Hej!
  
Nu närmar sig vintern med stormsteg. Kommer därför in på ett ständigt aktuellt ämne. Hur många broddar ska man eg ha och vad är bäst/sämst för hästen?
Till och börja med så kan det nämnas att barfotahästar ofta klarar sig bra rent halkmässigt, men skodda hästar utsätts för ren livsfara om de går obroddade under vintern i Sverige.

 
Ni som följt mig ettag vet att jag gillar att beskriva saker från olika synvinklar och att saker sällan är svart eller vitt. Precis så är det även med broddning.
 Beroende på vilket underlag din häst går på och vad du använder den till så har den också olika behov av broddning.
 
Man ska dock komma ihåg att man precis som när man byter skor, faktiskt ändrar på hovens rörelsemekanism när man sätter på brodd. Detta kan påverka känsliga hästar på ett negativt sätt vilket jag kommer tillbaka till.
 

En häst som rids mycket ute på hala underlag och kanske tom har isgata i hagen och springer runt mycket där, behöver många gånger 4 broddar för att inte halka. Halkrisken måste gå före risken att broddarna och hovmekanismen ändras. Man får helt enkelt ta det, för att hästen inte ska halka eftersom halkning kan få förödande konsekvenser.
 
Men vad kan då vara det negativa med broddar? När hästen normalt sett landar på marken så glider hoven en liten liten bit framåt vilket tar en del av stöten. När du har broddar så minskas denna "glidningsfas" eftersom broddarna direkt fastnar i marken och hoven snabbare bromsas upp. Det blir ett mer abrupt "stopp" för hoven i marken eftersom hoven inte glider framåt på samma sätt.
 
Det är inte ovanligt att hästar som t.ex. är känsliga i sina hovleder får problem efter vintersässongen då de varit broddade, ffa om de har 4 broddar och rider mycket på hårda underlag. Tränar du hästen på mjukt underlag, t.ex. i ridhus så blir ju effekten inte lika påtaglig.
 
Har du endast 2 broddar så får hästen inte lika bra halkskydd, men däremot har den rent teoretiskt något lättare att "rulla över". Sen får vi istället nackdelen att hästen blir "kilad" och eg går som med klackskor, vilket ändrar vinkeln. Dock så ska ju hästen enbart vara broddad under vintersässong när brodden faktiskt ska sjunka ner i underlaget vilket gör att hästen eg bara får det problemet när den står på stallgången eller leds/rids på asfalt (vilket jag hoppas man ändå inte gör). När hästen står i boxen eller hagen kommer ju brodden sjunka ner i underlaget så detta blir inte ett problem, hänger ni med?
 
Jag brukar därför rekommendera följande: Om hästen är skodd och ska broddas och klarar sig rent halkmässigt med två broddar i trakten, så tycker jag detta är det bästa. Dels är det rent teoretiskt bättre för hovleden och överrullningsfasen, sen är det också mindre risk för broddtramp. Kan man ej klara sig med detta för att hästen halkar så måste man självklart ha 4 broddar.
 
Men hur är det med snösulor? Personligen är jag inte alls ett fan av detta. Jag upplever att det oftare blir problem med hovbölder och röta när man har snösulor. MEN precis som med 4 broddar, om hästen rids mycket ute och får styltor och snubblar, så är ju det mer farligt, och då måste man ha sulorna.
 
I övrigt är det full fart på jobbet. I morgon har vi operationsdag hela dagen och en kirurg från Helsingborgs hästsjukhus kommer upp då vi har lite specialfall. Ska bli otroligt spännande!
 
Avslutar med några bilder från Kenya, förra vinterns semester. På Onsdag bär det av på ny vinterresa, lite tidigare denna gång. Åker till Singapore och Thailand i 14 dagar!:):)
 
Hej svejs så länge!
/Izabella
  
- Posted using BlogPress from my iPad

 Long time no see!

Hallå bästa läsare. Ibland måste man ta en paus. Ibland orkar man inte ha 110 järn i elden hela tiden - inte ens jag som är som jag är;) Senaste två veckorna har det varit lite för få timmar på dygnet, igen. Jag har flyttat in i min nya lägenhet i Stockholm, tränat islandshäst, tränat Vovva, jobbat över rätt mycket och haft lite mer på jobbet än jag hunnit med på en vanlig arbetsdag. Då har man inte direkt inspiration o sätta sig att skriva när man kommer hem 23 på kvällen. När jag pluggade hade jag det, för då var det inte fysiskt på samma sätt. Men när jag jobbar som veterinär så blir jag mycket tröttare på kvällarna eftersom jag hela dagarna både jobbar fysiskt och har en hel del djurägarkontakt. Men, det är fortf världens bästa jobb.

Förra veckan hände det som inte får hända med en av mina hästar. Jag fick ett sms från Millis som har stallet där Vovva står. Vovva hade busat i hagen, trampat av sig skon så att kappan åkt in i hoven. Han var rejält halt i skritt och ville inte gå. Hade jag varit en vanlig hästägare nu, och inte veterinär, så hade jag kanske gripits av panik, men eftersom man sett en del såna här hästar nu och vet att det oftast brukar gå bra så blev det mer till att fortsätta jobba med nästa sjuka häst - min egen - efter jobbet.

Ser ni hålet där kappan gått in? Det man ska göra om hästen råkat ut för detta är såklart att först ta bort skon. Man ska sedan försöka lägga tryck på (om det skulle råkat ha gått in i kötthoven och blöda mycket). Är hålet endast ytligt och det är så pass långt ut på kanten som detta, så räcker det oftast med noggran rengöring, först med rent vatten eller koksalt och sedan ev med utspädd jodopax för att förhindra att bakterier frodas. Man kan ofta slå på skon relativt fort igen och ev lägga en sula mellan hoven och skon för att förhindra att smuts tar sig in i hålet.

Är hästen tydligt halt, om det blöder eller om man inte vet hur djupt det är, så behöver en veterinär undersöka hästen.

Vovva fick noggran rengöring med vatten, koksalt och sedan med jodopax. Han fick ha ett jodopaxomslag ett dygn o vara utan sko för att han var så halt och öm så det inte var någon ide att spika på skon. Som tur var gick skadan inte in i kötthoven utan kappan hade trampats in i lamellranden. Det var ca 2 cm djupt, men torrt och lite grus hade tryckts in i hålet. Eftersom Vovva var tydligt halt i skritt och hade svårt att vända fick han boxvila i 3 dagar samt Finadyne (Antiinflammatoriskt + smärtlindring) direkt i blodet. 

Matte-bandage till sjuklingen, men så går det när man inte kan hålla sig på mattan!

Tråkigt med boxvila!

Dagen efter kom snällaste hovslagaren Micke och skodde honom. Vovva har en specialsko, ringsko med rejält stöd i trakten, så det är potentiellt lättare för honom att faktiskt trampa av den. Efter smärtlindring och snabbt omhändertagande var Vovva inte alls lika öm i sulan dagen efter - inga problem att slå på skon. 2 dagar efter olyckan var han ohalt rakt ut. Nu har det gått 5 dagar och jag ska strax åka o rida o se om han är okej igen. Så typiskt eftersom vi skulle ha tävlat i helgen, första gången på ca ett år! 

SKÖNT ibland att vara veterinär själv, och att få snabb hjälp av en hovslagare. Hur omständigt hade det inte varit att fixa detta annars?

Förra veckan när det var kaos på jobbet, lite mycket o göra, så kom jag o Linda på att vi skulle skratta åt situationen istället för att klaga, så vi tog en selfie med vår nalle inne i medicinförrådet. Vi har tom kommit på en egen slogan till jobbet - bästa hänget - Stavgänget!

 

Tillägg efter ny koll och ridförsök: Vovva är ohalt igen! Från 3 graders hälta i skritt till ohalt och ridbar på 5 dagar. Det kallar jag bra utveckling!

Hej svejs, vi hörs snart!!!/Izabella

- Posted using BlogPress from my iPhone

 Godkväll!

kommer in på ett ständigt aktuellt ämne. Varför är det så allvarligt om en häst har ett sår nära en led? JO - hästar är extremt känsliga för ledinfektioner. Ledvätska är det perfekta stället för bakterier att föröka sig. Om en häst får ett sår så kommer det vanligtvis in bakterier i såret. Om dessa bakterier tar sig in i leden så förökar de sig ofta lavinartat.

Hästen reagerar ofta med hälta, svullnad runt leden, smärta och feber. Men alla dessa saker måste inte vara närvarande, det är det som är det kluriga. Om man inte får bukt med en ledinfektion i tid så kan leden bli kroniskt skadad med pålagringar och skadade ledytor som leder till kronisk hälta.

Är man ute i god tid så kan det vara så att knappt några symptom kommit än. Men, ju tidigare man upptäcker att leden är involverad, desto större chanser har hästen att klara sig bra och bli helt frisk. Ledinfektioner kan faktiskt bli så allvarliga att hästen måste avlivas.

Nedan en bild på mig på jobbet när jag spolar en infekterad hasled. Detta var första leden jag spolade själv på sövd häst, tillsammans med min erfarna kollega David som guidade!

Men hur vet man om leden är infekterad? Om hästen har ett sår nära en led eller en struktur som innehåller ledvätska (ex senskida eller bursa) eller om den är svullen runt en led och har något eller några av de beskrivna symptomen ovan så ska man vara uppmärksam.

Det veterinären gör för att ta reda på om leden är involverad är att man tar ett prov på ledvätskan och kollar på cellerna. Om leden är infekterad så är det vissa typer av celler som ökar kraftigt. Proteinvärdet i ledvätskan kan också öka och ofta kan man se med blotta ögat att vätskan är grumlig eller missfärgad. Man kan också odla bakterier och se om det växer något. En frisk ledvätska innehåller inga bakterier och är steril.

Veterinären kan också provtrycka leden för att ta reda på om det finns kommunikation (dvs en gång) mellan ett sår och en led. Man stoppar då en steril kanyl i leden och trycker/fyller upp upp leden med steril koksalt. Om vätskan då rinner ut ur såret så vet man att det finns en gång mellan såret och leden.

Om leden är involverad krävs det att man agerar snabbt så att bakterierna som invaderat inte hinner skapa kroniska skador. Oftast så får man inte bukt med ledinfektioner om man inte spolar leden. Det är det allra bästa att göra. Man sätter då två tjocka kanyler eller ingångar rakt in i leden och spolar igenom och "flushar" leden med flera liter vätska. Ofta deponerar man också lokal antibiotika i leden när man är klar. Hästen får också antibiotika i blodet i flera dagar. Vid aggressiva infektioner kan det behövas mer än en spolning.

Om spolningen varit lyckad så är en tidigare halt häst i princip ohalt dagen efter. För att försäkra sig om att man fått ut alla bakterier och lyckats ha ihjäl dem så provtar man ofta leden igen efter spolning och jämför med cellsvaret man hade innan.

Vissa leder kan man spola på stående häst (om man har en snäll häst som lämpar sig) samt om man är tidigt ute. En kraftigt infekterad led behöver oftast stora mängder vätska flushat och ofta större diameter på kanylerna man spolar med, då krävs det att hästen är sövd. Ibland spolar man med samma instrument som man har när man utför så kallad artroskopi (titthålskirurgi). Då kan man passa på att kolla in i leden samtidigt med kamera och rensa upp om det är så att bakterierna gjort att mycket inflammatorisk vävnad har ansamlats i leden.

Är man ute i god tid så blir hästarna bra! Men man ska detta på allvar. Jag har sett ett antal hästar med "gamla" sår, som inte gått att rädda, för att behandlingen satts in för sent. Lednära sår är något man VERKLIGEN ska ta på allvar och det är bättre att ringa veterinären en gång för mycket i detta fallet än tvärtom. Det är ingen veterinär som överdriver om detta. Det är allvarliga grejjer som man ska ha respekt för. Punkt slut.

Nedan en bild på vårt operationsteam på Stav. Gola som söver mest har här undervisning för Linda som just nu lär sig söva hästar. Gola är en hård lärare, jag har också fått en o annan bassning när det funnits saker som jag kunnat göra bättre. Men det är så man blir bra, eller hur?:P

Natti natt!/Izabella