Jens Fredricson - Tiden går fort när man har roligt
NOV
10

Tiden går fort när man har roligt

Här kommer en nostalgifilm från 1996, när Sverige var inbjudna med lag till Nordamerika. Det var jag, Rolf-Göran, Peter Eriksson samt en ung och extremt talangfull Malin Baryard. Vi gjorde tre legendariska inomhustävlingar. Hästarna landade på JFK Airport i New York och kördes därefter till Washington, där första tävlingen hölls.

Jag hade med mig Rastell 760 och fantastiska lilla RS Isac, som inledde med att vinna en klass. I nationshoppningen blev vi tvåa efter omhoppning slagna på tid av amerikanarna. Jana Wannius var stolt lagledare. Hästarna vi red i laget var Rastell, Corrmint, Sandbyvillans Paradiso och Flyinge Electro.

Jag och Rastell:

Nästa stopp blev inget mindre än Madison Square Garden på Manhattan där korsningen 7:e avenyn 37:e gatan hade spärrats av. Hästarna lastades ur och stallades upp på fjärde våningen. Det var en fantastisk tävling! Rastell blev femma i världscupen och en ung McLain Ward vann.

Sedan bar det av till Toronto och The Royal Winter Fair, en stor lantbruksmässa med tusentals får, kor, grisar och hästar. Jag och lilla Isac lyckades vinna Big Ben GP, 160-hoppning. Det är en av det absolut roligaste resor jag varit på, med en enorm lagsammanhållning och en Jana Wannius i högform.

Jag och Isac vinner Big Ben GP:

/Jens


Läst 11470 ggr





Fler inlägg

OKT
07

Repetition är och förblir kunskapens moder

När jag studerar en ryttare och dennes häst läser jag snabbt av hästens kvaliteter, utrustningens tillpassning och lämplighet samt ryttarens ambition i uppgiften. När jag i nästa steg studerar ryttarens inverkan, sits och strategi, går det relativt lätt att läsa av vilken grundskolning som ligger bakom insatsen. Som regel rids det mest runt på volter, större och mindre, i ett tappert försök att hitta den där så kallade känslan som kommer och går likt vädret i april.
  
Den skolade ryttaren rider efter ett system där grunderna repeteras tills hästen ger efter, spårar och ärligt bjuder framåt liksidigt i båda varven. Känslan blir då god till utmärkt.  Det är som ett förlösande moment när hästen börjar arbeta med sin mage och rygg, samtidigt som den eftergivet släpper ner halsen och bär upp framdelen med manken. Tillsammans med bakbenens ökade vinkling, börjar hästen röra sig i jämvikt och gör sig väldigt enkel och angenäm att rida. Momentant tänker då ryttaren att ”rida är ganska enkelt ändå, när allt kommer omkring”.
  
Att lära sig rida handlar om att repetera grunderna för en gediget kunnig och erfaren lärare. En enveten skolning av sitsen med övningar som ökar förståelsen för inverkan. Helst ska det ske på en välskolad äldre häst, via ett väl utvecklat system som vardagligen repeteras som vilken läxa som helst.
  
Lärornas tillkomst har under århundradena styrts av den inhemska hästens ras, temperament, exteriör och biomekanik. Flertalet av ridkonstens högsäten utplånades av krig eller politiska förändringar och bytte då skepnad via landsflykt. Det tydligaste exemplet var ungraren Bertalan de Nemethy, som utvecklade det moderna amerikanska systemet i hoppsporten under 60- och 70-talet. Exemplen är många, men framför allt var det kavalleristerna som förde med sin nationella ridkonst och hästkunskap världen över. I dag är hästarna tydligare avlade för sitt uppdrag. I varje gren är de påtagligt närbesläktade världen över, vilket har lett till ett mer unisont sätt att rida än tidigare.
  
Från oktober till och med mars kommer Heinrich-Wilhelm Johannsmann, även kallad Kaiser, till Strömsholm två dagar i månaden. Vi ska förkovra oss i grundridning på marken och över hinder. Han kommer att lägga extra vikt vid ryttarens sits och inverkan.
Jag hoppas att läktarna fylls och att Mälardalen får ta del av ett klassiskt tyskt, suveränt ridsystem. Man behöver lyssna, se och känna samt diskutera med andra likasinnade ridentusiaster. Då kan man ta steget förbi det som känns rätt och i stället, med en utvecklad sits och inverkan, följa ett system som får hästen att arbeta ändamålsenligt lösgjord och rakriktad med en ärlig framåtbjudning – den känslan glömmer man aldrig.      

/Jens


Läst 38524 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
04

Det är inte lätt att förklara om man inte vill förstå

Renovering av en byggnad kan liknas vid matchandet av ett hoppekipage. Ett trevligt hus kan i spekulantens ögon se ut som ett drömhus, men i hantverkarens ögon betraktas som ett ruckel. Mäklaren uppmuntrar till affär och läser varje minspel hos spekulanten. Likt stallkatten som smyger på musen vet hon exakt när det är dags att slå till. Ofta har vid det här laget spekulanten mer förtroende för mäklaren än för den ingifte morbroders kompis, som är med för att göra en objektiv bedömning. Huset köps och alla är glada och lyckliga, det delas på sociala medier med hjärtan och hejarop från alla avundsjuka kompisar.
 
När euforin har lagt sig och spekulanten sjunker ner i bankens tjusiga fåtölj, sveper en bris av oro genom blodet och glädjen ersätts av funderingar. Har vi kalkylerat och räknat på vad det kostar att lägga om taket, fixa murstocken, byta trekammarbrunnen och värmesystemet?
In kommer en elegant klädd banktjänsteman som ledigt slår sig ner vid det kliniskt städade skrivbordet och gratulerar till köpet. Det känns genast lite bättre, värmen i kinderna torkar bort svetten i pannan och affären kan slutföras.
 
Nu är det dags att flytta in och möblera, med många viljor och stor entusiasm. ”Jag vill måla om i sovrummet! Borde vi inte byta ut köket? Jag vill ha ett badkar, för duschen läcker och vattnet rinner ut i hallen!”
Familjen känner att de behöver hjälp. Den lokala snickaren, med skrovliga händer och spån i ögonfransarna, anlitas och konstaterar att huset har en del fuktskador. ”Men det fixar vi lätt, det är bara att riva upp golvet, byta ut bjälklag och sedan bygga ett nytt golv. Ni kan ju fundera på vilket golv ni vill ha så länge. Taket behöver också läggas om, för det läcker in och vattnet följer fasadens insida. De där gröna partierna i fasadens norrsida är mögel, det måste också åtgärdas omgående. Ni kan ju fundera på vilket tak ni vill ha.”
 
Jobbig snickare det där, vi kanske kan fråga dotterns kompis pappa i stället! Han är visst händig och har ett stort garage med en massa små maskiner. Dotterns kompis pappa konstaterar att det inte är några större fel.
”Köp en duschkabin på Blocket som ni ställer i badrummet, så byter jag ut två trasiga tegelpannor. Då är det här fixat!”
 
Det går som ni märker lätt att applicera scenariot till ett hästköp med uppbyggnad och matchning av ett hoppekipage. Vill man få långsiktig framgång som tränare, med resultatet att de ryttare man jobbar med utvecklas till skickliga hästmänniskor och framgångsrika ryttare, är det noggrannheten i grunderna som kommer att spela avgörande betydelse. Låt er inte lockas till kvickfix och genvägar. Jobba i stället med ryttarens ridskicklighet och att bygga upp hästarnas styrka, spänst och förtroende.   


Foto: Ida Röök
 
/Jens


Läst 59484 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
07

Matchande motstånd – i både tennis och ridsport


Foto: Privat och Tomas Holcbecher
    
Jag spelar tennis på hobbynivå en till två gånger i veckan, ofta på morgonen mellan klockan 06.30 och 08.00. Som regel med, eller emot beroende på hur man tänker, den tidigare svårklassryttaren Ola Torstenson som numera är i hästtransport- och lastbilsbranschen.
 
Likt en tennisboll studsar jag upp ur sängen när det är tennisdags. Att med Ola småprata om livet och ridsporten är en anledning, matchen den andra. Jag är en klart sämre tennisspelare än Ola och vinner ungefär en match på 25. Trots att jag får stryk i princip jämt, utvecklar jag mitt spelsinne och min snabbhet.
Grundslagen är bitvis bedrövliga, men stundtals när jag tror på mig själv kan jag få till en hyfsad toppspinn på min forehand. Serven är lös, men rätt säker. På gruset på banan, som ligger till höger om slottet, är den lösa serven ganska farlig då den nästan inte studsar alls. Banan är Karl XII:s ridbana och kallas i dag kort och gott Karl XII:s tennisbana.
    
Under Falsterbo spelade vi jämnt. Jag vann en match, Ola två. En avslutade vi oavgjort på grund av tidsbrist. Jag var vass och trodde på seger, vilket gjorde att vi krigade om varje poäng.
 
Under de senaste veckorna har jag spelat med mina trevliga grannar Thomas och Daniel. Rollerna har varit ombytta och helt plötsligt har jag varit den bättre spelaren. När bollarna inte kom tillbaka över nätet började jag spela utan tryck. Spelet har blivit försiktigt och tennismatcherna har gått från blodigt allvar till sällskapsspel. Dock inget fel med det, vi har haft det trevligt med underbart sommarväder och har fått hyfsad motion.
 
Efter tre veckors uppehåll från match med Ola så var det i morse dags. Jag var laddad, vaknade klockan 05.45 och studsade upp ur sängen. Jag lagade kaffe, åt frukost, gick ner och preparerade banan för att sedan sätta mig och vänta in Ola.
Under uppvärmningen kände jag att något var fel. Med ett hemmasnickrat rakt slag duttade jag över bollen och fick inte alls en bra känsla. Det blev en enkel match för Ola, som krossade mig i första set med 6-0.
Ola, den gangstern, han hade haft semester i Falkenberg och lirat tennis mot en kille som var något bättre än honom. Ola spelade på toppen av sin förmåga, medan mitt sällskapsspelande hade gjort att jag spelade på botten av min.
 
Det jag vill förmedla överensstämmer så bra med hoppsporten. Vill man bli bra, måste man möta bra motstånd. Att gömma sig på hemmaplan kanske imponerar lokalt, men är av ringa betydelse i strävan mot de ofta högt uppsatta målen. 

/Jens


Läst 64690 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Jens Fredricson »



Jens Fredricson

Jens Fredricson ingår i det svenska hopplandslaget och är med sina 30 år i hästbranschen en av våra mest meriterade och erfarna hoppryttare.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

På bloggen kommer ni kunna följa Jens när han delar med sig av sina erfarenheter i vardags- och tävlingssammanhang. Det Jens brinner för är utvecklingen av hästar och ryttare samt vikten av att man har passion, glädje och nyfikenhet som drivkraft för att nå sina mål.

Till bloggen


Jenss senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Gästblogg: Pappas "projekt" blev ganska lyckat

Gästbloggen

Ett livstecken!

Therese

Id-märkning av föl, flytta hemifrån och en fundering

Avelsbloggen

Till Husbloggarna