Allt i hästsporten känns just nu som en stor sammanfattning. Tror jag läst minst 20 artiklar om utvärdering av utövarnas insatser i det nyss avslutade Världsmästerskapet. 

Högst uppe på listan över populära ämnen har varit Fredrik Jönssons berömda silvertejp och det eventuella priset på Cold Play, om han nu skulle säljas. Högt uppe ligger också SWB-hästarnas framfart på VM, att  Mary Lou inte gillade att hoppa vattengravar samt att det var kvinnor som vann de individuella medaljerna i hopp och dressyr. På var sitt sto...

Jag gör min egen sammanfattning kort. Vädret gör ingen skillnad på folk och fä, vardag eller fest. Är det skitväder eller potthett är det bara att förhålla sig. Hästar presterar över, på eller under sin förmåga och en del blir sjuka var än de befinner sig. Ryttarna gör förhoppningsvis sitt absolut bästa och därmed sätter jag punkt.

Jag har studerat VM-ridning, det har varit min största behållning. Att se världens skickligaste hoppryttare ta sig an galet stora banor var väldigt spännande. Hinder som är 1.60 eller mer höga och över 2 meter breda ser tämligen enkla ut när de rider. Hästarna är gudabenådade, jag är full av beundran. Dressyrryttarna på sina gymnastiska atleter till hästar ser jag oftare, vilket inte gör dem mindre imponerande.

Malin Baryards häst tycker jag var fascinerande, den lär vara en av de riktigt svårridna. I omhoppningen i lagklassen gasade Malin på ordentligt, det fanns ju ett guld i sikte och där gick det att se hur hon fick kämpa för att komma rätt på hindren, särskilt det sista. Skicklig ryttare!

I en intervju efter ritten berättade hon lite om hästen och nämnde bl a att den är svår att komma upp på. Hästen är så känslig att hon får sitta stilla i sadeln, inga onödiga rörelser och för övrigt vara väldigt varsam med henne. Tur att den hästen bor hos Malin tänkte jag...

Av en händelse läste jag på sociala medier någon dag efter om en tjej som skadat sig ganska svårt i en olycka med en för henne ganska ny häst, just vid uppsittning. Något hade hänt när hon satt foten i stigbygel och svingat benet över ryggen och hon hade blivit avslängd. Det hade varit problem med uppsittningsmomentet så de hade jobbat med det ett längre tag och trodde nog att saken var löst. Det var den inte och även hennes mamma skadades vid olyckstillfället.

En god vän till mig råkade ut för samma sak någon vecka innan. En av hennes yngre hästar, hon köpte den tidigt i våras, har varit lite vimsig och rädd vid uppsittning och vid plötsliga rörelser från ryttaren. De har jobbat lugnt och metodiskt med uppsittningsmomentet sen i våras och det har funkat den sista tiden. Så plötsligt hände något en dag i ridhuset, vad minns inte ryttaren för hon åkte i backen och fick hjärnskakning.

Sen fick jag ett samtal från en något luttrad mamma som undrade om jag visste någon som ville köpa en duktig hopp/dressyrhäst till ett bra pris. Allt var bra med den förutom ett litet problem, den var svår att sitta upp på. De hade försökt att lösa problemet med att  ta hjälp utifrån men det blev inte bättre. Hästen gick inte att lita på och nu var den unga ryttaren less på att alltid behöva ha mamma med till stallet för att kunna sitta upp. Fullt förståeligt...

Nu hör det till saken att samtliga tre hästägare (inte Malin) inte fått någon information o problemet av säljarna. Någon hade väl fått ett hummande om att :"Den vill gärna gå framåt när man sitter upp" sådär lite i förbifarten men inte mer. 

Min goda vän som ligger hemma och vårdar sin hjärnskakning har väl funderat över sin situation. Hon hörde också Malin berätta om sin häst och frågade mig lite trött: "Är det såna här sporthästar vi avlar fram idag? Känsliga i överkant så de blir snudd på farliga? Jag kan inte minnas att jag nånsin hörde om sådan problem förr."

Jag är delvis benägen att stå bakom hennes fråga. Vi har jobbat lika länge med hästar och jag kan inte heller minnas att det var lika vanligt förr. Visst kommer jag ihåg en och annan inridning där vi gick bet men idag hör jag om dessa uppsittnings/gjordtvångsproblem och bakskygga hästar varenda vecka.

Om det inte är modern sportavel som formar dessa hyperkänsliga hästar vad är det då?

                         Ta det vackert vid uppsittningen!  / Kajsa

               

 

Där var medaljerna fördelade i dressyrens lagtävling. Det har varit två intressanta dagar och väldigt många fina ekipage och faktiskt ännu fler duktiga och begåvade hästar.

I ett VM kommer det ryttare jag aldrig sett, de kommer från länder som Marocko, Indien, Brasilien och Sydafrika. De kommer med personbästa som ligger på en mycket lägre nivå än den övriga internationella eliten.

De kämpar sig igenom sina program och gör heder åt uttrycket att: "Det viktigaste är inte att vinna utan att delta." Hatten av för alla de ryttarna och hoppas de kan utvecklas vidare.

Isabelle Werth lämnar banan lyckligt storgråtande efter avslutad ritt. Hon gjorde en magnifik come back efter att Bella Rose haft fyra års skadeuppehåll och Tyskland vinner övertygande och som väntat lagguldet.

Några ryttare, bland annat svenskarna Juliette Ramel och Patrik Kittel överträffar sig själva och sätter nya personbästa. Starka insatser av det svenska laget.

Min egna favoritryttare, team Hester/Dujardin kom med varsin ny orutinerad ung häst och visar upp ridning i absolut toppklass. Det hjälper till att ge bronset till UK.

Sist i klassen dansade Laura Graves och hennes Verdades hem silvermedaljen åt värdlandet USA.

Men så kommer det också en ryttare, som faktiskt representerar toppen i Europa, som rider så jag skäms i min soffhörna. Skäms, lider med hästen och ifrågasätter domarkåren som inte vågar sätta ner foten. 

Det kan inte vara rätt en enda dag i veckan att det ska gå att få över 72% för en uppvisning där ryttaren hänger i stången och bär runt hästen. Det finns inte ett uns av lösgjordhet, lätthet eller egenbalans, uppvisningen är förfärlig. Den stackars hästen borde få en egen medalj, en för tapperhet i fält.

Så länge domarna premierar ridningen fortgår eländet. Nu är jag upprörd på riktigt och undrar varför det är så här med just detta ekipaget? Varför är det ingen som reagerar? 

Smolk i den annars så fina dressyrbägaren från VM i Tryon.    

                                              / Upprörd Kajsa