Kajsa Boström

God fortsättning!

Eller vad är det egentligen som passar, kanske ska jag önska goda mellandagar?

Nu är det lite mindre gott vad det gäller ridsporten tycker jag. Det verkar som rapporteringen av misshälligheter har hamnat på "repeat" och det gör ingen människa glad.

För att nu ingen ska gå igång och tänka att jag inte gillar att sakernas tillstånd kommer till allmänhetens kännedom kan jag säga jag har ont i hela mig.

Just det, Det gör ont!

Jag har lite hastigt tittat igenom vad mina inlägg här på bloggen handlat om och det visar sig att jag så gott som i varje skrivit om att vara rädd om hästen.

I sju, eller är det kanske åtta år har jag delat mina blogginlägg här på Hippson Husbloggare i hopp om att kunna sprida det jag tycker är viktigt, hästens välfärd. Men det går uppenbarligen trögt.

Det som nu uppdagas om hästsporten i olika media, att hästar i Sverige såväl som i andra länder tränas och tävlas på sätt som är fullständigt oacceptabla, är inget som enkom är kopplat till dressyr.

Vi får oförskyllt släpa på hela ansvaret, även om det senaste avslöjandet handlade om någon som kallas unghästutbildare.

Det är hoppryttare som blivit avstängda av olika anledningar, till exempel användande av el-sporrar, hästhandlare (svensk) som blir avstängd för att bland annat ha piskat upp sina hästar och hästägare/ryttare i olika grenar avstängs för de uppträder mot reglementet på tävlingsplatser.

Alla i ridsporten, utan undantag, behöver nu se på sig själv och sitt agerande. När någon behandlar en häst illa är det den personens eget ansvar. Det är inte den eventuella tränaren, domaren, systemet eller förväntad påfyllnad av ekonomins fel. Du kan aldrig skylla på någon eller något och är ensam ansvarig för vad som händer. Du är inte skyddad av uppnådda meriter eller ett välkänt namn om du fortsatt bära dig illa åt.

Det är den enkla sanning vi behöver ta till oss.

Hästar ska ha det bra, tränas korrekt utifrån sina förutsättningar samt få tillgång till adekvat (veterinär) hjälp när något havererar.

Fundera ofta över vad du gör och hur du förhåller dig till hästen.  Det är fullt möjligt att ta sig till toppen av vad du nu suktar efter utan att ge sig på hästarna med våld.

Vad är våld, det är något du som ryttare behöver ta ställning till och sen förhålla dig till i din ridning. Det du gör när du rider är inget som ska behöva ske i det fördolda eller med hjälp av tystnadsavtal.

Använd huvudet, hur svårt kan det vara!? Ridning är en mental sport, du har förståndet och hästen har musklerna. Du kan aldrig bli starkare än en häst så prova inte ens.

Jag vill inte hålla på att försvara mitt älskade tränaryrke. Jag vill inte heller svara på tusen frågor om varför det är som det är just nu eller varför en del utövare fullständigt tappat vettet.

Jag vill däremot fortsätta kunna utöva mitt jobb med glädje och den kärlek som jag alltid känt till hästarna och kunna sätta en ära i att träna på det sättet jag vet gör att hästarna inte far illa.

Som sagt, jag har delat mina blogginlägg om ridning och hästar här på Hippson i åtta år. Mitt första handlade bland annat om att märka att hästen inte är ok.

https://www.hippson.se/blogs/KajsaBostrom/halla-det-gor-faktiskt-ont.htm

Det känns som jag gått runt i en cirkel och skriver om samma sak, frustrerande. 

Hippson har under året fått en ny ägare och byter i årsskiftet redaktion. Det gör att jag väljer att sluta som Husbloggare på Hippson. Det har varit intressanta år och jag har lärt mig mycket.

Vi får se vad framtiden har med sig åt mig, följ mig på min egen blogg så länge, https://kajsabostrom.wordpress.com/om-kajsa/ om du fortsatt vill hänga med mig.

                                  Med hopp om en ljusare framtid för sporten säger jag tack och gott slut. //Kajsa


Läst 46428 ggr Kommentarer Kommentera

Det är OS-tider och jag gillar att titta på sport. Kanske inte så mycket för att se hur medaljerna fördelas utan för att se hur de gör, de som är bäst på sina olika grenar. Att jag lipar när svenskarna får medaljer är mer att tävlingsmänniskan i mig känner tillfredsställelsen över att långt och stretigt kämpande får belöning.

Skidåkningens olika grenar är mest intressanta. Ja, Nils van der Poels skridskoåkning, eller hans ytterst genomtänkta satsning kan väl ingen låta bli att imponeras av.

Mitt i detta dimper det ner nya anmälningar och videoklipp om att hästar behandlas illa, från hästsportvärldens olika hörn. Det gör mig riktigt förbannad och detta inlägg långt. 

Jag har ett tufft år bakom mig vad det gäller motivationen för mitt jobb som tränare men även bloggare, mycket beroende på all negativ rapportering om tränare och tvivelaktiga träningsmetoder. Jag har oerhört svårt att förstå hur vuxna, rutinerade och i oroväckande många fall välmeriterade människor fullständigt tappar sitt omdöme. Hur ska jag kunna påverka det?

Ett väldigt tråkigt exempel som dök igår var ett filmklipp på hur Sir Mark Todd, en av väldens mest meriterade fältävlansryttare/tränare piskar på en häst för att den inte vill hoppa ut i vatten. Idag ber samme man, i en artikel i brittiska Horse&Hound om ursäkt för vad han gjorde den där dagen 2020.

Vet ni, jag tror hästen struntar i den ursäkten. Jag struntar också i den, jag vill se en annan inställning och det generellt. Jag vill se att sporten blir bättre, att vi tar ett kollektivt ansvar och helt enkelt uppför oss.

Det sitter en ryttare på den hästen som inte vill hoppa ner i vattnet, det står människor runt och tittar på. Ingen ser ut att reagera när Sir Mark Todd tappar sitt omdöme. För jag hoppas verkligen han har en syn på hästar och träning till vardags som inte innefattar den typen av agerande. 

Filmen är alltså från 2020, anmälningar som kommer in är sällan från dags dato. 

Det var inte bättre förr, mitt första minne av hur en människa tappade det, var när jag såg hur ridskolans hovslagare slog hästen med raspen för den inte stod still i skospiltan. Vem i hela friden får för sig att slå en häst med en rasp?

Kanske slog han av någon annan anledning, han var alltid arg. Vi var livrädda för honom, jag var nio år och begrep inte så mycket om hästantering. Men det var på 60-talet, då var det var mycket närmre till att banka till en häst. Nu på 2020-talet har vi kommit så fantastiskt mycket längre ...?

Jag har också andra tidiga erfarenheter som jag helst önskar jag aldrig fått. När jag förstummat eller mer förskräckt sett hur mina "förebilder" hanterat hästar. Jag vet att det är lätt att hålla tyst, att förtränga eller kanske bli rädd.

Vi behöver alla rannsaka oss, se oss själva i ett perspektiv utifrån. Det gäller professionella som amatörer, ryttare, kuskar, hästskötare, hovslagare och åskådare. Precis alla.

Vi människor tar intryck och gör ofta som andra gör, vi har förebilder och idoler. Det är bra, någon går i ledning och drar andra framåt. Som hopplandslaget skulle jag kunna säga, de bryter isen och andra vågar kämpa för att vinna i de största sammanhangen.

Men, vi behöver bli fantastiskt mycket bättre på att sänka acceptansen för hur vi uppför oss överallt och hela tiden. Det är inte ok att hugga och slå, det är inte ok att använda otillåtna eller ens tvivelaktiga träningsmetoder, vem som än gör det. Även om det leder till bevisad "framgång"! Att det finns mycket pengar i sporten är ingen ursäkt.

Allting vi gör sprids som ringar på vattnet, både bra och dåligt. Vi rider på en framgångsvåg i svensk ridsport, låt den vågen innefatta allt och alla. Det finns inte längre några s k "hidden corners". Alla och allas ridbanor, med eller utan kameror, ska alltid vara bra arbetsplatser för folk och hästar.

Kunskap, kunskap och mer kunskap. Lägg till empati, pedagogik och tid sen är du hemma. Inse att hästen endast deltar för att DU vill! 

Jag är trött på att läsa om tråkiga händelser. Trött på att tjata, för ibland döva öron om att "ovilliga" hästar kanske är sjuka även om de för dagen inte tydligt haltar. Trött på att allt ska gå så fort ...

Mest trött är jag på att försvara mig och mitt jobb mot de externa grupper som på något märkligt vis vill göra hästsporten till en slagpåse, ett bevis för att ALLA och inte ett fåtal sporthästar far illa. 

Kom igen nu, gör bra saker. Jag vill känna glädjen i jobbet igen. Vi har ett kollektivt ansvar och vi kan!

                                            Rid väl!  //Kajsa

 


Läst 72143 ggr Kommentarer Kommentera

Ansvar och kunskap ger god hästhållning.

Hästens väl skall alltid vara i fokus, för hästen har inte valt att delta i din verksamhet eller i dina drömmar.

Just det, tänk på det en stund ...

Hästen har aldrig valt att delta, det är vi som sätter hästen i den situation den befinner sig i. Uteslutande på våra villkor och utelämnade åt vårt omdöme och våra handlingar.

Av den anledningen har vi ett stort och 100 % totalansvar för att hästen har det bra. Alltid.

Vi kan aldrig skylla ifrån oss, lägga skulden på någon annan om det visar sig att hästen farit illa. Varför skriver jag om detta idag? Läs artikeln 

https://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/tavlade-med-preparerade-benskydd-stangs-av.htm

Vi kan inte säga: "Det var inte jag!" när vi till exempel ertappas med att rida med manipulerade, dubbförsedda bakbensskydd. Att utrycka sig så hamnar på sandlådenivån.

Det går inte heller att påstå att det skulle vara tillåtet att använda dubbförsedda benskydd  bara för att de gick att köpa hos handlaren.

Det handlar om ansvar, att ta ansvar för allt du gör, även det du gjorde men aldrig borde gjort. Tar du ansvar för ditt agerande framstår du i alla fall inte som en riktig ynkrygg med dumstrut på huvudet när du blir påkommen.

Att göra rätt alltid är nästan omöjligt, men mindre felbeslut och felsteg drabbar inte hästens välbefinnande. Otur kan alla ha och det kan vi inte heller styra över. 

Men, det är inte otur att använda förbjudna träningsmetoder, förbjuden utrustning eller övervåld. Det är inte tillåtet att försöka höja hästens prestation genom att tillfoga den smärta.

Detta gäller alla som i någon form håller på med hästar och hästsport, elit- som hobbyutövare.

Eliten har ett stort ansvar. De andra, amatörer och okunniga , gör gärna som de där framgångsrika gör. Strålande när det gäller allt som är bra för hästarna och total katastrof när det handlar om den andra delen.

Att hantera hästen väl gäller alltid, inte bara när någon utomstående ser. Det jobbet som funktionärer, stewards och överdomare har vid tävlingar, att se till allt allt går rätt till, det har du som ryttare alla dagar i veckan året runt.

Det finns inga förmildrande omständigheter, inte en enda om du bär dig illa åt mot eller tränar din häst med otillåtna metoder. Inte kändisstatus, pengar, kultur eller ens brist på kunskap.

Skulle du ha otur när du tänker och ta dåliga beslut så ha kurage att stå för de felbesluten när du blir påkommen. För påkommen blir den som håller på med den typen av fulspel mot hästar, förr eller senare. Dumstruten på och skäms, tänk om och gör rätt. Förhoppningsvis kan du.

Våld är aldrig rätt ...

 

                            En för dagen upprörd Kajsa


Läst 146229 ggr Kommentarer Kommentera

MEST LÄSTA BLOGGINLÄGG 2020 - PLATS ETT:
Vi återpublicerar det här inlägget skrivet av Kajsa Boström i juni 2020, då det var det mest lästa blogginlägget under året som gått.

En häst är en häst, oavsett ras. Fyra ben, huvudet fram och rumpan bak. Den äter gräs i olika former, kan springa fort eller vackert och hoppa högt. Hästarna gör allt vi vill, mer eller mindre framgångsrikt och vi älskar dem. Det gäller nästan alla individer av arten Häst.

Många hästar, förhoppningsvis de allra flesta, lever bra hästliv. Iallafall i den delen av världen där vi uteslutande använder hästen inom sport eller för vårt nöje. Det ska vara så, för djuren väljer inte. Vi väljer...

Om hästen skulle skadas, av trauma eller träning, finns det veterinärer som tar hand om dem. Ibland går hästen att laga helt, ibland kan den bli symtomfri men med kvarstående skada. Är oturen framme funkar inget för att avhjälpa hästens problem eller lidande och i de två sista fallen är användbarheten klart begränsad. 

Alla som hanterar hästar har ett stort ansvar, det gäller att se till hästens bästa. Alltid, även när det handlar om de riktigt stora pengarna.

Propulsion (US) är en travhäst, född i USA i april 2011. I söndags vann han Elitloppet, han är en duktig travhäst. Läste ett uttalande från hans team att det nog var Propulsions sista Elitlopp, han betraktas som gammal. Han är nio år.

År 2012 såldes Propulsion på auktion i USA för den imponerade summan av $250.000. Han har säkert goda gener och betraktas som en exteriör fullträff som travhäst. Dessutom ett hingstämne. Den förväntade framgången blev sanning och till januari 2020 har Propulsion sprungit in 34,3 miljoner kronor!

Här kommer ett men, ibland finns det "men" även i den bästa av världar. 

I april 2015 var hingsten fyra år gammal och fortfarande kvar i sitt födelseland. Han hade tävlat framgångsrikt som två- och treåring men här någonstans blev det fel i maskineriet. Enligt framkomna uppgifter nervsnittas Propulsion kirurgiskt i båda framhovarna på grund av "a history of chronic foot lameness".

Bevisligen är detta en framgångsrik behandling för senare samma år säljs hingsten till Sverige, uppenbarligen ohalt och startar ganska direkt. Hur gick detta till?

I Sverige får inga nervsnittade hästar tävla eller verka i avel. 

En nervsnittad häst har genom kirurgi fått nerverna till hovarna kapade och den känner då ingen smärta och för övrigt inget annat heller. Som till exempel att den trampar på en spik eller annat farligt föremål. Det är inte så väldigt länge sen denna typ av ingrepp gjordes frekvent även i Sverige. Tävlingshästar inom olika discipliner nervsnittades, skoddes med en plåtsula och fortsatte tävla.

Som tur är går det framåt när det gäller att värna om djuren. Jag vet inte om ingreppet görs längre och hästen får inte användas om så är fallet. Jag är inte veterinär, men jag har hört talas om att nervändarna kan leta sig rätt och läka ihop. Hoven har då känsel igen, helt eller delvis.

Hur Propulsion har det med sina hovar tvistar tydligen de lärde. Känsel eller ej, hästen har enligt veterinär dokumentation genomgått den aktuella operationen. Frågan är nu hur travvärlden ska reda ut detta och vad som är sanningen.

För närvarande är Propulsion belagd med startförbud på obegränsad tid, det är bra. Nu får tiden utvisa vem eller vilka som gjort fel. Hästen kan under tiden vila på sina lagrar, den har gjort absolut allt rätt.

Det sägs ibland att framgångsrika tävlingshästar sköts som lindebarn och att inget ont händer dem. Det är väl ett scenario att drömma om?! Vi har alla vårt ansvar och nu gäller det att städa upp i denna soppa. 

Det sker misstag och det görs medvetna avsteg från det som är rätt, men att ärlighet i hästsporten i framtiden kan få bli ett signum det känns som en nödvändighet. 

Alla kan hjälpas åt och då blir vi framgångsrika i god hästhållning. Att kasta skuld eller verbala snytingar leder ingenstans. I röran kring Propulsion finns det människor som säkerligen har gjort allt rätt med hästen, byggt på den information de har fått. Det är bra att tänka på!

Begrunda ...           
Hej åh å // Kajsa


Travträning för "Ove", en häst jag känner, på stranden utanför Falkenberg. Bild: K Norin



Tvåa på listan över mest lästa blogg 2020 är skrivet av Marie Mellberg:
Läs "Ett tungt besked"


Läst 168828 ggr Kommentarer Kommentera

                                                                        Staty i Köpenhamn

Alla hästar har en mun. 

Hästens mun ser i princip likadan ut på alla oavsett ras. En vuxen häst har 36 tänder +/- några så kallade varg- eller caninetänder. Skelettet i hästens huvud, inklusive käkbenen där tänderna sitter fast har sett ungefär likadant ut sen hästen blev en häst.

Tungan och andra mjuka delars utseende har kanske någon avvikelse från ursprunget men den är i så fall inte så stor. Hästmunnens utseende och funktion har inte direkt någon geografisk anknytning.

Nej, jag har inte tappat det om någon tror så. Jag har bara funderat över hur ryttare och tränare använder olika uttryck om hästens mun. Jag ska räkna upp några så ni hänger med.

"Fransk mun" är ett uttryck som jag (tack och lov) inte hör så ofta längre. Användes ofta inom hoppningen. Min fundering är om tänder och mun möjligen är trefärgade, blå-röd-vit som Le tricolore, franska flaggan?

"Knepig mun" är ett väldigt vanligt uttryck. På vilket sätt munnen är knepig kan variera. Det kan vara tandgnissel, tungfel eller hackande tänder. Det kan ibland betyda att hästen upplevs svårstyrd.

"Betongtrut" är lite mer svårdefinierat. Något är allvarligt fel, hästen upplevs hänga i handen, ofta med huvudet i knähöjd. 

"Stum i munnen" är nog samma som ovan fast med mindre känsla av katastrof.

"Dum i munnen" är ett obegripligt uttryck. Tyvärr hör jag det ganska ofta så några vet uppenbarligen vad de betyder.

"Okänslig i munnen" är den beskrivning jag tycker är minst genomtänkt. Det finns inga okänsliga hästmunnar, titta hur fint de sorterar ut när de äter. 

Det är intressant att se hur uttrycken är olika beroende på var i landet jag är. Jag rör mig över ganska stora områden och över grengränserna. Hopp- och dressyrryttare har olika uttryck för hur de upplever hästens mun.

Jag brukar säga så här när "problem i munnen" kommer på tal. En häst som är anatomiskt korrekt i munnen och där tandhälsan är kontrollerad har aldrig problem i munnen. De problem som ändå visar sig i munnen sitter någon annanstans. Ganska ofta i sadeln ...

Så ha koll på hästens tandhälsa, då är det lättare att sortera ut vad som är vad. Hästens mun är faktiskt väldigt sällan problemet.

                                 Hej hopp och håll tungan rätt i mun!  // Kajsa


Läst 52804 ggr Kommentarer Kommentera
AUG
14
2019

Vi har förlorat och saknar en i gänget... 

Han klev in i ridhuset för 15 år sen, uppvisad av sin nya ägare och framtida ryttare Pernilla. Då var han två år och redan jättestor. Faktiskt inte så vacker men svart och det är alltid en bra färg.

" Det här är A Box of Chocolate och jag har köpt honom på Blocket"

Så presenterade Pernilla stolt honom för mig och med något litet undantag (livet med hästar) har hon varit lika stolt över sin häst genom alla år.

Under arbetsnamnet "Svarten" har han varit en duktig häst. Han älskade att hoppa men det var dressyr som blev hans livsuppgift. 

Det har inte varit friktionsfritt glidande på en räkmacka. Svarten visade sig på grund av sin storlek och en del exteriöra svagheter vara lite skör. Därför har vi under ganska många år tränat och tävlat med "silkesvantarna" på.

Han fick avsluta sin blygsamma hoppkarriär ganska tidigt, veterinären sa att han var för tung för sina frambens-leder. Däremot klarade han fint att galoppera runt i naturen och visa upp sig på dressyrbanan.

Med tålamod och uppfinningsrikedom hann Svarten bli en svårklasshäst. Det var ingen mästerskapshäst eller gångartskanon men han var välriden och välgymnastiserad. Så med klart godkända resultat i Intermediere I gick han i princip i pension förra året. 

Nu efter sommaren var livet inte längre bra för Svarten så därför saknas han nu i gänget.

Jag var i hans ridhus igår, det var en märklig känsla. Nu är det nya hästar igång men jag saknar de "gamla rävarna". Jag sparar minnet av dem varsamt, de är mina kollegor och Hjärtehästar.

                                                 /Kajsa


              A Box of Chocolate f. 2002 e. Acacio - Okänd       


Läst 71036 ggr Kommentarer Kommentera

Hästarnas välfärd...

Hästar ska gå i hagen, helst alltid och de ska ha stora ytor att röra sig fritt på. De ska ha boxar eller lösdrift att gå i när de behöver tak över huvudet.

De ska ha mat många gånger per dygn, helst fri tillgång. De ska ha tillgång till rent vatten helst hela dygnet, de ska skötas och övervakas.

Stallmiljöer mäts på centimetern och stalluften vägs och mäts in i minsta molekyl, allt detta för att våra älskade djur ska ha det bra. Lagstiftningen är strikt och kontrollen noggrann.

Sen rids hästarna någon timme om dagen och där gäller helt plötsligt emellanåt djungelns lag. En del hästar skulle säkert gladeligen byta bort några centimeters takhöjd mot en vettigare utrustning.

Igår stod jag i en ridhuscafeteria och talade i 2½ timme om vikten av att rida på ett sätt så hästen inte far illa eller hamnar i stressande situationer. Jag talade om också om hästens grundutbildning, att den behöver lära sig allt vi vill att de ska göra. Ingen häst föds med ridningen i generna.

Ridsporten i stort går ut med att hästens välfärd ska komma först, vi ska kämpa för att få en trygg och hållbar häst.

I morse fick jag den här bilden i mejlboxen, en häst betslad med någon märklig kombination som jag aldrig sett, eller vill se.

Bilden är från en hopptävling i USA, men den kunde varit från Gothenburg Horse Show eller nationella i Jönköping för det hästen har på huvudet är tillåtet. I vissa länder får du inte ha gramanen på tävlingsplatsen (tror jag) men även bortsett från den är det övriga de hängt på hästen är illa nog.

Jag trodde den tiden var förbi, när någon vettig människa hängde på en häst den här typen av bröte. FEI och nationella förbund tillåter mycket  i sina reglementen som borde varit förbjudet för länge sen. 

Kan du inte rida din häst utan denna vanvettiga kombination av bett och hjälptygel bör du sitta av.

                                           Arg och ledsen.... /Kajsa

Ps. Istället för att skriva upprörda kommentarer om vem, var, vad eller hur, föregå alltid vid din egen ridning med gott exempel. Då kanske vi kan komma till en förändring, att gapa högt hjälper inte. Ds.


Läst 96590 ggr Kommentarer Kommentera

Torsdag morgon 8.00: +6 grader, lätt men tätt regn, väldigt tätt. Det tog inte mer 20 minuter att bli riktigt blöt. Vatten över anklarna mest överallt men det blåste inte så mycket.

Tråkig väderleksrapport tänker ni men det är uppräkning av förutsättningarna som fanns för en ung och spänstig blivande treåring under morgonens longeringslektion. Att lära sig gå i lina på en volt går fint även i tätt duggregn. 

Jag tror faktiskt inte hästen över huvud taget märkte att det regnade. Linföraren/beridaren såg inte heller ut som om hon tänkte på vädret. Jag släppte en käck kommentar om hennes klatschiga stövlar och fick svaret när vi kom ut på ridbanan: "Varför tror du jag har gummistövlarna på?"

Så nu är häst nr 57 igång, eller är det 63? Det har blivit många hästar genom vårt långa samarbete, alla typer men mest unghästar. Eva har kämpat på utan ridhus, med ridhus och sedan några år utan ridhus igen. På detta stället är det 6:e unghästen hon rider in utan ridhus och det funkar fint. Bara vi slipper marktäckande is...

Den här hästen är lite speciell för mig, men det berättare jag vidare om sen. Jag gillade vad jag såg idag, även om vädrets makter inte var på gott humör.

Efter dagens övning var det bara att klafsa tillbaka till stallet, tack för att det finns gummistövlar och människor som inte gnäller på vädret.

Det finns inget dåligt väder...

                                             /Kajsa


Läst 105740 ggr Kommentarer Kommentera

Igår var det en riktig skitdag, en vi alla lätt kunde klarat oss utan. Vi förlorade en av hästarna i vårt fina team, en av mina ryttare förlorade sin ögonsten.

I min enfald har jag inbillat mig att jag varit med om det mesta som kan hända när man håller på med hästar glädje, framgång, bakslag och sorg. Igår var olyckan framme, hästen lyckades alldeles på egen hand skada sig så illa att det inte fanns någon räddning. Detta har jag aldrig varit med om förut, hästen bröt benet.

Nu undrar säker någon vad som hände och vilken häst det gäller men det spelar egentligen ingen roll. Förlusten är stor, hjärtan är sorgsna och vi kan inte göra något åt det. Min tröst är att  hästen fick hjälp tämligen omgående, distriktsveterinären var snabbt på plats och befriade hästen från lidande. Bra är också att hästens ägare under omständigheterna mår ok.

När jag från en vän fick samtalet om olyckan var min första fråga: "Är Tina där med er?" Det var hon och då visste jag att allt skulle ske på bästa vis. Då kunde jag fråga lite om hur läget var och hur länge de skulle vänta på veterinär. Tina är den människa på jorden jag litar på till 100 % när det gäller att ta hand om en häst.

Det hon inte kan om hästar är inte värt att veta. Ett helt liv med hästar, som ryttare, groom och hovslagare har gett henne ett säkert handlag och ett osvikligt öga för vad som behöver göras när det blir skapt läge. Hon håller huvudet kallt, kan organisera vimsiga människor och hon är stark om det ska till muskelstyrka.

Det finns många hästar som har henne att tacka för att de fått en förlängning på sitt liv. Hon har dragit ut föl, räddat fölston, tagit hand om skadade hästar, hållit i galna hästar, lastat tjuriga hästar och inte minst ridit knepiga hästar.

Jag har också haft Tina som hästägare i ett långt samarbete och det kan vara ett riktigt eldprov på en vänskap. Men, inte heller det ställde till några som helst problem. Möjligen tyckte hon kanske att jag var lite för positiv när det gällde min tro på hästens framtid men hejade glatt på ända upp till Grand Prix.

Hon har också tagit den tunga biten med att ta hand om hästar ända till slutet, lett dem till den gröna ängens grind. Alltid med samma lugna hand. Jag har haft många hästar jag lämnat till henne när jag inte orkat med den där sista turen och jag har gjort det med vetskapen om att de får det bästa ända till slutet.

Det är ju inte bara mig och mina hästar hon hjälper. Många hästar här omkring har på ett eller annat vis fått ta del av hennes engagemang, oavsett om det gällt en tappsko, en hovböld, ett monstersår, behov av ett nytt hem eller en hjälpande hand vid inridning eller lastning. 

Hon har alltid tid för en häst men också sina vänner. Oändliga är de timmar vi tillbringat med och omkring hästar i olika sammanhang. Träningar, tävlingar, veterinärbesök, middagar  och kalas. Alltid finns det tid att utbyta erfarenheter och dryfta problem. Vi har samma inställning och oftast samma åsikt och har vi inte det lyckas vi för det mesta komma till en gemensam ståndpunkt.

Ibland är det ombytta roller och det är jag som får vara den hjälpande handen. Det är tryggt att vi alla i gänget har varandra, men framförallt är jag glad att vi har Tina. Hästarna är nog mest glada, för i henne har de en riktig änglavakt.

Den här bilden tog en av mina elever på Tina och mig i ett obevakat ögonblick, ingen av oss är någon direkt linslus. Men bilden visar verkligen hur "snillen spekulerar" en varm sommardag utanför en dammig ridbana.

                              Kram till alla hästar...  /Kajsa


Läst 73159 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
16
2019

Jag gillar egentligen bäst att använda svenska ord när jag pratar och skriver, jag kan säga att jag samlar på ord. Men det finns inget enstaka ord att översätta multitasking med.

"Att göra många saker samtidigt", där är betydelsen. Fem ord att beskriva den moderna människans tillvaro för vi ska hinna mycket! Inte minst ska ryttarna hinna mycket. Ibland när jag är lite trött i huvudet av allt som händer runt och i ridsporten kan jag bli full i skratt, eller totalt utmattad.

Idag fick jag en inbjudan till en temakväll om ändringar i TR, bra att veta inför tävlingssäsong 2019 så tack för den! Det var en av säkert tjugo andra inbjudningar...

Om jag ser det stora utbudet av olika former av föreläsningar, de kan också kallas clinics, demos, workshops som erbjuds är brist på utbildning inget en ryttare behöver lida av. I övrigt finns det en uppsjö av andra "måsten" som ska till för en varaktig och kvalitativ utveckling av ett ekipage.

Jag har gjort en liten sammanställning vad du "behöver" delta i eller utföra själv:

Clinics, alltså samlingsnamnet för tilldragelse där en oftast namnkunnig ryttare talar om hur man blir en bättre ryttare och får en bättre fungerande häst. Oftast är de över en halv dag men det kan också vara en eller t o m två dagar som behöver avsättas beroende på om föreläsaren är en nationell eller internationell stjärna.

Pay and jump/ride eller programridning, du behöver träna dig och din häst under tävlingslika former.

Föreläsningar om utfodring du måste kunna allt om foder eller ett speciellt fodermärke för den vinnande kusen äter bara något ur lila säckar. 

Föreläsningar av veterinärer och hovslagare, ett populärt ämne är det om hur vi får hållbara hästar.

Föreläsningar om träning utanför det vanliga, såsom ridning i naturen, på asfalt och liknande.

Tandkontroll eventuellt med vidhängande behandling, hos veterinär eller annan tandutbildad person. 

Du bör även delta på föreläsningar om hur någon provar ut sadlar och bett till just din unika häst.

Dessutom bör du hinna med att låta behandla din häst med alternativa metoder, antingen vid behov eller förebyggande. De vanligaste alternativen är: equiterapeuter, ljud/ljusterapeuter, akupunktörer samt de som utför träning i vattenbassänger.

Vanliga kontroller, s k vetchecks ska helst göras en eller två gånger per år. Detta innefattar också vaccinationer som behövs för alla hästar.

Du som ryttare bör hinna med både gym, yoga samt coatching i mentalträning.

Allt detta ska hinnas med, förutom daglig skötsel av hästen, vardagsridning, träning och tävling. Är du en högst normal ryttare har du dessutom ett civilt liv med lönearbete, familj och kanske barn. Alla ryttarbarn gillar inte att hänga i stallet.

Andas......  för när du gjort allt detta kan du pynta dina fb- och Instagramuppdateringar med inlägg och bilder där du visar upp roliga bilder på dina prisrosetter.

Skämt åsido, sans och balans för lagom är bäst. Kom ihåg att det är roligt att rida! (om du hinner...)

                                 Hej hopp   /Kajsa 


Läst 67012 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 nästa » sista » 

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.