Restaurangen...

En utav hotellbyggnaderna...

Garagenedfarten ramas in av vackra hästar...

Här inne bodde vi. Vår stil på stuga!

Skapliga grindstolpar!

Gänget i repan...

Överallt var det superfint och välskött!

Vackra statyer överallt!

Ett vackert torn som lyses upp i olika färger på kvällen.

Stora träningshallens fasad...

Skrittmaskin med backar och raksträckor...

Hästskötarna har bara hand om 2-3 st hästar var, så stora som små får mycket omtanke.

50 olika hästraser finns i stallarna.

Tre randiga hästar finns här också. <3

En norsk kompis.

Hej!

Tillbaka i min härliga vardag, men kan ändå inte låta bli att drömma mig tillbaka. Framför allt till Heilan Equstrian Club. Personerna bakom centret var så otroligt ödmjuka men vill ändå satsa så stort för att föra fram kinesisk ridsport. Hoppas att vi snart är tillbaka där och då med ridstövlar i väskan!

I morgon är det fullt med spännande möten i Stockholm!

/Victoria 

Detta kallar jag en riktig dubbelsäng. 280 cm bred räckte gott åt oss!

Den nybyggda kliniken har bara varit öppen i 5 månader.

Här finns de möjlighet att driva en professionell seminstation.

Ett operationsbord som lyfter 3 ton!

Hela delegationen och tre utav klinikens fem veterinärer.

Veterinärkliniken är rund. Spansk design.

Stooor transport.

Stora öppna ytor även i ridhuset.

Här kan även du som inte rider sitta djupt i sadeln.

Fina ridvägar...

Hagar med utsikt mot vattnet.

Stor hoppbana vid vatten. En riktig lyx för kineserna.

I mitten med vit ridbyxor är anläggningens huvudtränare.

Vacker exteriör på även denna nybyggda anläggning.

Om man vill ha lite stallhäng en lördags kväll så går det väldigt bra på denna anläggning!

Överallt är vackra inrednings detaljer med hästmotiv.

Härifrån ser man BÅDA ridhushallarna. Perfekt att ha en för framridning och en för tävling.

Här vill ägarna ha Kinas bästa hästhållning. Hästarna går ut i hage nästan varje dag...

Sverige finns representerat bland flaggorna.

En annorlunda hövagn...

Unnar oss en drink efter en lång dag.

80 våningar upp i Pekings högsta byggnad. Här kunde vi nästan känna hur det svajade av vinden.

Vackra kinesiska lampor i stallet.

Dom hade inrett en svensk hylla i vår ära...

Sigrid kan ta en kopp te medan Jiaman sköter snacket på kinesiska.

Självkart tackar vi för att dom tackat oss med öppna armar. Här med svensk choklad format som hästar.

Unnar oss ett glas bubbel för att fira en lyckad resa!

Toaletten på vårt sista hotell hade mer än en funktion.

Vill ha!

Hej!

Nu har jag nyss kommit tillbaka till Bergåkra Gård och pussat på mina hästar. Skönt att andas frisk luft och se att det blivit riktigt grönt även i Hälsingland. Sigrid hann dock bara mellanlanda i Sverige för att sedan åka till Odense där hennes dotter Cecilia, 13 år, gör sin första internationell tävling som junior.
  
Här kommer ännu mer bilder!
   
Innan vi reste hem besökte vi en klubb som satsade på barn och handikapp. Dom hade inte bara stall med drygt 20 boxar utan även tennis och fotboll. Här gick alla hästar ut i paddocken varje dag, något som var ganska ovanligt i Kina. Tyvärr finns det inte mark för att ha många stora hagar på anläggningarna, och så säger de att de flesta hästar som importeras till Kina inte heller gick i hagen innan dom kom. För oss är det en viktig punkt som vi vill arbeta med – utbilda kineserna i SUND hästhållning.
  
Kommer en summering av vår resa efter helgen!
/Victoria 

Hej!

Nu har vi lämnat Shanghai och befinner oss i Peking. Kinas huvudstad med 18 miljoner invånare!

Som vanligt har det varit fullt ös från morgon till kväll. Innan vi lämnade det fantastiska Heilan fick vi en exklusiv rundtur runt hela anläggningen som bl.a. innehåller ett stall i fyra våningar, så hästarna åker hiss.

Efter det hoppade vi på flyget hit och checkade in på hotellet. Morgonen bestod av besök på Pekings första fullt utrustade veterinärklinik. Vi mottogs med öppna armar och dom visade oss runt och vi diskuterade mycket kring aveln i Kina. Något som dom ser är på uppgång.

Vi hann med två till stallar och en middag innan vi var tillbaka på hotellet. Titta på bilderna och njut av ett land som verkligen vill satsa på hästnäringen och växa i sporten!
   

Hej igen!

Tyvärr har vi haft tokdåligt internet och extremt pressat schema. Just nu har vi checkat in på ett fantastiskt femstjärnigt hotell med bättre internet, så vi bjuder på en kort summering men massvis med bilder!

Victoria: Till en början måste jag säga, som aldrig har varit i Kina tidigare, att det är fantastiskt vackert och modernt! Jag tror att jag hade tagit med mig en del utav de fördomar jag hört om Kina och kineser ang djur och djurhållning. Dom är verkligen borta nu!

När vi landade i Shanghai var det späckat schema från första stund. Direkt när vi kom till hotellet så väntade 30 personer från Shanghais topp inom hästnäringen. Vi presenterade oss och några utav kineserna presenterade sig och sina verksamheter, med sina mål och visioner. Ett mycket bra möte med många kontakter som avslutades med middag mitt i inne i centrum.

Nästa dag begav vi oss ut för att besöka ett par utav dom klubbar vi mött kvällen innan, bl.a. Shanghai Equstrian teams egen anläggning. Wow…

Och så idag, för oss lördag, har vi haft lika högt tempo. Vi gick upp tidigt efter en sen kväll för att åka till Shanghai Global Champions Tour och självklart heja på den enda svensken: Henrik von Eckerman. Vilket topparrangemang hela tävlingen var! Största skillnaden var nog hur förvånat dom tittade på oss när vi ställde oss upp och skrek och visslade för att heja fram honom. Ska tydligen vara "golfapplåder" här.

Efter Henrik hade ridit första omgången (tyvärr med ett ner) åkte vi två timmar till Taoyuan Resort, Heilan. Vilket ställe! Det finns ett tidigare reportage här ifrån på Hippson där ni kan se fler bilder. Dom har 400 hästar som går show på lördagar och även ett team som tävlar hoppning och fälttävlan.

Här välkomnades vi med en traditionell middag kring ett runt bord med specialiteter från regionen, för att sen gå och se deras magnifika show. Överflöd och lyx är förnamnet, men med öppenhjärtighet och en fantastisk vison om att sprida hästintresset i hela Kina. 

Imorgon fortsätter vi här med rundvandring, för att sen hasta till flyget mot Peking.

Hörs då!

Samtidigt som vi ska hoppa i säng efter en trevlig kväll sänder förresten Rapport i SVT om oss (se nedan)!

Tjo hej! 

Nu åker vi på båten mot Travemunde! 

Vi kom fram till Änsgården ca 01 inatt, installerade "Zacken" och "Kissen" och sen däckade vi i sängen inne i Ingelas hus. Fick en välförtjänt sovmorgon imorse och Kissen har bla fått nya skor! 

Vi har hunnit packa hö, halm och morötter, lagt in nytt spån osv. Känns som vi har fått med oss allt för en gångs skull ;)

Nu åker vi iaf på båten mot Travemunde! När vi kommer fram kommer vi köra till Frankfurt för att där mellanlanda på Mattias Rath's anläggning.

Om jag får lite internet på båten hoppas jag på att kunna göra lite inlägg medans vi åker! :D

Kolla gärna in min instagram så länge, `Bergakracecilia´ heter jag där :)

Uppdaterar inom kort, kolla gärna in bilderna!

Tack till underbara Ingela för att vi får bo/mellanlanda hos er!!

Lite trångt mellan alla lastbilar ;)

Bästa mammis som ställer upp och kör!

Hej!
  
Vi fick frågan för cirka två år sedan till det nystartade ridgymnasiet Naturlära I Hälsingland; “Är ni intresserade av att sälja Er kunskap till Kina?”

Vi tänkte ja, varför inte? Vi utbildar ungdomar i hästkunskap och vill skapa fler arbetstillfällen internationellt. Dessutom vill vi gärna slå ett slag för sund hästhållning i Kinas växande hästindustri. Något som vi i Sverige ligger i framkant med.

Det är andra resan vi gör till Kina sedan projektet startade – med hjälp och stöd av företagsinkubatorn Movexum, Future Postion X och Tillväxtverket. Tack vare dem fick vi tillgång till tre trallande kinesiskor, Jiaman, Xue-Li och Ying. De har nu styrt upp ett helt fantastiskt schema för vår delegation, med speedat tempo och mängder av möten i höga klackar. Rakt in i gräddan av kinesisk hästnäring! 

Vi som bloggar åt er och låter er följa oss här på Hippson är två (förmodligen) lika hästtokiga tjejer som Du och vi heter Sigrid och Victoria.

Sigrid Bergåkra: B-tränare i dressyr och driver/deläger ridgymnasiet Naturlära och Bergåkra Gård. SWB-uppfödare och unghästutbildare.  Trebarns-ponnymamma till Cecilia, Emilia och Olivia. 

Victoria Rönngren: SWB-uppfödare, dressyrryttare och delägare i Stall Jonsberg. Stationerad med mina unghästar på Bergåkra Gård och jobbar på Naturlära.

Just i skrivande stund sitter vi i trånga säten på flyget till Shanghai. Första klass känns långt bort än så länge… I Shanghai ska vi bl.a. besöka Global Champions Tour, men innan dess blir det fullspäckat med avancerade möten.  

Vi hörs snart!

Hej!

Då har sista hindret hoppats och det är dags att bege sig tillbaka till vardagen i Danmark. Tröttheten sprider sig i min kropp, nu när man vet att det är över. Ska jag summera denna lång-weekend så är betyget i topp.  

Ridresor är en typ av semester som jag kan rekommendera alla som har lite svårt att bara ligga på en strand och som vill utveckla sig i sin ridning oavsett nivå. Vi är fyra ryttare på olika nivå och alla har utvecklats. Det har varit intensivt för oss alla. Jag och Sara har ridit cirka 10 pass, varv 9 har varit terränghoppning. Jens, som sa att han bara skulle rida ett pass om dagen, har fått ett samlat antal på 7. Klas som endast skulle prova på eftersom han aldrig ridit förr, fick blodad tand och kom upp i 6 pass. Varav det sista var med oss, han galopperade i rapsen och fick prova att hoppa ett däckhinder. Kul att vi kunde avsluta där en fyrklöver trivs bäst – nämligen i terrängen.

Vi säger tack för oss, framför ett av de räcken vi hoppat:

Innan jag åkte frågade jag mig själv; vad jag kan få ut av detta som dressyrryttare? Mer än bara att det är fantastiskt roligt? Efter att ha reflekterat på flyget vill jag säga att jag fått massor med mig som jag kan använda i dressyren.

Vetskapen om att hopphästar måste ha dressyren på plats för att prestera har funnits länge, lika så att det är bra för dressyrhästen att hoppa, inte minst för variation men också för lösgjordhet. Som ryttare känner jag att jag efter terränghoppningen har lärt mig att jag också behöver prova olika saker för vidareutvecklas i min egen gren.

Jag kan ta ett exempel med Fabae, den gamla rutinerade fälttävlanshästen som varit en av mina kompanjoner denna resa. Han var mycket känslig i munnen och ville gå utan stöd, något som jag tyckte var frustrerande. Å andra sidan var han otroligt känslig för sits, skänkel och vikt. Beroende på hur jag stod i min lätta sist kunde jag påverka galoppens längd och spänst utan att ens röra tygeln. Det blev extremt tydligt i förhållande till dressyren, där jag normalt också rider mycket med sitsen men har mer kontakt.

Jag har också insett att detta att lita på att hästen löser vissa situationer, det kan jag använda mig av i dressyren med. Hästarna vill göra rätt och känna att de har möjligheten att lösa uppgiften, och ibland vet de bättre än oss. Det är verkligen något jag tar med mig i vidareutbildningen av min unghäst, genom att vara lyhörd.  

Så här ser ett av de mindre vattenhinderna ut i avsprånget:

Sista dagens hoppning var med Sam och det var en väldigt bra upplevelse, vi fick hoppa lite fler hinder i följd och fick hoppa några av de högre hindren. En kul grej var också att vi blev inbjudna att komma till hösten och delta i deras Hunting Trials. Det innebär att jaktryttarna skall rida individuella tävlingar på fälttävlansbanan för att kvalificera sig till höstens jakter. Det ska tydligen vara många som deltar, på flera olika nivåer. Allt från pre-novice som är stock på marken. Novice som är i höjd med det vi hoppat nu och därefter open class.

Pre-novice och novice rids på optimal tid vilket innebär att banbyggaren har ett förutbestämt tempo som man ska komma så tätt på som möjligt. Rider du för långsamt eller för snabbt får du straff. Det gör att man inte bränner iväg i den snabbaste galoppen. Där är också stildomare på vissa hinder och deras bedömning värderas tillsammans med tätast på optimaltiden för att få fram vinnaren. Det känns som ett bra sätt att första gången prova att tävla i terräng. Jag hoppas att jag kan finna tid i kalendern, för jag kan bara säga att jag har haft en fantastisk tid på Anna Harvey Farm.  

Hinder mitt på en lite kulle gav en skön flygkänsla när det gick ner igen:

Jag har lagt upp en liten video, med några klipp från kamera och mannens gopro. Den är inte redigerad men så har ni möjligheten att följa oss på närmare håll.

 Tack för mig för denna gång – och jag hoppas någon blivit inspirerad att göra en ridresa!
/Anna 

Hej!

Det irländska vädret mötte oss och plötsligt regnade det massor. Det är verkligen ombytligt så jag förstår att regnbågar är ett vanligt fenomen här. Dressyrryttaren i mig började titta fram, var är ridhuset? Men den tanken slogs bort snabbt, vi är ju här för att hoppa terränghinder. Dock så märktes det att det varit rejäla skurar under natten så banan var hal och på vissa ställen rejält lerig. Vi fick också en vikare då Maria var på tävling, så det gjorde att vi inte fick göra mer avancerade saker än vi gjort hitintills.  

Sara och Rupert:

För att inte skapa onödiga risker togs de flesta av sprången på de grusade områdena som också finns på gården. Vi fick göra en del upp- och nedhopp med flera platåer, vattenhinder och däck med stockar. De flesta hindren vi hoppat är nog mellan 80-90 cm om jag ska gissa.

Det blev inget pirr i magen under dagen, och det kan ju ha att göra med att vi inte hoppade några nya hinder, och vi hoppade bara hinder som kändes förhållandevis enkla. Instruktören passade oss inte riktigt i hans sätt att vara, men det hanterades mycket professionellt på Anna Harvey genom att vi pratade med dem och vi får en ny instruktör för i morgon.

Jag och Herbert:

I takt med att självförtroendet växter, gör träningsvärken det samma. Vi har nu fått 7 pass i kroppen på 3 dagar. Vilket är en ganska stor ökning av pass jämfört med hemma. För mig är det framförallt rumpan och ländryggen som blivit lite öm, det är väl för att man står i lätt sits så mycket mer här än vad man gör hemma.

I takt med träningsvärken blir jag också mer trött. Det tar inte många stunder innan man slocknar när huvet ligget på kudden. Det gäller dock att hålla fokus under den sista kommande dagen med, för att få bästa träningen och lära sig så mycket som möjligt, men också ur ett säkerhetsmässigt perspektiv. Jag tycker all ridning kräver att man håller igång kondition och styrketräning, men ska man tävla fälttävlan är det ännu tydligare för mig nu efter denna kurs, oavsett nivå.

Sara tar sig upp för banken efter vattenhindret:

Vi har också varit iväg och turistat, bland annat National Stud, det var ett stuteri för galopphästar. Mycket vackert och mycket kapitalistiskt, pengarna flödar och det är tydligt att det blir industri av det. Kanske har de hittat tunnan med guld? Redan nu fanns där ca 100 föl födda och de förväntade ca 400 till innan säsongen var slut. All beteckning är naturlig beteckning och hingsten med högst språngavgift låg på 100.000Euro (!), då fanns inga garantier för levande föl, dock endast betalning om stoet var dräktigt. Som en jämförelse står Totilas till 8.000Euro vid konstaterad dräktighet (Flyinges hemsida).

Jens och ett av de många fölen på Natioanl Stud, kanske en ny stjärna?

Vi hade också bestämt att vi skulle gå på Whisky provning. Eftersom Anna Harvey ligger tätt på två destilleri, valde vi att åka till Tullamore Dew, det var väldigt fint och intressant med bra guider och helt klart värt ett besök. Jag tycker Whisky är allt för starkt, men genom att bara smaka på det gick det faktiskt att känna skillnaden på de olika sorterna, och hitta toner av allt från citrus till vanilj eller gräs.

Stämningsfullt på destilleriet:

Sista dagen stundar och tyvärr blir det ingen hästsko att hoppa för mig, den ska vara med på tävlingen nästa vecka, så marken ska vara i så bra kondition som möjligt. Jag tror det blir en bra dag och förhoppningsvis har det torkat upp så det finns mer möjligheter att hoppa. Det blir bara två pass innan det är tid att flyga hem. Vi ska rida med Sam, han är sonen på gården och han har själv ridit trestjärnig fälttävlan och är mycket trevlig. Han ska bland annat vara banbyggare till Badminton nästa helg, det gör mig imponerad.  

Under natten hade Klas bestämt sig för att han ville rida, han har ju aldrig suttit på en häst förr. Det blev en lektion på banan tillsammans med Jens. Hans första lektion visade sig mycket succérik, hans balans och följsamhet var super så det blev både skritt, trav och galopp samt ett litet skutt. Helt galet at vissa kan lära sig så fort! Men allt var säkert och kontrollerat och vår ridlärare var lika engagerad och pedagogisk för dessa två nybörjare/orutinerade som för oss. Men sen började det roliga för mig och Sara.  Vi är ju här för att mängdträna så vi red tre pass under dagen. Alla på terrängbanan!

Dagen har varit fantastisk. Vi började med något som jag i mitt skånska hjärta blev mycket glad för. Något som jag aldrig ens vågat tänka på att få lov att göra hemma, även om det ser mycket frestande ut. Nämligen att galoppera på en stig mitt i rapsfältet. En härlig galopp för att värma upp hästarna inför hoppningen. Blommor långt över magen på hästarna, de skimlar som var med var fullständigt gula på bogarna när vi kom tillbaka, men de njöt det. De blommor som nådde in över stigen skapade motstånd i stigbyglarna och det var bara en härlig känsla.

På väg ut för uppvärmingsgalopp

Efter uppvärmningen började vi enkelt med däckhinder. Jag fick rida Herbert, en apelkastad grå skimmel som lotsade mig säkert över hindren. Trots att det inte var högt, kanske 60 cm så gick pulsen upp de första gångerna. Tempot var lite högre än att hoppa hemma och tanken om att det är fasta hinder leker lite i huvudet. Vi fick en bra start och kände att nervositeten byttes mot glädje och självförtroendet växte.  Man känner sig som Sara Algotsson, det går fort och det kändes högt och adrenalinet kom igång. När man sen ser bilder och filmer över det hela kommer man snabbt ner på jorden, hindren är verkligen små. Men vad gör det, det är roligt och alla har vi börjat någonstans.    

Instruktioner av Maria

Andra passet följde Jens med ut på terrängbanan och han blev en lika stor solstråle som oss. Vi fick galoppera fram på deras rundbana och sen fick vi hoppa små stockar, däck och så var det dags för bank, upp och nedhopp. Maria var som vanligt pedagogisk och gick igenom de nya hindertyperna på ett bra och enkelt sätt. Jag tycker det var superkul att hoppa uppför, men nerför kändes lite konstigt. Vi fick avsluta det passet med att hoppa en tre-kombination som bestod av ett smalhinder-upphopp-smalhinder och sen fortsätta på en linje med däck och räcken. Jag hade fått en ny häst som heter Fabae, han är 19 år! men kändes som 7. Han hade avslutat sin karriär som fälttävlanshäst på trestjärnig nivå men blev rastlös av att vara pensionär så nu är han den perfekta partnern för en som mig. Han var ädel och var som en målsökande robot efter hindren. När man hoppat ett hinder kände jag bara hur han sög tag i nästa och det gällde verkligen för mig att styra och hålla koll på tempot så vi kom dit vi skulle, annars hade han nog hoppat allt som det fanns möjlighet till.  

Fabae och jag värmer upp på en liten stock

Tredje passet var utan grabbarna, de valde att ge sig ut och springa istället. Så tyvärr inga foto här. Men vi fortsatte vår utveckling och fick hoppa två olika vattenhinder. Över en stock-ett galoppsprång-ner i vattnet-upphopp- ett galoppsprång-ny stock, kurva och sen en stenmur. Hela tiden med bra instruktioner nu när det var ett nytt hinder.  Tre timmar terrängridning och jag känner att det är så roligt. Hästarna njuter det, och både jag och Sara har flyttat oss så enormt mycket mentalt men också tekniskt under denna korta stund. Vi längtar efter morgondagen, även om vi nog kommer ha en del träningsvärk.  

Hej!

På resan hit har jag haft tid att fråga mig själv varför jag övertalade Sara till att rida fälttävlan på Irland? Det var ju kul att få prova byten i varje, piaff och passage i Portugal. Kanske skulle vi ha valt att rida dressyr i Tyskland som var hennes förslag? Nej nej, jag föreslog att antingen åker vi till Polen, bor på slott och rider jakt, eller så åker vi till Irland och hoppar terräng.

Sara som inte var så positiv till någon form av hoppning först, taggade till och började gå på ridskolans hopplektioner. Hon insåg hur kul det är att hoppa och plötsligt var resan till Irland bokad. Nu är det jag som står med fjärilar i magen.

Ett hinder som står i backe, som kanske är en meter högt. Detta är målet till på söndag:
 
 

Men resan från Köpenhamn respektive Stockholm har gått bra och nu är fyrklövern samlad på Irland. Vi bestämde att första ridpasset blir på banan med lite markarbete och småhinder för mig, Sara och Jens. Klas står på marken med kameran.

Det känns som ett bra beslut att lära känna hästen på rivbara hinder innan man ger sig ut i terrängen. Efter att ha kommit upp i sadeln på Killy, en ganska stor och grov häst med en stor lättkontrollerad galopp – som var väldigt lydig för skänkel och säte – kände jag att, YES, detta blir hur kul som helst.

Vi red för en ridlärare vid namn Maria som imponerade med en bra pedagogik och var mycket förtroendegivande. Alla hästarna är trygga och stabila, med lite av en ”this is piece of cake”-mentalitet. Det skapar trygghet inför terrängen i morgon.

Jens har till exempel slagit sitt hopprekord redan med cirka 70 cm. Jag är mycket imponerad över att hans häst, en korsning Hunter/Drought (??), ens kunde ta sig över så högt. Ossy som hästen heter ser ut som en arbetshäst, men hoppade otroligt nog riktigt graciöst över hindren.  

Här ser ni oss samlade, från vänster Sara, Jens och jag:

Jens arbetshästkorsning in action:

På tal om hästarna så är de flesta skolhästar någon form av blandning mellan irländsk hunter och cob. Alltså lite mer högställda, men med mer volym och mycket hovskägg. På gården är det cirka 80 hästar och de har egen avel för verksamheten. Dock är där inga föl som är födda än.

Men i eftermiddag när vi är klara så ska vi åka till The National Stud, som är Irlands motsvarighet till Flyinge. Där ska det finnas massor av föl och en fantastisk trädgård, samt vackra stallar. Det är ju trots allt en ridresa!

Efter en sån här film, och dessutom när de på gården talar så varmt, kan man bara längta efter föl: 

Hitintills har Anna Harvey imponerat med fantastiskt trevlig personal, duktiga instruktörer och ett mysigt ställe att bo på. Man får bra mat och de är väldigt flexibla. Det är också lätt att ta sig in till Tullamore där vi hittade en bra restaurang igår. Kanske inte världens mest spännande stad, men vi är ju här för naturen – och att åka iväg från Dublin när man besöker Irland är något att rekommendera.
Ett tips för er som eventuellt blir sugna på att åka till Irland är att det är en grön ö av en anledning. Vädret skiftar snabbt, så att ha bra kläder är viktigt.

Jag har också varit ute och tittat på terränghindren och de finns i alla storlekar, från små stockar till stora trestjärniga hinder. De ska nämligen ha tävling här nästa helg, CIS***, så banan håller på att ta plats. De hindren har jag i varje fall inget intresse i att hoppa, men jag blir imponerad över de som gör det – både hästar och ryttare. Nu är det dags för frukost och sen första turen på terrängbanan. Spännande!