte går att ta bort, syftet med den är enligt honom att förhindra att hästarna gapar. Han pekar även på olika inspänningstyglar som gör att hästarna ska gå i ”rätt form”.
– Går hästen och gapar är det ett tecken på att något inte stämmer i ridningen och det löser man inte genom att dra åt nosgrimman hårdare. Och vad är rätt form?, frågar han retoriskt.
  
Små steg framåt
Anders tänker en stund och säger sedan att det trots allt har gått lite framåt.
– Det är många som har hört av sig till mig och tyckt att det har varit jättebra att jag har lyft de här frågorna. Jag blev bland annat inbjuden att prata om en etiskt hållbar hästsport på veterinärkongressen i höstas. Och det rör på sig inom förbundet också i de här frågorna. Djurskyddsfrågorna är uppe på bordet, man har tagit till sig lite av kritiken som varit.
Nu måste till exempel överdomaren kontrollera hästens mun och bett på tävlingsplatsen, påpekar Eriksson.
– Det är jättebra och jag har hört att man har gjort insatser även i fortbildningen av överdomarna. Jag är inte emot sporten, det är inte det detta handlar om, men vi måste se till att hålla oss inom ramarna och efterleva regelverken.
Enligt Anders kan vi inte fortsätta att använda hästarna som vi gör nu, som verktyg för att vi själva vill uppnå vissa mål.
– Det är inte okej. Hästarna är våra arbetskamrater och vi ska arbeta tillsammans med dem. Det är grunden och själen i sporten.
En annan positiv sak som hänt, och som han snabbt nämner, är att storföretaget Hööks har kontaktat honom.
– Inköparen som kontaktade mig undrade om jag kunde hålla en föreläsning om utrustning i största allmänhet. Den har inte blivit av ännu, men jag hoppas att de återkommer snart.
  
"Matas med felaktiga ideal"
Anders återkommer flera gånger till bilden av felaktiga ideal.
– Det har skapats nya ideal över hur ridningen ska se ut. Vi måste tillbaka till de gamla rättesnörena.  Vi matas med bilder på hästar som är ihopdragna fram, går med sänkta ryggar och har bakdelen i en annan kommun. Ryttaren är välklädd och hästens man är flätad. Sådana här bilder tycker folk om, säger han och fortsätter:
– Det ser snyggt ut tycker många och trycker på gilla-knappen. Vi har skapat ett nytt ideal, en ny norm. Och ryttarna förstår inte att det här är fel vilket drabbar våra hästar. Det är bekymmersamt.
Enligt Anders har domarkåren ett stort ansvar för det här. Det gäller inom flera discipliner, men han menar att dressyrdomarna har det största ansvaret eftersom de under en lång tid har belönat ryttare som rider sina hästar i en form som inte är till gagn för hästen.
– Det här har ryttarna sett och har tolkat det som att detta är rätt form, så här ska vi rida. Och domarna får inte vara för kritiska, det är tydligen en uppmaning de får på domarutbildningen. De ska inte agera ”poliser”. Men om domarna inte tar den rollen, vem ska göra det då?
Dessutom finns det fler som Anders tycker borde tänka till och ta sitt ansvar. Han räknar snabbt upp några exempel: Svenska ridsportförbundet, tränarkåren, hästutbildningarna och veterinärerna. Men han tycker även att alla tidningar som visar bilder på hästar i ”fel form”, och de som köper in annonser, borde ta sitt ansvar och inte publicera sådana foton.
  
Hippologisk akademi kan vägleda
– Det är många som pratar om att hästkunskapen försvinner, men nu måste vi sluta prata om det och göra något. Ord måste övergå till handling, men då krävs kunskap om hästar.
Anders menar att alla inom näringen och sporten måste samla ihop sig och arbeta tillsammans för att vi ska komma tillbaka till det som är ”korrekt ridning”. 
Just nu spretar det lite väl mycket, tycker han. Det produceras enligt honom en massa policydokument som låter bra, men ord måste övergå till handling också. Det är dags för det nu, menar Anders, samtidigt som han berättar om ett förslag han har.
– Jag tycker att det borde inrättas en hippologisk akademi i Sverige. De som ska sitta där måste ha en gedigen, sann kunskap om hästar. Det får inte vara en massa ”ryggkliare” och politiker som är där för sin egen skull, eller personer som är beroende av näringen eller pengar. Det ska inte heller sitta några personer som har munkavle, utan alla som sitter i det här rådet ska våga uttala sig.

Kunskapsbevis för hästägare
Anders tycker att rådet ska bestå av etologer, veterinärer och personer som kan de klassiska grundprinciperna för utbildning av hästar. Verksamheten ska bygga på vetenskap och forskning i ett praktiskt och etiskt hållbart perspektiv.
Ett annat förslag han har är ett så kallat kunskapsbevis. Här skulle man kunna ha ”del 1” som skulle vara obligatorisk för alla som äger eller hanterar en häst. ”Del 2” skulle de som vill tävla behöva komplettera med.
– Det blir olyckor, fel och tokigheter ibland – men oftast handlar det om okunskap hos hästägare och ryttare. Det är få som gör tokigheter med flit, det tycker jag är viktigt att poängtera och det är därför vi måste arbeta gemensamt med att få ut kunskapen om etiskt korrekt ridning.
  
Fler borde läsa djurskyddslagen
Anders tycker att djurskyddslagen är väldigt tydlig. Men många verkar ha dålig kunskap om den, menar han. Och den viktiga frågan man framför allt bör ställa sig är vem som har huvudansvaret för att den följs. För det är något som enligt Eriksson är otydligt.
– Är det Jordbruksverket eller har de lämnat över ansvaret till sportorganisationerna? Och vem är i så fall huvudansvarig inom vår sport, ridsporten?
Han tar upp den nya djurskyddslagen som trädde i kraft den 1 april och citerar bland annat:
”Utrustning, hjälpmedel eller metoder får inte användas på sådant sätt att det kan medföra skada eller annat fysiskt eller psykiskt lidande för djuret.”
– Vi får hoppas att lagen kommer att efterlevas bättre i framtiden, säger Anders.
  
Blir en "död" kommunikation
"Kan du inte se några tillfällen när longeringssystem och hjälp- eller inspänningstyglar kan vara befogade? Till exempel vid sitsträning på lina eller i voltige", frågar vi.
– Nej, inspänningstyglar är enligt mig en död kommunikation som kom in via yrkesprov som Svenska ridsportförbundet ansvarar för, men de har ingenting med utbildning av hästen att göra, säger Anders och fortsätter:
– Att hästar inte arbetar ändamålsenligt eller enligt människans förhoppningar beror vanligen på hur hästen är skapt. Det vill säga exteriören, brister i inlärningen, alternativt problem med sadel eller bett. Betrakta de här aktiviteterna nu när vi skriver 2019 ur ett hippologiskt och etologiskt perspektiv. Och fundera på om de går hand i hand med svensk djurskyddslag och god etik.
Anders avslutar intervjun med en egen sammanfattning.
– Det finns en stor okunskap om utrustning och hur man använder den. De som säljer och marknadsför utrustningen säljer enkla lösningar som drabbar hästen, det tycker jag inte om. Vi måste hålla fanorna betydligt högre. Vi måste ha respekt för kunskapen och hästen.

Foto: Svenssonmolin.se/Hööks
 
Hööks vd: "Vi lyssnar på alla sidor"
  
När Hippson ringer upp Hööks vd, Joachim Höök, för en kommentar angående Anders Erikssons anmälan svarar han att de givetvis tar till sig av det de hör. Men han säger även att det finns fler experter än Anders.
  
– Vi lyssnar på alla sidor, men de här produkterna har funnits länge och de är efterfrågade. Jag säger inte att Anders Eriksson har fel, han är en bra hästkarl, men det finns även fler experter.
Kommer Hööks sluta att sälja hjälp- och inspänningstyglar?
– Om det finns forskning som visar att något inte är bra för hästarna ska vi givetvis inte sälja det. Men man kan inte prata om det här utan att nämna ryttarens roll, för till syvende och sist handlar det om hur han eller hon hanterar produkterna och hästen.
Joachim Höök bekräftar sedan att deras inköpsansvariga, Agneta Pettersson, har varit i kontakt med Anders flera gånger. Detta eftersom de tillsammans med honom ska ha en utbildningsdag om utrustning.
  
Ingen åtgärd från myndigheten
Hans Lundin är presschef på Konsumentverket. Han meddelar att Anders Erikssons anmälan inte har lett till någon åtgärd från deras sida.
– Konsumentverket får in cirka 15 000 anmälningar varje år och bland dem måste vi välja vilka vi bedömer är viktigast att gå vidare med, sett till konsumentnyttan. Den aktuella anmälan har vi valt att inte prioritera.
Han säger också att anmälaren har åberopat marknadsföring och även produktsäkerhet. Men produktsäkerhetslagen ser endast till personsäkerhet.

Tidigare på Hippson.se:
Anders Eriksson anmäler försäljningen av hjälptyglar
Hjälptyglarnas vara eller icke vara
På Stall Stensunda är det förbjudet med hjälptyglar
Gästblogg: Björn Svensson om anmälan

Ida Röök

redaktion@hippson.se