Gästbloggen

Foto: Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Christian Gillinger har Cyklistbloggen tillsammans med Jeroen Wolfers. De är två Stockholmscyklister som huvudsakligen använder cykeln i vardagen. De cyklar istället för att köra bil eller åka kommunalt och de vill att cykling ska kännas lika säkert och få samma villkor som alla andra trafikslag. Christian läste om olyckan där hästen Poker blev skrämd av cyklister, bröt benet och fick avlivas. Christian berördes av händelsen och sökte information om hur man bäst möter och passerar häst och ryttare med cykel. Det var så vi på Hippson kom i kontakt med honom. Det hela har mynnat ut i ett blogginlägg som vi på Hippson fått tillåtelse att dela.

"Jenny Ek och hästen Poker var ute på en lugn skrittrunda längs en ridväg i Säve när två personer på cyklar plötsligt kom i hög fart bakom dem. Poker skrämdes av de skrikande bromsarna, skenade och bröt benet.
– Det var blod överallt, säger Jenny till Hippson."
Så börjar en text som dök upp i våra flöden. Det handlar om en häst som skrämts av cyklister och skrämdes så mycket att han störtade utför ett stup, bröt benet och fick avlivas. Eftersom Cyklistbloggen träffar hästar rätt ofta inne i stan på väg till jobbet, tänkte vi därför att det var dags att ta reda på mer om hur man bör göra som cyklist när man möter hästar.

Kortversionen: Ta det lugnt, stanna gärna om du möter ett hästekipage, använd inte ringklockan och om du rider ikapp, gör det i låg hastighet utan att göra plötsliga ljud. Håll ordentliga avstånd, särskilt bakom hästen. Småprata gärna för att ge häst och ryttare en chans att upptäcka dig.

Sju tips till cyklister som möter ryttare. Först, i fallet med hästen Poker så red ekipaget på en påbjuden ridväg, som är uppmärkt med vägmärke D8:

Tips nummer ett: Här får man inte cykla. Precis som man inte får köra bil på en cykelbana. Så tips ett är alltså att inte cykla på påbjudna ridvägar. Enkelt. Men, hästar och cyklister kan ju träffa på varandra i trafiken ändå – på skogsstigar, eller – som i vårt fall – i blandtrafik inne i stan där både Djurgårdsförvaltningen och Kungliga Hovstallet har hästar – för att inte tala om ridande polisen. Vi kollade med våra ridande vänner och bekanta och hörde också av oss till ridsporttidningen Hippson för att få bättre koll på vad man ska tänka på när man närmar sig en häst på hoj. Först, hästar är flykt- och flockdjur. Att de är flyktdjur betyder att deras främsta försvar mot rovdjur är att fly. Konkret innebär det att en häst som blir skrämd av något reagerar snabbt med att sätta fart. Flyktdjur är ständigt beredda på att snabbt fly iväg. Det var alltså det som hände med Poker. Hästar kan bli skrämda av nästan vad som helst – något som fladdrar, plötsliga höga ljud, eller när något med starka färger dyker upp. Det betyder att en cyklist som kommer i hög fart och plingar på ringklockan och är iförd reflexväst lätt kan skrämma slag på en häst.

Tips nummer två: Så, tips nummer två när du som cyklist möter en häst: Sänk hastigheten i god tid, utan att tvärbromsa. Använd inte ringklockan. Men prata gärna lugnt så att häst och ryttare får en chans att upptäcka dig. Om hästen verkar nervös (trippar fram, fnyser eller svänger fram och tillbaka) är det klokt att stanna tills ekipaget passerat.

Tips nummer tre: Hästen är ett flyktdjur, inte ett rovdjur. Det gör att synfälten fungerar annorlunda än på till exempel människor. Hästen ser nästan 360 grader runt sig, men har dåligt djupseende och därmed svårt att bedöma avstånd. Det innebär att den har lätt att uppfatta potentiella faror – och dit räknas alltså även cyklister. Rakt framifrån är synen sämre och samma sak precis bakom hästen – där ser den inte alls. Hinner du upp ett ryttarekipage, var alltså medveten om att du inte syns alls bakifrån och att du kan dyka upp väldigt plötsligt när du cyklar om. Och tänk också på att hästar använder bakbenen mot faror – cykla därför aldrig precis bakom en häst.

Tips nummer fyra: Hästar är som sagt lättskrämda, så tänk på att en häst plötsligt kan bli skrämd av vad som helst, även något annat än dig. Det betyder att den plötsligt kan röra sig oförutsägbart – och då gäller det att inte vara i vägen. Håll avstånden!

Tips nummer fem: Hästen är alltså ett flockdjur och vill därför hålla ihop gruppen. Kommer det flera hästar, låt dem passera tillsammans.

Tips nummer sex: Hästar som vanemässigt rids i stadsmiljö, till exempel polishästar och Beridna högvakten, är tränade för det och är också hästar som är speciellt utvalda för att fungera i den tuffare miljön. Men de är fortfarande hästar, så visa hänsyn ändå.

Tips nummer sju: Har du otur och möter hästar som kommer i hög fart, var extra försiktig. Galopperande hästar brukar vara mer fokuserade på galoppen än på omgivningen, så om det är på en grusväg, gå åt sidan och låt passera. Men göm dig inte, , stå tydligt och synligt. Du vill inte vara den där läskiga överraskningen.


Läst 107839 ggr Kommentarer Kommentera

OM DENNA GÄSTBLOGG
Viktoria Sporre är veterinär och driver en ambulerande hästpraktik på Gotland. I ett inlägg på Facebook berättar hon med humor om när hon skulle kolla tänderna på ett litet russ. Men ibland blir det inte alls som man tänkt sig – men slutet gott allting gott – och Viktoria är på välbehövlig semester. Vi har fått hennes tillåtelse att publicera inlägget.

Hur man vet att det börjar bli dags för semester? Man åker till jobbet en helt vanlig torsdag. Man träffar en häst. Eller, ja, man träffar en ponny. Eller, ja alltså man träffar ett Gotlandsruss. Dessa kungar och drottningar av egen vilja , hyss och upptåg. Dessa fantastiska, vackra varelser så fulla av ofog att hälften kunde vara nog.

En fux. Ja, men såklart! Det är väl inget konstigt med det, tänker man, den ska ju bara kolla tänderna. Det borde ju gå vägen utan större problem. Man har gjort det förr. Man klappar lite på ponnyn, ger den lite lugnande, även detta förvånansvärt enkelt med tanke på ras, ålder och så vidare. Åååh den står så snällt. Direkt träff i blodkärl. Man känner sig på g. Inte någonstans misstänker man att det finns en hake – än. Man börjar plocka fram lite grejer och ska just sätta på munstegen.

POFF! Det lilla söta russet bestämde sig för att jag hade ABSOLUT gett den ALLDELES för mycket knark så nu gick det minsann inte att stå upp ens. Totalt väck. Som en vintervilande björn i december. Som en mumie i Egyptens pyramider. Ok, vi väntar väl lite då. Och killar lite på honom......retas lite.... Icke, sa Nicke.

Veterinärvård Mc Gywer-style påbörjas. Med mattes hjälp släpar vi fram med vattendunkar, spännband, täcken och – HÄPP – så hade man "Ernstat" ihop en mobil tandvårdsenhet för liggande (svordom svordom röda svordom svordom) russ. Av med vargtänderna blev iallafall den lille kraken. Och alldeles strax efter ställde han sig SÅÅÅ snällt upp.

Och jag VET att han egentligen aldrig ens VAR sådär jättetrött som det påstods. Han är bara russ. That's it. Och detta mina vänner, är hur man vet att det är dags för semester!

//Viktoria Sporre

HOPPHÄSTVECKA PÅ HIPPSON!
Hitta din nästa hoppstjärna på Hippson Market

Ovan visas de tio senaste annonserna inom kategorin:
"Hästar | Hoppning".
Samtliga hopphästar hittar du HÄR

Har du en egen häst att sälja?
Det jätteenkelt att lägga upp annonser på Hippson Market, oavsett om du använder en mobil eller dator. Som säljare bestämmer du själv när du vill lämna ut dina kontaktuppgifter och många av användarna är verifierade med BankID, vilket ger extra trygghet.
Publicerar du en annons under kategorin "Hästar | Hoppning" visas den just nu även på Hippson.se. Vill du ha hjälp med att komma med kan du kontakta: info@hippsonmarket.se

Läst 93084 ggr Kommentarer Kommentera

OM DENNA GÄSTBLOGG
Anna-Clara Pettersson är ridlärare, b-tränare i hoppning och hippolog. Hon har arbetat som ridlärare på Ridskolan Strömsholm. I dag har hon sin verksamhet på Hässelby gård med inriktning på tävling, utbildning och inridning av hopphästar. Hon är också koordinator för Svenska ridsportförbundets ryttarutveckling. I ett inlägg på Facebook uppmanar hon om vikten av att tempa hästarna regelbundet för att hindra smittspridning. Hippson har fått Anna-Claras tillåtelse att dela inlägget.

Min första känsla när Covid-19 blev känt var att vi ryttare är ganska vana vid risken för kontamination genom mediciner men också smittrisker som till exempel ringorm, kvarka och abortvirus. Jag måste ändå säga att det är just dom smittorna som i vardagen skrämmer mig mest. Jag har dock stor respekt för att jag med stor säkerhet ändrar min åsikt om/när den dagen infaller som jag eller människor i min närhet smittas. Corona har gjort de flesta upplysta om hur man bör agera för att inte smitta eller bli smittad.

Jag är så taggad över första tävlingsdagen. Men inser också hur förskonade vi varit från smittor under tävlingsstoppet. Jag tror också att människor generellt sett tvättar händer mer vilket också varit bra för spridningen av hästsmittor. Vi har alltid virkon och desinfektionsmedel hemma för att rengöra lastbil, stall och borstar så det fanns ett lager när handdesinfektion blev en bristvara. Alla hästar i mitt stall tempas varje morgon. En rutin som jag upplever besparat oss smittspridning men som också gett oss stor insikt i hästarnas allmäntillstånd. Det är klart att det tar tid att tempa kanske 16 hästar men med en termometer som mäter tempen på 20 sekunder så är det helt klart värt det.

Normalt ligger hästarna i stallet någonstans mellan 36,8-37,8 normalt sett. Mest förekommande är temperatur mellan 37,1-37,4 på morgonen. Jag ser ganska stora individuella skillnader mellan hästarna. Att tempa en frisk häst över tid ger oss möjlighet att snabbt agera om det blir en skillnad. Tänk på att hästen har högre temp efter rörelse/hagvistelse och framförallt ridning vilket kan ge falsk indikation. Tänk på att unghästar och framförallt föl har en högre temperatur då ämnesomsättningen är högre. Det är helt normalt att det skiljer upp till 0,5 grader under ett dygn på en häst. Det man skall reagera på är skillnader större än det.

De åtgärder vi gör om vi ser en högre temperatur hos häst än vad som är normalt är:

  • Isolera hästen direkt från övriga hästar
  • Tempa alla hästar i stallet
  • Informera övriga som är i stallet för att minimera smittspridningen
  • Byt kläder och tvätta händer vid hantering
  • Tempa regelbundet för att se en eventuell feberkurva
  • Försök få hästen att dricka
  • Var vaksam om tempen kommer av smärta, typ lymfangit, kolik, behövs veterinär?
  • Ta bort kraftfodret om hästen ställs på box
  • Led hästen för hand (ej vid andra hästar)
  • Notera eventuellt näsflöde eller hosta
  • Kolla hästens slemhinnor
  • Kolla hästens puls och andning

Kom ihåg att tempa din häst innan du åker till tävling och träning men också under långa resor. Vi har vid fler tillfällen isolerat en häst helt i onödan men tänk den dagen som det är något då har vi förhoppningsvis kunnat stoppa smittspridningen.

Vi ses på tävling- ÄNTLIGEN


Läst 83054 ggr Kommentarer Kommentera


Bilder vänster: Hilde 3304, Uddas Oreios, Uddas Ohwe och uddas Oxal'e. Bild höger: Uddas Oreios (e. Uddas Hector 309 u. Hilde 3304) och mamma Hilde 3304 (e. Furubäcks Io 210 u. Sevi 3016) Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Elin Hermansson driver Stall ElMariin tillsammans med sin svägerska och själsfrände Mari Kangas. Förra sommaren bestämde de sig för att börja med fjordhästar och de köpte två ston, Fjellstrumpa och Uddas Niobe. Då kom de i kontakt med Lars-Göran Linde och hans stuteri Udda. Här nedan berättar Elin om sitt besök på stuteriet i Munka Ljungby.


Uddas Niobe 
(e. Uddas Jahve 319 u. Hilde 3304)

"Jag fick äran
att åka ner till Munka Ljungby i Skåne och stuteri Udda i ett par dagar i början på juni. Jag hade fantastiska dagar och det gav mig så mycket – och det är om min upplevelse jag vill berätta om för er.

Hos stuteri Udda finns denna sommaren hingstarna Temperament 227 (e. Enar 135 u. Telma 2535), Uddas Hector 309 (e. Gandalf 268 u. Paula 3312) och Wile 325 (e. Allman 204 u Wilma Mi 3553). Jag hann med att se två betäckningar, en med Wile 325 och en med Temperament 227. Det var fantastiskt att se, Lars-Göran är mjuk och lugn, har god hand med både stona och hingstarna och de har förtroende för honom. Det känns som ett härligt lugn och harmoni på gården, det märktes inte av att det dessa dagar var omkring 20 hästar på gården.


Temperament 227


En av dagarna
var det dags för ultraljud av tre ston, varav en var vårt eget sto Fjellstrumpa (e. 
Fjelltor 303 u Delfie) som vi valt att betäcka med Temperament 227. Lars-Göran tog in alla tre från hagen och förberedde allt inför att veterinären kom, så hon skulle kunna börja göra sitt arbete direkt. Till min stora lycka blev vårt sto dräktigt, så 2021 blir det föl hos stall ElMariin. Ett till av de tre stona var dräktigt och ett var det tyvärr inte.

Dessa dagar har Lars-Göran två veckors semester från sitt arbete som personlig assistent, så då jobbar han med stuteriet från morgon till kväll; hästar ska testa brunst, betäckas, stallet ska fixas, hästar flyttas till olika hagar samtidigt som han ser till att alla har det de behöver varje dag, såsom vatten och daglig skötsel. Trots att det dessa dagar var väldigt många hästar på stuteri Udda upplever jag att det ses till att alla mår bra och att alla blir sedda, varje dag.

På stuteri Udda föddes detta år fyra föl, tre hingstar och ett sto, som jag så klart tillbringade ett par timmar om dagen med. Fölen är trygga med människor och enormt nyfikna. Även mammorna är tillfreds med att jag kommer in och klappar och gosar med deras föl och så klart även med dem.

Jag upplever att Lars-Göran alltid har ett leende på läpparna, han brinner för sitt arbete med hästarna och är öppen för nya tankar och idéer. Trots allt dagligt arbete tog Lars-Göran sig tid att spänna för en häst, Paljett 3485, och ta med mig ut på en härlig körtur genom det vackra landskapet, med härlig bokskog blandat med små byar och landsväg.
Jag är så oerhört tacksam för härliga dagar hos stuteri Udda!

Hälsningar Elin Hermansson"


Elin och Fjellstrumpa.


Läst 47697 ggr Kommentarer Kommentera


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Annika Svensson är 39 år och hade turen att få äga sin drömhäst i 22 år. Hon fick stoet Stjärna av sin pappa när hästen var fyra år, oinriden och inte speciellt mycket hanterad. Genom åren har de gjort mycket tillsammans – sovit i skogen ihop, badat och ridit långturer på flera mil. I ett uppmärksammat inlägg på Facebook delar Annika med sig av de sista timmarna i Stjärnas liv och hur det är att ta farväl av sin bästa vän i en tragisk olycka. Hippson har fått Annikas tillåtelse att dela inlägget i Gästbloggen. 
 
Jag har varit
med om det värsta som kunde hända. Min allra bästa vän har vandrat vidare.
Den 22 maj fyllde hon 26 år. Den 23 maj lämnade hon mig.
I en helt oförberedd och ofattbar olycka.
Vi hade våra fem hästar i en skogshage vi använder som försläppsbete. Där går de endast dagtid och hem igen på natten. Men vi tittar till dem flera gånger om dagen. Senaste kollen var vid 17.00, då var allt som det skulle. Klockan 20.00 är det dags att hämta hem dem. Men bara fyra hästar möter oss. Jag sa med en gång till min man att nu är Stjärna död.
Paniken kommer och jag börjar gå ut på hygget i hagen som är cirka en hektar stor. Men ingen Stjärna. Jag beslutar då att vi går upp med de fyra andra och letar vidare sen. Men när vi är på väg till utgången ser jag inne i skogen att där ligger hon.

Jag kastar grimmorna jag bär på och springer in till henne. Skriker till min man att hon har brutit benet och att han måste ringa någon som kan avliva henne akut.
Men när vi kommer närmare ser vi att hela hennes högra framben är under mark. Hon sitter helt fast. Ligger på höger sida och har legat en stund. Höger öga är sönderskrapat av försök att resa sig. Hon darrar av smärta i musklerna. Vi ringer brandkåren. Det finns hopp om att rädda henne. Vi ringer även veterinär så att hon får komma. Brandkåren från två stationer kommer för att hjälpa henne. Det känns som en evighet innan de kommer, men det tar nog bara 15 minuter egentligen.

Min man får hjälp av en brandman att gå hem med de fyra andra hästarna. Vi börjar direkt att försöka hjälpa henne.
Marken är ganska fast och torr så vi har problem med att få brandslangen under henne. Till slut orkar vi få den under och frambenet är framgrävt, så vi vet att vi kan dra loss henne. Det har nu gått ytterligare cirka en timme. Men vi får loss henne. Benet är helt och jag är väldigt hoppfull. Men hon är så trött. Hon orkar inte ställa sig upp. Ligger på sidan och orkar inte ens lyfta huvudet. Vi låter henne vila lite. Men en stor häst som har legat länge, det vet vi att det inte är bra.

Hon har nu legat i minst två timmar. Vet inte hur länge hon låg innan vi hittade henne. Jag beslutar att vi försöker hjälpa henne upp. Med en branslang bakom rumpan och folk på båda sidor om henne orkar vi få henne upp i liggande position. Hon får vila lite innan vi klarar att ställa henne upp. Hon tar i själv och hon står, men väldigt vingligt, tar ett steg och fasan som fylldes i mig när båda bakbenen och vänster fram sjunker ner i marken. Hur är det möjligt. Marken är fast och hästar har gått i denna hage i tio år utan att det har blivit så mycket som ett hovavtryck i skogen.

Vi kämpar och kämpar i ytterligare minst en timme. Men hon sitter bom fast. Benen är borta helt upp till magen på henne. Vi gräver och gräver, men klarar inte att gräva fram henne. Hon sitter för djupt. Hon är så himla trött nu så jag ber veterinären att hon ska få slippa. Troligen har hon även korsförlamning på grund av att hon har legat så länge. Orken finns inte kvar i hennes slitna kropp. Jag gråter floder och det är ett svårt beslut att ta, bestämma att vi ska sluta kämpa.

Min bästa vän som jag haft i 22 år. Min häst som jag kunde lita på i alla situationer. Min häst som skulle ha offrat sitt liv för mig. Skulle jag ta beslutet att vi inte skulle hjälpa henne mer. Fy fasen vad det var svårt. Men hon led, och det hade jag lovat henne, att när dagen var kommen skulle hon inte behöva lida. Hon fick somna in med huvudet i mitt knä...

Brandmännen gav mig en ensam stund med henne. Veterinären, min bästa vän och min man var med som stöd. Jag ville inte att hon skulle ligga där i skogen ensam den natten. Jag ville ha hem henne till gården. För att få upp henne behövdes en vinsch och ytterligare två timmars jobb. Det hade inte gått att få upp henne levande sa de. Jag var inte med och såg det. Och det var nog tur.

Nu ligger hon i sin favoritsommarhage på gården. Det gör så ont i mig att tänka på vilket hemskt avslut min bästa vän fick. Hon skulle ju få finnas i flera år till. Hon var fullt frisk och piggare än unghästarna i stallet.
Klandrar mig själv att vi hade dem i den hagen... Vet att jag inte ska det.
Vila i frid älskade Stjärna.

/Annika Svensson

Läst 111487 ggr Kommentarer Kommentera

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.