Text och foto: Theresia Viska
   
Ove Wattle har gjort flera studier om hästars tandhälsa sedan han började forska år 2000. För åhörarna som har kommit till Ultuna berättar han från grunden om hästars munhåla och tänder.
Ove förklarar skillnaden mellan hästar och människor. Att våra tänder är omslutna av emalj och har rötter, medan hästars tänder har emalj hela vägen och "växer fram" när de slits ner.
Unghästen har ungefär tio centimeter tand dolt under tandköttet. När hästen är runt 20 år har tanden slitits ner och kvar är cirka tre centimeter. Hästen har sex kindtänder på varje sida, både i över- och underkäken.
- Moderna hästar är som NHL-hockeyspelare. De behöver egentligen inga framtänder, säger Ove.
Framtänderna är en kvarleva från tiden då hästar inte åt slaget hö. Om de är sneda eller har över- eller underbett är det inget Ove rekommenderar att man justerar. Samma sak gäller i och för sig också för kindtänderna.
  
Naturlig magsårsmedicin
Hästens tuggsystem är gjort för att tugga 15-20 timmar om dagen. Den saliv som utsöndras vid tuggandet sväljer hästen. Saliven har ett högt PH-värde - människors saliv har pH 6,5-7,5 medan hästens ligger mellan 8,5 och 9.
- För oss skulle det vara som att äta fem-sex Rennie om dagen. Det är därför hästar som tuggar för lite har lätt för att få magsår, säger Ove.
Han berättar även att den naturliga reaktionen, när hästar får in något i munhålan, är att spotta ut det. Ove tar som exempel när vi tränsar hästen och stoppar in ett finger i mungipan, för att få den att gapa.
När hästen har munnen stängd är den full, det finns egentligen inte plats för något bett. Men Ove säger inte åt oss att sluta använda bett, han bara presenterar och förklarar effekterna av det. Han vill göra oss medvetna. Ove säger:
- Ridskoleponnyer som rids kravlöst har färre trycksår i munnen. Det är när hästen ställs inför krav som trycket uppstår.
Man tror att ryttare har använt bett sedan medeltiden. Ove har studerat ett 5000 år gammalt hästkranium med bettslitning. Varje ryttare bör tänka på vad det normala för hästen är, och vad hen kan göra för att störa så lite som möjligt.
  
Raspning förkortar livslängden
När unghästen tappar mjölktänderna är det bra att göra en så kallad tandstatus-undersökning. Då kan veterinären se hur ofta och i vilken omfattning den här individen kan tänkas behöva behandling. Ibland kan en årlig rutinkontroll vara nödvändig, men inte alltid.
Ofta kan en häst bli stingslig om den har ont i munhålan. Det kan handla om en inflammerad tandficka, foder som har fastnat mellan tänderna eller en tandhake.
Tänderna ska behandlas var för sig. Noggrann behandling av en specialutbildad veterinär kommer att minska hästens munhålebesvär på lång sikt.
- Att dra med en rasp över alla tänder på en gång är lönlöst, säger Ove med eftertryck.
När tändernas form förändras av en rasp förstör du hästens naturliga sätt att tugga, det kan stjälpa mer än hjälpa. Dessutom kortas tandens livslängd eftersom det bara finns ett visst antal centimeter att ta av.
Owe säger till sina studenter på UDS att de får använda vilka verktyg de vill – så länge de vet vad de gör och vad effekterna blir. Men tandraspning togs bort från schemat år 2005. Det har aldrig publicerats någon studie om att raspning av hästens tänder är positivt.
   

Lista med veterinärer med specialistubildning för tandvård (Excel)