Måndag och tisdag rids det unghästkval i Falsterbo, vilket innebär att de riktiga entusiasterna är på plats. Och de är många! Häng med oss runt i detta bildspel, och insup den härliga stämningen.
  
Text & foto: Anki Yngve

Malin och Henrik delar med sig av sina erfarenheter från Falsterbo.
Foto: H&M We Love Horses
  
Malin Baryard Johnsson och maken Henrik Johnsson har en podd under tävlingarna i Falsterbo. De spelar in den på baksidan av huset de hyr – i närheten av tävlingsplatsen.
  
Podden kommer att ha olika inbjudna gäster under veckan, men i premiäravsnittet deltar enbart Malin och Henrik. De pratar bland annat om Henriks nervositet under Malins inledande kval med Tornesch till de internationella klasserna i veckan.
Underlaget på stora gräsbanan har gjorts om, när Malin nu har startat på det nya gräset (och vunnit), kan hon konstatera att det känns riktigt bra.
– Det både känns bra och ser bra ut. Men sen finns det alltid någon som kommer att klaga.
  
Alla tror på sina unghästar
Just nu pågår unghästarnas första deltävlingar, något Malin håller ett vakande öga på. Henrik ställer sin fru lite mot väggen och frågar hur många av unghästarna som kommer att gå Grand Prix i framtiden?
– Vi alla tror att våra hästar kommer att hoppa Grand Prix. Vi ryttare har en enorm förmåga att ha stora förhoppningar, det är därför vi fortsätter att jobba med unghästar, säger Malin.
  
Akuten före nationshoppningen
Är det något Henrik har lärt sig från ryttarlegendaren John Whitaker så är det att en ryttare förlorar 97 procent av tävlingarna hen startar. Men det stoppar inte oss. Han själv har varit med som åskådare och teamsupporter under tio år, något som till en början gav Malin större ansvar. Bland annat berättar hon om en av de första somrarna Henrik var med, och blev inblandad i en cykelolycka som slutade på akuten. Natten innan nationshoppningen...

Lyssna på podden här

I dag är det unghästhoppning som gäller för hela slanten (se bild från pressrummet)!
  

Skästa RC vann Agriallsvenskans final i Falsterbo, som enda helt felfria lag. Det blev omhoppning om övriga medaljer – silvret gick till fjolårssegrarna Loviseholm SHK och bronset till Södertälje RK.
    
Text & foto: Anki Yngve
  
Förbundskapten Sylve Söderstrand berättar på presskonferensen att han och Skästas Louise Haaga red lag ihop på Strömsholm 1999.
– Fast i dag är jag engagerad i en klubb som tävlar MOT Skästa, säger han med ett leende, och syftar förstås på sitt eget Jump Club.
Sylve ger den unga guldklubben beröm för sin satsning, inte minst på de yngre talangerna.
– Den erfarenhet en sådan här lagtävling ger är enormt värdefull. På en Nations Cup-tävling är det exakt samma nervositet. Det märks väldigt tydligt vilka som har varit med om detta från unga år. De som har gått sin egen väg, utan att rida lag, blir ofta strykresultat. Allsvenskan är en av de viktigaste tävlingarna vi har, kanske till och med viktigare än individuella SM, säger han.
  
Viktigt för klubben
Louise Haaga, som driver Skästa Gård, är något av ett nav i laget – inte minst som tränare av de andra. Hon blir märkbart rörd när hon ska förklara vad en sådan här seger innebär för föreningen.
– Det betyder otroligt mycket för oss, vi är en liten klubb med ganska få medlemmar. Vår styrka är att vi har ett bra prestationsklimat, man vågar både lyckas och misslyckas hos oss.
  
Höll för trycket
Sist ut i laget var Sandra Olsson på Zapporo. Som fick höra i högtalarna att "om hon går nolla vinner Skästa". 
– Jag var jättenervös, det har jag egentligen varit sedan jag fick veta att jag skulle rida här i Falsterbo. Så jag har sagt hela tiden som ett mantra att ”det är bara att vara felfri, det är bara att vara felfri”. Nu har jag sagt det så många gånger att jag var det!, utbrister hon.
  
Framgångsrik dag
Emma Kåbring har haft en riktigt bra dag i Falsterbo. Under förmiddagen kvalade hon till de internationella klasserna senare under veckan, och så vann hon alltså Agriaallsvenskan med laget på sin Wasabi HHZ. Till vardags jobbar hon för Louise Haaga på Skästa Gård, samt som ridlärare på Hamre Ridklubb.
Kommer ni att vara kvar och heja på Emma i de internationella klasserna?, frågar vi hennes lagkamrater:
– Självklart, det är helt obligatoriskt!
Det har varit otroligt varmt under dagen, men som Emma säger är det lika för alla.
– Det gäller att svalka av hästarna, hålla sig i skuggan och dricka så mycket vatten man kan.
– Vi ger vätskeersättning till både ryttare och hästar, fyller Louise Haaga i.
  
Lagledare och hästägare
Även lagledaren Mia Pettersson jobbar för Louise, dessutom är hon ridskolechef på Hamre RK och äger Louise Haagas guldhäst Quality. Och det är tydligen hon som ska bestämma vad laget ska göra med det 100 000 kronorna i förstapris.
– Emma och jag skämtade igår om att vi skulle unna oss varsitt nytt stallskåp. Så ett sådant kanske det blir. Och lite champagne på det!
Hur ska ni fira segern?
– I kväll blir det grillning vid lastbilarna, med champagnen alltså. Och så lång sovmorgon i morgon …
  
FOTNOT: I laget red även 17-åriga Isabell Eklöf på Wizard V.
  
Fullständigt resultat

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN AV SIDAN!

Först ut under söndagsförmiddagen i Falsterbo var det avgörande kvalet till CSIO 5*, där det skulle avgöras vilka två svenskar som skulle få biljett till de internationella hoppklasserna. Malin Baryard Johnsson vann på fina Tornesch 1042 – och fixade därmed sin egen uttagning.

Text & foto: Anki Yngve
  
Det var elva startande i klassen men blev inte ens omhoppning, Malin var ensam felfri. Tvåa kom Anders Lidbeck på Candescent Kitt, med ett ynka tidsfel. Tredjeplacerade Emma Kåbring hade visserligen fyra fel, men tillsammans med att hon vann i går är även hon kvalad till de femstjärniga klasserna och gör alltså Malin sällskap under resten av veckan.
  
Fullständigt resultat

Hoppa kan han, 15-åriga Tornesch.

Klapp efter målgång.

Att bara ha ett öga är inget som hindrar "Tore" från att vinna 1,50-hoppningar.

Emma Kåbring på High Felipe är också vidare till de internationella klasserna.

Tävlingspresident Jana Wannius skötte prisutdelningen.

Minna Teldes återkomst på tävlingsbanorna efter mammaledigheten gick galant. Men framgången var inte oväntad, åtminstone inte för Minna själv eller för tränaren Cecilia Kristoffersen.

Text: Annika Grundberg
Foto: Tomas Holcbecher
  
– Jag och Cilla stod på oss mot förbundet och SOK, vi talade om att vi har en plan och satsar mot OS i Rio. Efter NM fick jag ett brev från SOK, de skrev "uppenbarligen har ni en bra plan, grattis", säger Minna.
Hon har haft sina hästar hos Einar och Cecilia Kristoffersen på Mosslunda under mammaledigheten, Minna fick ju en liten dotter i mitten av april. Einar har ridit Santana och flera av de andra hästarna medan Cecilia har hjälpt till från marken.
– Det är ju precis så som jag har det när jag rider själv.
  
Fullt fokus på Santana
Till Falsterbo kommer Minna med Santana, medan den unghäst som Einar kvalat åt henne får stanna hemma.
– Det blir fullt fokus på Santana i Falsterbo. Unghästen får vänta till Breeder's i höst. Man måste prioritera.
Och just prioritering är viktigt för Minna, när pusslet med full satsning på hästarna ska kombineras med att vara mamma.
– Jag vill vara en så bra mamma som möjligt och det är viktigt att barnen får sin tid.
  
Ta fram nya hästar är drivkraften
I stallet finns i nuläget 15 hästar, tio egna och fem kundhästar. Men fler kommer det att bli.
– Jag kommer att ta in fler hästar efter EM.
Och Minna kommer att fortsätta utbilda unghästar.
– Det är så himla roligt med unghästarna, att få ta fram fina hästar hela vägen. Santana och Isak, som startar Grand Prix i år, har jag haft sedan de var 3,5 år och dem har jag tagit hela vägen. De är de senaste, men det har ju blivit några fler under åren.
  
Satsar fullt ut – och utökar teamet
För den som vill följa med på hästarnas resa från unghäst till Grand Prix finns det möjlighet.
– Jag letar efter en beridare som kan börja till hösten. Just nu behöver jag någon som är kunnig och erfaren, och det finns möjlighet att tävla. Jag har ett väldigt bra team hos mig och min personal har varit här länge, så det är viktigt att jag hittar en person som passar in i gänget. Vi har väldigt roligt tillsammans och det kan bli ett riktigt häftigt jobb, säger Minna.
NM, Falsterbo, EM och sedan Rio. Vi får se om planen håller hela vägen, hittills går det i alla fall helt som planerat för Minna, Santana och deras team.

Inför Falsterbo Horse Show möter vi fjolårssegraren av Grand Prix-klassen, Alexander Zetterman. Han berättar om det gångna året, om framtidsplanerna och vad som väntar under tävlingsveckan.
  
Text: Andrea Berlin
Foto: Lavaletto.se
  
Vad betyder Falsterbo-tävlingarna för dig?
– Enormt mycket, det är min hemmaplan och är verkligen årets höjdpunkt. När jag planerar min säsong är det alltid Falsterbo jag har i åtanke, för att förberedelserna ska bli så bra som möjligt. Det har alltid stor betydelse hur det går här, till stor del formas mitt efterföljande år därefter. Atmosfären är dessutom väldigt speciell. Det är verkligen en chans för oss svenska ryttare att visa upp oss.
  
Hur har året efter GP-segern varit?
– Det har hänt väldigt mycket. I januari såldes Cafino men det var inte oväntat, han fyllde tolv år och det är sista året man kan få ut några pengar för en sådan häst. Det var med andra ord dags. Redan när jag köpte honom var tanken att han skulle säljas, dock stannade han kvar betydligt längre. Jag hade faktiskt aldrig trott att han skulle komma så långt som han gjorde.
  

  
Vilka är dina bästa hästar just nu och hur har ni förberett er?
– Det är Flecu, Zidane och Avon. Hela våren har varit väldigt bra, vi har fått fina erfarenheter från bland annat tävlingarna i Rotterdam och Geesteren. Nu, sista veckan, ska vi bara finlira och jag ska ställa in mig mentalt. Jag tittar tillbaka lite på föregående år och försöker se vad jag kan förbättra.
  
Vem coachar dig?
– Ingen, jag tränar helt själv. Jag har inte haft någon speciell tränare på ett år nu, men jag hämtar inspiration när jag är ute och tävlar och ser andra ryttare. När jag tränar min egen fysik har jag en personlig tränare. Där har jag utvecklat mitt upplägg en del, för att nå nya resultat. Man lär sig hela tiden vad som funkar.
– Jag tränar både kondition och styrka, där jag satsar på korta och intensiva moment som påminner om ridningen. Det är något jag lägger en till två timmar på varje dag, i kombination med rörlighet och stretchning.
  
Hjälper du och din bror Daniel varandra?
– Vi är ”bara” bröder. Ridningen utövar vi var för sig, men vi umgås så klart mycket.
  
Vilka klasser kommer du att rida i Falsterbo i år?
– Det blir Scandinavian Open och i stort sett alla internationella klasser.
 
Har du några mål du vill avslöja?
– Jag vill gärna fortsätta i samma anda som i fjol. Då var jag tvåa i öppningsklassen, två i GP-kvalet, fick en fjärdeplats i derbykvalet, blev femma i femårschampionatet och vann stora GP:n. Nu hoppas jag så klart kunna hålla samma nivå.
  
Vem ser du som din största konkurrent?
– Jag tycker att standarden på ryttarlistan i år är extremt hög. Det är väldigt många som har möjlighet att vinna. Tyskland, Holland och England har en drös starka ekipage.
  
Du befinner dig i Florida under vinterhalvåret. Vad är de största skillnaderna mot Sverige?
– I USA kan jag vara lite mer för mig själv, här hemma är det många som lägger märke till mig och vad jag gör. Det kan vara både negativt och positivt. Jag märker att folk sneglar och jag kan tycka att det är skönare när jag inte blir så uppmärksammad. I Florida kan jag ha en dålig dag utan att någon bryr sig.
– I övrigt märker man tydligt vilken högre standard hästhållningen har där. Det handlar om så mycket mer pengar och är väldigt industriellt. Det är imponerande vilken business de gör. Dock tycker jag att det är skönt att komma hem till Sverige och möta hästmänniskor med fötterna på jorden. Här är allt så mycket mer naturligt och friskt på något sätt.
  
Har du funderat på att ändra din bas, att stationera dig utomlands?
– Ja, jag funderar faktiskt på det just nu. Det kan nog bli en flytt inom kort. Stallet utvecklas och ibland känns Sverige lite för litet. Det känns som att det skulle vara lättare att driva en verksamhet nere i exempelvis Holland.
– Det blev mycket uppmärksamhet kring min seger i fjol, men det var förvånande få nya sponsorer och hästägare som tillkom – vilket var synd. Jag hade hoppats att resultaten skulle ha gett mer utveckling i min verksamhet. Förfrågningarna märker jag är betydligt större utomlands.
  

  
Senare i sommar är det EM i Aachen. Är det något du satsar på?
– Nja, jag har inte tänkt så mycket på det. Jag har räknat med ett ”mellanår” när jag fick sälja Cafino. Men det är inte omöjligt att Flecu har kapacitet för ett mästerskap. Falsterbo blir helt enkelt sista chansen att visa vad vi går för.
  
Vad betyder den kommande Falsterbo-veckan för dig, vid sidan av att sitta i sadeln?
– Det är en chans att nätverka och träffa sponsorer. Jag tittar också på hästar som är på väg upp, vill alltid se om där är någon speciell talang. Falsterbo betyder svensk sommar, vilket bara det är speciellt!
  
Vilket är ditt bästa Falsterbo-minne?
– Fjolårets seger, naturligtvis. Men mitt starkaste minne har jag faktiskt från barndomen när jag var fyra år, då satt jag uppe på derbybanken och tittade på när Royne blev tvåa i Grand Prix-klassen. Redan då började jag drömma om att kunna göra detsamma. Mamma tyckte att jag skulle springa ner och visa mig framför tv-kameran …
  

Unni på hästarna Box Car Willie och Doobie i Drammen.
FOTO: Paulo Velez/HorseMultimedia.com
  
En ryttare som får bråda dagar i Falsterbo är Unni Ragnarsson, 14 år. Hon kommer från lilla Bondersbyn utanför Kalix i Norrbotten och rider stor häst sedan ett år tillbaka. Både i allsvenskan och i childrens-klasser.
   
Text: Anki Yngve
  
Unni har under våren ingått i Piteå Ridklubbs elitlag, som vann semifinalen på Strömsholm. Dessutom vann hon childrens-klassen samma helg, blev uttagen till landslaget och fick rida NM i Köpenhamn. Under Falsterbo Horse Show startar hon både allsvenska-finalen och finalen i Mountain Horse Children’s Challenge.
  
Hej Unni, först och främst, hur var childrens-NM i Köpenhamn förra helgen?
– Det var kul att få åka på ett mästerskap och framför allt att bli uttagen till laget. Vi tog lagbrons och jag blev sexa individuellt, vilket jag är nöjd med då jag endast har ridit Doobie sedan i februari. Hon rev bara en bom på fem rundor.
  
Du är 14 år och redan framgångsrik. Berätta, hur är det att tävla med Kalix som utgångspunkt?
– Det går bra, men det blir mycket resande om man vill åka på större och lite mer speciella tävlingar. Alla kval går långt söderut. Vi hade 35 mil till närmsta allsvenskaomgång och 94 mil till närmsta Children’s Challenge-kval, till exempel.
– Annars är det inte så stor skillnad, när man inte har så mycket tävlingar i närheten blir det oftast att man tränar mer, vilket kan vara till fördel ibland.
– Jag är tvungen att rida ut väldigt mycket då jag inte har egen ridbana, det gör att mina hästar automatiskt blir ganska vältränade. Dessutom tror jag att hästen tycker att det blir roligare att hoppa när den slipper göra det jämt, så det finns både för- och nackdelar med att bo som jag gör.
  
Men just nu befinner du dig i Skåne?
– Jag bor hos mormor och morfar och har Doobie uppstallad hos mammas kompis Maria Alfredsson, sedan childrens-kvalet på Åby. Det blir för långt att åka fram och tillbaka när det nu blev både NM och Falsterbo. Eftersom jag har sommarlov går det bra att vara borta så pass länge, jag missar inte någon skola. Annars hade det inte gått.
  
Piteå vann Agriaallsvenskans semifinal på Strömsholm. Vad är målet i Falsterbo?
– Det är ju ett snäpp svårare nu och det blir debut för min del i 1,35. Men alla hade bra lag på Strömsholm och ändå vann vi, så jag tror att vi har en god chans i Falsterbo. Vi satsar på pallplats!
  
Dina lagkamrater har en bit att åka, hur lägger de upp resan?
– De flesta tävlade i Sundsvall förra helgen och fortsätter nu neråt. De stannar nog på vägen i Enköping hos Micke Schultz, vår tränare, och sedan kör de hela vägen till Falsterbo.
  
Du rider alltså både allsvenskan och childrens-klasserna under FHS. Vad tycker du om den här nya kategorin, alltså barn och ungdomar på stor häst?
– Jag tycker det är kul att det finns klasser för oss yngre. Övergången från ponny blir lättare när man fortfarande kan tävla mot dem som är lika gamla som en själv, men i en annan kategori. Ännu finns det ju väldigt lite childrens-klasser, även om det har blivit betydligt mer sedan förra året. Det finns inte sådana klasser uppe hos oss, därför tävlar jag väldigt sällan ”childrens” utan oftast mot vuxna.
  
Ni föder upp egna hopphästar hemma i Bondersbyn, berätta!
– Ja, vi föder upp hopphästar under namnet ”Northern Jumping”. Bland annat har vi sålt hästar till Tyskland, England och Belgien, och så inom Sverige så klart. Många av hästarna säljs som föl, men vi har ett par unghästar som är på utbildning och som jag förmodligen ska få hem och rida. Kanske nästa år.
– En av mina favoriter är Northern Comme Plot (e. Plot Blue – Contender), hon är min men bara fyra år ännu. Sedan köpte mamma ett sto, Ayala (e. Contender – Cento), som har fått två föl och som nu har börjat tävla. Henne ska jag nog också börja rida, får se vem av dem som kommer hem först.
– Nu när jag rider stor häst kommer vi att behålla lite fler av uppfödningarna. Vi har bland annat ett ettårigt sto e. Stakkato – Embassy I – och fick ett sto e. Cristallo I i år som ser jättefint ut. Hon blir också kvar!
   

FOTO: Victoria Mickelsson

Förra årets segrare Loviseholms HSK.

Första helgen i Falsterbo avgörs finalen i Agriaallsvenskan. Åtta lag har kvalat till finalen och kämpar om mästartiteln. Redan på fredagen får ryttarna känna på banan och startordningen lottas.

Vid semifinalen på Strömsholm vann Piteå RK, som då också fick ta emot en bonus för att de är det lag som haft flest ungdomar i laget genom grundomgångar och semifinal. Bonusen var på 50 000 kronor och ska användas för träning och utbildning av föreningens unga tävlingsryttare.
- Det ska bli väldigt roligt att följa hur klubbarna använder träningsstödet, säger Svenska Ridsportförbundets sportchef hoppning, Annika Ersgård i ett pressmeddelande.
Hur pengarna används kommer man att kunna följa på förbundets hemsida.

Loviseholms HSK regerande mästare
Förra årets vinnare Loviseholms HSK är på plats, övriga lag är Piteå Ridklubb, Flyinge Hästsportklubb, Norrahammar Tabergs Ridklubb, Skästa Ridcenter, Dagstorpsortens Ryttarförening, Österlens Ridklubb och Södertälje Ridklubb som ersätter Bollnäs RK som tvingats lämna återbud. 

Så avgörs finalen
Finalen rids i två omgångar över 1,40- till 1,45-hinder. Omgång 1 rids den 4 juli klockan 10.30-12.30 och den andra omgången rids den 5 juli med start 11.45. I prispotten finns nu 100 000 kronor till segrande lag. Segrarna blir också svenska mästare i laghoppning.

Årets upplaga av Falsterbo Horse Show börjar ta form. Hippson var på plats under tisdagens pressträff, för att höra om alla nyheter och förväntningar.
 
Text: Andrea Berlin
Foto: Lavaletto.se
    
Under Falsterbos första riktiga sommardag, med klarblå himmel och strålande sol, presenterade showdirector Jana Wannius vad som väntar inför den stora hästfesten nästa vecka. Det byggs och snickras, körs maskiner och sys gardiner – på lördag drar det i gång. Uppe från de stora, vita VIP-tälten kan vi blicka ut över den gigantiska hoppbanan som i år är helt nysådd.
– Direkt efter tävlingarna i fjol tog vi beslutet att göra om banan från grunden och ta bort allt gammalt material. Nu är den dessutom uppmätt med laser, vilket gör att vi har fått bort alla vågor. Resultatet har blivit att den inte skiljer mer än några millimeter från sida till sida. Dessutom ska dräneringen vara ännu bättre och det nya bevattningssystemet ska göra att vi kan styra varje sprinkler för sig själv, berättar Jana.
  

 

  

  
Fyraåringar ska hoppa
Att banan skulle hinna växa upp och gräset bli tjockt innan årets tävlingar var först tveksamt, men tack vare en ”grässpecialist” och hårt arbete under året är Jana mer än nöjd.
– Förutom den stora hoppbanan har även den mindre bakomliggande gräsbanan breddats. Det gör att fler hoppklasser, bland annat Scandinavian Open, gör kvalhoppningar här.
Falsterbo utökar också sina unghästklasser och gör plats för fyraåringar, som kommer att bedömas av såväl svenska som utländska domare.
  
Ny terrängkörning
Runt om området går huntingbanan, precis som vanligt. Men i år tillkommer ett nytt och annorlunda inslag, nämligen ”Cross Country Driving”. Det är en körtävling med enbet. Banan slingrar sig kring huntingens naturhinder och klassen väntas bli en ny publikdragare. Körkusken Axel Ohlin är en nykomling i år och gör premiärstart på Falsterbo-tävlingarna.
– Jag tycker att det här ska bli fantastiskt, det är en klass som säkert kommer att bli mycket spektakulär. Det var länge sedan jag tävlade enbet, men jag har laddar inför detta och kommer att ta med mig Bollerupshästen Vinetta, säger en förväntansfull Axel.
  

  
Femstjärnig lagdressyr
På dressyrsidan blir det ännu högre nivå när det för första gången arrangeras femstjärnig internationell lagtävlan, alltså Nations Cup. Falsterbo är en av tre platser i världen som är arrangör av detta.
Danska dressyrryttaren Anna Zibrandtsen var på plats för första gången i Falsterbo under pressträffen och berättade om sin plats i nya U25, en internationell klass med Intermediaire II på fredagen och Grand Prix på söndagen.
– Jag uppskattar verkligen att klasserna för de yngre ryttarna sprider sig i Norden och att U25 har kommit till Falsterbo. Det behövs för att vi ryttare ska utvecklas, säger hon.
  

  
Förväntansfulla hoppryttare
Till de stora klasserna på hoppbanan laddar världscupfinalisten Douglas Lindelöw och fjolårsvinnaren i Falsterbo Grand Prix, Alexander Zetterman. Båda killarna gästade Falsterbo under pressträffen och var rörande överens om att tävlingarna alltid är årets höjdpunkt, trots att de rider på många av världens största meetings under året.
– Jag gläds åt att ta med mina bästa hästar och möta den speciella atmosfären här, det är alltid lika roligt att komma tillbaka. Utesäsongen efter världscupfinalen har dessutom börjat bra, med bland annat GP-seger för bara några veckor sedan, berättar Douglas med glädje i rösten.

  

  

 
Flecu axlar ansvaret
Under Alexander Zettermans år, efter segern i fjol, har det hänt mycket. Bland annat såldes stjärnan Cafino till en amerikansk ryttare under vistelsen i Florida. Men nu har ett par andra hästar i stallet utvecklats, i år är har bland annat elvaåriga Flecu blivit redo för att fajtas om topplaceringar.
– Jag har fått börja om lite från början när jag förlorade min förstahäst, men jag har som tur är kunnat hänga kvar på en hög nivå ändå. Utvecklingen för de andra hästarna har verkligen gått fort. Flecu gillar stora gräsbanor och har gjort bra ifrån sig här tidigare, så jag har stora förhoppningar med honom, säger Alex.
  

  
Nya klocktorn
På den stora gräsbanan har en ny läktare byggts i ett av hörnen, avsedd för press och betalande åskådare. Blickar man österut har ett litet elegant klocktorn byggts ovanför domarrummen och den gula färgen på läktaren har blivit uppfräschad till vit.
En liknande klocka har dessutom blivit placerad på dressyrläktarens högsta punkt. Som en liten prick över i:et, för att förhöja känslan av internationell tävling.
  

  

  
Direktsänd tv
Det är knappt fyra dagar kvar innan grindarna öppnas – och Jana Wannius förklarar att det är fler än ”bara” ryttare och arrangörer som ser fram emot tävlingarna. Biljettförsäljningen ökar stadigt från år till år, redan nu kan man se fem procents ökning sedan fjolåret.
– Tittar man tillbaka ett par år har biljettförsäljningen ökat 25 procent och det är vi väldigt glada för, avslutar Jana.
För dem som inte har möjlighet att se de stora internationella hoppklasserna på plats kommer Eurosport att sända live från Nations Cup, derbyt och Grand Prix:en.
  

  

  

SVENSKA RYTTARE
  
Uttagna till de internationella hoppklasserna:
Royne Zetterman
Rolf-Göran Bengtsson
Jonna Ekberg
Peder Fredricson
Douglas Lindelöw
Johan Lundh
Charlotte Mordasini
Helena Persson
Nicole Persson
Henrik von Eckermann
Alexander Zetterman
  
Svenska ryttare som rider dressyr, CDIO5*:
Tinne Vilhelmson Silfvén – Don Aurello
Patrik Kittel – Deja
Minna Telde – Santana
Emilie Nyreröd – Miata
  
Dressyr, CDI3*:
Paulinda Friberg – Di Lapponia T
Jennie Larsson – Zircoon Spring Flower
Rose Mathisen – Zuidenwind
Kristian von Krusenstierna – Biggles
Patrik Kittel – Delaunay
  
CDI3* inbjudna:
Ulla Håkanson – Richelle 2
Marina Mattsson - Beckham