Lyssna, engagera, våga ta steget in i det obekväma rummet – och fira! Det är ledorden för Södertälje ridklubb, som blev årets ridskola 2013. Här berättar chefen Andrea Barth mer om ”hemligheterna” bakom utmärkelsen.

Andrea har ett förflutet inom näringslivet och för henne fanns det aldrig en tanke på att hon skulle söka jobbet som verksamhetschef på Södertälje ridklubb, när tjänsten utlystes. Visst, det var hennes ”hemmaklubb” – och ja, hon såg att mycket skulle kunna förändras till det bättre för medlemmar och hästar. Men det var inte förrän en stallkamrat slängde ur sig uppmaningen om att hon skulle söka tjänsten som hon faktiskt började fundera på det.

– Jag har varit chef över både stora och små organisationer, men att arbetsleda en ridskola var något helt nytt för mig. I processen blev det jag som fick jobbet och de ville väl ha någon som var mindre bra på att rida – och lite bättre på det här med näringsliv och kommersialitet, säger Andrea, under sitt framförande på årets Hästföretagarforum.

Viljan fanns – men inte engagemanget

När hon tillträdde tjänsten såg hon många av ridklubbens förtjänster – det fantastiska läget rent geografiskt, de uppskattade tävlingarna som arrangerades, anläggningen i sig, de fina ridvägarna och de stora markerna som hörde till klubben. Men hon såg också en stor utvecklingspotential.

– Det fanns en vilja att göra saker, men problemet var kanske att man inte lyssnade på sina medlemmar och man fick dem inte heller att vilja vara med. På den första tävlingen som jag var med och arrangerade ska det väl erkännas att det i stort sett var min dotter, min sambo och jag som hjälpte till. Och det fick mig att fundera – hur skulle vi få ridskolans elever att dyka upp?, säger Andrea.

En nyckel var att lyssna på dem. Vad ville de ha ut av verksamheten? Vad ville de se för förändringar.

– Till att börja med såg vi över utrustningen. Sadlarna var en katastrof och det var prioriterat att byta ut dem. Och när vi började lyssna på våra elever började de också engagera sig, de blev sedda och på så sätt kände de sig delaktiga, säger Andrea.

Tävling och ridskola i samarbete

Södertälje ridklubbs tävlingsverksamhet har länge haft ett gott rykte, men även där såg Andrea utvecklingsmöjligheter, inte minst var det viktigt för henne att förena de två ”lägren” som fanns i klubben där tävlingsryttarna höll sig på sin kant och ridskoleryttarna på sin.

– Det fanns en vi och dem-känsla. Och när det är så är det svårt att få någon att motivera sig för att hjälpa den andra gruppen. Det här avhjälptes till viss del genom att fira! Vi firar ständigt och jämt så fort vi kommer åt, oavsett om det handlar om en ridskoleryttare som tävlat och lyckats eller om det är ponnylaget som gjort bra ifrån sig. Genom att fira skapar man gemenskap och en ”vi”-känsla, säger Andrea.
  
Inte bara hurra-rop
Hon sticker inte under stol med att en del av förändringarna faktiskt har väckt en del protester. Bland annat var ett nytt betalningssätt för anläggningsavgiften ett måste. Många red och tränade på anläggningen utan att betala för sig.

– Den förändringen krävde att jag gick in i det obekväma rummet och mötte många ”röda” ansikten. Det är inte lätt att fatta beslut som man vet kommer att leda till diskussion och protester, men vet ni – det är värt det. Man måste våga gå in i det obekväma rummet, annars får man aldrig någon förändring. Våga kör ner i diket och ta dig upp igen. Och förändringen blev inte så stor ändå, samtidigt fick klubben in 30 000 på kontot, pengar som man annars hade gått miste om, säger Andrea.

 Förvalta humankapitalet

Ett annat tips som hon ger publiken under Hästföretagarforum är att inventera sina medlemmars meriter och kompetens.

– Många har kunskaper som kan vara till hjälp vid olika sysslor i klubben. Det gäller bara att hitta personerna och göra dem sedda, så att de känner att de vill bidra. Inventera medlemmarna – vad kan de, vad har de gjort tidigare och vad vill de bidra med? Era medlemmar sitter på en unik kunskapsbank, ta vara på den och förminska inte humankapitalet.
En av de största lärdomarna som Andrea vill dela med sig av i utvecklandet av Södertälje Ridskola är:
– Låt förändringarna ta tid. Det har jag fått lära mig – att i en medlemsstyrd verksamhet måste saker och ting få ta tid, det går inte att stressa på. 

Text och foto: Ida Röök
   

  
Han var sist ut i fredagsmorgonens 1,40-tidshoppning – och som han red, Niklas Arvidsson på VDL Sheraton. Han satte nollan med den utmärkta tiden 48,55 sekunder, och knep därmed segern. Tvåa blev Carsten-Otto Nagel och trea Roberto Cristofoletti.
  

Roberto Cristofoletti kom trea och är ju faktiskt nästan svensk, även om han tävlar för Italien. Han bor som ni säkert vet med Helena Lundbäck och dottern Giselle i Norrköping.
  
Fullständigt resultat

  
Det ska tydligen vara en sydafrikan i år, och inte vilken som helst utan Oliver Lazarus. Han vann just andra klassen i rad här i Scandinavium – dessutom kvällens värsting över 1,50-hinder med separat omhoppning. Bara att bocka och buga!
  
Bugar är förresten något Oliver nog inte gör för den som fixat nationalsångsmusiken i arenan, efter förra segern spelade man nämligen en gammal version av Sydafrikas dito. Och när Oliver togs in en andra gång för att nationalsångsfadäsen skulle rättas till var det en bättre version, men fortfarande inte helt rätt…
  

  
Hur som helst, bästa svensk i klassen var återigen Douglas Lindelöw, denna gång var han fyra på Talina. Även Niklas Arvidsson (nia), Jens Fredricson (12:a) och Peder Fredricson (icke-placerad på 17:e plats) gick till omhoppning.
  
Fullständigt resultat
   

  
Patrik Kittel är inte bara ett ess på hästryggen. Även hans företag blomstrar, och han är stolt över det.
– Svenskar är lite så där "nej, men inte ska väl jag". Strunta i det – var stolt över det du gör och se till att ha roligt, säger han under sitt föredrag på Hästföretagarforum.
  
Här listar vi fem av Patriks framgångstips:
  
1. Våga vara bäst
”Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att 'du kan inte göra det' och 'du kommer aldrig att lyckas med det'. Men stå på dig, se till att hela tiden sträva framåt mot det mål som du har satt upp.
Jag har också varit en 'nobody' och har kämpat mig fram till dit jag är i dag. Jag flyttade utomlands och jobbade mig uppåt - från att sopa stallgången till att få rida åtta Grand Prix-hästar om dagen. Allt går om du är villig att arbeta för det.
Det låter kanske kaxigt, men om inte du tror på dig själv gör ingen annan det heller. Våga sträva efter att bli bäst. Och var stolt över det du gör, många rynkar kanske på näsan och tycker ditt eller datt om att jag har köpt en ny lastbil – men jag är så nöjd med den. Jag ville unna mig det, efter 15 år hade jag råd, så varför skulle jag inte köpa den då?!"
  
2. Ha ett bra team
”Se till att du har bra människor runt omkring dig. Det finns alltid många som vill ge goda råd och vara din vän när det går bra för dig. Men de som står vid din sida även när det går dåligt är dem du ska satsa på. Utan min familj – min fru – hade jag inte kunnat göra detta. Att vara egenföretagare är hårt och tufft, du måste få det mjuka i livet också.”
  
3. Sluta aldrig utvecklas – sträva framåt
”När det går bra är det lätt att man saktar ner i sin utveckling och 'nöjer' sig. Det är klart att man ska vara glad en stund, men sedan är det viktigt att se vad som behöver blir ännu bättre.
Vi är bra på ett kort firande när det går bra, men när det går dåligt gräver vi ner oss i flera veckors vånda. Nej, plocka upp bollen igen och fortsätt spela. Se till att ha målet klart och fortsätt arbeta för att utvecklas.
När jag kom trea på EM i Rotterdam grät jag av lycka hela vägen hem, kollade på filmen och såg att 'jisses vad jag måste träna på bytesserierna'. Och det gjorde jag, sitsträning blev det i en veckas tid – minst. Som egenföretagare får du aldrig bara vara nöjd.”
  
4. Ångra ingenting – men var ödmjuk
”Jag har gjort mycket dumt här i livet, men jag ångrar ingenting. Gläds inte bara för dig själv utan också för din omgivning. Om det finns de som är bättre är det enklare att åka hem och träna mer än att, på konståkningsmanér, slå dem på knäna... Våga misslyckas och ta dig tillbaka igen."
  
5. Våga ta betalt och erbjud kvalitet
”Jag tar 25 000 kronor i månaden för att ha en häst i träning. Men min verksamhet är i mindre skala och jag vill inte bli större heller. För de pengarna ska jag erbjuda kvalitet och mitt totala engagemang. Det är så viktigt att som egenföretagare våga ta betalt, det går till en viss gräns men du måste ju leva också. Sätt kostnaden i samband med kvaliteten du erbjuder.”

Text och foto: Ida Röök

  
Efter torsdagskvällens internationella tidshoppning över 1,45-hinder spelades en nationalsång vi inte är helt vana vid att höra på hästtävlingar - den sydafrikanska (som tydligen, dessutom, var fel version?). Oliver Lazarus, som vann på supersnabba Olivia de Nantuel, är nämligen därifrån - även om han i dag bor i Tyskland.
  
Var det kärleken som tog dig till Europa?, frågade Jessica Almenäs honom på prisutdelningen.
- Nej, tyvärr inte, svarade sydafrikanen. Eller jo, kärleken till hoppsporten tog mig hit.
  
Bästa svensk i klassen var trean Douglas Lindelöw, på Balahe.
  
Fullständig resultatlista

Inte nog med att finska Satu Liukkonen vann unghästklassen i förmiddags, nu knep hon även segern i den första ”riktiga” internationella hoppklassen - en 1,40 i två faser. Efter sig hade hon stora delar av världseliten.
  
Men svenskarna skötte sig också bra - inte minst Nicole Persson på Hip Hop som red grymt snabbt och kom tvåa, följd av Johan Lundh på Miebello och Jenny Johansson på Catalux. Det här bådar gott!
  
Fullständigt resultat
  

Bästa svensk, Nicole Persson på Hip Hop.
   

   
Antonia Pettersson Häggström, 16 år gammal, vann Morgondagens vinnare – alltså juniorfinalen i Scandinavium. Hon lyckades dessutom med bedriften att sätta den enda dubbelnollan.
  
- Jag tror att många var nervösa och därför fick rivningar, det är lätt att bli det så här i en final. Men jag kom lite ur underläge och lyckades i dag, säger hon.
Det tioåriga stoet Elenya DS har Antonia bara ägt i ett år, dessutom buköppnades stoet i somras så de har inte hunnit göra så många 1,40 tillsammans. Tidigare tävlade Kungsbacka-tjejen Antonia ponny.
- Min häst är ganska liten men ställer alltid upp, Elenya har världens största hjärta och skulle aldrig stanna.
I publiken tyckte en och annan att hon liknade ett annat fuxsto, nämligen Mic Mac. Till exempel steppade Elenya runt ordentligt på prisutdelningen.
– Hon gillar inte att stå stilla…
  
Emma nöjd tvåa
Tvåa i finalen blev Emma Falk på Surfer’s Paradise, efter en rivning i omhoppningen.
- Självklart vill man vinna, men jag har bara haft hästen i ett år och han har varit skadad. Så jag är jättenöjd med vår prestation, berättar hon.
Trean Alexandra Emanuelsson på Lederstrumpf var inte riktigt lika nöjd efter tio fel i omhoppningen, ”okej” var hennes recension av resultatet för sin del. Men nu blickar Alexandra framåt – hon ska tävla i Arezzo och har som mål att ta medalj på junior-EM.
  
Text & foto: Anki Yngve
 
Fullständigt resultat
  

Antonia in action. 
 

Spurt i mål.
 

Samtliga "medaljörer" - Antonia i mitten, Emma till vänster och Alexandra till höger.

Årets lotterihäst, sexåriga Pennsylvania, har ingen aning om den uppståndelse som varit kring utlottningen av hästar i Scandinavium de senaste veckorna. Hon tittade lite oroligt på hindren när hon travade runt dem, men skötte sig annars utmärkt i den ovana miljön. 
 

Någon som hunnit köpa lotter ännu?
 

Pether Markne taktikar med elev och förälder inför Morgondagens vinnare-finalen. 

  
Louise Torgersen blir verkligen livsfarlig i Krafft Young Rider Cup-finalen på lördag. I gårdagens kval var hon trea och i dag vann hon och Alisia.
  
– Först hade jag inte tänkt rida så fort. Men så red de andra som galningar och då blev det så, jag är tävlingsmänniska, säger hon.
Alisia har hon haft i fyra år nu och de har tagit otaliga segrar tillsammans.
– Hon är en fantastisk tävlingsindivid, sätter man på grejerna så vet hon vad det är frågan om.
  
Louise själv har Scandinavium i blodet, hon är brorsdotter till tävlingsledaren Tomas Torgersen och har varit här vartenda år sedan hon låg i mammas mage. Men bästa GHS-minnet är faktiskt ett dressyrrelaterat sådant.
– Det var när vi tackade av, vad heter han nu igen, Briar! Det var en sådan häftig stämning…
  
Fullständigt resultat
   

Satu Liukkonen på Gurra Hop. FOTO: Anki Yngve
    
Tanken med nya Youngster Tour i Scandinavium är att klasserna ska vara en värdemätare, där vi får jämföra de bästa svenska sjuåringarna med crème de la crème från övriga världen. Torsdag morgon reds första omgången och det var i och för sig finskt i topp, genom alltid lika snabba Satu Liukkonen. Men hon red i alla fall en SWB-häst, Gurra Hop e. Hip Hop-Little Boy.
  
Tvåa blev italienaren Emanuele Gaudiano på Lishynsky före tyske Marcus Ehning på Saktileg. Bästa helsvenska ekipage var Johan Lundh och Prince Garbo på fjärdeplatsen. 
 
Fullständigt resultat