Svenska hopplaget i Tokyo-OS, jag tar av mig hatten. Fantastisk ridning på ännu mer fantastiska hästar, rätt igenom laget.

Dressyrfinalerna som avgjordes förra veckan imponerade stort, jag har aldrig sett så bra ridning. Nu, i hoppfinalen om de individuella medaljerna var jag lika imponerad, det var så hög klass på ridningen. Och vilka hästar!

I den vanliga världen, här hemma händer också roliga saker. Min bästa hoppryttare Ulrika Strandberg har varit på meeting med sina hästar, halvbröderna Dogajolo och Luccarelli.

De är på väg upp i klasserna och ligger väldigt väl i fas med sin ålder och ryttarens plan. Med på resan var också Tant A, som alla här runtomkring känner samt chaufför och supergroom Tessan. Dessutom slöt kompisen/kollegan/eleven/superlöshopparcoachen till Ulrika upp, han heter Tony. Han hade med sig sin tävlingshäst och naturligtvis sin vapendragare tillika fru.

Denna gruppen har kämpat många år tillsamman, med olika hästar och i olika faser i livet. Det är härligt att se hur det berikar att utvecklas tillsammans. 

Ännu roligare är att alla har ridit för mig...  I dåtid och/eller i nutid, kort eller länge. Eller nästan alla, Tant A hon har inte ridit för mig men jag har känt henne lika länge som alla de andra.

Ridsporten är så beroende av teamet. Alla runt ett ekipage har stor betydelse för utvecklingen. Det har vi fått bevis på nu under OS, alla ryttare framhåller sina team och då särskilt hästskötarna.

Det går som sagt bra för detta ganska sammansvetsade gänget nu. Så bra att det ryktades att det har ingåtts ett avtal, ett löfte, Jag har bildbevis!

Nu vet jag var och när dessa ambitiösa ryttare ska infria sitt löfte. Jag vet hur högt de satsar. Jag vet också att de har kapaciteten om allt får gå väl och hästarna fortsätter vara friska och kvar hos sina ryttare. Begåvade hästar är hårdvaluta, buden kan hagla!

Jag har också en plats i detta, någon ska ju ta hand om markträningen för Ulrikas hästar. Höga hinder kräver vältränade hästar. Snabba, smidiga, välbalanserade och lättvända, det är min uppgift att fixa. 

Det är bara att kör, uppåt och framåt. Kanske hinner vi tävla lite dressyr på bröderna också för det ingår också i vårt projekt. De är som sagt begåvade, på det mesta.

Uppdatering lär följa!  Nu håller vi tummarna för alla, först för hopplaget i OS de kommande dagarna.

                                                 Hej å hopp  // Kajsa