Nu är det snart slut på alla helgdagar, den sista i raden trettonhelgen är som gjord att packa ner tomtar och strippa gran på. Det ligger en ny säsong och väntar i startgroparna, nästan alla "mina" hästar har fått vila över helgerna och det är dags att sätta fart på julskinkestinna ryttare.

Det vill säga, de som har en häst! Att köpa en häst är inte det enklaste precis. Jag och många med mig letar med ljus och lykta efter Hästen med stort H. Det kan vara en tidskrävande process och ibland också lite deprimerande. Fast jag letar åt andra, inte åt mig.

"Alla andra hittar ju en".. eller "Varför har inte jag råd att köpa en sån som jag villa, alla andra har ju?" eller "Varför hittar inte jag en frisk häst?" Frågorna hopar sig hos den sökande ryttaren. Annonsmarknaden scannas av 35 gånger om dagen, bekanta och obekanta kontaktas men ändå står det ingen häst i boxen. Himla tråkigt är det.

Som sagt, jag har alla mina sökmotorer igång och nätverket är stort men att hitta en lämplig tävlingshäst åt en junior (inom ramen för den familjens ekonomi) är verkligen väldigt svårt. Jag har en annan elev, inte junior som också letar med ljus och lykta. Hon söker en häst att utbilda och tävla men den ska vara inriden och klar, samt inte för stor. Det hästen verkar inte heller finnas inom ramen för en förvärvsarbetande småbarnsmammas ekonomiska ram.

Men, den som söker den finner. Marknaden är ju på något vis full med hästar, sägs det. Jag tog i mitt senaste inlägg upp, med en humoristisk vinkling, egenskaper som tillskrivs hästar av olika sort. En god vän skickade en annons, Häst till salu, till mig, där en verkligt annorlunda "egenskap" hos hästen premierades. Duktig häst, eller?

Först fnissade jag lite men snabbt fastnade fnisseti halsen. Hur ser människor på dressyr i allmänhet och konsten att dressera i synnerhet? Vill du läsa, finns annonsen här:

http://www.eurodressage.com/2018/10/18/fei-dressage-horse-sale-ceasar?fbclid=IwAR1guG4Wl6sDzmmueRmetWZhz_vtXG5qGBbJ6VwBVz_-UUjwMk3lB3g1Y5s

Här är ett annat exempel på en "självgående" häst. Den lär inte springa bättre om du viftar med pisken. Den springer om du förstår vad din insats i det hela är. Att hantera ett spö är en konst det också.               

                                                Vifta lugnt! /Kajsa

Tomtesäckens eventuella hästinnehåll har jag undrat över sen jag var 10 år. Min Tomte har aldrig haft den goda viljan att ta med en häst till mig. Fast nu för tiden önskar jag mig andra saker, hästen skaffar jag själv om jag vill ha den. 

På tal om att få eller köpa sig en häst har jag funderat över oseriöst hästhandleri och en del annan ohederlighet vi har att hantera i vår hästvärld. En kvinna med ett mindre hästföretag  skadades allvarligt i en ridolycka  p g a att ingen upplyste henne om att hästen hon tagit emot för utbildning/försäljning var farlig. Hästen hade varit inblandad i fler incidenter tidigare, men det förtegs. Hästen skulle också enligt ägaren varit u a veterinärt vilket också visa sig vara helt fel. Med anledning av det och den senast uppmärksammade affärsidkaren, den som var med i TV4:s inslag innan jul undrar jag om vi har en tystnadskultur inom ridsporten att ta itu med, kanske ett #horsetoo?

Enligt uppgift i media ska den TV-aktuella hästhandlaren hos Helsingborgs tingsrätt ha 45 mål från 2009 fram till i dag som avser honom och hans båda företag. Mål där alltså missnöjda eller "lurade" köpare har ställt anspråk på återgång eller liknande.

10 år av märkliga hästaffärer och allt bara fortsätter? Visst kan det gå fel i hästhandlandet ibland men det går inte fel gång efter gång efter gång. Dessutom pratar vi inte om lågbudgethästar, det är mycket pengar det handlar om.

Hur skulle det vara om vi höjde ribban på hederligheten? För det är inte bara människan och hennes bankkonto eller hälsa som råkar i kläm, hästarna far illa och det är riktigt tråkigt.

Nu är det inte så att jag tar parti för någon, jag ser helt objektivt på saken. Jag vill ha korrekt information om de hästar jag ska hantera, köpa eller utbilda. Jag förväntar mig att mötas av ärlighet, av kunder eller försäljare och handlar naturligtvis likadant själv.

Vi är inte så många i vår sport, rykten löper snabbare än elden och oftast vet jag vem som vanligtvis är ärlig och vem som inte är det. Så är det men att öppet prata om saken, det ses inte med blida ögon. Där finns helt klart en förbättringspotential.

De som blir lurade, för att de är godtrogna, "starstrucked" eller helt enkelt förda bakom ljuset får stå där i den tysta skammen. Är det rätt? Ska den som inte kan, den som litar på eller inte har förstånd att ifrågasätta bli lurad? Det känns inte rätt.

Men alla, både köpare, säljare och nyttjare har rättigheter OCH skyldigheter. Att vara ärlig mot sig själv och andra kräver en stunds eftertanke och ett ansvarstagande. Möt andra som du vill bli mött själv, det är ett bra första steg. Tala öppet om erfarenheter, de roliga men även de tråkiga så kommer vi kanske en bit på väg mot en ärligare hästkultur.

För att komma tillbaka till Tomten och hans säck såg jag en häst idag som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att skriva på min önskelista nästa jul. Det var en häst som tävlade för Portugal i dagens World Cup-kval i belgiska Mechelen. En fin häst med en duktig ryttare, faktiskt en kvinnlig portugisisk ryttare. Minns inte vad hästen hette men ryttaren hette Maria Caitano och placerade sig i dagens Grand Prix. 

Inte bästa bilden men Tomten vet hur hästen ser ut till nästa års packning av säcken.

                 Tänk på att ärlighet varar längst     /Kajsa

Nyheter färdas snabbt och de spektakulära nyheterna far iväg ännu snabbare. Detta stod att läsa på Tidningen Ridsports nätupplaga idag:

"Familjen Ramel vann miljontvisten..."

En hästaffär som malt igenom det tyska rättsystemet och slutat med vinst för den enligt uppgift bedragna svenska familjen hästköpare. Hoppas det är rättvisa och jag gratulerar familjen.

Det var ju en ganska saftig prislapp på det ädla djuret så jag kan ju förstå att köparen blev purken när hästen visade sig vara halt och lytt redan i starten.

Det är något märkligt med provisioner och hästhandleri. Det finns ofta, precis som i"Insterburg-affären" en hel räcka med folk som ska räkna av sin del när en affär går i lås. Någon ringer ett samtal, hit med några %. Någon tar fram en kund, hit med fler % och slutligen, kommer någon med som tränare, hit med ännu fler %. Det kan bli en väldigt stor prislapp på hästen som köparen ska betala.

Om allt det där sker öppet och redovisas för kunden är det säkert ok. Men oftast är det någon kunden inte har en aning om. Alltså hur många det är som tjänar en hacka på hästen de just köpt. Det är inte ok tycker jag.

Nu ska jag berätta hur det kan gå till, för jag har varit med om det här under en hästletar-resa i Tyskland. Jag drar inga paralleller med hur familjen Ramel kom över sin häst, för det vet jag inte.

Jag var som sagt med en elev i Tyskland för att hitta en färdigutbildad häst. Det hade kommit ett "säkert"tips om riktiga fyndhästar från en tredje person som sa sig ha bra kontakter hos den store hästmogulen. 

Detta gjorde att vi blev tre personer, tipsaren, eleven och jag som satte oss i bilen och styrde kosan mot Tyskland. Jag ska fatta mig kort för min upplevelse av den resan är allt annat än positiv.

Det leddes ut ett antal hästar för visning och provning, tipsaren sa ja (med euro i blicken) och jag sa blankt nej till alla. Ingen av dem var det som utlovats. Ingen hade någon egentlig utbildning och hästmogulen själv blev mindre och mindre trevlig ju längre dagen gick. Det tyska gemytet satt liksom bara på ytan. När jag vänligt men bestämt även tackade nej till middag i stallet! på kvällen dag ett blev mannen riktigt sur. Trots alla snapsar vi blivit erbjudna tackade jag nej!

Nåväl, dag två envisades han med att visa en 4-årig hingst som vi inte alls skulle ha. Vi hade sett den lös dag ett och jag insåg snabbt att hur läckert och vigt den än rörde sig så var den inget för oss. Denna tidiga morgon kom det ut en mycket prydlig och stillsam 4-årig hingst. Den gick som på räls och vippade inte på ett öra. Nu blev jag misstänksam på riktigt. Eleven hoppade upp och sken som solen i Karlstad. Hon var helt såld och beskrev för mig hur fantastisk den var att rida. 

Detta stora leende noterade naturligtvis herr hästförsäljare och jag kände hur han flyttade sig närmre mig på bänken och vips låg hans arm runt mina axlar.

Jag upprepade envist att hästen inte var den vi skulle ha, hur bra den än var. Vi skulle ha en äldre, utbildad häst. Då väser han, något upprört i mitt öra samtidigt som han klämmer lite på min axel: "Hur mycket ska du ha för att släppa igenom affären? Säg dtt pris..."

Om jag fortfarande hade varit 25 år och haft kvar mitt då ganska eldfängda humör hade jag nog klappat till karlsloken. Nu gjorde jag inte det utan flyttade bara lite besvärat bort hans svettiga hand, stirrade på honom och svarade: "Det där hörde jag inte.".

Sen åkte vi och jag kan lova att efter den händelsen och efter allt jag sett på den stora "fina" hästanläggningen kommer jag aldrig sätta min fot där igen. 

Jag är inte till salu, även om det varit en miljon istället för de inte för ynka 40-50.000:- som han nog tänkte att jag skulle sälja min heder för.

Vi behöver hederlighet i branschen men det kan blir svårt när det står miljoner på spel.

                            Fortsatt fattig men sover gott.  //Kajsa

Om jag ska köpa en begagnad bil så finns det en prislista hos handlarna just för det märket och den modellen. Priset beror på ålder, miltal, skick och i sista hand ev extrautrustning. Med en viss differens vet jag sen ungefär vad jag har att förvänta mig.

Ska jag däremot köpa en häst är det rena vild västern i prisbilden och jag blir inte riktigt klok på hur värderingen görs när priset sätts.

Jo, jag fattar ju att det blir ett extra pålägg om hästen står till försäljning på ett handelsstall. Alla ska ju ha betalt för sitt jobb. Men hur värderas hästen i sig? En ung häst kan ju säljas på förväntad framgång, men en som är dubbelt så gammal, 13 år och uppåt och endast nått halvvägs i utbildningsstegen lär ju knappast genomgå någon större förvandling och börja utföra storverk på banorna.

Den sista tiden har jag tittat på ett antal hästar, till salu som dressyrhästar, vilka legat på en tämligen hög prisnivå. Alltså flera hundra tusen och uppåt...

Den hästen jag avser kan vara t ex 8 år med inga eller få tävlingsresultat i Msv C-Msv B och oftast med EN riktigt bra gångart. Eller så är den 13-16 år, har gjort några starter i Msv A-St George med varierande resultat och är förvånande ofta "inte riktigt igång" p g a det ena eller det andra. Alltså inte tävlad under detta året.

Eller så är det en ponny, 13-16 år gammal med hyfsade resultat i FEI-programmen, alltså utbildningsnivå Msv C, men som inte har inte gått OBS-tävlingarna och har inte varit med i de riktigt stora sammanhangen.

Dessa olika typer av hästar/ponnyer kan då kosta allt mellan 350.000 upp till 500.000:-

Jag har även tittat på hopphästar, för att inte missa någon bra häst, i samma ålder, med bra resultat i upp till 130-klasser och de kostar mellan 150.000-220.000:- Ofta riktigt trevliga atleter och med EN riktigt bra gångart.

Så nu undrar jag: Vad kostar en häst och exakt vad är det jag ska betala de där flera hundra tusen kronorna för? Är det galoppombytena (vilka ofta är av blandad kvalité) som kostar alla dessa kronor?. Hopphästarna byter också galopp och de kostar inte alls lika mycket.

Jag har haft uppe ämnet förut och jag blir bara mer och mer konfunderad. Hästen på bilden har inget med artikeln att göra, den är inte till salu. Men den byter galopp!

"Aha! En hopphäst med bra gångarter!"

Sådär svarar många av mina kontakter då jag preciserar vad jag söker. Det är aldrig, aldrig någonsin någon som säger:

"Åh, du söker en dressyrhäst som hoppar lite!"

Varför är det så?

Jag letar efter en häst som ska ridas av en junior och hon ska klara av att rida den själv, utan hjälp vid ringside 24/7. Hästen ska ha hoppat lite och det ska gå att galoppera ut i terrängen och hoppa över en stock. En typ av häst som helt klart är en bristvara...

"En ridskolehäst!" sa någon och ja, om mina krav är kriteriet för en sådan. Jag vill ha tag i en välriden svensk halvblodshäst med normalt temperament, hyggliga gångarter och utbildad som man ska kunna förvänta sig av en häst mellan 7-11, jag letar alltså inte efter en häst för internationella mästerskap. Men, ridskolehäst? Nja...

Det finns gott om "unghästar" till salu, alltså de mellan 2-5 år. I det åldersspannet kan utbildningsnivån vara samma oavsett ålder, alltså inridna men sparsamt utbildad. Det finns ganska många "unghästar" i 4-6 års ålder som: "Säljes till ryttare med unghästvana! Hästen är pga tidsbrist lite efter i sin utbildning." Där luktar det problem.

Sen finns nästa avdelning hästar, 6-år och uppåt. Där är de flest utvecklingsbara utan gränser, utbildningsnivå Msv C och byten påbörjade. Så här kan det stå: " Född -03. Hästen är rolig att rida varje dag, och har en arbetsmoral av guld! Den är tävlad tom msv C och är kvalad till msv B. Säljs väldigt förmånligt då denn inte är tävlad på ett tag men fullt igång och skulle med rätt ryttare kunna klättra långt upp i klasserna! 

Jag tänker, hästen är 14 år, hur långt upp i klasserna tänker de att han ska hinna? Och vad har han gjort de senaste 10 åren om han inte kommit längre i sin utbildning?

Jaja, detta är hur jag tänker och alla är vi olika. En luttrad hästägare jag fått kontakt med tycker det är synd att så få letar häst norr om Stockholm och den inställningen kan jag förstå. Där finns säkert många fina hästar MEN, det är trots allt lika långt mellan Göteborg och t ex Boden som det är mellan Göteborg och Bryssel. Det är en bit att åka så att säga.

En annan sida av saken påpekade en annan kontakt jag har i hästsäljarkåren. Hon menade att många uppfödare inte längre annonserade ut sina hästar då de fick så mycket merjobb p g a oseriösa köpare. Det låter i mina öron fantastiskt tråkigt om det är så.

Vi kanske behöver equidejtingsajter som matchar köpare och säljare?

Elitsinglar för de som letar svårklassämnen.

E-Darling för de sofistikerade hästsökarna

Academic Singles för de högskoleutbildade hästköparna

Osv, osv...  Som alla förstår är jag trött på att läsa annonser.