Kajsa Boström - Det är skillnad på att kämpa och att kämpa
JAN
09

Det är skillnad på att kämpa och att kämpa

Ridsporten är för alla, de orden hörs ofta. Du kan om du vill och ingen mer än du sätter ribban. Bit ihop och kämpa så lyckas du...    

Ibland när jag läser om de som har lite andra förutsättningar för sin ridning än många av oss andra kan jag känna att ordet kämpa har olika innebörd, väldigt olika. 

Jag skummar då och då olika nätforum och fb-grupper för att känna av hur "vinden blåser" i ridsporten och det är emellanåt riktigt intressant. Idag blev jag nästan lipfärdig när jag läste om en kämpande, då menar jag kämpande ryttare.

Tjejen som skrev inlägget heter Kristina och jag blev så gripen av det jag läste att jag kontaktade henne för att få veta lite mer om "livet på landet" eller "långt-bort-i-stan".

Kristina är född och uppvuxen i Göteborg men bor nu i en liten by som heter Straumen utanför Mo i Rana i Nordnorge.

Om jag sätter mig i bilen här utanför Kungsbacka och styr norrut längs E20 i 16 ½ timme så kommer jag dit. Ungefär 132 mil, sista delen i nästan väglöst land och jag är framme. Där bor Kristina med  familj och två fjordingar.

Två fjordingar, den ena fick hon som sällskap och den hade inte varit omhändertagen eller skodd på 4 år. Ingen ridbana, tre mil till närmaste ridhus och tre timmars körning till närmaste ridanläggning med tränare. Vintertid är det inte körbart med hästekipage för färden går över fjällvägar med allt vad det innebär. Tjohoo!! Eller nåt...

                                                                          Foto:Privat

Så här skrev Kristina i sitt inlägg, jag har saxat lite:

"Nästan oavsett fråga så får alla rådet "ta hjälp av en bra tränare" även när man frågat något specifikt. Nu har ju jag ett problem och det är att jag inte har tillgång till någon direkt tränare under vintertid (inte något proffs sommartid heller men åtminstone någon som ger lite tips). ---- Hon (hästen) är väldigt stark i munnen men det har blivit tusen gånger bättre sen jag slutade hänga i tyglarna och håller still händerna. Men allt sånt här övar jag själv på, läser och kollar youtube och försöker här ensam i skogen  Men, ge mig era bästa tips! Vi ska göra en första start i juni (L:B, min anm.) så inte mycket tid för tränare (kanske en-två gånger i månaden från mars) och vill bygga upp och inte förstöra!"

Detta är något jag tycker alla ryttare i lite mer bebodda trakter ska tänka på när träningstiderna t ex inte finns tillgängliga just på tisdagar kl 18 när det passar dig bäst eller när det råkar stå ett hinder du måste rida runt i ridhuset. Kanske behöver du köra till ridhuset 20 minuter bort, på platt väg?

Jag är idag ganska bekväm med min ridning och skulle inte gilla att träna ensam på en snöig åker hela vintern, men vi är bortskämda. När jag var ute på tur idag, för att komma till denna dagens jobb 25 km nordost passerade jag inte mindre än 15 ridhus varav ett aldrig är ens använt. Jag kan ha missat att räkna något och det är endast? 5 som hör till olika typer av ridskolor, resten är privata.

Så mitt tips är, sluta gnäll över något som kanske går dig emot i ridningen och tänk på hur det är att kasa runt i snö och is i Nordnorge utan tränarhjälp 8 månader om året.

Heja dig Kristina, jag hoppas du hittar din röda tråd och förhoppningsvis någon som kan hjälpa dig. Dagens tekniska lösningar kanske kan vara till nytta för dig. Det är roligt att rida! 

                                                                   /Kajsa 

                                                                                  Foto:Privat


Läst 66015 ggr





Fler inlägg

OKT
03

Äntligen!

Dagen L, första Långkalsongdagen för höstsäsongen 2019. Mössan har redan varit på vid flera tillfällen men när långkallingarna åker på då är det kallt. Äntligen? Nää ...

Att vara i ridhus höst och vinter är inte njutbart. Jag kan jämföra med att föda barn, det är tur att kvinnan glömmer mellan barnen annars skulle det bara bli ett. Hade jag inte haft så dåligt minne och glömt vintern i mars varje år hade jag ALDRIG valt mitt jobb.

De här första kalla dagarna är jobbiga, jag har fullt upp med att låta bli att reta upp mig på småsaker. Ett exempel som kan få mig riktigt sur är om någon säger: Kallt nu? Det är ju plusgrader, vänta tills det är tio grader minus, då kan du gnälla!"

Det är värst NU, för när det är januari, i meter snö och minusgrader har jag vant mig. Förlikat mig och börjat räkna dagarna till vårdagjämningen. Så funkar jag och jag fryser NU.

Men som tur är finns det guldkorn även en sketkall dag i oktober. Solen sken idag till exempel, iallafall utanför ridhus nummer två. I dagens båda ridhus sken ryttarna upp miljön med sin närvaro och sitt engagemang. Det värmer en kall tränare.

Efter det träffade jag en väldigt söt men ängslig nykomling i landet. Hon anlände häromdagen och vet nog inte riktigt vem hon ska gilla. Men hon kom fram och åt morot ur handen på mig, det värmde ända in i hjärteroten. Dessa fantastiska hästar.

Sen ÄNTLIGEN!

Kyra kommer och håller clinic för vetgiriga ryttare och andra (frusna) människor.

6 november på Flyinge, kom ihåg! Jag har biljetter i tryggt förvar.

Detta lyste upp hela tillvaron. Ibland känner jag att jag behöver någon att lyssna på, någon som har kunskap. Nån som med sans och balans kan berätta och förklara. Jag kan vara tyst, luta mig tillbaka och njuta av kvällen. Jag säger det igen, ÄNTLIGEN!

                                  Håll er varma! Hej hopp /Kajsa


Läst 10192 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
16

Sitt!

Mysteriet med att få den perfekta lodräta sitsen är en evighetshistoria. Det kommer nya rön hela tiden om hur det ska gå till för att placera ryttaren i sadeln på bästa vis.

Det pratas generellt mycket sits nu. Det är allt från forskning och analyser, avsutten sits-träning som yoga och gym till tröjor och jackor med linjer på rygg och mage. Allt för att få ryttaren att hamna rakt eller ändamålsenligt i sadeln utan spänning.

Jag läste om IAP (intra abdominal pressure). Sug på den!

Ni ska ska få ett tips, det handlar om ryttarens bålkontroll. En stor del av den kontrollen handlar om rätt andning (och styrka naturligtvis).

Enkelt förklarat: En god ryttare kan hålla bäcken och ländrygg lodrätt för att ta upp hästens rörelseenergi.

Rätt utfört, bra och stabil sits.

Fel utfört, till exempel med ett vickande bäcken ger en instabil sits med följdfel. De kan yttra sig som klämmande skänkel, bakåtlutande kropp med flaxiga armar eller kanske ett guppande huvud.

När det gäller klämmande skänkel funderar jag över sadlar med väl tilltagna "lårstöd". Hjälper det eller döljer och stjälper det ryttarens utveckling? Tål att tänkas på ...

Har du som ryttare inte fått rätt hjälp att från start lära dig sitta korrekt på rumpan, mitt i sadeln, ja då blir det svårt att göra resten rätt. Ryttarens bål hjälper till att styra upp armar, ben och huvud. Är det fel på mitten ökar problem ju längre ut från mitten du kommer.

Det är den enkla sanningen, det är i bålen det händer.  Det är där du tar över kontrollen av din kropp. Sen är resten ett samarbete mellan dig och hästen. Om hästen rids i rätt tempo och en korrekt form blir den behaglig att sitta på. En häst med sänkt rygg/ svag överlinje går inte att sitta rätt på hur mycket du som ryttare än tränat bålen.

Slutsatsen av detta blir att om du har problem med att sitta bra i sadeln, träna både din kropp och din ridning. Ingen häst kommer att arbeta i en bra form bara för att du går på gymmet, du måste veta och förstå hur du ska använda din vältränade kropp i sadeln.

Som bekant finns det få eller inga genvägar så träna på nu!

                               Hej hopp /Kajsa


Läst 35064 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
06

Ombytta roller

Fredagar är roliga dagar på Kastanjegården ute på Onsalalandet. Vi kör ombytta roller, hopphästarna trimmar dressyr och dressyrhästarna hoppar. Unghästutbildning när den är som bäst, hopp- och dressyrtränare i bästa samarbete.

Idag hade vi två femåriga dressyrhästar och tre hopphästar, en fyraåring och två som är fem.Två av hopphästarna är bröder, men olika som natt och dag. 

Vi är oftast mycket fler människor än hästar. På läktaren finns fika och trivseln är god. Idag kom fyra nyfikna unga killar från skolan intill och frågade om de fick titta på träningen. De ville nog egentligen bara klappa på hästarna och några av dem vågade när de fick.

Hästar förenar, långt över gränser.

Det är roligt att se hur en 100%-gt dressyrstammad häst tar sig an hoppningen. Första gången funkade ingenting. Den unga damen hoppade rakt upp och ner över mark-bommarna med raka ben. Vi fick några riktigt goda skratt!

Idag, gång tre hoppade hon lugnt och fint i både trav och galopp, flera hinder efter varandra. Med böjda ben... Amazing är en klok häst med god arbetsvilja.

Min favorit, den fyraåriga hopphästen Luccarelli, är en riktig stjärna. Känslig och med en räv bakom örat försöker han samla ihop sin stora galopp och hålla balansen i traven. Det är svårt att vara fyra år ibland! 

Alla hästar som är med i vårt "utbytesprogram" har en god utvecklingskurva. Alla är inte med varje gång men tillräckligt ofta så vi ser hur de utvecklas i sina ombytta roller. Vi människor har roligt, vi hinner avhandla mycket under de där morgontimmarna i ridhuset!

Vi har så roligt att det har spridit sig. Jag fick ett samtal från en av hopptränaren Ulrikas kollegor, hon ville också starta nåt liknande hemma i sin verksamhet. Så förhoppningsvis får vi till det och jag kommer att bege mig till Småland för att sätta hopphästar där i lite mer dressyrarbete.

Samarbete är ett magiskt sätt att utveckla både sig själv och hästarna. Om ni inte redan håller på så pröva! Det är bara att leta reda på en likasinnad i en annan disciplin, sen får man jobba fram ett koncept som funkar. Vi har hållit på några år nu och det blir bara roligare. 

Vem vet, rätt som det är kanske någon av hästarna kommer ut på "fel" tävlingsarena!

Jag tackar mina elever, hästar och min(enbenta?) kollega för en alltid lika trevlig fredag i ridhuset!

                                    Hej hopp / Kajsa


Läst 41517 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv