Text: Åsa Pernes

Läkemedelsverket har publicerat sifforna för inrapporterade biverkningar hos djur 2013. Totalt var det 418 rapporter och cirka 66 av dessa gällde hästar. Detta var ingen större skillnad mot 2012, då fick man in cirka 50 rapporter om biverkningar på häst.
Under de tre år från vilka jag har tittat på listor om inrapporterade biverkningar, är det cirka 70 hästkliniker/veterinärer som har skickat in minst en rapport. En snabb genomgång visar att den klinik som har rapporterat in flest misstankar om biverkningar hos hästar är hästkliniken på Universitetsdjursjukhuset (UDS) vid SLU i Uppsala. De har i snitt lämnat två rapporter per år. Många kliniker har inte haft något att rapportera in under varken 2010, 2011 eller 2012.

Behöver inte ha bekräftats
”Redan misstanken om en läkemedelsbiverkning ska rapporteras, den behöver inte vara utredd eller bekräftad.” Så står det på Läkemedelsverkets hemsida.
Är det då möjligt att ”bara” 66 hästar har drabbats av vad som skulle kunna vara en läkemedelsbiverkning under 2013? Jag kontaktar Läkemedelsverket och får där prata med Peter Ekström, som är veterinär och specifikt inriktad på hästfrågor.

Kan det finnas ett mörkertal när det gäller inrapporteringen av biverkningar hos hästar?
– Det är möjligt att det finns ett mörkertal, men det finns det i alla system. Och fler rapporter är inte lika med att vi får mer information. Allvarliga och ovanliga biverkningar brukar oftast rapporteras in. Jag tror även att det förekommer en del dubbelrapportering.

När ska veterinären skicka in en rapport om en eventuell reaktion på ett läkemedel?
– Vid misstanke om biverkning, den behöver inte vara konstaterad eller utredd. Veterinären ska rapportera in alla fall enligt svensk lag. Alla signaler är viktiga, utifrån ett enskilt fall kan man inte alltid göra en bedömning, utan det kan vara när vi får in flera likartade incidenter som det går att se ett eventuellt mönster. Det kan till exempel vara att en viss hästras reagerar mer eller annorlunda mot vad andra hästar gör.
– Veterinärerna ser ju bara enskilda fall och då kan det vara svårare att bedöma om det är en biverkning av något slag eller inte, förtydligar Peter. Vi ser ”grupper” av rapporter både nationellt men även från hela Europa, via den europeiska databasen EudraVigilance Veterinary. Det är då vi kan se mönster eller om något plötslig förändras.

När är det vanligast med biverkningar?
– När det gäller hästar rör de flesta rapporterna vaccinationer. Exempelvis mot hästinfluensa, stelkramp eller botulism.

Kan det vara så att veterinärer inte rapporterar in ”vanliga” och redan kända biverkningar? Exempelvis efter en vaccination?
– Vi får in många rapporter som handlar om feber, svullnad och att hästarna blir slöa och inte vill röra på sig i samband med vaccination. Allt ska rapporteras in till oss, även ”vanliga” biverkningar. Ibland händer det något, det kanske blir en frekvensökning, flera hästar får biverkningar av ett läkemedel som vi inte har sett tidigare. Och då behöver vi se det, även om det inte är en allvarlig biverkning.

Hur återkopplar ni till veterinärerna?
– Vi gör sammanställningar av olika läkemedel och eventuella biverkningar, som vi sedan publicerar i Svensk Veterinärtidning. Och så informerar vi alla studenter på veterinärutbildningen om att de ska anmäla och skicka in misstänkta biverkningar till oss.

Kan jag som hästägare ringa in om en biverkning?
– Nja, i Sverige är det veterinärerna som är skyldiga att lämna in rapport om de misstänker någon form av biverkning i samband med läkemedel. Här skiljer det sig åt mot humansidan, för där kan patienterna själva göra en anmälan. Visst kan djurägarna kontakta oss direkt, men det är inte något vi uppmuntrar. Vi vill att de i första hand vänder sig till den veterinär som behandlat hästen. Men vill djurägaren skicka in en anmälan själv går det att använda den blankett som finns på vår hemsida, det är samma blankett som veterinärerna ska fylla i.
– Vi behöver korrekt information om bland annat läkemedel, batchnummer, karenstid och beskrivning av de symtom djuret har uppvisat. Det inte alltid så lätt för hästägaren att besvara alla dessa frågor. 

UDS är ”bäst i klassen”

Jag ringer upp hästkliniken på Universitetsdjursjukhuset vid SLU i Uppsala, för att prata läkemedelsbiverkningar med chefsveterinär Flemming Winberg. Under de tre år jag har tittat närmare på har kliniken varit bäst i Sverige på att rapportera in till Läkemedelsverket.

Jag hinner inte ens fråga Flemming Winberg vad han tror om antalet inrapporterade läkemedelsbiverkningar, för så fort han hör vad jag vill prata om säger han att det generellt sett rapporteras in alldeles för få.

Varför tror du att det är så?
– Det är svårt att veta varför, men det är inte alltid så glasklart varför en häst blir sjuk. Ibland är det flera veterinärer inblandade – en som behandlat hästen, sedan blir den akut sjuk och någon annan veterinär kommer ut och behandlar. Det blir ett sorts vakuum och svårt att spåra vad som är vad.
– Tyvärr hinner man inte rapportera in så mycket som man skulle vilja och ibland tänker man bara inte i de här banorna, konstaterar Flemming, samtidigt som han poängterar att veterinärerna ska rapportera in enligt lag.

Ni rapporterade in sex misstänkta biverkningar 2010-2012, vilket gör er ”bäst” på att återrapportera till Läkemedelsverket. Hur kommer det sig?
– Det ingår i vårt koncept, vi ska vara bäst i klassen. Vi måste skola våra studenter!
Flemming Winberg menar att man på UDS för ständiga diskussioner som även involverar problematiken med biverkningar. Det handlar om insikt och vilja.
– Vi har även tillgång till patologi, och det är klart att det är bra.
Enligt Flemming handlar det inte om att hitta syndabockar, men man måste få prata och fråga om biverkningar. Annars kommer vi inte vidare.
– Jag kan göra en liknelse med Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, säger han. Att bli anmäld till den är enormt traumatiskt för en veterinär. Man känner att man har gjort fel, man blir granskad och ifrågasatt. Jag tror att det är samma sak med biverkningar, du vill kanske inte rapportera in för du tar på dig rollen som den som eventuellt har gjort fel.
– Men man måste sätta sig över den känslan, säger han med eftertryck. Saker går fel ibland, biverkningar finns och det måste vara tillåtet att göra misstag.
 
Läkemedelsverket blankett för anmälan om biverkning

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se