Gästbloggen
MAJ
30

Gästblogg: Om hästtjejer skulle bete sig som vissa fotbollskillar

Foto: Privat (porträtt) och Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Maria Stambro är en tidigare hästtjej som längtar tillbaka till hästryggen. Hon arbetar som konstnärlig ledare och utbildningsproducent, har tre barn och bor i Stockholm. Inlägget nedan skrev hon på sin privata sida på Facebook efter att finalen i Europa League hade spelats i Stockholm och tusentals fotbollsfans rest till staden. Stockholmspolisens insats i samband med matchen var en av de största på flera år. Innan avspark blev en kvinnlig reporter antastad upprepade gånger utanför arenan och nedskräpningen på stadens gator har väckt starka reaktioner.

"Å nej, nu är det de där jäkla ridsporttävlingarna på Arenan igen!
 
Jag bävar att åka hem! Jag känner att pulsen ökar och jag blir alldeles kallsvettig! Ska inte en man kunna få åka tunnelbana i lugn och ro? Skandal att de där skräniga hästtjejerna i tusentals ska fylla tunnelbanan skrikande "ROLF-GÖRAN! MAAAALIN!!!!" Maskerade i ridhjälmar så att det slår lock för öronen på vanligt folk som åker. "BALLE BALLE HÄSTBALLE" skanderade de också och spottade i ansiktet på några stackars medelålders män, som bara råkade åka på fel tåg.
  
Jag såg hur männen kände sig hotade och försökte krypa ihop, några pappor höll för öronen på sina barn. Många barn grät förtvivlat men tjejerna bara fortsatte att skrika. Såg hur några av de största hästtjejerna dessutom tog tag och klämde rumporna på några män som stod fel. Några tjejer i höga ridstövlar hånade en väldigt manlig man och sa att deras häst har mycket större kuk. Han verkade jättebesvärad och rädd, och när han skulle gå av blev de mer hotfulla och aggressiva. Han grät nästan.
En tjej slog till honom innan han kunde tränga sig ut. Vid Gullmarsplan klev tjejerna av och började galoppera runt på perrongen och tända bengaler som de kastade mot alla andra resenärer. Dessutom viftade de runt med sina ridspön så att det ven i luften och de som kom i vägen fick sig en brännande snärt!
  
Flera personer höll på att bli nedsprungna och nedknuffade från perrongen av hästtjejerna, flera hundra stycken var de! Flera pappor försökte bilda cirkel för att skydda sina gråtande barn innanför, men tjejerna bara fortsatte trycka på och skrika – sjukt obehagligt och hotfullt. En stor tjej i ponnyflätor stod och skrek rakt i ansiktet på en pappa med bebis i en Babybjörn på bröstet. Bebisen var helt skräckslagen och illskrek men tjejen brydde sig inte ett skvatt, utan fortsatte att torna upp sig över mannen och skrika rakt i ansiktet på dem!
  
Och varje månad händer det, det är skandal att vanliga män inte ska kunna åka tunnelbana hem från sina jobb minst en gång i månaden på grund av de där hästsporttävlingarna, utan måsta använda andra resrutter för att komma hem! Och en massa poliser som kostar skitmycket pengar men inga på perrongerna att hålla ordning! Varför gör inte poliserna något? Är de rädda för de här tjejerna eller har de mutats av ridsportmaffian? Vanligt folk är skitskraja för de här tjejerna och ofta hoppar de på människor också och hotar dem! Och att det här sanktioneras!
  
Varje månad när de har sina hästderbyn eller vad det kallas och ofta annars också. Värst är det när det är olika Stockholmsryttare som tävlar mot varandra. Då löper de amok på alla Stockholms gator och skriker och slåss och kastar hästbajs omkring sig. Hörde att flera tjejer dessutom hade hoppat på manliga journalister som stod där utanför och hade försökt hångla med dem, när de var i direktsändning för tv. De kunde knappt värja sig! Och sen när tävlingarna är slut ligger gatorna fulla med hästskit...
  
/Maria Stambro"


Läst 94190 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
23

Gästblogg: Både sto och föl fick buköppnas


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Harriet Nilsson bor på en liten gård i Skåne där hon har fyra hästar. Tre shirehästar och en shettis som väntar föl. De tre stora stona både rids, körs i brukskörning och ställs ut samt tas föl på ibland. Harriet har haft hästar sedan hon var liten och shire sedan 2003. I Gästbloggen berättar hon om när hennes veckogamla shireföl Rexius Merida blev dåligt – och om dramatiken som följde på det.

"Hej där, jag måste bara berätta om min helg!
  
Fredag morgon börjar med att mitt lilla shireföl Rexius Merida, då åtta dagar gammal, har feber och veterinären kommer hit. Hon får dropp, antibiotika och det tas ett blodprov. Tre timmar senare ringer veterinären och rekommenderar att jag åker in till djursjukhuset, då lilla tjejen har en infektion i kroppen. Sagt och gjort, en och en halv timme senare i 26-gradig värme står vi på djursjukhuset med sto och föl.
  
Jag åker hem igen i väntan på veterinärens utlåtande, som hon kommer med vid fyratiden. Kraftig inflammation i naveln och hon måste opereras ganska omgående. Efter att ha sovit dåligt ringer veterinären klockan sju på morgonen och säger att allt har gått bra och att tjejen är pigg och glad. Allt är frid och fröjd!
  
Men vid middagstid ringer veterinären igen. Hon börjar med att Merida mår toppen – men Rexius Dixie, som stoet heter, mår inte bra. Hon har gaser i magen, de tror att hon har fått tarmvred och troligtvis behöver de operera henne också. Då är min första tanke att detta händer inte, det är inte sant, jag åkte ju in med en frisk och en sjuk häst. Inte två sjuka och definitivt inte två som behöver buköppnas!
  
Men jo, framåt kvällen hade det inte blivit någon förbättring trots försök, så även Dixie hamnade på operationsbordet. Vid 21-tiden ringde dock veterinären och sa att allt hade gått bra! Man kan inte riktigt föreställa sig detta, förstår fortfarande inte att det är sant. Men nu, måndag kväll, mår hästarna bra. Vi väntar bara på de sista provsvaren och på att de ska få komma hem – mina små hjärtan!
  
/Harriet Nilsson"


Läst 88726 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
22

"Varje år brinner det i 4.500 gårdar och stall i Sverige – hur är ni förberedda?"

Foto: Räddningstjänsten Syd och Adobe Stock (häst)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Brandmännen på Räddningstjänsten Syd i Genarp skrev i veckan ett uppmärksammat inlägg på Facebook. Där tipsar de om hur man kan arbeta förebyggande för att undvika bränder i djurstall, samt vad som är bra att ha i åtanke om olyckan inträffar och räddningstjänsten kommer för att hjälpa dig och dina djur. Hippson har fått lov att publicera inlägget i sin helhet här nedan.

"Djurägare & stallägare! Varje år brinner det i cirka 4.500 stall och gårdar runt om i Sverige. Hur är ni förbereda om det börjar brinna i ert stall?
  
När hade ni en utrymningsövning sist? Vet alla i stallet var brandsläckaren finns? Om inte, då är det kanske hög tid att ni funderar på detta. Särskilt om ni är stallägare, då är ni skyldiga enligt lag att ha ett systematiskt brandskydd.
Enligt djurskyddslagstiftningen ska "djurstallar utformas så att det finns goda förutsättningar att rädda djuren vid brand". Har ni till exempel en brandsläckare inom 15 meter var ni än befinner er i stallet? Inte, då är det dags att skaffa en. Det kan även stå er dyrt om försäkringsbolaget inte tycker att ni har ett fullgott skydd.
Nedan finner ni ett par tips som kan hjälpa er och oss om det värsta skulle inträffa:

Förebyggande
- Öva: Var överens om hur ni ska ta ut djuren. Om man övar får man även koll på hur lång tid det tar att evakuera ett stall.
  
- Grimmor och grimskaft: Se till att det alltid finns grimmor i rätt storlek utanför varje box. Så slipper ni springa runt och leta.
  
- Planera: Markera utrymningsvägarna. Sätt gärna en brevlåda på stalldörren märkt ”UTRYMNINGSPLAN”. Där kan ni ha en ritning av stallet. Skriv gärna antal boxar, om där finns hingstar/tjurar med mera. Alltså "bra att veta"-fakta. Det sparar viktiga minuter vid en insats. Ni kanske inte är på plats och kan berätta för oss när vi kommer.
  
- Uppsamlingsplats: Var överens om var ni ska ha djuren vid en evakuering. Hage, paddock, ridhus?
  
- Informera: Informera alla som vistas i stallet om vilka utrymningsvägar som finns och så klart om var brandsläckaren är.
  
- Brandsläckare/brandfiltar: Ha dem gärna nära dörren. Detta så att man inte behöver ta sig långt in i stallet för att hämta dem. Du kanske då får branden mellan dig och släckaren. Tumregel! Max 15 meter till närmaste släckare. Kontrollera att pilen på mätaren står i grönt fält.
  
- Brandvarnare: Det finns i dag brandvarnare som man kan seriekoppla. Det vill säga då kan man ha en i stallet och en utanför eller i bostaden om den ligger nära stallarna. När den tjuter i stallet börjar det tjuta även i bostaden.
  
- Element: Man vill gärna hänga ett vått hästtäcke på ett element. Försök i stället ha krokar eller hyllor ovanför.
  
- El: Glödlampor och lysrör ska ha skyddskåpor, se till att det inte det finns elkablar som djuren kan bita på. Undvik att ha kaffekokare i stallet. Om ni ska ha det ska den finnas i ett eget rum som är en egen "brandcell". Detta gäller även tvättmaskiner med mera.
  
- Radioapparater: Så härligt med musik i stallet, men förvara dem inte ute i dammig miljö. Ha dem i en egen brandcell såsom sadelkammare eller fikarum. Dra sedan en högtalarkabel ut i stallet. Bäst av allt är batteriradio.
  
- Vatten: Ha alltid en slangvinda med vatten redo.

Om/när vi kommer
- "Vi lyssnar, ni lyssnar". Vi kommer så klart att ta in all fakta så snabbt vi kan av er. Oftast ligger gårdarna en bit från brandstationen och brandförloppet har haft sin tid, det kommer vara ont om just tid. Vi kommer berätta för er om vi behöver er hjälp och då till vad.
  
- Vi kommer göra allt vi kan för att undsätta djuren. Men inte till priset av att människoliv kommer till fara. Vi vill inte att vårt arbete går från djurräddning till livräddning av er.
  
Det finns så klart många fler tips och riskzoner. Det viktigaste är att man börjar planera, förebygga och informera varandra i stallet. Då har ni påbörjat ett viktigt arbete. Ta hand om er och era fina djur! Dela gärna!
  
God sommarkväll!
  
//Brandmännen i Genarp"

Djurägare & Stallägare! Varje år så brinner det i ca 4500 stall och gårdar runt om i Sverige. Hur är ni förbereda om...

Posted by Räddningstjänsten Syd RiB-station Genarp on Thursday, May 18, 2017

Läst 74582 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
10

"Inte alla har blivit ledda till häst av Patrik Kittel"

 
Foto: Kenth Gustafsson 

OM DENNA GÄSTBLOGG
Sandra Gustafsson har gott om meriter både nationellt och internationellt, hon är med i fälttävlanslandslagets B-trupp. Sandras främsta meriter är SM-guld 2015, SM-silver 2016 och en OS-nominering 2016. Just nu satsar hon mot en plats i truppen till OS i Tokyo 2020.
Efter helgens clinic i Billdal, där hon red för Patrik Kittel, skrev Sandra det här öppenhjärtiga och ärliga blogginlägget. Även en proffsryttare kan känna sig besviken och misslyckad!
Lundhagen Eventing

Den efterlängtade clinicen för Patrik Kittel
 
"Nu, så där ett par dagar
efter clinicen, har jag kunnat smälta det som faktiskt hände. Jag såg det direkt som ett nederlag och var väldigt besviken över situationen som jag hade så höga förväntningar på. För er som inte var på plats och såg hela händelseförloppet ska jag ge er en liten förklaring.


Foto: Kenth Gustafsson 
  
Arrangemanget ägde rum i Billdals ridklubbs stora ridhus. Dressyrstaket, blommor, skärmar, projektorer, högtalare och publik. Clinicen hade allt.
Jag hade turen att få rida tillsammans med Carl Hedin som är en otrolig glädjespridare, precis som Patrik Kittel. Men för oss gick det inte riktigt som förväntat. Carl satt på en otroligt fin femåring och jag hade med min fantastiska Kvadrat, som är så lugn, cool och totalt okomplicerad. Men, efter att ha skrittat fram inne på arenan blev han helt plötsligt jätterädd. Skräckslagen. Inte för publiken utan för de vita skärmarna som stod uppställda längs den bortre långsidan.
  
Patriks grundplan att vi skulle fokusera på övergångar, grundridning och kontakten till bettet fick sig en helomvändning. Om vi säger så här, det är inte alla som har blivit ledda till häst av Patrik, men jag och Kvadden har. Vi fick fokusera på att få hästarna trygga på banan, även Carls häst var otroligt spänd.


Foto: Kenth Gustafsson 
  
För publiken blev det i stället en lektion i Patriks sätt att få hästarna trygga och att lita på sin ryttare, hur man hanterar problemlösning, för visst har vi alla stött på dessa problem i våra hästliv.
För min del lärde jag känna en sida hos en häst jag aldrig har sett innan. Min annars så okomplicerade Kvadrat var fruktansvärt rädd och ville bara fly till en början, och det var inte bara en gång han stod på bakbenen.


Foto: Kenth Gustafsson
  
Nyckeln vid sådana här situationer är enligt Patrik att få hästen trygg och avslappnad på den del av ridbanan där den inte är rädd eller spänd. Sedan kan man rida volter som successivt förflyttas mot det läskiga. Därefter kan man rida svag öppna samt skänkelvikning, och ha hästen ställd ifrån det den är rädd för, och på så vis få den att passera det som är obehagligt. Men man bör göra detta långsiktigt, man kanske inte kommer förbi det läskiga i dag, kanske inte i morgon heller, men man kanske kommer något närmre steg för steg.
  
Jag och Kvadrat lyckades emellanåt visa de kvaliteter vi besitter, men långt ifrån allt kom fram. Det hela blev kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på, men det blev slutligen ett väldigt bra träningspass för oss i miljö, tålamod och förtroende.


Foto: Kenth Gustafsson


Foto: Kenth Gustafsson
  
Jag skulle gärna vilja återuppta det här ridpasset för Patrik, och hoppas att den möjligheten ges längre fram.
Det viktigaste budskapet i det hela är att man kanske inte alltid har en bra dag, det gäller både häst och ryttare, och då får man träna utifrån de förutsättningar som finns. Skapa trygghet och harmoni i samarbete med din häst, det är inget som kan tvingas fram.
Ett stort tack till Dressage Tour och Saab för att jag fick vara med!
  
/Sandra Gustafsson" 

Till bloggen


Läst 77370 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
04

Gästblogg: Föl i felläge och föl i fel läge

OM DENNA GÄSTBLOGG
Distriktsveterinärerna i Kungsbacka publicerade det här inlägget för första gången för två år sedan. Men i föltider blir det åter aktuellt. När fölet är på väg och något går fel är det bråttom. Är man väl förberedd sparar man tid – och i slutändan kanske även liv. 

Hur tid kan stå stilla och gå för fort på samma gång
  
"Första gången vi publicerade den här texten var i dag för två år sedan. Den är fortfarande lika aktuell. Föl kommer ju ibland lite när och som de vill.
  
Nu är det fölningstider. Många går och väntar och väntar ... och väntar... Tittar lite extra efter tecken på att något är på gång och funderar "mjaha, kanske hon är lite svullnare i juvret idag?!".
  
Som tur är går de allra flesta fölningar bra. Många gånger hinner man knappt ta sig ur tältsängen i stallet eller ha gnuggat gruset ur ögonen för att tydligare se bilden från övervakningskameran innan den lilla fölisen blinkar yrvaket och säger "Hej världen, här är jag!" till sin mammas och matte eller husses betagna blickar.
 
Ibland går det inte så bra. Ibland händer det hemskaste. Det ingen vill vara med om. Stoet börjar föla men fölet sitter fast. Det händer ingenting, det sticker ut ett ben, en svans, navelsträngen kommer ut eller bara en sammetslen liten mule som förtvivlat kippar efter luft. Den mest naturliga känslan för dig som står där är så klart att få panikkänslor med ett kraftigt adrenalinpåslag! Det händer även om man har varit med förut.
  
Tyvärr har man inte riktigt råd med det. Efter att vattnet har gått på stoet har man i sämsta fall mindre än en timme på sig att få ut fölungen innan den dör. Det är tyvärr ibland vad det tar för en veterinär att komma på plats. Den som står där har sällan känt sig så maktlös som under denna tid. Det är inte ovanligt att veterinären i bilen blir uppringd var fjärde till femte minut bara för att få tala om hur långt det är kvar innan han eller hon kommer fram. Det är inte ovanligt att den oroliga hästägaren som står i den här situationen inte förstår enkla instruktioner som "Kan du hämta två hinkar varmvatten?!".
  
Förlossningsproblem hos sto är ett av de mest akuta fallen för veterinärer. Veterinären kommer sannolikt att prioritera ditt sto som fölar före allting annat. Veterinären kommer sannolikt att köra alldeles för fort för att komma fram till er då varje minut räknas. Veterinären kommer att försöka hjälpa ditt sto trots att hon sparkar, trots att hon inte står still och trots att risken för skador för alla som hjälper till är överhängande.
Om fölet lever kommer veterinären koncentrera sig på att rädda både föl och sto, vilket kräver mycket snabbt och effektivt arbete som ofta är tungt och kan se brutalt ut. Många gånger hinner han eller hon inte förklara vad hon/han gör utan kommer ofta bara med korta svar och ibland skarpa instruktioner. Detta är inte för att vara otrevlig eller för att veterinären är trött eller stressad, utan för att det inte finns tid. Och att till exempel dra i fölungen eller något av dess ben vid fel tillfälle kan ibland orsaka stora skador i livmodern på stoet.
  
Förlossningsproblem kan vara mycket komplicerat och även de mest erfarna veterinärer kan gå bet ibland. Många frågar när de ringer akut vad de kan göra för stoet förutom att hålla henne så lugn som möjligt. Vissa enkla problem kan man ibland fixa själv efter telefoninstruktion från veterinären. Annars är A och O att spara tid och göra arbetet så lätt som möjligt i ett akutläge.
  
Följande saker underlättar enormt för snabbast möjliga hjälp till stoet från veterinären:
– Ett föl kan komma två till tre veckor före/efter beräknat datum och det räknas som normalt. Du behöver vara beredd eller ha backup under hela den tiden. Det är också bra om du har läst på innan så du kan ge rätt information till veterinären om till exempel när vattnet gick.
– Ströa boxen stoet ska föla i ordentligt, 10 centimeter strö är alldeles för lite, det vispas ihop till vallar som snubblas på och golvet blir halt samt hygienen för dålig vid förlossningen. Det händer också att stona råkar trampa på fölet och orsakar skador då fölet kläms mellan hoven och golvet. Du kommer INTE att hinna ströa extra om det blir problem vid förlossningen!
– Ha viktiga telefonnummer och en vägbeskrivning på en färdig lista, gärna på boxdörren. Krånglar det tar det tid att få tag på alla nummer och du kommer inte ihåg om det var andra eller tredje avfartsvägen till höger. Utöver telefonnummer till veterinären är det bra att ha minst två-tre vänner som är beredda att hjälpa till OMEDELBART vid en förlossningskomplikation, då detta underlättar hantering av stoet och att få ut fölet. En person utöver veterinären räcker sällan. Lika stor hjälp som några extra händer är, lika stort hinder är det med åskådare som mest står i vägen eller tar upp just den dyrbara tiden med frågor. Frågor som inte kommer direkt från assisterande personer får vänta!
– Ha en plan för att få fram varmvatten, cirka 30 till 40 liter i rena hinkar. Varmvattenkokare tar oftast alldeles för lång tid. Vattnet ska användas till tvätt, men också för blandning av glidslem som ska pumpas in i livmodern. Tyvärr är kallvatten med foderrester ibland det enda som finns att tillgå vilket så klart är undermåligt.
– Ha gärna möjlighet till extra belysning samt, om möjligt, boxen placerad så att den är lättåtkomlig från parkerad bil för att underlätta snabb åtkomst av utrustning.
– Undvik att ha lösa hundar eller små barn i stallet. Hästar som står i närheten och som kan komma åt stoet genom till exempel galler eller som inte håller sig lugna bör flyttas på.
  
När allt elände är över har det ibland gått bra och ibland har det gått så illa det bara kan. Tyvärr är det vanligaste att fölet dör vid fellägen på grund av den enorma tidsbrist som föreligger. Ofta kommer många frågor i efterhand, tveka inte att ställa dem när det har lugnat ner sig! Både du som varit med och även ibland veterinären kommer att fråga sig många gånger: 'Tänk om vi hade gjort si eller så, tänk om vi hade...' 
Det är helt normalt att tänka så. Det man har att utgå ifrån är de förutsättningar som finns där och då och det enda man kan göra är att vara så förberedd som möjligt och göra så gott man kan. Vi hoppas att alla ston fölar utan problem i sommar. Men om något krånglar lovar vi att hjälpa er så gott vi bara kan!"


Läst 58253 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
01

Gästblogg: Guiden från stallet till frappuccino-världen

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hanna Jönsson är 26 år och har jobbat med hästar de senaste fem åren. För ett tag sedan bestämde hon sig för att testa en annan karriärväg. I höstas borstade hon därför av sig hästhåret och bytte stallstövlarna mot ett par med klackar, innan hon började plugga på universitet. Hästarna har Hanna så klart kvar i livet, inte minst sin egen Björn-häst, och så har hon "världens bästa extraknäck" som ridlärare. Tillsammans med Sigrid Westerholm och Jenny Östberg Hjort driver Hanna dessutom hästbloggen Trojkan, där detta inlägg först publicerades.

"I höstas lämnade jag 24/7-hästlivet och klev in i den vanliga världen. Efter att ha bott runt knuten till stallet och jobbat med hästar från morgon till kväll blev det onekligen en omställning. För er som kommer att göra samma resa har jag därför sammanställt en lista på vad man kan tänka på och vad man bör vara beredd på, när man kliver ut i den vanliga världen.
  
1. Du kommer att behöva uppdatera din garderob
Som hästperson har man kläder att rida i, samt kläder att göra sjaskigt stalljobb som att klippa hästar, skura boxar och kratta manegeunderlag i. Sedan har man sina lite finare ridkläder som man använder när man ska i väg på träningar och så har man sina tävlingskläder. Kläder utan hästhår och hästparfym är kläder för fest. Långa klänningar, korta klänningar, glitter och spets. Du kommer därför att behöva storma in på närmaste H&M och panikköpa kläder som man har på sig när man bara är en vanlig person och ska gå utanför dörren.
  
2. Du kommer att behöva jobba på dina konversationsstartare
Hittills som hästperson har konversationerna alltid startart med "Vad har du för häst då?", "Det är nästan tjatigt mycket glitter på dagens ridutrustning va?" eller "Håriga och leriga hästar, ja nu är det verkligen vår". Ingen i den vanliga världen kommer att intressera sig för någonting med ordet häst, eller som ens antyder något om våra fyrbenta vänner.
Du kommer därför behöva göra en omvärldsbevakning, vad händer i den vanliga världen? Jag har snappat upp att ungefär alla tränar på gym, ungefär alla tycker om mat och ungefär alla ser på någon dokusåpa på tv som "Bonde söker fru" eller "Paradise Hotel".
  
3. Ingen kommer att förstå ditt livs kärlek – hästar och ridsport
Förvänta dig inte att någon kommer att ens lite förstå den passion och kärlek du känner för hästar och ridsport. Bäst att hålla det lite för sig själv, paketera det och lyft fram det i rimlig mängd. Typ "Jag rider", annars kommer nämligen människor att lägga huvudet på sned, le och titta på dig som en galen förvuxen tioåring med rosa "Min Häst"-t-shirt som ÄLSKAR hästar. De kommer se dig som en fanatiker och en tönt. En fanatisk tönt.
  
4. Plötsligt kommer en acceptans för sjukdom och frånvaro att bli ett faktum i ditt liv
Som hästperson är man van vid att enda gången det är rimligt att man inte dyker upp på jobbet eller i stallet är om man nästan har dött. Feber, stukade handleder, kaskadspyor – allt går att arbeta sig igenom så länge man tar sig upp ur sängen. I den vanliga världen är det orimligt att förvänta sig att man ska vara närvarande om man är sjuk eller helt enkelt har något annat lite viktigare inbokat. Sjuk är också ännu odefinierat, men jag gissar på hosta och att man inte känner sig helt kry.
  
5. Det är mer komplicerat att socialisera och kommunicera i den vanliga världen
Bland hästfolk och hästar är kommunikationen rak, den behöver vara snabb för man är alltid sen till allt och kommunikationen till hästarna har inte råd att vara diffus. "Jag vill att du ska kliva av min fot men jag kan inte säga det till dig utan jag vill att du ska uppfatta mina signaler som jag lite otydligt sänder ut med andra ord och kroppsspråk". I vanliga världen måste man ta hänsyn till en massa saker som den man pratar med. Man säger sällan rakt ut vad man menar utan man säger nästan vad man menar, så att det finns utrymme för tolkningar och underliggande irritation samt feltolkningar.
  
6. Kritik är en stor grej i vanliga världen
I hästvärlden är man van vid att få höra när man har gjort dåligt och får göra om. Med exakt de orden. I vanliga världen, när man får kritik, är det nästan som beröm – så bra grej!
  
7. Det blir en tydlig avgränsning mellan "vanliga världen" och "hästlivet"
Du kommer att kliva in och ur de olika världarna med olika sociala koder och sätt att vara. Även om man blir bättre på att vara en person med skjorta som pratar om veggo och crossfit är det – och kommer alltid att vara – skönt att glida ner i de håriga ridbrallorna, omge sig med den distinkta hästdoften och hänga med sina allra bästa personer som man kan utvärdera K9:s schampo, Henrik von Eckermanns världscupinsats och utbudet av shortchaps med.
  
/Hanna – en gång hästperson alltid hästperson"


Läst 62731 ggr Kommentarer Kommentera



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market