Foto: Adobe Stock (ryttare) och Privat

Foto: Privat (AnnaLena) och Adobe Stock

Varför är hästfolk så dömande i kommentarsfält?
  
”Något jag inte så sällan reagerar på är klimatet i kommentarsfälten på Facebook. Ofta när jag läser kommentarerna som skrivs på ridsportsmediernas inlägg, samt i enskilda hästrelaterade grupper, reagerar jag på hur dömande människor är vad gäller andras beslut och misstag.
  
För ett tag sedan läste jag exempelvis ett inlägg om en tjej som var förtvivlad, hon hade varit med hästen till veterinären där sår hade upptäckts i munnen på grund av bettet. Jag tycker att det är fantastiskt att hon vågar berätta, för jag själv och många andra kan lära något av att hon delar med sig. I kommentarsfältet går dock 90 procent av kommentarerna till attack: Hur har det kunnat gå så här långt? Hur har du inte kunnat upptäcka det här? Hur har du kunnat rida så illa?
  
Jag tycker att de reaktionerna är fruktansvärt beklämmande, att vi ska behöva gå till attack mot varandra när vi i stället kan ta lärdom och visa lite förståelse. Tjejen upptäckte problemet, gjorde något åt det och reflekterade över vad som hänt. Jag gillar att läsa om andras upplevelser, för det är ju på så sätt man lär sig och kan undvika att hamna i samma situation själv – därför tycker jag att det är hemskt att folk blir så påhoppade.
  
Ett annat ämne som är väldigt känsligt är det här med avlivning, här senast läste jag om en ung dressyrryttare som hade behövt ta bort sin häst. Och genast kommer det massor av kommentarer: Var hästen verkligen tvungen att avlivas? Var det här rätt beslut?
Jag tycker att det är fruktansvärt att ifrågasätta utan att ha hela bilden, för man vet ju vilket svårt beslut det är. På vilka grunder har människor rätt att döma egentligen?
  
Jag har själv varit i situationen där jag har haft problem med min häst. Jag fick då kritik när jag berättade för folk att om han skulle räddas så var det till ridhäst och inte som sällskap. För många var det ett svårt beslut att förstå, men enligt mig var det beslutet det enda rätta. Han skulle kunna bli farlig i fel händer.
 
När jag själv var aktiv inom travsporten såg jag ett tydligt exempel, där en av mina hästar blev bortskänkt som sällskapshäst. Problemet var att senare började barnen att rida på honom och när jag kom dit för att hälsa på var hästen både mager och halt. Han skulle dessutom ”uppfostras” för sitt dåliga beteende, när han i själva verket hade ont. Jag hade hellre sett att den hästen hade tagits bort.
  
För frågan är, kan man verkligen garantera att en häst får det bra? Är det verkligen rätt att rädda en häst till livet till varje pris? Jag tycker att det är ett orimligt krav, utan man måste se till vad som är det bästa för just sin egen häst i den situationen man står i. För jag tror att de allra flesta hästmänniskor försöker göra det bästa för sin häst. Men tyvärr kan man inte berätta om sina beslut, för då blir man automatiskt dömd.
  
Min egen häst jag har i dag är nu återställd. Under den tiden jag hade problem valde jag att bara dela mina tankar med mina närmaste, min tränare och min veterinär. Jag valde i den situationen att hålla det utanför sociala medier, just för att jag har sett hur hårt klimatet är i Facebooks kommentarsfält. Och i den situationen gör inte dömande kommentarer någonting bättre.
  
Jag tycker samtidigt det är synd att det är så läget ser ut, i stället för att döma varandra borde vi ta lärdom oss hästmänniskor emellan. Själv blir jag ledsen när jag läser alla dessa dömande kommentarer, för jag undrar varför vi är så otroligt snabba på att döma varandra i den här sporten?
  
Mitt tips till den som brukar kommentera är: Tänk efter innan du dömer någon. Har du själv någon verklig erfarenhet i ämnet eller är det bara något du tycker? Har du verkligen all information för att kunna göra ett uttalande?
Tänk på att det alltid finns flera aspekter av saker och ting. Jag tycker att vi hästmänniskor behöver tänka efter mer noggrant innan vi kritiserar andra.
   
/AnnaLena”

 
Foto: Adobe Stock
  
"Efter regn kommer … grästillväxt!

Just nu behandlar vår jourhavande veterinär tyvärr flera hästar med fång och kolik som har smakat på det goda gräset. Gräset växer snabbt efter regnet och att äta gräs innebär för en hästs grovtarmsbakterieflora (det är den man egentligen matar) inkörd på hö eller hösilage att man gör ett stort foderbyte.
Hästar är ju gjorda för att äta gräs men tarmens bakterieflora, som ska bryta ner cellulosan så att hästen kan tillgodogöra sig näringsämnena, hanterar inte stress så bra. Den kräver helt klart lite längre övertalning och övertygelse än hästen om att ett foderbyte är den rätta vägen att gå.
  
Tre veckors anpassning
För att anpassa bakteriefloran i hästens grovtarm till ett nytt foder är bakteriernas handläggningstid cirka tre veckor, om du har fyllt i ansökan korrekt! Att överraska eller överbelasta bakterierna kan resultera i bland annat kraftig gasbildning eller i sämsta fall att de utsöndrar gift som påverkar tarmen och hästen negativt. Ta det försiktigt i början och lite i taget, så att bakteriefloran hinner anpassa sig. Less is more under lite längre tid om de inte är vana att gå på gräs!"