Text: Natalie Lindholm
Foto: Mikael Propst (porträtt) och Gittan Gröndahl/SVA (häst)
  
Nervsjukdomen polyneuropati var okänd ända fram till 90-talet, faktum är att den fortfarande är så pass ovanlig och lite omtalad att många hästägare aldrig har hört talas om den. Polyneuropati har förekommit både i Sverige, Norge och Finland och sjukdomen benämns ibland som Scandinavian knuckling syndrome, eftersom det typiska symtomet är att hästen “kotar över”.
Mellan åren 1995 och 2012 har man konstaterat 136 utbrott i Norden, flera inom samma områden. Sedan dess har ytterligare ett antal fall förekommit.
Alla hästraser drabbas och man har hittills inte kunnat hitta vilken faktor som utlöser sjukdomen. Hästar på stall drabbas i lika stor utsträckning som de på lösdrift, ridhästar lika väl som travare.
Man anser inte att sjukdomen är smittsam, även om det ofta har dykt upp flera fall i samma stall och område.
  
Kan i värsta fall bli liggande
De vanligaste symtomen för polyneuropati är att hästen blir svag i musklerna och kotar över i bakbenen. I övrigt är den pigg och äter som vanligt. Lindriga fall kan handla om att hästen har svårt att rätta benen efter underlaget och snubblar när den går. En del hästar kan få svårt att ställa sig upp.
De som drabbas värst blir liggande och kan då behöva avlivas av djurskyddsskäl. Hästar som överlever tillfrisknar i regel efter en längre tids konvalescens.
Man vet ännu inte varför hästarna blir sjuka eller vilka som ligger i riskzonen för att få sjukdomen. När forskare har obducerat hästar med misstänkt polyneuropati har man dock sett att de har en nervskada utanför det centrala nervsystemet. Den typen av nervskador kan orsakas av giftiga substanser, vitaminbrist eller ämnesomsättningsproblem – men än så länge finns det inga klara svar att få.
En gemensam nämnare för samtliga sjuka hästar är dock att de har ätit hösilage. Hur det har påverkat har man ännu inte kunnat svara på, då även friska hästar ätit av samma bal.
  
Utesluter liknande sjukdomar
Så hur diagnostiseras en sjukdom med en så luddig sjukdomsbild? Jo, genom uteslutningsmetoden. SVA övervakar och forskar på sjukdomen tillsammans med Norges veterinärhögskola och tycker att alla hästar som misstänks ha polyneuropati bör undersökas av en erfaren veterinär.
Myndigheten rekommenderar både blodprov och en neurologisk undersökning, samtidigt som veterinären utesluter allt som kan ge liknande symtom. Bland annat patellaupphakning, korsförlamning och botulism.
Om sjukdomen aldrig blir så allvarlig att hästen måste avlivas läker den ut av sig själv. Någon behandling finns inte, även om tillskott av selen och E-vitamin ges ibland. 
  
En tredjedel avlivades
Hästen behöver vila i några månader eller i enstaka fall upp till ett år. Under den tiden måste den skyddas från skador, slippa gå på ojämnt, djupt eller sluttande underlag och undvika att stressas. Hästar som har svårt att resa sig kan i vissa fall hjälpas på fötter, men det bör hela tiden finnas en dialog med veterinär om livskvaliteten för hästen.
Prognosen för hästar som insjuknar är osäker. Nästan en tredjedel av hästarna som SVA har följt avlivades, oftast inom ett par dagar till två veckor – eller upp till tre månader efter sjukdomens utbrott. Hästarna som överlevde slutade kota över efter i genomsnitt fem månader. Ett par månader senare var hästarna tillbaka i sitt ursprungliga arbete igen.
  
Vissa får fel diagnos
Tillförordnade statsveterinären Gittan Gröndahl på SVA säger att många veterinärer saknar kunskap om sjukdomen och hur den yttrar sig. Detta eftersom den inte har funnits beskriven i veterinärlitteraturen tidigare. Men tack vare hennes och kollegornas forskning finns den numera med i nyare fackböcker.
– Det finns säkert fortfarande en del lindrigare fall där hästarna inte har fått rätt diagnos, och där de utan framgång behandlas för exempelvis knä- eller ryggproblem. Och så finns det nog en del svåra fall där hästar har avlivats när de har blivit liggande, utan rätt diagnos.
  
Finns det några teorier om varför bara vissa hästar verkar drabbas? Och varför en del drabbas hårdare?
– Unga hästar drabbas oftare. Kanske har de sämre motståndskraft, eller så utsätts de för större påverkan av utlösande faktorer. Samtidigt har unga hästar en bättre prognos för överlevnad än äldre. Försvagade hästar som är små och lätta har också större möjlighet att komma upp på benen under sjukdomstiden, än vad stora och tunga hästar har.
  
Varför förvärras sjukdomen om hästen blir stressad eller trött?
– Hästen blir lättare uttröttad i musklerna. Den behöver energi att koncentrera sig på att styra benen rätt, när nerverna som ger signaler till och från musklerna har nedsatt ledningsförmåga. Snabba rörelser, svängar, stopp och förändringar i underlaget är svårast och leder ofta till "tappade ben", snubbling eller överkotning.
  
Läs mer på www.sva.se