Tomtesäckens eventuella hästinnehåll har jag undrat över sen jag var 10 år. Min Tomte har aldrig haft den goda viljan att ta med en häst till mig. Fast nu för tiden önskar jag mig andra saker, hästen skaffar jag själv om jag vill ha den. 

På tal om att få eller köpa sig en häst har jag funderat över oseriöst hästhandleri och en del annan ohederlighet vi har att hantera i vår hästvärld. En kvinna med ett mindre hästföretag  skadades allvarligt i en ridolycka  p g a att ingen upplyste henne om att hästen hon tagit emot för utbildning/försäljning var farlig. Hästen hade varit inblandad i fler incidenter tidigare, men det förtegs. Hästen skulle också enligt ägaren varit u a veterinärt vilket också visa sig vara helt fel. Med anledning av det och den senast uppmärksammade affärsidkaren, den som var med i TV4:s inslag innan jul undrar jag om vi har en tystnadskultur inom ridsporten att ta itu med, kanske ett #horsetoo?

Enligt uppgift i media ska den TV-aktuella hästhandlaren hos Helsingborgs tingsrätt ha 45 mål från 2009 fram till i dag som avser honom och hans båda företag. Mål där alltså missnöjda eller "lurade" köpare har ställt anspråk på återgång eller liknande.

10 år av märkliga hästaffärer och allt bara fortsätter? Visst kan det gå fel i hästhandlandet ibland men det går inte fel gång efter gång efter gång. Dessutom pratar vi inte om lågbudgethästar, det är mycket pengar det handlar om.

Hur skulle det vara om vi höjde ribban på hederligheten? För det är inte bara människan och hennes bankkonto eller hälsa som råkar i kläm, hästarna far illa och det är riktigt tråkigt.

Nu är det inte så att jag tar parti för någon, jag ser helt objektivt på saken. Jag vill ha korrekt information om de hästar jag ska hantera, köpa eller utbilda. Jag förväntar mig att mötas av ärlighet, av kunder eller försäljare och handlar naturligtvis likadant själv.

Vi är inte så många i vår sport, rykten löper snabbare än elden och oftast vet jag vem som vanligtvis är ärlig och vem som inte är det. Så är det men att öppet prata om saken, det ses inte med blida ögon. Där finns helt klart en förbättringspotential.

De som blir lurade, för att de är godtrogna, "starstrucked" eller helt enkelt förda bakom ljuset får stå där i den tysta skammen. Är det rätt? Ska den som inte kan, den som litar på eller inte har förstånd att ifrågasätta bli lurad? Det känns inte rätt.

Men alla, både köpare, säljare och nyttjare har rättigheter OCH skyldigheter. Att vara ärlig mot sig själv och andra kräver en stunds eftertanke och ett ansvarstagande. Möt andra som du vill bli mött själv, det är ett bra första steg. Tala öppet om erfarenheter, de roliga men även de tråkiga så kommer vi kanske en bit på väg mot en ärligare hästkultur.

För att komma tillbaka till Tomten och hans säck såg jag en häst idag som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att skriva på min önskelista nästa jul. Det var en häst som tävlade för Portugal i dagens World Cup-kval i belgiska Mechelen. En fin häst med en duktig ryttare, faktiskt en kvinnlig portugisisk ryttare. Minns inte vad hästen hette men ryttaren hette Maria Caitano och placerade sig i dagens Grand Prix. 

Inte bästa bilden men Tomten vet hur hästen ser ut till nästa års packning av säcken.

                 Tänk på att ärlighet varar längst     /Kajsa

"Vänd själv och ta hästen med" sa min gamle ridlärare Bengt till oss. Ett av mina starkaste minnen från ridskolan, minnet väljer vad som ska fastna. Just i detta fallet var det bakdelsvändningen men i stort gällde det alla vändningar. 

Senare i karriären när jag var i händerna på mästaren i sits och inverkan, Richard White utvecklade han för mig mer förfinat hur det skulle gå till. Pedagogiken har gått framåt, nu får vi lära oss hur, förr var det mest gör. 

Kort beskrivning av ryttarens position vid vändning: Axlarnas linje ska alltid bilda en rät vinkel mot hästens ryggrad. En förlängning av axellinjen löper då in till cirkelns mitt, om du rider på en volt. Senast i morse fick en av mina elever en fin aha-upplevelse av hur lätt och fint hästen vänder på det böjda spåret, för att hon fick med sig kroppen på rätt sätt. "Han vänder ju!!"

Att ryttarna vänder sin häst korrekt, i balans, på den tänkta linjen och att den spårar är inget jag ser varje dag tyvärr. Ska hästen kunna gå på böjda spår med energi och framåtdriv behöver den gå på det viset, ett bakben bakom varje tygel. En bakdel på fel ställe gör inga underverk, den gör egentligen inget vettigt. Det är ingen skillnad på hopp- och dressyrhästar, alla behöver få lära sig.

När jag ser "mina" unga dressyrhästar hoppa på fredagsmornarna blir det näsan smärtsamt tydligt hur alla svagheter spelar samma roll. Kan hästen inte ställa och böja korrekt får den svårt att klara en övning som ligger på böjt spår. 

En riktig klassiker i det som kallas markarbetsövningar är "Klockan". Läser jag om den övningen så ska hästar som hoppar 1,10 klara den, alltså ingen raketforskarnivå. Fyra bommar, en i varje kvart, på en volt som ska passeras i jämn rytm med samma antal steg emellan. 

Övningen kan se enkel ut men jag kan sätta mitt huvud på att var och varannan häst får problem, både hopp-och dressyrhästar. Mät ordentligt när du bygger, det är viktigt att ge hästen en riktigt uppbyggd övning. Se det sen som en utmaning, Klockan-challenge. Filma när du lyckas med övningen, ett helt varv i både trav och galopp. Du kan skicka filmen till mig, snyggast vinner. Priset är att få skänka en slant till Min stora dag, så har du gjort en god gärning inte bara för hästen utan för mänskligheten också.

På tal om att göra en god sak. Klicka på länken nedan och titta om du orkar. Skriv sen på protestlistan som Hippson länkar till i artikeln. I Sverige kan tjafset gå i sociala medier om det är plågsamt för hästen att ha på sig ett täcke, gomedda... Här kan du som vill göra skillnad och inte bara babbla för att göra din röst hörd förhoppningsvis bidra med något.

Häst död efter kapplöpning på torget i Siena

Nu ska jag fundera vidare på andra märkliga saker som kommer i min väg.

                       Hej hopp och sväng ordentligt! /Kajsa
  

Carl Hester har förmågan att underhålla med klassisk Ridlära. Precis som sin "svenska" kollega Kyra Kyrklund får han med humor och glimten i ögat publiken att timmevis hålla publikens uppmärksamheten till 100% på vad han har att säga om de olika hästarna. 

Tänk er, 1420 åskådare sitter tysta och lyssnar på vad som är god ridning. De uppfattar snabbt humorn i kommentarerna till ryttarna och applåderar på rätt ställe. Inga applåder alls när det var ängsliga 4-åringar och mycket mer när en av ryttarna efter några försök lyckades göra en "Charlotte-övergång".

Själv fick Carl dånande, stående applåder när han var klar, det var det minsta vi kunde ge honom. Tack för att du kommer hit och påminner oss om det som är viktigt i bra ridning Carl!

Av respekt för det totala förbudet att fota eller filma under clinicen blev det bara denna bilden. Den gode Carl är inte så vidlyftig när han står och undervisar. Han trampar till en cirkel på några meter...

Det var på Strömsholm, liksom på de flesta dressyrclinics väldigt duktiga och meriterade ryttare som ställt upp som "guinea pigs". Heder åt dem för även om du är en bra ryttare med en fin häst krävs det mod att visa upp sina svagheter inför resten av ryttarsverige. 

En sak jag tänkte på under lördagen, eller jag tänker på det nästan varje dag, är varför det rids så himla fort här i Sverige? Ja, det rids lika fort på några fler ställen...

Carl har alla tre gångerna jag sett honom hålla clinics här sagt samma sak till i princip alla deltagande ryttare:

1. Rid inte så fort

2. Rid med lättare kontakt i handen, längre hals och nosen lite längre fram.

 Risken är att ju fortare du rider ju fortare går saker och ting åt skogen. Jag fattar inte varför man ska rida i auktionshästtrav, alltså som om man hade eld i rumpan? Om ni någon gång sett filmer från tyska hästauktioner så vet ni vad jag menar

Filmerna visar den aktuella hästen i ett klipp från varje håll där den spettar på duktigt med sin ryttare i lätt bakvikt. Swish, swish liksom. Hur många meter ökningar vs arbetstempo, samling och piaff/passage gör en dressyrhäst i sitt liv? 

Springa kan alla hästar, gå med korrekt samling med egenbalans är vansinnigt mycket svårare och vägen dit blir hopplöst lång om du jagar din häst runt i livet.

"Rid inte så fort, sträva efter bättre balans i hästen för en lättare kontakt i handen."

Så sammanfattade jag lördagen med Carl Hester. Mina förebilder och lärarei tränaryrket har lärt mig samma sak så jag fortsätter jobba som jag alltid har gjort. Det hänger inte på farten, god framåtbjudning och hög fart är inte samma sak.

Generellt verkar det vara en god idé att anamma vad Carl Hester och några med honom säger, det har ju visat sig ett otal gånger vara ett framgångsrecept. Att bli framgångsrik tränare och ryttare kan vara något att sträva efter, att bli framgångsrik med hästvänlig ridning är och har alltid varit min dröm och mitt mål.

                                Rid lugnt!  /Kajsa

Snipp, snapp snut så var Breeders slut. Nu är nog Springbank II VH och alla andra unghästar hemma igen och jag hoppas att de får lite ledigt nu, det är en tuff vecka för dem.

Ryttarna har svettats, skrattat och någon grät också hörde jag. Det är tungt när det inte går som man tänkt, alla ryttare vill ju rida väl och visa sitt bästa.

Ibland hjälper det inte hur bra du än rider och det hjälper absolut inte när man inte ens kommer till start och det gjorde inte vi. Vi är hästen Zig Zauer SWB med Eva Swanberg i sadeln och jag som tränare.

Efter vinsten i vårens treårs-test gick Zigge ut på bete. Trots torkan växte gräset frodigt och det gjorde Zigge också. Han växte på bredden, på höjden och i den fasen var han kvar när vi ville börja förbereda honom för höstens tävling. Vi tog ett gemensamt beslut och att han skulle stå över årets Breeders för att få växa i sin nya större kostym i lugn och ro. Det är härligt att jobba med kloka människor!

Så här såg vårt sammanträde ut när vi bestämde att Zig Zauer skulle få ledigt ända till hösten.

Zig Zauers uppfödare tillika ägare fick åka till Flyinge utan oss. Där fick de fick ta emot SWB:s finaste utmärkelse Elite för Zig Zauers mamma Zsa Zsa Gabor!

Fast jag i år valde att inte alls vara på Breeders så vet jag vad som hände på Flyinge under den gångna veckan. Eller jag vet en del av vad som hände, till exempel att Springbank II VH vann sin klass, precis som förväntat. Bästa 4-åring som världens bästa testryttare Charlotte Dujardin någonsin ridit, enligt vad hon själv sa efter hon suttit av. Klart att den vann!

I 3-årsklassen Dressyr var det sex placerade och fem av dem var ston, det är väldigt intressant. Bra med ston i tävling, vi vill ju för framtidens avelns inte bara ser hingstarna prestera! Vi vill om några år ha många små Springbank II VH, eller hur?

När det gäller seger i hoppklasserna lyste stona med sin frånvaro. Där var det fyra valacker och en hingst som delade på segerrosetterna i de respektive årgångarna. Det nya med en testryttare i fem-årsklassen verkade ha fått ett ljumt mottagande. Glest i publikleden och till en början tyst på läktarna. Undrar vad Dubbeldam, den inhyrde holländske guldmedaljören från VM och OS tänkte när han klev in i arenan?

Tillbaka till dressyrens testryttare och publikfavorit Charlotte Dujardin, hon känner säkert att hon är både beundrad och älskad av oss svenskar. Enligt min åsikt är hon världens nu bästa ryttare, hon kan rida på alla nivåer och det ser lika enkelt, funktionellt och elegant ut oavsett.

Har tittat flera gånger på filmklippet där hon rider Springbank II VH. Hon gör det väldigt enkel, fullständigt choosefritt och framförallt hästvänligt. Hon har koll.

   "I touch, I breath and he goes..."

Detta är Charlottes egen beskrivning av vad som hände när hon bad hästen om att länga på travsteget. Det är något att ta med sig upp sadeln! Alla hästar är inte så känsliga som Springbank II VH, tur är väl det,  men å andra sidan rider ingen annan som Charlotte.

Det måste vara världens bästa mål att sträva efter, att försöka rida som hon Lätthet, balans, smidighet, fin kommunikation, börja där så kommer resten att gå lättare. 

Do it the Charlotte way, liksom.   

Lycka till med resan mot målet!       /Kajsa

Där var medaljerna fördelade i dressyrens lagtävling. Det har varit två intressanta dagar och väldigt många fina ekipage och faktiskt ännu fler duktiga och begåvade hästar.

I ett VM kommer det ryttare jag aldrig sett, de kommer från länder som Marocko, Indien, Brasilien och Sydafrika. De kommer med personbästa som ligger på en mycket lägre nivå än den övriga internationella eliten.

De kämpar sig igenom sina program och gör heder åt uttrycket att: "Det viktigaste är inte att vinna utan att delta." Hatten av för alla de ryttarna och hoppas de kan utvecklas vidare.

Isabelle Werth lämnar banan lyckligt storgråtande efter avslutad ritt. Hon gjorde en magnifik come back efter att Bella Rose haft fyra års skadeuppehåll och Tyskland vinner övertygande och som väntat lagguldet.

Några ryttare, bland annat svenskarna Juliette Ramel och Patrik Kittel överträffar sig själva och sätter nya personbästa. Starka insatser av det svenska laget.

Min egna favoritryttare, team Hester/Dujardin kom med varsin ny orutinerad ung häst och visar upp ridning i absolut toppklass. Det hjälper till att ge bronset till UK.

Sist i klassen dansade Laura Graves och hennes Verdades hem silvermedaljen åt värdlandet USA.

Men så kommer det också en ryttare, som faktiskt representerar toppen i Europa, som rider så jag skäms i min soffhörna. Skäms, lider med hästen och ifrågasätter domarkåren som inte vågar sätta ner foten. 

Det kan inte vara rätt en enda dag i veckan att det ska gå att få över 72% för en uppvisning där ryttaren hänger i stången och bär runt hästen. Det finns inte ett uns av lösgjordhet, lätthet eller egenbalans, uppvisningen är förfärlig. Den stackars hästen borde få en egen medalj, en för tapperhet i fält.

Så länge domarna premierar ridningen fortgår eländet. Nu är jag upprörd på riktigt och undrar varför det är så här med just detta ekipaget? Varför är det ingen som reagerar? 

Smolk i den annars så fina dressyrbägaren från VM i Tryon.    

                                              / Upprörd Kajsa

Jag satt och skrev på ett helt annat inlägg när denna filmen dök upp på Youtube och jag blev "tvungen" att avbryta. Titta på denna killen när han rider, det finns mycket att tycka om men idag fastnade jag för hans händerna.

Står Tyskland inför ett byte av regent på dressyrtronen? Sönke Rothenberger aspirerar kanske på platsen, men Isabell är nog en väldigt tuff försvarare.

Egentligen bryr jag mig inte om dem av dem som är bäst, jag tittade på ridningen.

Händernas position är något jag tjatar om varenda träningspass. "Stilla med händerna", "Sänk handen" "Händerna tillsammans" och framför allt "Tryck inte händerna neråt!"

Oftast beror händernas felaktiga placering på att ryttaren inte har koll på allt som händer, ibland på att man "övat" in felaktigheter över tid. 

Att få en bra handställning hänger mycket ihop med ryttarens förmåga att ha en god kroppskontroll, att veta hur armar och ben hänger ihop med bålen. Naturligtvis beror ju händernas placering också ihop med hur hästen går.

Arbetar hästen i en god form, går i egenbalans,  blir det enkelt för ryttaren att ha en bra position isadeln och en stilla hand. Hästen ska bära sin hals och sitt huvud själv med en elastisk och lätt kontakt med ryttarens hand. 

Att ha en bra förebild i ridningen är betydelsefullt, det finns många skickliga ryttare att ta efter. Kolla på de bästa, till exempel Charlotte Dujardin eller Sönke Rothenberger, ingen av dem sitter med händerna "all over the place" och joxar. En fin hand är inget som dyker upp av sig själv när det är dags att starta Grand Prix, den behöver trimmas in från start.

Kolla nu på filmen så skriver jag vidare på det jag fick avbryta.  

                                                     Hej hopp /Kajsa

Total Hope, till vardags Totte, vinner överlägset i Falsterbo och ingen ska vara förvånad. Han är den bästa i sin årskull i Sverige, godkänd hingst och matchad av en rutinerad ryttare. Grattis säger jag till Pernilla som lyser av lycka när hon gör sitt Lap of honour.

Jag tänker på vad Kyra Kyrklund sa en gång när avel kom på tal, hur får man en toppavkomma tror jag var frågan.

"Ta det bästa stoet, välj ut den absolut bästa hingsten och hoppas sen på en oändlig tur så kanske du lyckas." 

Total Hope är väl ett bra bevis på den tesen. Mer kända och framgångsrika föräldrar än han har går inte att hitta i dressyrvärlden. Hoppas att han håller sin fina form till Unghäst-VM så han får visa sina goda kvalitéer.

För övrigt har det från Falsterbo rapporterats om mycket glädje, glam och skumpa. Stråhatt verkar vara det nya...

Det har också rapporterats om om ändrade framridningar för femåriga hopphästar. Ingen blev glad eller gynnad av den fadäsen. En annan rapport gällde välvattnade dressyrbanor som gav vattenspeglar när det var dags för start. Ingen gynnades av det heller.

Alltid är det någon smolk på den annars så väloljade fasaden.

Det finns något helt annat som verkar vara något annat än man skulle kunna tro att det är...

Ponnyerna som blev stoppade från start på en elittävling för ett tag sen har nu fått sin ommätning och inte heller nu ville FEI godkänna att de faktiskt var ponnyer. Ägarna menar att de varit inom måttet på max 1.48 de sista åren och FEI påstår att de är typ 1.50. 

Är man 1.50 i mankhöjd är man en stor häst och är inte aktuell för start på något ponnymästerskap. Denna känsliga historia lär få sin fortsättning.

Jag har tittat på Falsterbo Grand Prix idag, från min soffa. Väldigt spännande tävling där Irma Karlsson red skjortan av Peder. Eller någon tiondel snabbare i omhoppningen om jag ska vara ärlig. 

Ni som har lyckan att vara på Falsterbo Dressyrarena imorgon lördag vid 11.30 kommer att få se Kyra göra en  demo med sin alldeles egentillverkade Tiffany. Där kan man se ännu ett bra exempel på när någon väljer genetiskt rätt och utvecklar en fin Grand Prix-häst. Här är en bild från ekipagets debut i GP, i England tidigare i år.

  
Jag är oändligt avundsjuk.... Se och njut, roligt kan jag lova att det blir.  

                                               /Kajsa
 

Strömsholmstävlingarna firade den gångna helgen 100 år, det är en bemärkelsedag få får uppleva! Strömsholm är en vacker anläggning och när jag växte upp var det min stora dröm att få gå RIK-kurserna där. Slottet är nog det som fotograferas oftast men jag har Vita Ridhuset som min favorit. En mäktig byggnad och där hörs dressyrens vingslag tycker jag.

Läser att Ulla Håkanson i år gjorde sin 48:e start i SM och om de varit på rad träffade jag henne där vid tredje försöket! Jag har sagt det förut, hade jag inte åkt till Strömsholm den gången, med min ridklubb hade jag säkert gjort något annat idag. Så tack för den "knuffen" Ulla! Minns inte om hon vann just den gången men hon har många SM-medaljer.

Bortsett från vinster och medaljer är det roligt att se hur de olika åldersklasserna växt. I år var det t ex 40 juniorer anmälda, det känns tryggt för sportens fortlevnad. Juniorer, unga ryttare, U25 och seniorer, det finns mycket att välja på!

En fantastisk service till alla ridsportintresserade i vårt avlånga land var att det gick att se alla SM-klasser direkt på nätet. Tack för det EQUISPORT.TV!

Ingen har väl missat att SM-guldet för seniorer 2018 gick till Patrik Kittel, han fick 82,675 i küren. Gratulerar till den bedriften! Guldmedaljen passade extra bra, igår fyllde Patrik år. Lustigt nog delar han tydligen födelsedag med en annan internationell dressyrstjärna.

Med fantastiska 88,425 % vann Sönke Rothenberger på Cosmo igår i Grand Prix Kür vid tyska mästerskapen.  Det blev guld för det ekipaget, Isabell Werth  fick nöja sig med ett silver detta året. En vinst på Sönkes födelsedag! Hans ritt går att se här:

Ni som följer min blogg har fått läsa om vår utbildning och visning av treåringen Zig Zauer. Igår, alldeles innan midnatt när jag precis höll på att somna plingade det i min mobil. Zig Zauer hade fått en lillasyster e. Fürsten-Look! Jag hoppas på bra väder i eftermiddag för då ska jag på fotosession med det nya lilla livet. 

                                Hej så länge!  /Kajsa
 

"Den lilla svarta", det vet alla klädmedvetna att den är bra att ha i garderoben. En snygg, tidlös modell på klänning som alltid gör bäraren klädd och klar för det mest avancerade event.

Precis som med en svart häst, den klär alltid en ryttare och det är något visst med dem. Vem drömde inte som liten ryttare om Svarta Hingsten eller Black Beauty? Jag gjorde det varenda dag.

Jag är en del i ett sammansvetsat team, vi har hunnit fostra och visa en ansenlig mängd unga hästar vid det här laget. Vi som är kärnan är tre goda vänner, ryttare, hovslagare och tränare. Tillsammans har vi skapat ett koncept som visats sig vinnande mer än en gång. Eva rider, Tina håller i och inte minst ett vakande öga på allt som sker och jag sköter tränarrollen.

För några år sen dök det upp en 3-årig svart skönhet i vår tillvaro. Den skulle förädlas och förhoppningsvis kunna charma domarna på treårstesten. Det gjorde hon med besked, hon vann sitt test och kvalade vidare till Breeders på Flyinge. 

Caramia e. Floricello - Weltgeist

Ett år senare 2016 kom nästa svarta, Terresana, hon vann också sin 3-års test men sen lämnade vi det projektet utan vidare åtgärd.

Efter det vilade vi, men i år var det dags igen, en svart skönhet, med gener som ligger mig varmt om hjärtat. Han kom , sågs och segrade nästan. Slagen med 1 poäng men den högst bedömda 3-åring som vi förädlat och visat.

Vackre Zig Zauer (SWB) e.Everdale - Caprimond, äg och uppf: R Kangas/B Löfmark kammade idag hem 49 poäng. Om det inte pågått en fotbollsmatch för juniorer precis intill dagens visningsplats hade han kanske visat upp sin bästa skritt också...

Med mycket goda vitsord för skick, förberedelse, och visning går han nu på bete med sin gamla mamma och växer i sina nya 5 cm. Det är nämligen ungefär det han stuckit iväg i mankhöjd under de knappa 3 månader han varit under förberedelse. De är så duktiga dessa unga hästar!

Vi andra i teamet omkring honom förbereder oss för ett par roliga dagar på Flyinge i oktober. Nu är allt bonus och bara roligt!

Det där med kärlek vid första ögonkastet, när det säger "klick" är väl en romantisk klyscha? Om jag inte frågar kung Carl XVI förstås, för att han tror på det vet alla. Så jag får väl också tro då, för annars hade både kungen och vi varit drottninglösa?

Igår sa det klick.... Det räckte med en blick på håll, ett tilltalande yttre lockar alltid. Lägg till ett par fina ögon, rufsigt hår och en kropp smidig som en panters... Min magkänsla gick igång och fantasin spelade upp saker i mitt huvud.

  
Jag träffade Luccatelli, till vardags Lukas, tre år nyss insutten och en utomordentligt tilltalande HOPP-avlad unghäst.

Det är roligt att dabbas av förälskelse, för det gör något med vardagen. Jag har tänkt på Lukas sen igår och kommit på mig själv med att småle. 

Jag har funderat på vad det är som gör att jag fastnar för en häst. Senaste gången "Klicket" drabbade mig stark var det också en hoppavlad häst som blev föremål för min förälskelse.

Ägaren till den hästen sa: "Nää Kajsa, den får du inte köpa du ska ha en dressyrhäst. inte denna hästen, med konstig trav och exteriöra avvikelser. (Ingen hals och duktigt överbyggd.)

Jag köpte aldrig den hästen, men vi red så småningom svår dressyr. Kärlek är stark och gränsöverskridande.

Unge Lukas ska inte säljas, inte nu iallafall. Han ska utvecklas och bli vad han är tänkt till, en duktig hopphäst. Precis som sin mamma ska han hoppa höga hinder på svåra banor. (Eller bli dressyrhäst?) Jag får som tränare följa hans väg och det är jag nöjd med, så länge.

Senare på eftermiddagen blev det en hastig titt på WC-dressyr från Paris. Jag såg bara några ekipage och några intervjuer från mixed zon. Edward Gaal var efter sin ritt sammanbiten och missnöjd. Hans vackra svarta hingst hade varit "av-och-på" och dessutom hade ljud från publiken stört ekipaget. Ajdå...

Patrik Kittel verkade mer nöjd med sin prinsessa Deja och tyckte det mesta var bra förutom att han ridit för tidigt ur piafferna. Hoppas han blir kvar alla 15 stegen idag.

Det ekipaget jag såg som fick mina högsta poäng var Laura Graves på Verdades. Jag är väldigt förtjust i hur hon rider, det är precis i min smak. Fascinerade hur den lilla tunna ryttaren kan styra runt sin stora energiska häst utan att det ser ut som en brottningsmatch! 

Isabell Werths uppvisning hann jag inte se till slut. Av poängen att döma fanns det lite att slipa på för att komma ikapp Laura Graves. En sak jag har funderat över ett längre tag är varför Isabell sadlar Weihegold fram på halsen? Jag vet att jag skrivit om det förut och det vore väldigt intressant att veta varför. Jag tror inte det är av en slump, eller att sadeln är dåligt inpassad.

WC-finalen från Paris får jag se på SVT Play inatt så jag kommer inte gå in på fb efter klassen startat. Allt för att behålla spänningen!

                                  Må bästa ekipage vinna!  /Kajsa