Pether Markne


Lasse Bilock i föredömlig stil.


Lars Bilock måste ha varit en mycket skicklig ryttare, för under min uppväxt var det var just det som diskuterades när hans namn kom på tal. Efter en framgångsrik tävlingskarriär blev han en uppskattad tränare som i sin tur fostrade många av dagens ryttare och tränare.

Lasse var hippologiskt skolad på Strömsholm, där han började som remontryttare för att senare komma tillbaka som både lärare och chef. Han var klassiskt skolad i ridkonst och hästutbildning med ett utvecklat öga för hästens form under ryttare. Med en dådkraft utöver det vanliga, hjälpte han många elever att tro lite extra på sin egen förmåga när hinderna började höjas mot stödens topp. Full av ödmjukhet och ett härligt självförtroende, såg han inget som omöjligt. Oavsett om det gällde hästar och ridning eller hans stora intresse flygning.

Min första kontakt med Lasse fick jag när han 1993 ringde mig, som då jobbade på Hovstallet som kavaljerskusk, för att erbjuda jobb som hopplärare på Ridskolan Strömsholm. Samma eftermiddag kom han med sitt flygplan till Bromma. Tillsammans flög vi till Strömsholm, där han på ganska låg höjd visade och berättade om ridskolans alla fördelar.

När det var dags att landa lutade han sig bakåt. Med ett allvarligt leende där bara ögonen skrattade, bad han mig att landa planet. Jag tog tag i spakarna och planet gjorde några krumsprång innan jag hittade balansen i det. Lasse sa lugnt:

”Du, det är precis som att rida”.

Ner kom vi och måndagen veckan efter gjorde jag min första arbetsdag på Ridskolan Strömsholm.


Jens och Rebecca B framför Vita ridhuset, Strömsholm 1993.
  
Historien om RS Isac har jag skrivit om förut, men jag tänkte berätta några andra fina historier med Lasse i huvudrollen. Med mig från Hovstallet hade jag Rebecca B född 1989 e. Robin Z – Wedekind, uppfödare familjen Fredricson. Det var en stor häst med ett mycket fint hopp, långa bakben och inte helt enkel att grundrida i balans. År 1993, när Rebecca var fyra år gammal, satt jag och trimmade henne i Röda ridhuset då Lasse kom in. I karakteristisk stil, ställde han sig vid väggen med ena benet och ryggen mot sargen. Efter att ha iakttagit mig en stund, sa han:

”Det där kommer inte bli bra det där du”.

Därefter gick han. Jag minns att jag tyckte han var för gammal för att tillföra mig något nyttigt. Snacka om att jag var naiv! Han hade förstås rätt, jag red henne på bogarna utan att ha varken förmåga att få henne att spåra eller jobba genomsläppligt. Rebecca blev rätt bra ändå, men någon topphäst utvecklade jag aldrig ur henne trots att hon var ett bra grundämne. Långt senare frågade jag Lasse varför han inte hjälpte mig. Hans svar var klockrent:

”Du var inte mogen för det. Hade du efteråt kommit och frågat varför det inte skulle bli bra, hade du varit mogen att lära dig och då hade jag med glädje hjälpt dig”.

Under en morgonfika på Markan berättade Lasse:

”Det kommer vara en steeplechase på Täby mellan hoppryttare och fälttävlansryttare.  Du kan rida Zodiac”.
Zodiac, född 1989 e. National Zenith xx – Moltke I, var under utbildning till skolhäst i hoppning. Jag tyckte det lät spännande och Lasse, Biggen och jag började träna honom för loppet.

Ganska omgående började vi träna på Strömsholms magnifika galoppbana med rejält höga steeple-häckar, som upplevdes särskilt höga när Zodiac försökte hoppa över istället för igenom dem. Det var lättare att lära hästen än mig att hoppa häckarna. Själv försökte jag banhoppa häckarna med omhoppningskänsla, men det föll inte Lasse i smaken. Högröd i ansiktet kom han springande och tjoade:

”Rid framåt för fan! Om du ligger rätt, stå still. Om du ligger fel, öka för allt du har!”

Det var då jag kände att steeplechase inte var något för mig. Med smicker om min goda ridning och tal om att hästen var i toppform, lät jag mig dock övertalas och helt plötsligt var vi på Täby.

När vi kom dit visade det sig att jag var den enda hoppryttaren i fältet. Övriga tio tillhörde kategorin galna fälttävlansryttare, med mestadels fullblodshästar. Lasse var så exalterad och supporterande att jag inte kunde dra mig ur, hur gärna jag än ville. Zodiac hoppade fantastiskt och jag fullkomligt flög över häckarna. När upploppet kom, kunde vi hoppa de sista hindren med klungan 50 meter bakom. Lasse var så glad, han trodde han fått en Strömsholmslärare som jockey.

I Lasses värld var ingenting omöjligt. 

Vila i frid min vän.


Gratuleras till segern i steeplechase. På bilden Staffan Lidbeck, Fredrik Jönsson, Paula Törnqvist och Jonas Hugosson.
Foto: Hästjournalen/Roland Thunholm


Läst 109572 ggr Kommentarer Kommentera

I bloggen bjuder Pether Markne på erfarenheter och tips från sin långa karriär inom ridsporten, samt på "vardagsnörderi" kring hästar och ridning.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.