Hej!!

Sorry för dålig uppdatering, full fart här!

Gissa vem som har ännu en hovböld? Jag börjar fundera på om man kan packa in Loppans hovar i någon slags vakumförpackning med bomull för resten av livet... Det här kan ju knappast vara möjligt! Specialisthovslagaren som jag hade ute sist sa dock att jag kunde vänta mig att det kom ett par mindre hovbölder som "biverkning" och att jag skulle ha is i magen, PEPPAR PEPPAR så verkar denna vara ganska liten och hon är mindre halt redan efter en natt med jodomslag. Förhoppningsvis är det bara en liten som tar sig ut på egen hand....

Nu till roligare nyheter, jag ska plugga i höst! Närmare bestämt till hästfysioterapeut, eller Equiopat som den registrerade yrkestiteln heter. Är så sjukt peppad, detta är något jag velat göra läänge, inte minst för att kunna tillämpa kunskaperna i förebyggande syfte på mina egna hästar. Kommer även så klart att arbeta med det som en del i ett större sammanhang, en dröm som jag kanske kommer involvera er i senare :) 

Kursstart är om ett par veckor och sen är jag all in! Ska bli så fantastiskt roligt! Som jag nämt tidigare kommer jag även att utöka mitt samarbete med Perfect Sit och då är det ju inte heller fel att ha bredare kunskap om hästens anatomi etc., i framtiden får ni säkert se massor av produkter med utgångspunkt i hästens absoluta välbefinnande.... Vi smider redan planer på temat :) 

Det var allt för nu, men under veckan kommer planen för inridningen av Loppan som jag tjatat om! 

Håll ut!

Ps. WOW, vilket fantastiskt fälttävlanslag vi har!! Blir sååååå imponerad (men inte förvånad) över nivån de håller. Oavsett hur det slutar idag är de i mina ögon verkliga hjältar! 

Hej på er!

Idag har jag hjälpt till att träna tre stycken föl med tillhörande mammor inför fölvisning! Vi hade minst lika många kvar att öva med när bromsarna tog över hela ridbanan och gjorde samtliga inblandade galna, därför gav vi upp efter några tappra försök!

Har också bestämt hur jag ska göra med uppstallningen i höst efter mycket velande fram och tillbaks, "Å ena sidan, å andra sidan...". Nu blir det i alla fall så att Loppan får gå på lösdrift hela hösten och vintern och stallas istället upp till våren för att "trimmas" inför treårstestet. Läs det sista med en nypa salt, jag menar alltså att jag vill ha lite koll på att hon fäller vinterpäls och äter lagom mycket så att hon är i sitt finaste skick inför testdagen. Ni som har hängt med ett tag kanske minns hur seg Loppan var på att fälla vinterpälsen i våras, hon hade en riktig björnfäll efter en säsong i lösdriften...Det är varken särskilt praktiskt eller vackert om man vill visa sin häst till dens absoluta fördel :-)

Det känns som en sten föll från axlarna när jag bestämde mig för ovan upplägg, har haft lite förvägs-ångest över att Loppan skulle stå på box i vinter under hennes viloperiod. Känns som ett väldigt osunt upplägg ur mitt unghästperspektiv, speciellt eftersom jag inte hittade annat än ställen med "Stockholmshagar" (platta, fyrkantiga och skeva uppfattningar om hur stor en "stor hage" är ;) )!

När man inte har eget stall får man kompromissa, och jag har kompromissat bort min egen bekvämlighet i det här fallet. Loppan kommer dock få det alldeles fantastiskt i en härlig flock hos otroligt genuint kunniga hästmänniskor, det är ju prio ett!

Lösdriftshäng vintern 2011

...säger det, så har flera dagar bara passerat. Eller det kanske är lamt uttryckt, det händer ju massor av saker så dagarna passerar ju knappast förbi obemärkt.. Hinner dessvärre inte blogga om allt! 

Har massor av roligt att uppdatera er om, bland annat storslagna planer (med hästtema) inför hösten. Loppan mår bra och har precis fått byta hage till en med mer mat, henne går det ingen nöd på. Ska också skriva ett inlägg om målen för höstens inridning, och så lite vidare sadeltankar. Dessutom kommer jag snart att involvera er mer i min unghästprodukt som jag utvecklar i samarbete med Perfect Sit! Kommer behöva er hjälp till ett par grejer ;)

Idag skrev vi i alla fall på de definitiva avtalen och nu är det verkligen GAME ON! Det känns superbra och vi kommer att jobba tillsammans mycket i framtiden... Spännande projekt på G vill jag lova! Är man en rastlös skapar-själ som jag så är det verkligen helt amazing att få omge sig av likasinnade drivkraftiga och kreativa människor, jag ser liksom ingen ände i vad vi kan göra! Bra energi får jag också av fina hästar att rida + av min soulmate Loppan som är så himla fantastisk och go jämt!

Bara bra vibes nu alltså! Tänkte skriva mer och bilduppdatera mer men min iPad vill inte samarbeta, så det får bli ett senare inlägg! Lovar att unghästbloggen ska bli mer unghästig igen inom kort :) 

So long!

Hej och hå!

Har som sagt flyttat i helgen och har inget internet än, det kommer väl igång under veckan så då blir det bättre uppdatering igen.

Har varit och pussat på Loppan som verkar må ganska bra. Dessvärre har hennes äckliga unghästvårtor spridit sig i rask takt, så hennes mule är inte särskilt inbjudande att pussa på i dagsläget :). Vårtorna har till och med spridit sig till mungiporna, så jag hoppas de försvinner innan jag tänkt bettvänja osv. - annars får det bli uppsittning på bettlöst alternativ!

Om man tittar noga ser man det som bara var början på Loppans vårt-invasion (på hakan), numera är hela hennes lilla mule bombarderad. Glad över att det bara är lite "tonårs-finnar" som försvinner i sinom tid.. :)

Igår hade Loppan återbesök av den hovslagare som kollade på henne sist. Han har ett jättenära samarbete med veterinären (som haft Loppan som pateint både vid hasskadan + hovböldshistorian) och all kommunikation kring hovarna går både via veterinär och hovslagare, det är extremt skönt med sån noggrannhet tycker jag.

Jag kunde dessvärre inte vara där, men Loppan hade varit helt ohalt redan på vägen från hagen! Hovis undersökte sedan ordentligt och sa att det kan hända att det kommer ut fler hovbölder i samma hov, fast på olika ställen...Det bestämdes dock (liksom senast) att hon får fortsätta gå ute i hagen med oskodda hovar, men under ständig observation om hon skulle bli halt igen. Jag har bara fått snabb andrahands-info, men ska sätta mig in i allting mer sen.

För övrigt har jag massor av hästiga planer för hösten som jag snart ska dela med mig av, stora som små. Men det får bli ett annat inlägg för nu ska jag flytta!

Om jag ska försöka se det positiva i att Loppan har varit med om en del skador och åkommor under vår tid tillsammans så är det verkligen att vi har fått en väldigt nära kontakt, jämfört med om hon till exempel bara skulle ha gått på lösdrift och mest hängt med och blivit präglad av sina artfränder.

Visst har jag även hanterat henne en del utöver skaderelaterade grejer; Promenerat, tömkört, övat på "vuxensaker" (stå i gången, spola ben etc) och löshoppat ett par gånger, men den relationen man får av vardagshantering av en uppstallad häst är något extra. Nu är inte jag egentligen för överhantering av unghästar, utan tror att de blir bäst fostrade i en bra flock med andra hästar och så självklart daglig kontakt med människor vid visitaion/utfodring och "normalhantering", men ibland har man ju inget val.

Loppan är en väldigt social häst i allmänhet, men det märks att hon vet vem hon tillhör! Hon kommer alltid fram när jag kommer till hagen, ibland gnäggar hon eller till och med galopperar från flocken till mig för att sedan följa mig hela vägen till grinden när jag ska gå därifrån. Det måste ju ändå vara den ultimata hästägarkänslan - inte bara att hästen nöjer sig med att vara med mig, utan att den faktiskt till och med föredrar mitt sällskap och VILL vara med mig. Självklart kommer det där att gå i perioder, men grunden i relationen vi har tror jag är fantastiskt bra inför den studande inridningen. 

Med ömsesidig tillit kommer man nog långt oavsett ålder på häst, jag tror (och nästan hoppas) att det slår tillbaka om man istället går in med en överlägsen attityd där man ska vinna över hästen, knäcka den, hårdhänt tvinga den till arbete. Vissa hästar kanske är lättare att övertala, men jag tror knappast att de är särskilt nöjda med dealen - även om de inte alltid klagar högljutt.

En trygg hästperson med kunskap och känsla kan ju självklart bygga en god tillitsfull relation med en inridningshäst på relativt kort tid. Många unghästutbildare känner ju inte sina kundhästar under särskilt lång tid innan det ska börja arbetas med dem och det går ju ofta superbra ändå, men Loppan är ju mer än en inridningshäst för mig, hon och jag ska ju vara bästisar för livet. Ett helt annat utgångsläge :)

Jag hoppas att detta inte låter som skryt över vilken fantastisk extraordinär känsla jag har för hästar, för så är det inte alls. Det handlar egentligen bara om ett väldigt enkelt recept som har funkat sedan urminnes tider:

Kärlek, ett öppet sinne, ödmjukhet, humor, lyhördhet samt att aldrig ha dåliga förväntningar eller en offensiv grundattityd till hästen (menar inte att man ska vara mjäkig eller inte sätta gränser, men "innocent until proven guilty" liksom).

Nej, självklart är hon inte det! Det blir hon aldrig så länge jag får bestämma :)

Men fick ett nytt bevis på hur väl Firenze typar sina ungar:

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=630833&inriktning=4&typ=5

Inte så väldigt lik på exteriörbilden, men på den första däremot!! Samma färg, vitt i pannan och exakt samma uttryck! Nästan alla hästar efter Firenze som jag har sett liknar varandra på något sätt, så kul! Nu är ju Loppan ganska lik sin mamma också, framförallt exteriört, men det är något med helhetsintrycket och uttrycket som går i genom i alla Firenze-ungar jag har sett!

En suddig bild på en luddig Loppa, men den enda jag hittade nu ur samma vinkel!

Hittade en annan bild där de var mer lika, synd att Loppan blundar :) Ni som inte sett Loppan IRL kanske har svårt att se den fantastiska likheten mellan henne och hästen i annonsen, men jag lovar att de är slående lika!

Om ni inte vet hur Firenze ser ut kan ni hitta bilder på honom här:

http://www.angagarden.com/hingstar/firenze/index_firenze.html

Ska verkligen bli spännande att följa alla Loppans syskon från och med nästa vår då första årskullen premiärbedöms på treårstest!

P.S. Jag vet att jag har minst två stycken läsare med halvsyskon (e.Firenze) till Loppan, men finns det fler? Vore jättekul att se bilder och höra om vilka era "ungdomar" är :)

Gjorde just en enkät om Asvh's satsning "Helhetsgrepp Unghäst". Lite sent nu, men tydligen diskuterades detta även i deras monter i Falsterbo under veckan - det var säkert hur intressant som helst!

Jag tycker det är jätteviktigt att alla vi som håller på med avel, unghästar samt deltar i unghästbedömningar är med och påverkar hur framtidens system för detta ska se ut! Enkäten tog ett par minuter att fylla i och du hittar den här:

http://www.asvh.se/nyheter_behallare/tyck-till-i-helhetsgrepp-unghast

Spännande att höra vad ni tycker om dagens bedömningar, är de rimliga och rättvisa? Vad är bäst och sämst?

Själv funderar jag kring utbildning av oerfarna unghästägare/-utbildare och visare, jag tror det skulle vara väldigt populärt att anordna teoretiska + praktiska kurser/utbildningar för amatörer som vill lära sig visa sin unghäst på bästa sätt. Det skulle också kanske i sin tur kunna leda till att fler hästar fick chansen att bli bedömda till sin fördel, även om den inte visas av en riktigt erfaren person utan av en glad amatör på sitt första unghästäventyr.

Vad tycker ni?

God kväll!

Hemma nu efter ytterligare en dag i rasande tempo. Som tur är (eller tur och tur, det fanns ju faktiskt med i beräkningarna när betet bokades) bor mina föräldrar granne med gården där Loppan är på sommarkollo, så därför har min fina mamma kunnat avlasta mig enormt mycket nu när Loppan varit på box. Eftersom jag har nästan 10 mil enkel resa räcker det gott och väl att åka ut dit en gång om dagen istället för morgon, lunch och kväll :) Tack mamma! <3

En skön sovmorgon i beteshagen! Jag blir avis!

Loppan är nu i alla fall på bättringsvägen och i samråd med veterinären släpptes hon ut oskodd i flocken i förmiddags. Tankarna har farit i olika riktningar, men till slut landade jag ändå i att det var det bästa alternativet. Hon är dock under hård bevakning och vid minsta försämring åker hon in på box och frågan om gips/skor/andra lösningar tar vi helt enkelt när/om den dagen kommer. Jag är väldigt inställd på att Loppans små framhovar kommer att få ett par skor till hösten innan lerperioden och arbetet med inridningen påbörjas, hur tråkigt det än känns att spika ihop hennes fötter redan. Hon kommer helt enkelt inte funka barfota!

Nu håller jag bara tummarna för att det är slutskadat för Loppan del, om inte annat i alla fall för den här sommaren. Tänk vad fint om hon bara kunde få vara häst tills det blir dags för det stora allvaret i höst...

På tal om det tänkte jag snart skriva ihop den detaljerade planen med mål och milstoplar inför Loppans höst! Det får bli ett inlägg för en mindre intensiv dag. Ska även dela med mig av lite sadeltankar inom kort, jag håller på att forska lite i vilken typ av sadel som skulle kunna tänkas passa Loppan under den första tiden. Letar efter en hopp/allround mot hopp-sadel av god kvalité och gärna med ändringsbar bom (spelar ingen roll om det är utbytbara koppjärn, går att värma eller knäppa om - bara den inte är statisk). Rak bom, bred anläggningsyta och absolut inte för smal kanal. Tips? Vad lägger ni själva på era 2-åringar i höst och hur resonerar ni kring det?

Puh! Vilka dagar det har varit! Klockan ringer absolut senast 7.30 och inom en timme har jag jobbat av det mest akuta och sitter i bilen på E4:an med en kaffe i högsta hugg. Först runt den här tiden på kvällen (24.00) är jag åter hemma och ska samla ihop mig, förbereda nästa dag och sen snart försöka sova några timmar innan det är dags för samma visa imorgon igen. Detta inlägg blir med reservation för massor av felstavningar på grund av sömnbrist-relaterat dubbelseende :)

Som ni kanske minns fick ju Loppan en hovböld som jag hoppades skulle vara "normal" och inte ge några jobbiga följder? Dessvärre blir det inte alltid som man önskar. För några dagar sen fick jag ett samtal om att hon stod på tre ben i hagen och inte alls mådde bra. In i stallet (en lång och svettig nattpromenad för alla inblandade), jodopaxomslag och veterinär inkopplad nästa dag. Veterinären gissade, liksom vi, på hovböld, men kunde inte lokalisera den på rak arm. Symptomen var inte helt solklara och den eventuella bölden verkade i så fall sitta djupt inne och förmodades komma ut i kronranden...(om någon undrar varför jag ringde vet. istället för hovslagare på en gång när det var en misstänkt hovböld, så beror det helt enkelt på att min fantastiska hovis inte är tillgänglig för tillfället och jag har dessvärre inte hittat någon ny med full behörighet och goda referenser, vi fick dock en riktigt bra kontakt genom veterinären. Som ni säkert vet får ju inte heller vilken hovis som helst behandla en hovböld eller annan hovsjukdom utan översyn av veterinär).

Specialisthovis kom dagen efter och inte heller han kunde exakt placera var bölden satt. Därför valde vi att röntga hoven för att kunna utesluta fraktur i strål- eller kotben, vilket lyckligtvis kunde göras (uteslutas alltså). 

Precis innan röntgen var Loppan plötsligt nästan ohalt och när veterinären rotade runt lite hittade han ett hålrum i samband med en spricka i tån, så teorin är att bölden satt långt fram trots allt och nu har kommit ut efter jodopaxomslagen - hoppas! Imorgon bitti ska jag ut och kolla läget, därefter bestämmer vi om hon kan släppas ut med flocken igen eller inte. Jag är självklart helt nojjig över att problemen bara ska fortsätta, men samtidigt måste man väga för- mot nackdelar.

Är det värt att sko henne fram om hon nu är oöm och OK i hovarna i övrigt? Vad händer om de trillar av - är det värt risken? Ska hon stallas upp redan nu för att man lättare ska kunna ha koll på hovarna? Ska man våga chansa på att släppa ut henne som hon är i hagen? Vad är alternativet - gipsa? Det innebär såklart boxvila alt. dagar ute (ensam) i torr grushage eftersom gipset inte får bli blött. Vad har respektive lösning för konsekvenser för framtiden? Vilket är bäst/minst dåligt ur hållbarhetsperspektiv?

Som ni förstår har jag lite svårt att landa i hur jag ska göra med hennes jäkla hovar! Jag vet att minst två andra unghästar i hennes flock har fått hovbölder och då har man bara gjort ett vanligt ingrepp (snitt) och sen har det inte varit mer med det. Varför har Loppan sån sjuk otur med sina fötter? Det är ju faktiskt inte så att jag slarvar med omvårdnaden av dem...

Tur i oturen är att Loppan sköter sig hemskt bra för det mesta. Nog var hon lite sur på veterinären idag, men med all rätt egentligen - hur kul är han som bara kommer och sticker nålar i henne och klämmer där det gör ont? :) Annars står hon som en gammal rutinerad tävlingshäst ensam i stallet, lyfter snällt foten och håller den still när omslag ska bytas och klagar inte direkt högljutt över någonting. Fina, fina häst!

Jag trodde att jag skulle få en skön period som ägare till en oinriden unghäst, men hästägarlivet har visst aldrig några garantier! Inte en enda sekund har jag dock tvekat på om det är värt det, dessutom kunde det alltid ha varit värre!! (Det kunde förvisso ha varit liiiite bättre också, om man får vara petig ;) )

Nu går ögonen i kors, dags att styra upp morgondagen och sen sova!

God natt!