Text: Malle Kivikas Ankarcrona
  
Det har skrivits mycket om hur en häst ska se ut för att hålla och prestera, vilket avelsföreningar och uppfödare har tagit fasta på i sitt arbete med att föda upp hästar som kan gå långt. Fokus är ofta att få fram individer som klarar sig högt upp i tävlingsklasserna och som håller sig kvar där under många år.
Inte så sällan är detta fantastiska hästar men de passar inte alltid oerfarna ryttare, till exempel dem som rider på ridskola. Vilket har lett till att många ridskolor faktiskt har svårt att rekrytera hästar som passar i verksamheten.
Detta har Agria tagit fasta på genom att försöka reda ut vad för slags häst som, utifrån ett hållbarhetsperspektiv, passar en lite mer novis ryttare. Diskussionen är intressant även för hobbyryttaren, för visst är det väldigt många som inte har behov av ”värstingvarianten” av häst – utan som vill fokusera på bra ridning och långvarig vänskap utan skador.
      
Toppoäng är inte nödvändigt
”Nya hästar till ridskolan” är ett av flera teman under den ”ridskoleboost” försäkringsbolaget har bjudit in till nu i månadsskiftet januari/februari – på sex olika platser i landet. Hippsons utsända satt med under föreläsningen på Mälarhöjdens ridskola i Stockholm nu i veckan.
– Rätt exteriör innebär att hästen blir mer funktionell. Dessutom ger det bättre hållbarhet, eftersom en häst som har lätt för att göra sitt jobb sliter mindre på sig, säger Karl-Henrik Heimdahl.
Utifrån en mängd statistik, både från försäkringsärenden och från fyraårsbedömningar, kan man se hur viktig exteriören är. Enligt Karl-Henrik visar statistiken ett samband mellan höga poäng på exteriör och färre veterinära anmärkningar.
Det som är intressant att notera är enligt försäkringsveterinären att de hästar som inte passar för tävling, kanske för att de är lite för korta ryggen och därför inte flyter lika smidigt över ett stort hinder, faktiskt kan passa bättre för oerfarna ryttare. Trots att de inte får toppoäng exteriört. Utmaningen är att tänka en aning utanför ramen, att förstå varför en tävlingshäst behöver en viss typ av exteriör och varför en häst som inte får full pott på kvalitetsbedömningen kan vara ett bättre val för amatörryttaren.
– En grundförutsättning för hållbarhet är att hästen är välproportionerlig, att kroppen och hästens rörelsemekanik är i balans. För oerfarna ryttare är det viktigt att hästen har god balans i sig, eftersom ryttaren själva inte har det, säger Karl-Henrik.
   
Bra takt – men inte för hög över manken
Det innebär att en häst som är skapt i framvikt passar mindre bra för en oerfaren ryttare, den kommer att få svårt att sätta under sig och att bära vikt. Medan en något lågställd häst med god kroppsbalans kan passa mycket bra.
En annan sak som enligt statistiken tycks vara avgörande är traven. Ju bättre trav, desto färre veterinära nedslag.
– En bra och naturlig takt som främjar en rörelse i balans när hästen rör sig är det bästa, säger Heimdahl.
Utifrån ett renodlat hållbarhetsperspektiv är det heller inte bra för en häst att vara för stor. Hästar över 172 centimeter har fler anmärkningar än mindre individer. De har även, enligt statistiken, färre år på tävlingsbanan. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att många ryttare, särskilt i lite högre dressyrklasser, vill ha just höga hästar.
– För ungefär 20 år sedan var den genomsnittliga mankhöjden 164,5 centimeter. I dag är den 166 centimeter. Dagens snitthöjd tycks vara ganska optimal ur hållbarhetssynpunkt, men det för med sig att vi också får fler hästar som blir riktigt stora och som därmed riskerar att drabbas av hållbarhetsproblem.
Sammantaget innebär detta att den som är ute efter en hållbar häst, men som inte har behov av att rida de höga klasserna, kan vinna på att köpa en häst som tävlingsryttare väljer bort. Tävlingsryttarna söker gärna ädla, högresta och stora hästar som är atletiska ut i hovspetsarna. I stället är Karl-Henriks tips att vidga perspektivet. Tänk utanför boxen och titta på lite grövre men ändå välproportionerliga hästar, som rör sig harmoniskt.
   
Kort rygg är inte helt fel
Det kan till och med vara en fördel om hästen är lite kort i ryggen, vilket inte ger de högsta poängen på bedömningen.
– En häst med kort rygg blir ofta stel i ryggen vilket inte är bra, det är allmänt känt. Men en häst med lång rygg är svårare att rida. Där krävs det mer av ryttaren för att få ihop framdelen med bakdelen, vilket heller inte är bra. Med andra ord kan det vara bättre att satsa på en häst med lite kortare rygg, men så klart se till att den gymnastiserar ryggen hela tiden, säger Karl-Henrik.
Sett till rörelsemekaniken kan man dessutom ha överseende med att hästen exempelvis paddlar med benen. Så länge paddlandet sker i luften.
– Det som händer i luften har ingen direkt påverkan på hållbarheten, men man måste vara noga med att se hur hästen sätter ner hovarna. Landar de snett, då blir det en snedbelastning vilket sliter.
Till sist ett tips för oss ryttare, för att vi ska få hållbara hästar. Om ryttaren skulle följa samma utvecklingssteg som hästen, då skulle man fokusera mycket mer på balansen i början. Och det skulle gynna hästen, som får lättare att röra sig balanserat vilket minskar slitaget på leder och rygg.
Att longera en nybörjare, så att han eller hon övar upp sin balans, kan alltså vara väl investerad tid för hästens hållbarhet.