Text: Sigbrit Mattsson
Foto: Adobe Stock
  
Sara Ringmark är agronomie doktor (AgrD) och postdoktor vid Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi vid SLU.
– Vi vet att övervikt är förenat med hälsorisker såsom fång och metabolt syndrom. Men det kan även påverka hästen negativt på annat sätt. Exempelvis påverkas prestationsförmågan redan hos en lätt överviktig häst, förklarar hon.
Det finns i dag en del kunskap om vad som är ett hälsosamt hull för olika typer av hästar. Viss fettansamling kan vara en fördel hos avelsston, medan fettansamling hos andra hästar förändrar ämnesomsättningen och kan vara en hälsofara.
  
Mer kroppsfett gör arbetet tyngre
Ju mer kroppsfett en häst har, desto större vikt måste den bära och förflytta vid arbete. Detta gör att man hos flera hästar har funnit ett samband mellan fettansättning och mjölksyrabildning vid arbete.
– Hög koncentration av mjölksyra i blodet är förknippat med trötthet och sänkt prestationsförmåga. Indirekt kan övervikt också påverka risken för skada, då riskerna för att hästen ska snubbla och göra felsteg ökar när den blir trött, säger Sara och fortsätter:
– Vi har även preliminära data som tyder på att både islandshästars prestation och rörelseteknik påverkas negativt redan vid en relativt liten ökning av mängden kroppsfett.
Med ”hull” menas graden av hästens fett- och till viss del muskelansättning. Man vet dock inte exakt vilket hull som är optimalt, det beror troligen till del på vilken typ av prestation hästen ska utföra.
 
Tävlingsgrenen spelar roll
Det finns en niogradig skala för att bedöma hull, den så kallade ”Hennekeskalan” (efter Henneke et al., 1983) som är flitigt använd bland forskare världen över. Studier av trav- och fälttävlanshästar i tävlingskondition visade att dessa låg mellan 4,7 och 5,2 på Hennekeskalan. Vilket verkar vara en hullnivå som är gynnsam för prestationsförmågan.
De bästa distansritthästarna verkar ha en något lägre hullstatus – 4,3. Ett för lågt hull hos distanshästar är dock inte heller bra då hästar med poäng under 3 visade sämre prestationsförmåga i den aktuella studien.
– Man ska ha i åtanke att även en liten ökning i fettansättning påverkar hur tungt arbetet blir för hästen. Vi har i en studie på travhästar funnit ett relativt starkt samband mellan hullpoäng och mjölksyratröskel, säger Sara och utvecklar:
– Ju högre hull desto sämre mjölksyratröskel, hos de hästarna varierade hullpoängen mellan cirka 4 och 5,5. Vilket alltså var ett ganska snävt intervall.
  
Stor buk betyder inte alltid fetma
Ett vanligt fel när man ska bedöma hullet på en häst är att man misstar en stor buk hos hästen för fetma, menar Sara. Det kan i stället bero på att hästen inte är så vältränad eller äter mycket foder som har låg smältbarhet. Till exempel halm eller sent skördat hö/hösilage. Sådant foder kan inte utnyttjas maximalt av hästen och eftersom mycket material ska passera tarmen tar det stor plats. 
En vältränad häst har däremot oftast en lätt uppdragen buk. Det kan den ha även om den har tjocka fettdepåer på till exempel revbenen och längs med nacken. Därför är bukens form inget bra mått på hästens fettansättning.
 
Bedöms med hjälp av skala och ultraljud
Det finns flera olika skalor för hullbedömning, men den vanligast använda är alltså den så kallade Hennekeskalan som nämns ovan.
– Den vi använder är en modifierad svensk version. Skalan ger ett objektivt mått och har inget att göra med ens personliga uppfattning om vad man tycker är en estetiskt tilltalande och ”snygg” häst, förklarar Sara.
Ett bra komplement till hullbedömningsskalan är att mäta underhudsfettets tjocklek med hjälp av ultraljud. Sara demonstrerar på två olika hästar, med olika hullstatus, och räknar ut deras kroppsfett i procent. Samt går igenom hur man hullbestämmer.
– Genom metoden med ultraljud kan man skilja på underhudsfett och muskler. Underhudsfettets tjocklek på till exempel rumpan kan man sedan använda för att med hjälp av en formel uppskatta den totala andelen kroppsfett. Hennekeskalan stämmer bra överens med mätningar av underhudsfettet som har gjorts med ultraljud, berättar Sara.
 
Fakta framför tycke och smak
– Genom att vi lär oss mer om hur hullpoäng och underhudsfett är korrelerat till prestationsförmåga kan vi justera hullet hos våra hästar baserat på fakta, i stället för efter tycke och smak, tillägger hon.
Självklart behöver hästen tillgång till energi och andra näringsämnen för att må bra och prestera optimalt. Men då många av våra hästar förväntas prestera som toppatleter bör vi också ge dem förutsättningar för detta, och inte göra arbetet tyngre för dem än nödvändigt för att vi föredrar ett visst utseende.
– Större andel muskler och mindre andel fett ger helt enkelt bättre förutsättningar för fysiskt arbete. Jämför gärna med toppatleter inom humanidrottens olika grenar, säger Sara Ringmark.
  
Skalan som används vid SLU (klicka på bilden för att göra den större):

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se