Text & foto: Karin Engman
  
– Han är en riktig baby och tur är väl det, det var väl därför han klarade sig igenom prövningen. Gucci läkte snabbt och höll humöret uppe, berättar Yvonne Norman Håkansson som äger valacken tillsammans med dottern Matilda Norman.
Flera år har passerat sedan olyckan, men för en tid sedan upptäckte Yvonne att Gucci hade en lös tand. Hon väntade oroligt på hästodontologen och förberedde sig på det värsta.
Allt gick dock väl och tanden togs bort, tandspecialisten konstaterade att den troligen skadades när käken gick av. Något som aldrig upptäcktes under behandling och uppföljning. Och den lösa tanden väckte minnet av den svåra tid då Gucci bröt käken.
  
En riktig drömhäst
Yvonne och Matilda hade länge sökt efter en häst som skulle passa dem båda, en dag stod äntligen en rödhårig och långbent kille på gården. Ett holländskt varmblod, KWPN, av gelderländertyp. Han var nästan 180 centimeter i mankhöjd och född 2004, med massor av humor i blicken och livsglädje i kroppen. En busig charmör som snabbt smälte hjärtat hos alla han mötte. Men glädjen över den nya hästen byttes några månader senare mot oro och förtvivlan.
En vintermorgon upptäckte Yvonne nämligen ett litet sår under hakan när hon tog ut Gucci. Han blödde ur munnen och tungan hängde ut, varför hon tillkallade veterinär. Det visade sig att käkbenet var av, något som ändå inte verkade så allvarligt till att börja med. En fraktur brukar vara lätt att fixera, varför prognosen var god.
  

"Gurkan", som Gucci kallas, har lärt sig att visa tänderna av undersökningsskäl. Och han gör det ofta och gärna.
  

I dag har han inga som helst problem med att tugga.
   
Fick köra honom 60 mil
Snart visade det sig dock att detta gällde andra typer av käkbensbrott, här var underkäken helt av och brottet placerat så illa att det inte gick att åtgärda i Umeå. Kanske i Sundsvall. Men i Sundsvall tog de inte emot Gucci, där fanns inte den eftervård han behövde. Situationen kändes allt mer hopplös, tårarna rann och desperationen växte. Skulle de inte få behålla sin drömhäst?
– Vi sökte intensivt efter tips och möjligheter, berättar Yvonne.
Hon fick till sist kontakt med chefskirurgen vid Regiondjursjukhuset Strömsholm. Han menade att det fanns en möjlig chans för Gucci, även om han inte gav några garantier. Den chansen beslutade sig Yvonne och Matilda för att ta.
Gucci fick en dos lugnande medel och lastades ombord på en lånad lastbil. Resan gick bra, efter 60 mil nådde de fram till Strömsholm klockan tre på natten. En djursjukvårdare mötte upp med smärtstillande till Gucci och tog honom till en renbäddad box. Yvonne och Matilda sov några timmar i lastbilen innan de vände hemåt. Nu återstod bara orolig väntan.
 
Läget var kritiskt i början
Fjärde dagen efter olyckan opererades Gucci.
– Operationen tog fyra timmar, berättar Yvonne.
Med så lång tid på operationsbordet finns risk för lungorna på en så pass stor häst, men allt gick bra. Brottet låg jättefint. Käken fixerades med plattor och vajer, Gucci fick en slags ”tandställning”. Därefter fick han stanna några dagar för observation, skulle han kunna äta utan att plattorna gick sönder?
De första dygnen var tuffa, trots smärtstillande och antibiotika fick fuxen feber, han var svullen och hade svårt att äta. Men snart blev det bättre, Gucci började sörpla i sig sitt uppblötta kraftfoder med riktigt god aptit och febern gick ner.
En dryg vecka efter operationen fick Gucci åka hem, också nu i lastbil för att få en så bekväm resa som möjligt. Under tiden fyllde Matilda och Yvonne hans box med helt nytt spån och skurade väggarna grundligt för att få bort allt blod som hade stänkt omkring.
  

Fore och efter operationen. Till höger syns hur käken fixerades med plattor och vajer. Foto: Matilda Norman
  
Fick bara sörpla soppa
Nu började rehabiliteringen på hemmaplan. Allt som kunde utgöra en risk behövde elimineras. Gucci fick inte ens ha täcke på sig, eller något annat i närheten han kunde fastna i.
Redan första kvällen gjorde fuxen några små skutt i boxen, överskottsenergin måste få komma ut. Vintern var ovanligt kall, temperaturen sjönk ner mot 26–27 minusgrader, och utan täcke på den fläckvis rakade kroppen blev utevistelserna begränsade. Efter några dagar hemma var det dock dags för en efterlängtad stund i hagen och Gucci släppte loss. Fuxen bjöd på en glad show med sparkar och små hopp. Humöret var det inget fel på!
Gucci fick inte tugga, all mat utgjordes av en gröt – eller snarare soppa – blandad av lusernpellets, olja, mineraler och vatten. Gröten var tvungen att vara väldigt tunn så att den inte satte i gång några tuggrörelser. Gucci sörplade tappert i sig sin ranson, men ibland gick det trögt. Yvonne och Matilda fick veta att han troligen skulle gå ner rejält i vikt.
Den soppiga gröten ”pimpades” med melass och det fick Gucci att äta bättre. Det gällde både att få i honom näringen och att se till att han åt tillräckligt för att magen inte skulle stanna av.
– Jag bar nästan 80 kilo mat till honom varje dag så jag fick rejäla muskler, konstaterar Yvonne.
Trots den trista dieten gick Gucci ner oväntat lite i vikt under perioden, men magrare blev han. Matilda kallade honom sin långbenta skrank. I maj blev det dock äntligen dags för Gucci att få äta hö för första gången sedan olyckan.
– Som han njöt! Tänk att man kan bli så lycklig över att se sin häst äta hö, minns Matilda.
  

Bettskenan höll Guccis underkäke på plats. Foto: Matilda Norman
   

Dagens soppa. Allt som serverades under flera månader var lusernpellets löst i vatten med olja och mineraler. Foto: Matilda Norman
   
Fastnade troligtvis i inredning
Yvonne och Matilda har räknat ut hur olyckan gick till. Gucci och hans boxgranne brukade smågnabbas och Gucci har med all sannolikhet bitit tag om grannens nedvikbara lucka. Han fick då en stång under hakan och en i munnen, den senare måste ha fastnat bakom tänderna och när hästen försökte komma loss fungerade stången under hakan som hävstång. I panik bröt Gucci käken på sig själv.
Till en början såg Matilda olycksbilderna framför sig så snart hon blundade. I dag känns det som en evighet sedan – även om hon minns all oro och förtvivlan, allt körande och alla sömnlösa nätter, all gröt som har burits, och alla kläder som var gröna och snoriga och tårindränkta. Men framför allt är hon tacksam över att allt gick så bra. Och över sin fantastiska häst, som klarade detta med gott mod och med glädjen i behåll.
– Visst är det otroligt att det gick så bra, instämmer Yvonne.
När det begav sig behövde inte Gucci dra ut en enda tand och det blev inte några problem med hans bett.
  
Fladdrar med läpparna
Gucci är fortfarande en humoristisk kille, en rolig kompis som ständigt lockar till nya skratt. Och han delar generöst ut pussar från de plutande läpparna. Under tiden då han var skadad lärde Matilda honom att fladdra med sina läppar för att det skulle gå lättare att inspektera munnen – och han fortsätter förtjust med de grimaserna.
Vissa uttryck har dock försvunnit.
– Jag har läst en del om ”pain face” hos hästar och har ibland funderat, jag såg spänningar i kinder och rynkor över ögonen tidigare. Det har nästan försvunnit helt sedan den där tanden drogs ut.
Yvonne och Matilda har fortfarande Gucci gemensamt, men Yvonne har flyttat till byn Brattliden drygt sex mil norr om Umeå och där bor också ”Gurkan” som fuxen brukar kallas. I dag är det framför allt Yvonne som tar hand om Gucci, även om Matilda som bor kvar i Umeå hälsar på ibland.
  

Gucci tillsammans med Matilda.
  
Njuter av tillvaron
Yvonne och Gurkan står varandra mycket nära.
– Vi har en störd relation, säger matte leende. Jag vill helst linda in honom i bubbelplast. Vår relation handlar om kommunikation och samförstånd, vilket innebär att jag inte tvingar honom utan bara övertygar honom om att min idé är bäst.
Samarbetet fungerar bra.
– Gurkan, jag och Matilda har gått igenom tuffa tider tillsammans. Och trots att Gucci är rädd om sig så har han stor tillit till oss.
Gucci lever nu ett härligt hästliv tillsammans med kompisen Doreen som ägs av en vän till Yvonne.
– De två sitter ihop som ler och långhalm, konstaterar hon.
Det är svårt att föreställa sig de prövningar valacken har genomgått, hur tunn tråden var som livet hängde på efter olyckan för ett par år sedan. Men med gott humör tog han sig igenom det hela och njuter nu i fulla drag av tillvaron.