Nyheter färdas snabbt och de spektakulära nyheterna far iväg ännu snabbare. Detta stod att läsa på Tidningen Ridsports nätupplaga idag:

"Familjen Ramel vann miljontvisten..."

En hästaffär som malt igenom det tyska rättsystemet och slutat med vinst för den enligt uppgift bedragna svenska familjen hästköpare. Hoppas det är rättvisa och jag gratulerar familjen.

Det var ju en ganska saftig prislapp på det ädla djuret så jag kan ju förstå att köparen blev purken när hästen visade sig vara halt och lytt redan i starten.

Det är något märkligt med provisioner och hästhandleri. Det finns ofta, precis som i"Insterburg-affären" en hel räcka med folk som ska räkna av sin del när en affär går i lås. Någon ringer ett samtal, hit med några %. Någon tar fram en kund, hit med fler % och slutligen, kommer någon med som tränare, hit med ännu fler %. Det kan bli en väldigt stor prislapp på hästen som köparen ska betala.

Om allt det där sker öppet och redovisas för kunden är det säkert ok. Men oftast är det någon kunden inte har en aning om. Alltså hur många det är som tjänar en hacka på hästen de just köpt. Det är inte ok tycker jag.

Nu ska jag berätta hur det kan gå till, för jag har varit med om det här under en hästletar-resa i Tyskland. Jag drar inga paralleller med hur familjen Ramel kom över sin häst, för det vet jag inte.

Jag var som sagt med en elev i Tyskland för att hitta en färdigutbildad häst. Det hade kommit ett "säkert"tips om riktiga fyndhästar från en tredje person som sa sig ha bra kontakter hos den store hästmogulen. 

Detta gjorde att vi blev tre personer, tipsaren, eleven och jag som satte oss i bilen och styrde kosan mot Tyskland. Jag ska fatta mig kort för min upplevelse av den resan är allt annat än positiv.

Det leddes ut ett antal hästar för visning och provning, tipsaren sa ja (med euro i blicken) och jag sa blankt nej till alla. Ingen av dem var det som utlovats. Ingen hade någon egentlig utbildning och hästmogulen själv blev mindre och mindre trevlig ju längre dagen gick. Det tyska gemytet satt liksom bara på ytan. När jag vänligt men bestämt även tackade nej till middag i stallet! på kvällen dag ett blev mannen riktigt sur. Trots alla snapsar vi blivit erbjudna tackade jag nej!

Nåväl, dag två envisades han med att visa en 4-årig hingst som vi inte alls skulle ha. Vi hade sett den lös dag ett och jag insåg snabbt att hur läckert och vigt den än rörde sig så var den inget för oss. Denna tidiga morgon kom det ut en mycket prydlig och stillsam 4-årig hingst. Den gick som på räls och vippade inte på ett öra. Nu blev jag misstänksam på riktigt. Eleven hoppade upp och sken som solen i Karlstad. Hon var helt såld och beskrev för mig hur fantastisk den var att rida. 

Detta stora leende noterade naturligtvis herr hästförsäljare och jag kände hur han flyttade sig närmre mig på bänken och vips låg hans arm runt mina axlar.

Jag upprepade envist att hästen inte var den vi skulle ha, hur bra den än var. Vi skulle ha en äldre, utbildad häst. Då väser han, något upprört i mitt öra samtidigt som han klämmer lite på min axel: "Hur mycket ska du ha för att släppa igenom affären? Säg dtt pris..."

Om jag fortfarande hade varit 25 år och haft kvar mitt då ganska eldfängda humör hade jag nog klappat till karlsloken. Nu gjorde jag inte det utan flyttade bara lite besvärat bort hans svettiga hand, stirrade på honom och svarade: "Det där hörde jag inte.".

Sen åkte vi och jag kan lova att efter den händelsen och efter allt jag sett på den stora "fina" hästanläggningen kommer jag aldrig sätta min fot där igen. 

Jag är inte till salu, även om det varit en miljon istället för de inte för ynka 40-50.000:- som han nog tänkte att jag skulle sälja min heder för.

Vi behöver hederlighet i branschen men det kan blir svårt när det står miljoner på spel.

                            Fortsatt fattig men sover gott.  //Kajsa

Om jag ska köpa en begagnad bil så finns det en prislista hos handlarna just för det märket och den modellen. Priset beror på ålder, miltal, skick och i sista hand ev extrautrustning. Med en viss differens vet jag sen ungefär vad jag har att förvänta mig.

Ska jag däremot köpa en häst är det rena vild västern i prisbilden och jag blir inte riktigt klok på hur värderingen görs när priset sätts.

Jo, jag fattar ju att det blir ett extra pålägg om hästen står till försäljning på ett handelsstall. Alla ska ju ha betalt för sitt jobb. Men hur värderas hästen i sig? En ung häst kan ju säljas på förväntad framgång, men en som är dubbelt så gammal, 13 år och uppåt och endast nått halvvägs i utbildningsstegen lär ju knappast genomgå någon större förvandling och börja utföra storverk på banorna.

Den sista tiden har jag tittat på ett antal hästar, till salu som dressyrhästar, vilka legat på en tämligen hög prisnivå. Alltså flera hundra tusen och uppåt...

Den hästen jag avser kan vara t ex 8 år med inga eller få tävlingsresultat i Msv C-Msv B och oftast med EN riktigt bra gångart. Eller så är den 13-16 år, har gjort några starter i Msv A-St George med varierande resultat och är förvånande ofta "inte riktigt igång" p g a det ena eller det andra. Alltså inte tävlad under detta året.

Eller så är det en ponny, 13-16 år gammal med hyfsade resultat i FEI-programmen, alltså utbildningsnivå Msv C, men som inte har inte gått OBS-tävlingarna och har inte varit med i de riktigt stora sammanhangen.

Dessa olika typer av hästar/ponnyer kan då kosta allt mellan 350.000 upp till 500.000:-

Jag har även tittat på hopphästar, för att inte missa någon bra häst, i samma ålder, med bra resultat i upp till 130-klasser och de kostar mellan 150.000-220.000:- Ofta riktigt trevliga atleter och med EN riktigt bra gångart.

Så nu undrar jag: Vad kostar en häst och exakt vad är det jag ska betala de där flera hundra tusen kronorna för? Är det galoppombytena (vilka ofta är av blandad kvalité) som kostar alla dessa kronor?. Hopphästarna byter också galopp och de kostar inte alls lika mycket.

Jag har haft uppe ämnet förut och jag blir bara mer och mer konfunderad. Hästen på bilden har inget med artikeln att göra, den är inte till salu. Men den byter galopp!

Slösurfar på nätet så här i semestertider och hittar  ett och annat intressant bland häst- och ryttarsidor. Bland annat kan jag i bloggen The Horse World of Carro läsa att en dansk dressyrryttare har storhandlat och lagt rabarberna på en hel hög av de bästa dressyrhästarna i Europa.

Är man lagd åt det ogina och avundsjuka hållet kan man tänka: "Ska hon ha alla?" Eller så kan man tänka att hon kan ju bara rida en i taget så det kanske blir plats för fler ryttare med andra hästar?! En övning i positivt tänkande...

Läser på en annan sida att Kristian v Krusenstierna nu kör ut sitt fibersandunderlag och lägger in sand/klenflis i sina ridhus. Han menar att han sett ett tydligt ökat antal skadade hästar under åren med fibersand. Med sina 60 hästar som studiematerial kan han se hur saker och ting påverkar. Jag blev lycklig när jag läste detta för jag är en stor fan av sand/klenflis. 

Ridbaneunderlag är företeelse under ständig förvandling. Vi hittar på "nyheter" och kanske är det så att vi inte alltid hittar på så att underlaget blir bättre, bara annorlunda? Jag läste för några år sen en artikel från Holland där man uttryckte samma sak som Kristian nu påpekar, fibersanden är bra tävlingsunderlag men inget för vardagsridning.

Var och en blir salig på sin tro eller ännu hellre på sin kunskap, förhoppningsvis med hästarnas bästa för ögonen.

För övrigt har inte alla semester och unghäst femtioelva har fått sadel, träns och ryttare på sig. Allt löper på i lugn och ro, inget att hetsa upp sig över säger Aison H f -14 e. Hector.

Jag har tittat på 8000 filmer med saluhästar och förundras över hur få hästar det är som byter galopp. Korrekt och på hjälpen alltså...

Men, om vi har tur nu så har två av alla hästsökande elever hittat sina guldkorn efter långt vaskande.

Hästförsäljning är inte mitt område men jag önskar att fler säljare skulle lägga in filmer i annonserna. Filmer där hästen får visa annat än värsta traven längs en vägg för det säger väldigt lite om kvalitén på hästen.

För övrigt har jag lite på håll följt den något förvirrande debatten om Ridsportförbundet i allmänhet och dess värdegrunder och lagledare i synnerhet.

Jag hoppas att det kommer finnas många hugade sökanden till ledarjobben i de olika grenarna även i framtiden. Folk med tydligt ledarskap och skinn på näsan så de orkar stå emot och fortsätta jobba när det stormar i tyckarleden.

Jag fortsätter i mitt semestertempo, endast avbrutet för en och annan roadtrip för att kolla på saluhästar...

"Aha! En hopphäst med bra gångarter!"

Sådär svarar många av mina kontakter då jag preciserar vad jag söker. Det är aldrig, aldrig någonsin någon som säger:

"Åh, du söker en dressyrhäst som hoppar lite!"

Varför är det så?

Jag letar efter en häst som ska ridas av en junior och hon ska klara av att rida den själv, utan hjälp vid ringside 24/7. Hästen ska ha hoppat lite och det ska gå att galoppera ut i terrängen och hoppa över en stock. En typ av häst som helt klart är en bristvara...

"En ridskolehäst!" sa någon och ja, om mina krav är kriteriet för en sådan. Jag vill ha tag i en välriden svensk halvblodshäst med normalt temperament, hyggliga gångarter och utbildad som man ska kunna förvänta sig av en häst mellan 7-11, jag letar alltså inte efter en häst för internationella mästerskap. Men, ridskolehäst? Nja...

Det finns gott om "unghästar" till salu, alltså de mellan 2-5 år. I det åldersspannet kan utbildningsnivån vara samma oavsett ålder, alltså inridna men sparsamt utbildad. Det finns ganska många "unghästar" i 4-6 års ålder som: "Säljes till ryttare med unghästvana! Hästen är pga tidsbrist lite efter i sin utbildning." Där luktar det problem.

Sen finns nästa avdelning hästar, 6-år och uppåt. Där är de flest utvecklingsbara utan gränser, utbildningsnivå Msv C och byten påbörjade. Så här kan det stå: " Född -03. Hästen är rolig att rida varje dag, och har en arbetsmoral av guld! Den är tävlad tom msv C och är kvalad till msv B. Säljs väldigt förmånligt då denn inte är tävlad på ett tag men fullt igång och skulle med rätt ryttare kunna klättra långt upp i klasserna! 

Jag tänker, hästen är 14 år, hur långt upp i klasserna tänker de att han ska hinna? Och vad har han gjort de senaste 10 åren om han inte kommit längre i sin utbildning?

Jaja, detta är hur jag tänker och alla är vi olika. En luttrad hästägare jag fått kontakt med tycker det är synd att så få letar häst norr om Stockholm och den inställningen kan jag förstå. Där finns säkert många fina hästar MEN, det är trots allt lika långt mellan Göteborg och t ex Boden som det är mellan Göteborg och Bryssel. Det är en bit att åka så att säga.

En annan sida av saken påpekade en annan kontakt jag har i hästsäljarkåren. Hon menade att många uppfödare inte längre annonserade ut sina hästar då de fick så mycket merjobb p g a oseriösa köpare. Det låter i mina öron fantastiskt tråkigt om det är så.

Vi kanske behöver equidejtingsajter som matchar köpare och säljare?

Elitsinglar för de som letar svårklassämnen.

E-Darling för de sofistikerade hästsökarna

Academic Singles för de högskoleutbildade hästköparna

Osv, osv...  Som alla förstår är jag trött på att läsa annonser.

Storleken på "hästvärlden" i Sverige är att jämföra med en ankdamm. Det vet nog alla som på ena eller andra sättet är yrkesmässigt sysselsatta i ridsporten.

Jag brukar säga att det du gör idag, det vet de flesta imorgon. Även om du gjort något som du tror eller hoppas inte ska komma till allmänhetens kännedom.

Lyckas du på tävlingsbanan eller köper en fin häst vet alla det.

Bär du dig illa åt mot din häst, då är det strax allmänt bekant även om du inte vill kännas vid det.

Pratar du illa om någon eller far runt med skvaller, ja då är det också strax på allas läppar. Ibland är sanningshalten i informationen kanske tveksam, men ingen eld utan rök.

Jag har varit med länge och lärt mig lyssna till allt som sägs med en stor nypa salt. Men jag har också varit med så länge att jag tydligt ser ett mönster i det som sker. Till exempel vem som ofta dyker upp i sammanhang som inte är ok.

Hästhandel.... Det är en infekterad bransch och nu har jag blivit upprörd, på riktigt.

Någon har försökt att uppenbart lura min elev och indirekt mig. Eller friserat sin information, om jag ska beskriva det vänligt.

Ridsport-Sverige är för litet för det. Tre, kanske fyra telefonsamtal, lite grundligare sökning på nätet och vips har jag en historia som är låååångt ifrån den jag fick av säljaren.

Några personer anser uppenbarligen att jag är dum i huvudet eller otroligt blåögd... Jag har förvisso blå ögon men jag är full kapabel att hämta information, även den som undanhålls.

"Bedrägeri är enligt svensk lag ett brott, som består i att någon medelst vilseledande förmår annan till handling eller till att underlåta något som medför vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde enligt 9:e kapitlet § 1 brottsbalken.″

Just den här juridiska biten tror jag många som vill handla med hästar skulle sätta sig in i.

Det höjs ofta röster mot den lagstiftning som finns för att skydda köparen vid t ex en hästaffär. Den kan säkert kännas jobbig för de som säljer hästar, men om alla vore ärliga skulle färre affärer sluta med tvister. Med alla menar jag BÅDE säljare och köpare.

Jag har verkligen tänkt igenom vad som hände min elev och mig vid det aktuella tillfället och kan konstatera att vi nästan gick i fällan av de klassiska anledningarna. Det var en fin häst, det var uppenbarligen behov av snabba ryck samt undanhållande av viktig  information.

Tur, erfarenheter samt lite eftertanke om vad som egentligen sas vid den där hästvisningen gjorde att vi kom till insikt och backade ur en tänkt affär.

Jag är arg och frustrerad. Mycket för att jag höll på att bli lurad men nästan ännu mer för att en stackars häst är den som får sitta emellan.

Det finns gränser för hur vi sätter hästar i elände för att vi kommer till korta i vårt hanterande av dem. Okunnighet, tanklöshet och girighet gör en del människor fartblinda.

 Jag ska fundera ordentligt över detta några dagar. Det handlar inte bara om rätt och fel rent juridisk, det handlar om respekt för människor och djur.

Och som sagt, nu är jag arg. På riktigt...
  

För precis ett år sen skrev jag det här inlägget i ett annat forum. Hästletandet är alltid lika aktuellt så jag lägger på begäran ut det igen, något redigerat.

Hästar köpes, ett hett ämne.

Slängde ut en fråga på fb igår, om varför hugad spekulanter i hästköpartankar hellre åker till andra länder för att hitta sin springare än köper här i Sverige

Det blev som jag väntat mig en lång tråd och faktiskt ännu mer respons ”bakom gardinerna”, alltså där bara jag kunde läsa. Precis som väntat går också åsikterna om varför isär.

Det visar sig att jag kan dela in de som tänkt och tyckt om saken i ganska klart avgränsade intressegrupper. Jag har försökt göra en vettig sammanfattning och så här blev resultatet:

• Uppfödarna:  Alla vill få fram (eller anser sig fått fram) en stjärna. Därav anledningen till att de vid betäckning naturligvis valde bland de mest populära hingstarna. Såklart, för det är den stjärnan som betalar för resten av de av försöken som fallit mindre väl ut. Uppfödarna skulle naturligvis önska att alla köpare betalade vad hästen faktiskt kostat att producera, för förväntad framgång och även för eventuell förädling som gjorts av produkten. Summan varierar ganska stort, mest beroende på förväntad framgång, om hästen är 4 år eller yngre. De vill att intresserad köpare ska hålla sig till vad som sagt angående avtalade tider vid visning samt att det ska finnas en förståelse för att deras verksamhet är vit och att inga bud ”under bordet” tas i beaktande. De anser att Sverige i stort är ett mycket bra land för en häst att växa upp i, faktiskt lite bättre än de andra europeiska länderna. Hästhållning i Sverige är ju som bekant god av tradition samt övervakad från många håll. Med andra ord: Köp i Sverige.
• Utbildarna:  De som utvecklar och förvaltar de ädla springarna för försäljning anser oftast att svensk hästutbildning väl kan mäta sig med den som görs i utlandet. Här kostar det förstås mer att hålla häst och personal, kom ihåg skatter och moms, så därför är priserna på jämförbara hästar oftast högre i Sverige än i utlandet. Borträknat de allra mest begåvade hästarna, de är lika dyra var än de bor. Så köp i Sverige.
• Hästhandlarna:  En yrkesgrupp som emellanåt kämpar mot fördomar och och dåligt anseende, tycker sällan något. De köper, säljer och hoppas på det bästa, lagom prutat och ingen återgång = bra affär. Köp i Sverige
• Veterinärerna: Oavsett om de jobbar på klinik eller inte har ett styvt jobb att hålla reda på de senaste trenderna inom avikelser i hästhälsan. Kissing spines, trilskande ledbrosk, defekta halskotpelare, Cushings syndrome eller vad det nu är. Ska det göras gårdsbesiktning, klinikbesikkning? Ska det tas 14 eller 414 röntgenbilder? Vad säger i så fall  bilderna och till vems fördel, säljare eller köpare, är utfallet? Behövs det blodprovas, ultraljudas eller arbetsprovas? Kan eventuella besiktningar och röntgenplåtar som gjorts i utlandet godkännas som dom är?  Och vad får, eller kanske ska en en besiktning kosta?
• Köparna: Det är den gruppen jag egentligen ställde min fråga till och de vill gärna köpa den allra bästa hästen till det förhållandevis allra bästa priset. De vill kunna se på många hästar på färre ställen. Alltså inte åka land och rike runt för en titt  här och en där. De vill se hela och rena hästar som är i startgroparna, alltså uppställda på stallgången när de på avtalad tid anländer till avtalat ställe. Hästen ska gott och väl motsvara den beskrivning som gjorts innan, den ska helst vara röntgad u.a och kunna visas riden under bra förhållanden, om den är i den åldern. Finns det en angiven utbildningsnivå, t ex Msv Dressyr, vill de att hästen SKA kunna byta galopp säkert och bra. Inte bara kunna flänga över i andra galoppen i full fart eller byta fram och bak i olika moment även om felaktigheten knappt syns. Allt ovan uppräknat anses av många bara finnas  i Danmark, Tyskland eller Holland

Detta är i korthet vad som framkommit. Om jag gör en snabbanalys utifrån detta och av lite av det som sagt mellan raderna så är det alltså fortsatt som det alltid varit. Köparna vill ha mer för sina pengar och säljare vill ha mer pengar in i börsen.

Det som gör mig som tränare mest fundersam är att det är utbildningen på  de svenska hästarna eller snarare den påstådda avsaknaden av den, som verkar vara den största stötestenen för våra svenska köpare.

Enligt uppgift så är en konkurrensmässig L:A-/Msv B-häst lättare att hitta och betydligt billigare utomlands. En inriden tre- eller lite mer utbildad fyraåring betingar oftast också ett betydligt lägre pris utomlands, bortsett från det absoluta toppskiktet, än vad motsvarande häst gör i Sverige.

Däremot verkar det inte alltid stämma med beskrivningen av de riktigt unga hästarnas utbildning när det kommer till kritan. Qvick-fixjobb vid inridning verkar vara vanligt förekommande, både i Sverige och utomlands, med vidhängande senare problem för den som köpt en sådan häst. Det kan bli kostsamt att rätta till.

Jag har roat mig med att sammanställa önskemålen jag ofta hör när den vanlige hobbyryttaren, framförallt de med tävlingsambitioner, gör sin kravlista inför hästköp. Som jag ser det så hade det varit enklare för alla inblandade, inte minst hästarna, om den lista hade varit lite mer förankrad i verkligheten.

Hästen ska vara absolut frisk och ha tre bra gångarter. Den ska vara snygg, spänstig, elastisk och lätt i typen. Den ska vara vaken och alert, lätt i handen och känslig för skänkeln, om den är riden. Den ska helst vara mellan 1.68- 1.75 och exteriört korrekt. Hästen ska också ha ett stabilt temperament, absolut inte ”tittig” och det ska gå att rida ut den ensam eller tillsammans med andra, Den ska vara lättlastad, kunna gå ensam i hagen och vara enkel att sko. Helst också hund- och barnsäker.

Resultatet av önskelistan är den perfekta hybriden mellan världsstjärnan Tortilas och Brunte, favoriten på ridskolan. Det finns väldig få av den typen, oavsett vilket land man letar i. Så de som annonserar ut liknande hästar har nog överskattat deras färdigheter.

Jag fortsätter att fundera över den eventuella lockelsen med utlandsköp samtidigt som jag läser följande från SWB.

Det känns ju som en bra idé att kolla vad som finns hemma först för nu tänkte jag leta efter en själv.

Wish me luck!

Falsterbo levererar... Där är som vanligt omväxlande väder, hittills mer lerigt och kallt än dammigt och varmt. Har jag hört, för i år är jag är fullt nöjd med att hålla ställningarna hemma och läsa inkomna rapporter från hästvärldens mötespunkt.

Stjärnor tänds och stjärnor släcks, eller pensioneras. I år var det Scandic som vid sin avgång fick publikens ovationer och tårfyllda applådåskor. Det lär ha varit en känslosam stund inne på Stora banan. Jag lipade när jag såg det på fb för duktiga hästar är det mest rörande jag vet.

Skvaller och prat runt tält och arenor i Falsterbo når ända hit och det var så jag fick höra uttrycket "10.000-kronorsstarten". Någon har räknat ut att det var vad det kostade att göra EN start i ett av unghästchampionaten. Allt inräknat och baserat på en start, alltså inget avancemang till finalen.

Det kostar att ligga på topp, eller vilja ligga på topp.

Att det kostar pengar i vår sport är ingen hemlighet. Helsingborgs Dagblad hade en artikel om ämnet häromdagen "När pengarna är slut - försvinner talangen?". Den kan du läsa här och sen fundera på om du tycker som skribenten.

Jag har en egen mycket tillförlitlig informationskälla vad det gäller hästpriser och aktuella hästköp/försäljningar. En av mina unga ryttare, vi kan kalla den S, är en fena på att hitta information på sociala medier. Om informationen finns tillgänglig så vet S vem som har ny häst och vad den kostat. S håller för närvarande också stenkoll på allt som finns till salu i hästväg i Sverige eller inom norra Europa. Det ska eventuellt köpas en häst så småningom.

S har suttit på olika läktaren i Falsterbo och uppdaterat sin mamma och mig om viktiga händelser. Till exempel att en häst som enligt uppgift nyss köpts för 1,2 miljoner vägrade ut sig i någon klass.

Det var en nyttig erfarenhet för S. Det kan vara lätt att tro att det är enkelt att köpa sig framgång om man har gott om pengar... Ridning är aldrig enkel.

S håller också extra reda på vilka hästar som finns annonserade i Horse and Hound. Brexit gör så att pundet rasar och så att hästarna är prisvärda. Jag har meddelat S att jag mer än gärna åker med till UK för att kolla när S hittat lämpliga kandidater.

Men, då satte S:s ömma moder ner foten. "Jag är inte intresserad av att köpa klippkort till er på Ryan Air, du är ju så himla petig Kajsa". Så gick det roliga i stöpet.

Ja, jag är petig och det kommer jag fortsätta vara. Det har visat sig genom åren att historien gärna upprepar sig. Det behövs ofta ett kallt granskande öga när hästköpare och hästsäljare är i farten.

Senast igår avstyrde jag en affär. Det var en tysk hopphäst som via Danmark av minst 37 anledningar och 4 ryttarrbyten (på grund av sjukdomar, skador eller om det var förlorat intresse) hamnat hos en försäljare i Skåne.

Hästen var sju år, enligt uppgift av "någon" otroligt begåvad inom hoppning. Uppenbarligen hade det gått snett någonstans i karriären för nu var denna häst till salu för ynka 75.000 kronor. Ett klipp med andra ord.

Den tilltänkte kunden är en så kallad hobbyryttare i medelålder utan tävlingsambitioner. Ja, ni förstår ju vad hon blev glad över att få möjligheten att köpa en superbegåvad om än knappt riden häst för en spottstyver. Hon var inte fullt lika glad när jag på förfrågan vänligt men bestämt avgav mitt veto. Som man frågar får man svar...

Världen är förunderlig och jag fortsätter att sätta mig på tvären.