Text & foto: Anki Yngve
  
Marie Rhodin har alltid varit intresserad av biomekanik och disputerade 2008 med en avhandling om hur hästen påverkas av sin huvud/hals-position. I dag forskar hon vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) om att mäta rörelseasymmetrier hos hästar, och i förlängningen hältor, objektivt.
Line Greve kommer från Danmark men arbetar sedan i oktober på Evidensia Specialisthästsjukhuset Helsingborg. Hon har jobbat hos framstående experter på hästortopedi i både Frankrike och England och har dessutom forskat i ämnet.
 
Evolutionen hinner inte med
Marie inleder med att påminna om hästens historia.
– Det tog 50 miljoner år för hästarna att utvecklas till stäppdjur, specialiserade på att ströva omkring och leta gräs. Hästen domesticerades för cirka 5.000 år sedan, det har gått väldigt fort, så det är inte så konstigt att den inte har hunnit anpassa sig till allt vi vill att den utför.
Som exempel visar hon filmsnuttar på tävlingshästar som rör sig stort och hoppar högt.
– Problemet är att medellivslängden bara ligger kring 15 år på våra moderna sporthästar, en ålder då de borde vara på toppen av sin karriär med många år kvar att prestera. Vanligaste orsaken till att hästar döms ut är ortopediska skador, framför allt hältor.
 
Publiken får ”gissa hältan”
Marie och Line aktiverar publiken genom att visa filmklipp på halta hästar. Det har delats ut mentometerknappar med fyra alternativ och alla får vara med och säga vilket ben de tror att hästarna är (mest) halta på.
Resultaten får många att fnissa till – svaren är ganska jämnt fördelade mellan vänster fram, höger fram, vänster bak och höger bak. Då klippen visas i slowmotion blir det dock lite lättare att se var hästen faktiskt haltar.
– Det här har med vår syn att göra. Om vi hade varit falkar hade det varit lätt, men detta ligger på gränsen till vad vårt synsinne klarar, förklarar Marie om att hinna uppfatta asymmetrierna.
Visuell hältbedömning är svårt, inte bara för lekmän utan också för veterinärer.
– I en studie vid SLU lät vi 86 olika veterinärer titta på 60 videosekvenser med hästar som longerades. De fick bedöma alla fyra benen och gradera på vilket ben hästen var mest halt. Det de inte visst var att tio av filmerna var repetitioner, alltså samma klipp som återkom, berättar Marie.
Resultatet presenterades med en metod som ger en skala mellan 0 och 1, där 1 är helt överensstämmande. Under 0,3 är riktigt dåligt och över 0,8 är utmärkt. De erfarna hästveterinärerna hamnade i snitt på 0,38 i överensstämmelse och de mindre erfarna på 0,25…
– Det verkar helt enkelt vara mycket svårt att bedöma vilket ben en häst är halt på, konstaterar Marie.
  

Via mentometerknappar fick publiken bedöma hältor.
  
Kan jämföra rörelserna över tid
Numera finns det tre olika system på marknaden för objektiv rörelseanalys av hästar. Det är dels Lameness locator och Equigait som båda är sensorbaserade, dels Q-horse som är kamerabaserat.
I Helsingborg, där Line Greve arbetar, har man precis installerat och börjat att jobba med Q-horse. Kliniken har alltså installerat kameror både i löpgången och i ridhuset där hästarna longeras. När en häst ska analyseras fäster man markörer på den med dubbelhäftande tejp, dessa kommunicerar sedan med den mjukvara som bearbetar och presenterar all data.
Systemet kan användas till avancerad hältutredning, men också till att göra olika typer av utvärderingar och uppföljningar.
– Vi kan till exempel mäta effekten av en viss träningsmetodik, vad som händer om en häst skos annorlunda, får kiropraktik eller en ny sadel. I och med att data sparas kan rörelserna analyseras över lång tid. Vi jämför objektivt med senaste veterinärbesöket, har hästen blivit bättre? säger Line.
  

Veterinär Line Greve jobbar med bland annat rörelseanalys på Specialisthästsjukhuset Helsingborg.
  
Asymmetri mellan kroppshalvorna
Marie Rhodin förklarar att det har varit en dröm för forskare och veterinärer i decennier att kunna mäta om och hur en häst är halt. Det systemen mäter är asymmetrier i hur exempelvis korset och manken rör sig upp och ner på vänster respektive höger sida.
– Sättet för hästen att avlasta vid smärta är att förändra den rörelsen. När den blir halt uppstår det alltså en asymmetri i höjdled som går att mäta.
Om hästen är bakbenshalt sjunker korset ner mer när det friska benet sätts i marken, eftersom det benet tar mer av belastningen.   
– Vid frambenhälta är huvudrörelse väldigt bra att titta på, huvudet sjunker ner mer när det friska benet är i marken, förklarar Marie.
För att krångla till det ytterligare berättar Rhodin att kompensatoriska hältor är relativt vanligt. Det vill säga att hästen fördelar vikten på ett annorlunda sätt för att avlasta och minska smärtan.
– Vid bakbenshälta kan en häst till exempel föra vikten framåt, så att den får en nickrörelse som gör att den ser halt ut fram.
Marie poängterar att kompensatorisk hälta är något helt annat än sekundär hälta, där hästen har överbelastat så att den har fått ont.
  
Komplext att bedöma på volt
För att kunna forska på det här med hältbedömning måste man först veta hur en frisk häst rör sig. Därför har SLU undersökt hur en icke-halt häst rör sig vid longering.
– På volt kommer den att sjunka ner mer på det yttre bakbenet och ser därför lite ”inner-bak-halt” ut. Men på en volt på 10 till 15 meter i diameter är det normalt, så länge det inte är en liten ponny vi pratar om. Sådant här är viktigt att veta så att vi inte tolkar det som hälta, säger Marie.
Hältbedömning på volt är alltså extra komplext. En viss asymmetri är normalt, samtidigt som kompensatoriska hältor kan uppträda även här.
  

Exempel på analysresultat från ett av de objektiva mätsystemen.
  
Mäter asymmetri – inte smärta
Ytterligare något Marie vill poängtera är att det de här systemen mäter är asymmetrier i rörelsemönstret, som när de är tillräckligt stora indikerar hälta. Däremot går det ännu inte att mäta faktisk smärta.
Hon berättar om en studie där 222 hästar som var friska och fungerande enligt sina ägare undersöktes objektivt, hela 73 procent av dem hade ett asymmetriskt rörelsemönster. Av dessa upplevt friska hästar fick sedan 70 NSAID (typ ”butta” eller Metacam) i några dagar medan en kontrollgrupp fick placebo. De flesta av hästarna blev inte mer symmetriska av smärtlindringen.
– Det väcker många frågor, kanske är de här mindre asymmetrierna inte smärtutlösta? Eller handlar det om kronisk smärta?
Eftersom vi inte kan fråga hästar om de har ont menar Marie att den objektiva rörelseanalysen behöver kompletteras med annan forskning. Till exempel kring ”pain face” och liknande.  
  
Kommer att kunna utvärdera bättre
Preliminära resultat från ytterligare en SLU-studie visar att även oinridna hästar i stor utsträckning är asymmetriska, ungefär lika ofta som högpresterande tävlingshästar.
– Vi kan dock inte ta för givet att unghästarna inte har ont bara för att de inte rids, exempelvis ”lösa benbitar” och liknande kan utlösa smärta, säger Marie.
Hon avslutar med att säga att det ÄR väldigt svårt att se och tolka låggradiga hältor korrekt.
– Men med hjälp av forskning kan vi lära oss mer. I dag finns en hel del osäkerhet i diagnoserna och det går trender i det här med behandlingar. Nu kommer vi att kunna utvärdera mer systematiskt, förhoppningsvis kommer det att höja nivån på ortopedin avsevärt, menar Marie.
Någon i publiken undrar hur hon ser på böjprov, Rhodin förklarar att detta främst används för att lokalisera varifrån på ett visst ben smärtan kommer. Till exempel inför att lägga en första bedövning.
– Där tror jag att det kan bidra med viss information. Men man ska vara försiktig med att använda böjprov till att avgöra om en häst är frisk eller sjuk.
  

Marie Rhodin hoppas och tror att objektiva mätmetoder kommer att ge bättre och säkrare diagnoser i framtiden.