Ja det där med att reta upp Gudarna och säga att livet kan kasta hur många svullna vänsterben det vill mot mig tog det verkligen fasta på. För är det inte mina hästars vänsterben så är det tydligen mitt eget. Under veckan fick min unghäst, Zip It, syn på ett par sockerbitsblock och flög i luften (fullt förståeligt eftersom sockerbitar är totalt livsfarliga ting) för att sedan sikta rakt på min hälsena på såklart mitt vänstra ben.
Diagnosen: 5gradigt halt och senskada.
Behandling: Frysta ärtor och vila 10 dagar.
För er som inte vet det så fungerar frysta ärtor minst lika bra som Ice vibes och är ungefär 200% billigare! Vila har jag lyckats göra i exakt 1,25 dag sen var det tillbaka i stallet igen. Bra ändå för att vara överaktiv hästtjej tycker jag. Mindre bra tyckte farbror doktor....

Så Hejdå årets sista tävlingsstart. Nu tar jag nya tag från 2016, må det giva mig höga hopp och inga j*kla svullna ben! Amen!

Jag hann iaf med att rida ett pass med skolor för Kyra innan jag blev konvalescent. Primula är just nu prima ballerina fin! Vi missade tyvärr även ett pass med galoppombyten för Kyra samt en programridning för Lars Andersson. Som tur är får jag en ny chans om två veckor. Då skall MsvB:2 sitta. Sir Yes Sir!

Clinick med Kyra med temat: Samling

Är man en halt hippolog utvisas man till skrivarbänken när det är dags för programridning!

Dagens fråga:
Hej!

Har en liten fråga ang. Hippologutbildningen. Är det många som inte vill jobba som ridlärare/instruktör/tränare och undervisa utan hellre vill jobba som stallchef eller hästutbildare?

Tack för en väldigt trevlig och läsvärd blogg!

Svar: Hej och tack för just DU läser min blogg!

Det är många i vår klass som inte vill jobba som ridlärare. De flesta av dem sökte sig därför till Flyinge där inriktningen i år tre är lite mer åt den unga hästens utbildning och mindre riddidaktik som hos oss på Strömsholm. Dock så har Strömsholm valt att vi i år även skulle få ha unghästar med i vårt block i år tre, vilket är nytt. Så skillnaden mellan Flyinge och Strömsholm är inte längre så stor.

Jag tar tillfälle i akt och berättar lite hur jag tänker angående mitt val. Jag har nog aldrig drömt om att bli just ridlärare, utan det är något som har vuxit fram på utbildningen. För faktum är att det är svårt att kunna försörja sig som bara unghästutbildare om du inte själv är elitryttare och har gjort dig ett namn i sporten. Det är en hård marknad med stor konkurrens och jag har insett att om jag skall komma någonstans så måste jag har en fast inkomstkälla. Jag vill inte "bara" blir ridlärare. Mitt drömyrke är att coacha svårklassekipage, ha en liten verksamhet med utbildnings/tävlingsstall på sidan och i någon form skriva och föreläsa om hippologi. Men jag inser att för att komma dit så måste jag börja från grunden och arbeta mig uppåt eftersom jag inte är just stenrik eller elitryttre... än ;)

Jag tror verkligen på att om man vill något tillräckligt mycket och är villig att jobba stenhårt för det så kan allting idag i stort sett vara möjligt. Men jag har genom utbildningen också fått den bästa uppfattningen om vilken väg jag, för min egen del, måste gå.

Så svaret på din fråga så skulle jag säga att i min klass är det nog bara 5-6 stycken som har som mål att bli ridlärare. De flesta har andra planer men där ridlärare är en del på vägen dit eller har som avsikt att inte bli ridlärare utan satsar mer mot stallchef eller hästutbildare.

Här har ni hippologbloggen, Live från Volkswagen Grand Prix!

Omhoppningen har precis avslutats med ett rafflande avslut där Linda Heed, Stephanie Holmén och klassens vinnare Malin Carlbäck. Klapp och beröm för en fin prestation!

Sitter här och funderar över mina egna prestationer denna veckan som tyvärr uteblivit. Både Cheeba och Ravaillac vaknade med ett svullet vänsterfram under veckan så tyvärr var det bara att avanmäla helgens tävlingar. Har blivit lite för mycket skador och en del motgångar under hösten för min del. Sånt som gör att jag ifrågasätter om allt verkligen är värt det. Denna sporten kan verkligen knäcka en. Man sliter och kämpar, försummar vänner och familj, slår halvt ihjäl sig och är konstant fattig och upptagen. Så när det väl börjar stämma, efter veckor, månader och år. Äntligen känner att man är på topp och redo för utmaningar som väntar, så är allt så skört. Ett snesteg i hagen och allt man kämpat för måste läggas på hatthyllan. Stövlarna ställs in i garderoben och istället väntar boxvila och ett evigt skrittande. Ja, ibland undrar jag om jag inte bara skall ge upp, gå vidare och börja med frimärken istället.

Men när jag sitter här och ser dessa ryttare gå in och fightas, musiken pumpar och publiken jublar. Adrenalinet som rusar och känslan, ja ni vet, den där känslan! Där styrka, finkänslighet, puls, kärlek och teknik bara kommer samman i ett och allt bara... Stämmer.

Det är DET jag vill. Det kvittar hur många sovmorgnar jag missar, hur många Bonde söker fru avsnitt jag inte ser, hur många julaftnar som spenderas i sadeln. Det enda som betyder något är att jag skall jaga den där känslan. Jag har alltid trott att jag bara ville blir en 120 ryttare. För att jag har begräsningar, för att jag inte bättre. Men jag har något som är mitt vassaste vapen och det är att jag är modig, jag vågar och jag ger mig inte. Livet kan kasta hur många svullna vänsterben de vill åt mig och om jag så skall skritta hästar tills jag blir blå så ger jag mig inte.

Så nu under kvällen när jag kollade till Cheeba var hon helt ren i sitt ben. Så under veckan får hon ta det lugnt och gå med skydd från topp till tå om hon promt måste leka rövare i hagen. Sen skall jag klappa om henne och låta henne glänsa i den form hon börja komma in i. Jag lovar att det hästen har nått alldeles extra, som är värt att skrittas i åratal för.

Sen skall presentera min nya kompanjon som kommer ta Ravaillacs plats, han var ju bara vikare som min hopphäst och nu är min ordinarie stjärna fit for fight igen! Arwen och jag gör vår första start nästa helg på Strömsholm! Även hon är nått alldeles extra...

En sneak a peek på Arwen!

Nu är vi endast fem stycken kvar i min klass här på Strömsholm! Hälften av gänget har gått ut på praktik i 8 veckor. Det innebär även att vi går på dubbelschema just nu. Så det är dubbelt så mycket stalltjänst men också dubbelt så mycket ridning och hästar! Så istället för att ha dressyr och hoppveckor har vi nu både hoppning och dressyr varje vecka. BÄST! Slitigt så jag knappt vet vad jag heter på kvällarna, men så värt det med allt träning vi får!
Efter nyår är det dags för mig att gå ut på praktik. Än så länge har jag ingen aning om vart jag skall vara. Har alltid varit inställd på att åka utomlands men med häst, hund och hus så var det lite svårare än vad jag tänkt. Jag har i alla fall siktet inställt på att följa en hopptränare då jag snöat in totalt i det här med att coacha inom ridsport.

Efter avlutade studier kommer jag troligen utbilda mig till C tränare i hoppning, drömmen är sedan B tränare med det får komma eftersom. Men det jag är inne mer på är att även lägga till den mentala biten och verkligen få hela kittet för bli en optimal tillgång för mina elever. Jag vill inte bara stå i ridhuset och ropa kommandon. Jag vill lära känna ekipaget, veta mål och drömmar, veta hur hästen och ryttaren är som individer och hur vi genom det kan nå deras mål – på deras villkor!

I trean gör vi ju examensarbeten för att få vår kandidatexamen i hippologi. Holy moly vad tungt det är att leka akademisk när man är praktiskt lagd och bara vill rida hela dagarna. Men vad gör man om det är ett måste? Jo man vänder det till ens fördel!

Så jag kommer att titta på coaching inom ridsport! Vad finns det för strategier? Använder sig våra tränare av ett mer coachande förhållningssätt idag? Är ridlärare ett minne blott och kommer ersättas av coacher? Who knows? Men intressant är det! Ni kommer få ta del av arbetet till våren när vår slutliga produkt står klar. Fram tills dess skall jag kedja fast mig vid skrivbordet för att locka fram någon slags bokmal i mig och sluta drömma om lackade stövlar och perfekta diagonal slutor...

Hälsningar från ett höstigt Strömsholm!

Kära bloggen!

Tänkte köra en liten kort update om mina fina fyrbenta. Så ni hänger med om vad som händer och fötter.
Just nu har jag dressyrvecka och Primula trimmas denna vecka för ingen mindre än Kyra! Wow wow wow, idag hade vi ryttarfokus med sits och kontakt. Hej möblera om hela mig typ. Armbågarna bak och in till sidan, sitt mer på rumpan och baksida lår, benen rakt under dig och trampa inte ner hälen för mycket... Men vad bra det blev! Nu skall jag bara lära mig sitta så hela tiden. Lätt om en plätt typ?
Ravaillac går som en klocka. Vi har verkligen hittat varandra nu! Om ett par veckor är vi anmälda till att debutera 120 på Volkswagentävlingarna på Strömsholm. Tjohoo!
Arwen har galopperats i 1,5 vecka och känns riktigt bra. Försöker bygga upp hennes styrka och stabilitet igen. Imorgon skall hon på återkoll och är det grönt får vi börja hoppa.
Zip It, min unghäst i remontblocket kämpar på så bra, hon rids i alla gångarter och vi fokuserar nu på att rida ut mycket för att hitta framåtbjudning och förståelse för hjälperna.
Cheeba baberiba då? Min lilla tjej var ju anmäld till tävling nu i oktober men dagen efter jag anmält så fick hon lite mugg som sedan exploderade och tyvärr är hon ganska känslig min tjej så hon blev halt av det. Efter en kur med antibiotika för att få ner hennes svullnad och ett evighetsarbete i tvätta-smörja-linda så är hon nu nästintill muggfri och har börjat träna igen. Hon är piggare än någonsin men vi tar det försiktigt fram. Är alltid lite så med unghästar, man behöver oftast inte planera in någon vila för det händer alltid något som gör att de måste vila ändå. Och sen är de finare än någonsin när man sätter igång dem. Nästa hopptävling med henne blir i november!

Fick en fråga om hur det fungerar med att vi får tävla våra skolhästar? Visst är det fantastiskt att vi får fina hästar serverade till oss att förvalta?
Det går i alla fall till så att vi på Strömsholm får från och med år 2 tävla våra skolhästar om våra lärare anser att vi är mogna för det. Vi lämnar in en tävlingsplan och har en bra dialog med våra lärare om vilka tävlingar vi vill åka på, vilka klasser vi skall rida och vad målen är. Jag har till exempel, efter dialog med vår hopptränare Daniel Svensson, valt att bara hoppa avd. B från och med nu för att jaga kval då jag vill upp i klasserna.
Strömsholm sponsrar oss med att låna ut lastbil och släp i den mån de kan. Kan våra lärare vara på plats får vi även hjälp vid framridning och kommentarer från ritten.
Under veckorna sen får vi anpassa träningen så vi inte övertränar hästarna vilket innebär att vi ibland hoppar över lektioner. Men just nu finns det hästar över så då är det fritt fram att vara med med dem istället. Vilket är toppen!

Jag och Ravaillac #tothepoint

Wow! Vilken respons det blev på mitt förra inlägg. Tusen tack för alla fina ord. Vi är många därute som känner likadant. Prestationshanden som griper tag om strupen... Till alla er så vill jag tipsa om att lyssna på Kjell Enhagers sommarprat HÄR. Den handlar om mental coaching, om hur vi kan tänka när vi är under press, lite verktyg och häftig historier från hans karriär. Vilken människa! Önskar han satt på min axel varje dag och hjälpte mig från mina hjärnspöken. To the point!

Om ni visste hur många gånger jag upprepat dessa tre orden i mitt huvud den senaste veckan. To the point.

Ni som lyssnar på Kjells sommarprat kommer förstå. Men för mig kan jag säga att orden ger mig nästan lite av en örfil, fast på ett bra sätt. När jag känner att nervositeten tar över, tvivlandet börjar och prestationångesten hejar på mina hjärnspöken så behöver jag bara upprepa dessa tre ord för att spökena skall tystna. För mig står de för att sluta tänka på massa strunt och bara fokusera på det som är viktigt här och nu. Vad är viktigt just precis nu?
I måndags började jag mitt yrkesprov för Svensk Ridlärare Level 2. Det var ett eldprov utan dess like kan jag lova.
Dag ett bestod av ett skriftligt prov, dressyrprov med hästbyte sen skulle jag hålla en hopp och en dressylektion på 30 min var.
Dag två startades med hopprov och sedan oförberett muntligt prov på en timme där vi frågades ut om det mesta inom ridskoleverksamhet. Det hela avslutades med att jag höll en teorilektion om halvhalt och halt.
Mina naglar har nog aldrig varit så nerbitna, men ut från dessa dagar kom jag med glädjetårar och ett godkänt resultat i bagaget. To the point!
Jag är numera svensk ridlärare level 2. Rimmar väldigt bra bredvid hippolog inte sant?

Några dagar senare var det dags för tävling och jag har just nu Ravaillac som hopphäst. En 11årig valack (e Ragazzo – Koncerz) En otroligt positiv och kaxig kille med hur mycket tryck som helst. Jag älskar honom! Han är så härlig att rida. Men det var även han som lät mig få smaka grus i förra inlägget för tyvärr så kan han ibland tveka lite på stora distanser om han inte känner sig helt trygg. Med detta i mitt bakhuvud så startade vi i helgen en 110 här på Strömsholm.
”tänk om han stannar?” ”Tänk om jag ramlar av?” och det värsta...
”tänk om jag misslyckas?”
Men jag kommer inte misslyckas, för jag är bara i början av min resa. Vad är det som är viktigt? To the point Lisa! To the point!
Har jag en bra galopp? Svarar han fram? Är jag säker på hur jag skall rida varje linje? Är jag förberedd?

JA

Och ut kom vi med en fjärdeplacering i handen. To the point var det ja...

Prisutdelning med fina Sandor som stand in häst.

Och här har ni mannen i egen hög häst, Ravaillac tillsammans med Malin och Quest som även de satte en dubbelnolla i 110.

Efter att ha spenderat veckan tillsammans med Jens Fredricson med både en clinic om vinterträning och en hoppträning för min egen del så har denna fantastiska hästmänniska planterat en del tankar och funderingar i mitt huvud. Jens har en förmåga att se rakt igenom dig som ryttare. Han läser mig som en öppen bok och denna veckan var inget undantag.

Vad gör man när man vill så mycket så att det är drivet som sätter krokben på en? Jag har alltid tyckt att min största styrka här i livet och framför allt hästlivet är mitt driv. Att jag vet att om jag ramlar av och bryter varje ben i kroppen så kommer jag sitta upp för att avsluta min bana. Att jag inte är rädd för att dö utan skräckslagen för att misslyckas. Aldrig hade jag trott att det är just detta drivet, som är min största styrka, också är min största svaghet.

Jag hoppade min första runda på träningen igår som bestod av en massa olika linjer, raka och böjda spår och den kändes riktigt bra förutom att jag pushade galoppen för mycket för den häst jag satt på. Detta var för att jag visste att jag var tvungen att ha honom framför skänkeln och att han ibland kan tveka på stora distanser. Jag ville visa att jag tänkt, att jag hade honom framför mig och att jag kunde lägga honom rätt på linjerna. Bevisa för mig själv att jag vill, vågar och kan.
"Du vill för mycket" sa Jens. "Du vill det här så mycket att det blir för mycket".

Han har helt rätt. Jag vill så gärna lyckas, jag vill så gärna visa att jag vill, att jag kan och att det finns ingen annan på denna anläggning som vill detta så mycket som jag vill.
"Försök bara rid rytmiska runda språng och lägg fram handen".
Orden upprepar jag för mig själv för att de skall sätta sig i ryggmärgen.

Handen fram och galopprytmen badabam badabam badabam...

Runda två. Mellanläge. Always forward säger min hjärna och jag hoppar hindret själv. Hästen står kvar och jag gör en snygg loop alá Kanonen på Liseberg rakt ner i oxern.
"Mellanläge" säger Jens och jag är lika snabbt uppe igen och kämpar mot den misslyckade känslan som hårt knackar på bröstet.
Hade jag förstört det? För ett år sen eller kanske bara en månad hade jag kanske det. Mitt driv hade gett mig en känga i rumpan och sagt hur värdelös jag var, att jag skulle se mig omkring och fundera på varför det gick så himla bra för alla andra men att jag fortfarande inte var bäst. Men idag, just idag kändes det annorlunda. Idag skall inte drivet få vinna.
"Andas" säger Jens. "Bara andas"
Skall jag ge upp? Aldrig.

Runda tre. Hur bra som helst. Runda rytmiska språng, handen framme och sista hindret hoppar Ravve upp sig likt en katt så det känns som om jag skall slå huvudet i ridhustaket. "Yes" Säger Jens. Yes säger jag. Yes säger mitt driv i huvudet och vi är kompisar igen.

Det finns många sorters hjärnspöken. Mitt är att jag vill lyckas så mycket att det blir för mycket. Vilket är erat? Hur arbetar ni med dem?

Såhär i efterhand kan jag gräma mig över min avramling och att jag inte gjort ett sånt proffsigt intryck som jag helst velat ge. Men jag får ju inte heller glömma bort att jag är ju också här för att lära. Jag är här för att ramla av och lära mig av misstagen. Alla gör sin egen resa och det är ingen som kan jämnföra sin resa med någon annans.

Jag avslutar med några ord som samma människa som ovan här sa till mig förra året när vi diskuterade mina hjärnspöken. Ta er till dem ni också. Och kom ihåg att andas!
"Du kommer inte misslyckas, Du är bara i början av din resa"

En sån dag! Den har gått i fysiologins tecken. Bland annat med lektion i böjprov med vår veterinär Nina Roepstorff, så nu har jag såpass mycket kött på benen att jag skulle våga mig på att böja hästar själv. Som Nina säger, själva böjandet är inte det svåra, utan att tolka resultatet och sätta det i perspektiv är en helt annan femma.
  

Samt så har vi även haft föreläsning i "Hållbara hästar" om rörelseapparaten med Lollo Persson från Axelsons Massage. Jag älskar att grotta ner mig i detta. Helst skulle jag vilja vara hästmassör, equiteraput, veterinär, kiropraktor och Grand Prix-ryttare i båda disciplinerna på en och samma gång. Så intressant hur man verkligen kan bygga en häst och förutse skador innan de sker bara genom att titta och känna på den! 
  

Veckans guldstjärna går till min unghäst på skolan Zip it som numera går i skritt, trav och galopp med ryttare i sadeln på fyrkantsspåret. Hon är så härlig! Riktigt odräglig på marken när hon fått vila, men som en filbunke efter att hon fått arbeta. Den hästen vill jobba. Inte många gröna unghästar som taktar när man tar tyglarna och börjar trava självmant inte. Hennes framåtbjudning är splendid! Hoppa kan hon också. Det har Jens Fredricson sagt efter att vi löshoppade henne i tisdags. För att citera: "Vilken jävla lyra!"
  

Fick en litet fråga om vårt kära hippologprogram som jag tänkte besvara här:

Hej! Väljer man dressyr- eller hoppinriktning när man läser Hippologen?
Är sugen på att söka nästa år men är mest åt dressyrhållet. :)

När man är hippolog då är man ryttare, vilket innebär att du skall behärska båda disciplinerna upp till lägst Msv B-dressyr och 1,20-hoppning för att kunna få din examen. Tredje året kan du sedan inrikta dig i sista perioden av läsåret och då väljer du hopp eller dressyr och rider endast det du riktat in dig på.
Och sist men inte minst – SÖK. Kunde jag skulle jag gå om alla tre åren. ;)
  

Men Hej!

Här går det undan vill jag lova. Förutom att gå i skolan från 06.30-17.00 rider jag ca 4 hästar efter det och sen skall det tydligen pluggas, hunden skall ha mat och sen skall sånt där som att laga mat till sig själv, duscha och typ hitta ett par rena ridbyxor hinnas med. Men jag har äntligen fått tillbaka min dator så nu är jag tillbaka till civilisationen igen!

Det firades med att direkt anmäla till tävling! Cheebas andra start i livet går av stapeln 3 oktober. Hela 90cm skall hon ta sig över men det är mest miljöträning och framför allt mentalträning. Hon är i fin kondition just nu, men hennes hjärna går desto mer på högvarv så hon behöver träna på att inte bli för trött mentalt helt enkelt.
Sen har jag anmält min nuvarande skolhopphäst Spitfire till tävling 11 oktober. Lika fort som jag fick Oprah så försvann hon igen men istället stod det stort ARWEN bredvid mitt namn på tavlan en morgon. Vilket jag är väldigt glad över så det kändes helt okej att lämna ifrån mig Oprah. Men Arwen är fortfarande under igångsättning så just nu får Spitfire, en 6årig valack, arbeta som vikarierande hopphäst åt mig. Vi hade vår andra hoppträning idag och den gick riktigt bra så jag bestämde mig för att anmäla oss till 1m-110 om några helger. Spitfire är ju som sagt bara 6år så vi startar därmed i avd. B. Äntligen är vi igång med tävlandet!

Söta Supreme Spitfire

Nu skall jag sätta mig ner och skriva lite rapport om mina "fadderbarn". Nu har jag inte gått och blivit full så välgörenhetsduktig utan det är mina hippologtvåor som jag är coach åt. Det är en del av vår kurs "coachning av elev" där vi blir tilldelade 2-3 hippologtvåor som vi skall följa. De rider för oss nån gång i veckan sedan följer vi dem på andra lektioner, intervjuar dem osv. Vi skall se vilka deras mål är och hur vi kan komma dit. Detta är verkligen superkul! Jag har två tjejer som rider dressyr och en som rider hoppning just nu och det känns jättebra med alla tre. Älskar denna del av utbildningen där jag får lära känna, peppa och tillsammans hjälpa andra komma fram till ett resultat. Ride on!

Då var vi inne i vecka två av år tre! Dessvärre har två dagar spenderats på soffan pga en hederlig "börja skolan-förkylning". Men nu är jag tillbaka i sadeln igen!
  
Dagen började med lite trim över bommar tillsammans med min lilla unghäst Cheeba. Både jag och Cheeba har väldigt svårt för just bomarbete. Vi gillar hellre när bommarna är hinder och vi får galoppera i banhoppningsgalopp mot dem. När de istället ligger på marken och vi måste rida i någorlunda kort galopp tappar vi lätt rytm och har ibland svårt att få bommen mitt i ett galoppsprång.
Vanligt för unghästar som inte riktigt förstår om de skall kliva, hoppa eller slå kullerbytta över cavalettis till en början, samt att bommen inte bromsar upp hoppviljan det minsta för Cheeba. Men också nyttigt för mitt öga att träna på att hitta distansen så tidigt som möjligt till bommen och att behålla rytmen ända fram. 
  

Så det tragglar vi med nu samt att jag har börjat introducera "byta galopp över bock". Cheeba har alldeles för bra balans och kan lätt gå i förvänd genom svängar i båda galopperna. Så därför smyger jag in lite sådana övningar för att försöka bryta mönstret utan att stressa upp henne för mycket och göra det till en "big deal" om hon inte landar i rätt galopp. Vill aldrig att hon skall tycka att något är svårt nu när hon fortfarande är unghäst utan det skall vara lätt, roligt och mycket beröm. Allt för att hålla ett sto på bra humör, right? ;)
  
Senare satt jag även upp på min unghäst idag. Jag har blivit tilldelad en superfin tjej vid namn Zip it (Zuidenvind - Londonderry), vilket passar henne ganska bra eftersom det är en dam med väldans mycket humör. Mycket tyder även på att det är en ambitiös häst som vill arbeta och som har mycket krut under hovarna. Alltså en häst i min smak! Hon är inriden i vintras på Flyinge men har inte haft en ryttare på sig sedan dess så vi tar det sakta och försiktigt.
  

En trött Zip it efter dagens lektion.
  
Hann med att rida Arwen innan vi hade tävlingsmöte. Hon fick skritta en tur ute och var pigg och glad. Hon är fortfarande under igångsättning efter en blödning i bogen och förhoppningsvis är hon snart så bra så vi kan börja hoppa.
  
Tävlingsmötet då, jo, vi i hipp3 har ju hand om fyraårskvalet här på Strömsholm om två veckor och domartornet blir min hemmaarena under tävlingen. Passar mig jättebra då man kan äta hur mycket fika man vill och samtidigt se alla fina fyraåringar som vill kvala till Breeders.
  
Sist men inte minst hade jag dressyrlektion på Primula (Don Primero - Vivaldi). Första gången jag satt på henne och det gick så himla bra! Vi red för bästa Camilla Nyblom som alltid är Spot on på vad som skall till för att man ska känna den där "wow"-känslan. Riktigt fint litet sto som jag tror att jag kommer ha roligt med under året!
  
Så för att sammanfatta så får jag, som tidigare sett mig själv som mer en "valackryttare", erkänna att jag ändrat mig totalt och kärat ner mig i ston! Hela fyra stycken har jag ju samlat på mig nu om dagarna och jag trivs så himla bra med dem!
  
Nu ska jag iväg och kolla på hoppträning fram tills att jag ser i kors och stupar i säng. Häst från morgon till kväll, helt fantastiskt!

Första veckan på år tre är gjord och jag sitter här med spaghettiben och ett löjligt leende på läpparna. Äntligen har man fått komma in i bubblan igen. Den där riktigt nördiga hästbubblan där man kan sitta och diskutera bett, underlag eller vilka muskler man skall stretcha för att bäst kunna få stabilitet i sin sits. Jag har verkligen saknat inspirationen jag får av att gå här. Man vill bara mer, mer och mer hela tiden. Nu när det är dags för sista året känner jag att nu sparar vi inte på krutet. Nu går vi all in!

Vi kickstartar året med en hoppvecka där jag blev tilldelad Oprah (Quite Easy - Castor) som hopphäst igen. LYCKA! Ni minns väl mina lilla speedhopphäst från förra året som inte mäter så högt över backen men desto mer i självförtroende. Skall bli spännande och se hur långt vi kommer detta året. 

På sidan av henne har jag även Arwen, ett hoppsto (Armani - Sherlock Holmes) som haft en lättare skada men som nu sätts igång. Arwen har jag haft ögonen på länge och min magkänsla säger mig att vi skulle passa bra ihop. Så vi får se hur framtiden artar sig även med henne.

Vi har även detta året unghästblock och just nu står det sex gröna treåringar i hippologstallet som bara väntar på att vi ska få sätta tänderna i dem. Riktigt fina ser de ut. Fina stammar med mycket nerv, just the way i like it!
Sen har jag ju även världens bästa Cheeba kvar som utvecklas i full fart. Hon har haft en lugn sommar efter en liten sparkskada. Tror det gjorde henne gott att ta det lite lugnare för nu är hon finare än någonsin! Nu hopptränas hon för fullt och bygger både muskler och självförtroende. Tänk att denna lilla sparven knappt kunde fatta galopp, ännu mindre galoppera ett varv i ett ridhus när hon kom till mig i februari. Se nu på denna fina lilla diamant som jag har, här övar vi på att nyansera galoppen:

Nästa vecka är det som vanligt dressyrvecka och då får jag se vem som kommer bli min dressyrkompanjon detta år!

Något som är säkert är att detta året kommer bli tufft, riktigt tufft. Väldigt långa dagar, prestationer, krav, blod svett och tårar. Men det är nu det gäller. Sista året kommer blir det jobbigaste men också det bästa. Det är ju detta året vi kämpat för, och nu skall vi satsa full ut på träning, tävling och examinationer. 

Och jag vill att ni ska få följa med på färden! Här kommer ni att få hänga med i med och motgång, genom glansdagar och när dimman ligger tjock. Se när en vilsen liten hippologstudent som traskade in i Flyinges dörrar kommer stå med sin examen i handen i Juni 2016. Men innan dess skall vi ha riktigt roligt!