Det gick från snöstorm till sommar väldigt fort. Jag tycker aldrig det har gått så fort som nu, från att det var bladlöst och tidigt vår till sprakande gröna träd, gräsmattor och rododendron i blom.
  
Här på gården är det full aktivitet, ja något annat tillstånd än det har det inte varit här på länge i och för sig... Tänker ibland på hur det var när vi inte hade stallchef och jag och Peder skötte det jobbet också. Då funderade vi på om vi möjligtvis skulle anställa en person som skulle avlasta oss, och de andra i stallet också för den delen. Det var allt från att planera, styra, beställa, fixa, organisera – då skulle vi få mer tid att fokusera och kunna fokusera på andra delar. 
  
Så anställdes Jenny Talinsson som håller i hela stallskutan sedan fyra år tillbaka, så vi jobbar mer med annat. På samma sätt anställdes en gårdskarl när vi hade ekonomi för det, numera sitter inte Peder i traktorn. Han jobbar bara med en sak i princip och det är hans sportsliga satsning. Den går dessutom rätt bra, så han är inte hemma lika mycket som förr.
  
För två år sedan kände jag att jag inte hann ikapp på kontoret, kanske behövde jag hjälp där max en till två dagar i veckan. Den tjänsten har i dag blivit mer än dubbelt stor och där sitter Caisa som också hjälper till med att hämta och lämna barn, som man behöver göra en del när man bor på landet.
  
Ja, två personer har blivit fyra och fyra blev sex och sex blev visst 14 personer till slut. Eller till slut… Vi har kanske bara börjat. Och jobbar jag mindre nu när jag inte organiserar stallet eller svarar själv på alla mejl?
  
Nä, inte direkt. Det kommer nya grejer hela tiden och här måste man vara försiktig så att man inte tar på sig för mycket. Det måste finnas tid för reflektion, tid för pauser. Tid för att unna sig att ta en glass i hamnen eller en pedikyr innan man ska in i de där öppna sommarskorna utan att skrämma iväg folk.
  
Det fina är att man har hunnit bli 40+ och då vet man vad man tycker, kanske inte alltid vad man vill bli och så vidare, men man vet bättre vad man tycker. Man tar liksom inga omvägar längre.
Till exempel JA, min garderob är svart och NEJ, jag passar inte i klockad kjol. Eller jag är dålig på att räkna så det är bättre om någon annan gör det! Det tycker jag är det bästa med 40+,  inga jäkla genvägar utan man kan skjuta på målet. Så blev det för mig i i alla fall.
  
Vi är mitt uppe i livet och mitt uppe i vårt jobbliv också. Allt är rätt maxat känns det som och man måste dra gränser för jobb på och jobb av. Speciellt när jobbet är hemma på gården...
Jobb AV är med barnen men man måste tänka sig noga för här, för när man har en mobil som har mejl och hemsidor så är man ju tillgänglig för jobb non stop. Hästfolk ringer också gärna märkliga tider. Jag säger inte att jag är bättre! Men jag har börjat lägga bort telefonen mer och mer.
"Oj det ringer! Ja, låt det ringa på bara, jag vill inte prata nu."
  
När jag ändå är inne på mobilen, sms är hopplöst att kommunicera arbetsfrågor på, det hamnar ju bara längst ner och man vet inte längre vad man skulle eller vad man sagt. Jag ber vänligt mejla mig tack, för då blir det mer organiserat och man har ordning på frågor och svar. Förhoppningsvis. 
    

  
Nu glöder det i slutfasen av arrangemanget kring våra hemmatävlingar, grevlundagrandprix.se, som är den 30 maj till 3 juni. Jag hoppas få se all härlig publik som vi brukar ha så troget, trots att tävlingen ligger en vecka tidigare i år. Ni är alla hjärtligt välkomna och passa på att njuta av vackra Österlen.
  
Nu är det avelstider och vi har ju ett jättespännande samarbete med Bollerup med lite uppfödningar. Det är flera unga hästar som ser riktigt fina ut där. Vi kommer försöka göra en del embryotransfer på unga ston och även på tävlingsston. Den mest spännande parningen är förstås Flip's Little Sparrow som nu är inseminerad med vår stjärna Crusader Ice!
  
Håll tummen för att det fastnar!