Kajsa Boström - En dag är olyckan framme
FEB
06

En dag är olyckan framme

Igår var det en riktig skitdag, en vi alla lätt kunde klarat oss utan. Vi förlorade en av hästarna i vårt fina team, en av mina ryttare förlorade sin ögonsten.

I min enfald har jag inbillat mig att jag varit med om det mesta som kan hända när man håller på med hästar glädje, framgång, bakslag och sorg. Igår var olyckan framme, hästen lyckades alldeles på egen hand skada sig så illa att det inte fanns någon räddning. Detta har jag aldrig varit med om förut, hästen bröt benet.

Nu undrar säker någon vad som hände och vilken häst det gäller men det spelar egentligen ingen roll. Förlusten är stor, hjärtan är sorgsna och vi kan inte göra något åt det. Min tröst är att  hästen fick hjälp tämligen omgående, distriktsveterinären var snabbt på plats och befriade hästen från lidande. Bra är också att hästens ägare under omständigheterna mår ok.

När jag från en vän fick samtalet om olyckan var min första fråga: "Är Tina där med er?" Det var hon och då visste jag att allt skulle ske på bästa vis. Då kunde jag fråga lite om hur läget var och hur länge de skulle vänta på veterinär. Tina är den människa på jorden jag litar på till 100 % när det gäller att ta hand om en häst.

Det hon inte kan om hästar är inte värt att veta. Ett helt liv med hästar, som ryttare, groom och hovslagare har gett henne ett säkert handlag och ett osvikligt öga för vad som behöver göras när det blir skapt läge. Hon håller huvudet kallt, kan organisera vimsiga människor och hon är stark om det ska till muskelstyrka.

Det finns många hästar som har henne att tacka för att de fått en förlängning på sitt liv. Hon har dragit ut föl, räddat fölston, tagit hand om skadade hästar, hållit i galna hästar, lastat tjuriga hästar och inte minst ridit knepiga hästar.

Jag har också haft Tina som hästägare i ett långt samarbete och det kan vara ett riktigt eldprov på en vänskap. Men, inte heller det ställde till några som helst problem. Möjligen tyckte hon kanske att jag var lite för positiv när det gällde min tro på hästens framtid men hejade glatt på ända upp till Grand Prix.

Hon har också tagit den tunga biten med att ta hand om hästar ända till slutet, lett dem till den gröna ängens grind. Alltid med samma lugna hand. Jag har haft många hästar jag lämnat till henne när jag inte orkat med den där sista turen och jag har gjort det med vetskapen om att de får det bästa ända till slutet.

Det är ju inte bara mig och mina hästar hon hjälper. Många hästar här omkring har på ett eller annat vis fått ta del av hennes engagemang, oavsett om det gällt en tappsko, en hovböld, ett monstersår, behov av ett nytt hem eller en hjälpande hand vid inridning eller lastning. 

Hon har alltid tid för en häst men också sina vänner. Oändliga är de timmar vi tillbringat med och omkring hästar i olika sammanhang. Träningar, tävlingar, veterinärbesök, middagar  och kalas. Alltid finns det tid att utbyta erfarenheter och dryfta problem. Vi har samma inställning och oftast samma åsikt och har vi inte det lyckas vi för det mesta komma till en gemensam ståndpunkt.

Ibland är det ombytta roller och det är jag som får vara den hjälpande handen. Det är tryggt att vi alla i gänget har varandra, men framförallt är jag glad att vi har Tina. Hästarna är nog mest glada, för i henne har de en riktig änglavakt.

Den här bilden tog en av mina elever på Tina och mig i ett obevakat ögonblick, ingen av oss är någon direkt linslus. Men bilden visar verkligen hur "snillen spekulerar" en varm sommardag utanför en dammig ridbana.

                              Kram till alla hästar...  /Kajsa

taggar


liknande webbartiklar


Läst 58540 ggr





Fler inlägg

APR
14

Att ha koll på det viktiga

Solig men kall lördagsmorgon och ridhuset i Onsala var fullt med hoppryttare men det fanns inte ett hinder. Så kan det bli när två tränare, i varsin disciplin slår ihop sina kloka huvuden. Jag fick för ett tag sen en inbjudan av min elev, tillika tävlingsryttare och B-tränare i hoppning, Ulrika Strandberg att hjälpa hennes hoppelever med dressyrarbetet. Vi tänker utanför boxen!

Åtta pigga hoppryttare fick jag att sätta tänderna i. Vi övade rakriktning, vändning, tempoväxlingar, takt, rytm och balans. Jag berättade om hur hästens exteriör påverkar hur den arbetar och hur jag som ryttare behöver ta hänsyn till hur hästen är skapt. 

Jag pratade om ryttarens position på ryggen och faktiskt en hel del om vikten att ha rätt inpassad utrustning. Mycket av diskussionerna kom att handla om vem som ska göra vad, eller mer att inget av det som händer under ett pass är hästens fel. 

Lättridning var som vanligt föremål för min granskning, där finns oftast mycket att utveckla. Ni som är intresserade att lära mer, eller om hur jag tänker i ämnet läs nya Hippson Magasin. Där medverkar jag i en artikel om just lättridning, tidningen kommer ut i veckan.

Något jag upptäckt ofta är en vit fläck på ryttarnas karta oavsett gren, är hur man hanterar hästens balans i kroppen. Att en häst kan vara framtung även om den springer med huvudet i vädret är en nyhet för de flesta. Att rida hästen "lång och låg" kan vara bra men också  bli närmast en katastrof.

Inget är hugget i sten när det gäller ridning, det gäller att ha många verktyg att jobba med. Den skickliga ryttaren lyssnar på hästen och anpassar ridningen efter förutsättningarna. Det kan vara bra att tänka på, även om du rider på samma gamla Brunte varenda gång.

Jag och ryttarna hade en rolig dag, en intresserad publik drack kaffe och mumsade kanelbullar. Tränar-Ulrika stod i främsta ledet och hängde intresserat med sina adepter hela dagen. Mitt tips till andra tränare är att göra liknande dagar, det är roligt att samarbeta över gränserna!

Nu har jag några fullspäckade dagar för att sedan logga ut och ägna påskhelgen åt helt andra saker än hästar. Det kommer bli en fortsatt intensiv vår, jag behöver ladda mina batterier.

                       Njut av påsken, ut i solen och galoppera!


Läst 10207 ggr Kommentarer Kommentera

APR
08

Efter GHS, är samvetet rent?

Nu är det slut, ridsportens utövare och följare drar sig tillbaka och pustar ut. Gothenburg Horse Show är en folkfest vi är glada och stolta över i Göteborg, organisationen är väloljad och genomförandet i princip fläckfritt. 

EuroHorse, det jag brukar kalla Mammons tempel, tar fullständigt andan ur mig. Efter en dag där inne känns det befriande tyst och folktomt att kliva ut på Korsvägen (en av Göteborgs knytpunkter i trafiken) för att ta mig hem. 

Jag brukar sällan eller aldrig handla, jag går mest runt och träffar vänner och bekanta. Det är det jag tycker är roligast. I år hade jag blivit inbjuden till en del möten knutna till jobbet. Ett handlade om teknik, jag var och träffade Karin Lindell en av uppfinnarna bakom Ridesum.

Jag hann med ytterligare ett möte där borta i teknikhörnan, jag var i montern hos Ride Q och träffade en av de drivande krafterna Elisabeth Carlund. Det är fascinerande att prata med människor som brinner för sin grej, verkligen entreprenörer ut i fingerspetsarna. Tur att de finns!

Det handlar mycket om digital teknik i ridsporten nu och det gäller att tänka till. Vi pratar om vikten av källkritik när vi läser om något på nätet, lite källkritik när det gäller teknik kan nog också vara bra. Det är inte alltid bara bra/bättre för att något går fortare eller enklare... 

Som sagt utbudet i mässmontrarna är överväldigande. Jag hittade en liten finurlig uppfinning för att hålla klåfingriga småtjuvar tomhänta, en karbinhake med lås för att säkra ditt lösöre kortare stunder. Säkert finns många användningar men en är kanske lås fast din hjälm!

Det är märkligt tycker jag att det stjäls så mycket i stallarna runt om i landet, men å andra sidan stjäls det i idrottshallarna omklädningsrum också. Tröttsamt att skillnaden på "ditt och mitt" går en del människor fullständigt förbi.

Inne på arenan där de verkligt stora bedrifterna utfördes var stämningen varm och entusiastisk. Kunnig och positiv publik kan göra under för utövarna. (Menande blink ;) skickar jag till fotbolls- och i viss mån hockeyförbundet, se och lär.)

För att vi i publiken skulle kunna följa klasserna och veta vem som red när och på vilken häst fanns det startlistor liggande på borden utanför ingångarna till arenan. Det satt också en skylt ovanför där det fanns information om hur man borde göra om man ville ha en lista. Jag stod där vi sidan en stund för att se hur många som verkligen swishade iväg den aktuella 5-kronan. Det var ingen, verkligen ingen...

Jag hoppas att fler gjorde som jag, tog ett kort på skylten med mobilen för att senare kunna göra rätt för mig. Fast jag såg ingen göra det just där jag stod och nu utmanar jag alla som "glömt" att skicka sitt bidrag att göra det. Några kronor har säkert blivit över i den övriga köpyran. Runda av till jämn 50-lapp så mår samvetet bättre. 

              Hjälps vi åt och gör bra saker blir världen lite bättre överallt!

               (I år gick också jag hem med en påse...)   //Kajsa


Läst 39895 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
26

Poddradio

                                                                                                    
Rebecka Lagin.


Gry Forssell.

Det är inte så svårt att se vad dessa tjejer och jag gemensamt va? Hästar, hästar och ridning men kanske något mer?

Jo, jag ska vidga mina vyer, jag ska till huvudstaden och vara gäst i en ny podd, "Ridklubben" ledd av Gry Forssell och Rebecka Lagin. Jag ska prata hästar och ridning och alla överallt som har lust kan lyssna. Hoppla....

Det ska bli spännande, men jag erkänner utan omsvep att jag är nervös.

Jag minns hur stressad jag var när jag skulle göra min första "demo", det var på ridskolan i Varberg. Läktaren var full och jag skulle stå i ridhuset och prata i mick inför alla. Det var väldigt obekvämt, en riktig utmaning och jag tappade nästan andan innan jag kom igång.                                                                                                                                                 
Minns att jag frågade Kyra, den jag tycker är bland de bästa att hålla demonstrationer för stora åhörarskaror, hur jag skulle hantera det och tipsen jag fick från henne funkade! Sen har jag pratat på i många olika, stora och små sammanhang. Jag har vant mig och tycker att det är väldigt roligt.

Nu är det alltså dags för nästa steg, poddradio. Jag fick inbjudan från Rebecka, en av de ryttare jag åker till Stockholm och tittar till ibland. Rebecka är inte bara radiopoddare, hon är ridlärare och hoppryttare på anläggningen jag gästar. 

Håll tummarna för att jag kan prata ur skägget på fredag!

                                   On the air!  /Kajsa


Läst 49271 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market