Stalldrömmar

Vårt senaste projekt har varit att gjuta en ramp ut mot baksidan av stallet, mot hagarna till. Här kommer man gå in och ut med hästarna till hagen, vi kommer köra in foder med lastaren och vi kommer eventuellt (i alla fall till en början) köra ut gödsel i skottkärra till den blivande gödselplattan genom den här dörren. Så den här rampen måste uppfylla många krav. Den måste vara tålig nog för att köra med lastare och klara hovtryck från 500-600kg häst. Den får inte vara för brant så det blir alltför jobbigt att köra ut en full kärra gödsel och lutningen ska vara behaglig för hästarna att gå i. Den får inte heller bli för slät så att djur och människor kan halka och slå sig. Och så får den inte ha för låg kant så att det kommer in vatten när det regnar eller snöar ute. Del vill säga kanten på rampen och dörrens nederkant måste överlappa varandra och rampens kant måste vara högre än marknivån på baksidan. Kontrollmät och loda noggrant både en och två ggr så slipper ni få problem med översvämningar i stallet i framtiden!


Här ser ni en skiss över hur det är tänkt att det ska se ut när det är färdigt. Det är kanske lite svårt att se att rampen har en högre kant än plattan på utsidan, men det kommer den att vara för att förhindra översvämiingar i stallet. Men kanten får heller inte vara för hög för då blir den svår att köra över med kärrorna.
  
  
Anledningen till att vi behöver göra en ramp överhuvudtaget är för att marknivån mot innergården skiljer sig avsevärt mot marknivån ut på baksidan av stallet. När man bygger nya byggnader så schaktar man ju alltid bort överflödig jord först så att man får en helt jämn vågrät schakbotten att bygga på. Men sånt brydde man sig inte om på 1800-talet när vår stalllänga byggdes. Med jordgolv som lutar lite så var det ju inte så viktigt. Värre blir det när man har ett gjutet betonggolv som vi har!

Det är en stor ramp! Den är 293cm bred (samma bredd som dörrhålet), den är ca 3m lång och vid den högsta punkten är den nästan 60cm hög. Allt som allt har vi använt nästan 2500kg betong(!!), 6 armeringsjärn, ett armeringsnät och en herrans massa stenbumlingar för att få den färdig. Eller jag ska kanske säga "färdig"... För detta är trots allt arbete bara steg ett för att kunna använda den bakre dörren innan vintern. Steg två blir en mindre gjutning där vi kommer att sätta en metallkant (en så kallad garagekant som består av en 90gradig L-skena med fästjärn som gjuts ned i betongen. Denna har vi köpt på Vallåkra Lantmannaaffär). Och sen blir steg tre att gjuta en mindre platta på utsidan av byggnaden (den kommer att bli ca 3 gånger 3 meter och ha en liten, liten lutning utåt - bort från byggnaden, för att leda bort eventuellt regnvatten). Men det blir vid ett senare tillfälle! Tillbaka till steg ett som var rampen!

Även här har vi jobbat i flera steg. Först skulle en form byggas. Det var inte helt lätt att få till en bra form som skulle kunna vara tillräckligt stabil för att klara så stora betongmassan utan att ge vika. Vi ville ju inte att rampen skulle bukta ut på sidorna eller att de skulle börja läcka ut betong nånstans halvvägs in i gjutningen. Formen fick därför förstärkas med reglar både kors och tvärs och sen fästas stabilt i golvet. Vi var väldigt noga och mätte vinklar och lodade med vattenpasset för att få allting rakt och stabilt. På insidan av rampen gjorde vi en "skena" av två reglar som löpte ned på var sida i den lutning som vi bestämt att vi ville ha på vår ramp. Längs den skenen kunde vi sen dra en regel så att rampen blev jämn hela vägen utan gropar eller bulor.

När formen var färdig var det dags att börja gjuta - nästan! Först tvättade vi en stor mängd stenbumlingar från vår stenhög som vi haft på baksidan sedan vi grävde ut jordgolvet i stallet förra hösten. Vi har också borrat ned och böjt till 6st armeringsjärn som ligger som stöd för armeringsnätet. Under järnen har vi sen lagt stenbumlingar som stöttar och förstärker rampen. Få material är så tåliga som vanlig hederlig natursten! Sen var det dags att börja gjuta!

Vi gjöt rampen i tre omgångar. Detta på grund av att den är så stor och hög så efter ett tag, när betongen börjar flyta ut så är det omöjligt att bygga tillräckligt på höjden längst in. Man kommer helt enkelt inte åt. Då är det bättre att ta det i flera steg och låta betongen stelna emellanåt så man kan gå på den, och på det sättet bygga upp höjden. Armeringsnätet la vi på plats i andra gjutningen. Man ska tänka på att inte släta till betongen emellan (förens i sista gjutningen då förstås). Den ska vara så grov som möjligt i ytan så att betongen fäster in ordentligt. Är den för slät kan man ruffa upp den med en metallkratta innan den stelnat helt.

När vi lagt sista lagret betong drog vi med vår regel upp och ned längs skenan för att få rampen så jämn som bara möjligt. Vi använda vattenpasset och lodade ett par gånger innan vi var nöjda med resultatet. Sen var det bara att släcka och gå in och hoppas på att det inte skulle vara alltför många nyfikna katter som varit framme och trampat i betongen under natten.... Det var det inte som tur var. Bara några små, små tassavtryck i ena kanten, och de syns bara från en viss vinkel. Det tycker jag bara är charmigt! Eller vad tycker ni?

Följ oss gärna på Facebook för fler vardagsuppdateringar!

Redo för att börja gjuta!

Första omgången sten och betong på plats. Vi lägger stenen så att den stöttar armeringsjärnen.

Första lagret på torkning!

Andra lagret på torkning! Nu har vi även lagt i armeringsnätet.

Sista gjutningen på G!

Nästan färdigt!

Färdigt!


Läst 77827 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
30
2017

Så nu kommer äntligen det där inlägget om panelen! Det var ett par veckor sen nu, men jag har inte hunnit med riktigt. För att ni ska komma i rätt stämning så får vi gå lite bakåt i tiden. Ni minns att vi har tagit bort en stor dörr mot innergården? Vi anlitade en murare som murade upp en vägg och satta in ett gjutjärnsfönster som vi köpt in. Men ovanför muren så var det nu ett stort hål! Och där ska det ju vara faluröd panel! Som på resten av byggnaden.

Såhär såg det ut när vi började.

Att sätta panel är egentligen relativt enkelt (att bygga i trä ÄR relativt enkelt, i alla fall jämfört med att gjuta och mura. Att jobba med betong är dels sååå mycket tyngre och sen kan man inte göra om på samma sätt som när man jobbar med trä. Virke är dessutom relativt billigt så blir det helt och hållet åt skogen fel, så kan man faktiskt köpa en ny bräda och börja om. Det kan man inte riktigt om det blir fel när man gjuter...). Men det tog ändå lite tid att sätta upp den, mest eftersom vi var tvungna att klättra på stege rätt högt upp och så var vi tvungna att såga ut för där takbjälkarna stack ut. Så varje bräda fick sågas individuellt på plats. Och så var vi tvugna att flytta på en elkabel som var dragen på utsidan av panelen av någon outgrundlig anleding. Då är det inte så dumt att ha en svärfar som är elektriker. Nu är kabeln dragen längs takfoten istället - vilket är mycket mer logiskt. Så småningom ska hela elcentralen flyttas och dras om, men det ligger lite längre fram i planeringen. 

Vår panel är en så kallad lockpanel. Den består av en basbräda och ett "lock". Basen är lite bredare på 17cm och locket något smalare på 12cm. Basbräderna sätts upp med ett fast mellanrum och sen sätts locken ovanpå så att de täcker kanterna på basen. På den här wikipediasidan hittar ni några fler exempel på panel. Det viktiga är att de alltid går omlott så att det blir ordentligt tätt och inte regnar eller blåser in! Sätter man panel på t.ex. en husvägg måste man också sätta en spaltbräda så att det blir en luftspalt mellan väggen och panelen. Men det problemet hade inte vi! Det är ju helt öppet bakom panelen. Den nedre kanten sågas snett utåt i en så kallad "droppkant" eller "droppnäsa". Det är för att vattnet ska droppa av brädan och inte stanna kvar och krypa in i virket underifrån. På den här sidan tyckte jag det fanns en rätt bra beskrivning hur man sätter panel.

Innan vi satte upp bröderna fick vi dem sågade i rätt längd och med droppkant nedtill på brädgården. Vi köpte alla basbräderna på Vallåkra Lantmannaaffär. Jag tycket det är trevligt att handla lokalt och de bjuder alltid på ett leende och kommer gärna med goda råd om man ber om det. Till våra lock använde vi panelbrädor som vi fick gratis av en vän som köpt för mycket virke förra året. Innan vi kunde sätta upp dem så skulle de grundas och målas. Vi tog med en brädbit till Vallåkra och fick hjälp att välja en färg som låg så nära originalet som bara möjligt. Färgen vi valde heter "stugröd" och kommer från Nordsjö färg. Visst låter det fint?

Hela familjen hjälpte till! Mamma och pappa målande bräder. Jag och Jörgen tog ned den gamla "halvpanelen". Svärmor, svärfar och Jörgen satte upp den nya panelen. Det blev så fint! Visst ser det ut som om det alltid sett ut såhär?

I helgen har Jörgen varit i Cannes med jobbet så det har inte byggts något här hemma. Istället jobbade vi itorsdagskväll då vi gjorde färdigt den första och största etappen på rampen som ska gå ut till baksidan från stallet! Mer om det i nästa inlägg. 

PS. I fredags var vi på 90 dygnskontroll med Princessan och hon är fortfarande dräktig med Totilas! Beräknas föla runt den 13/6! Och så har jag äntligen uppdaterat vår hemsida! Kolla in resultatet på www.horseandhuman.com. 

Här har vi dragit om elkabeln och fått ned den gamla "halvpanelen"

Nästan halvvägs där!

Och en bild innifrån. Skönt att få en tät byggnad innan de värsta vinterstormarna.

Färdigt! Visst blev det snyggt?!


Läst 57353 ggr Kommentarer Kommentera

Ännu ett inlägg om mockning, tänker ni! Och jo, jag erkänner det är precis vad det här inlägget kommer handla om. För med hästar så kommer mockning, oavsett hur man väljer att ställa upp dem (stall, lösdrift osv). Personligen så hatar jag att mocka! Jag förstår inte alls alla dom som säger att det är "terapeutiskt", eller att de får alla sina bästa idéer när de mockar. Jag är avundsjuk! Jag har aldrig fått någon snilleblixt när jag mockar. Därför vill jag att det ska gå snabbt och lätt, och ta upp så absolut lite tid och kraft som bara är möjligt! Samtidigt ska det vara bra för hästen också. Det ska suga upp fukt bra, det ska ge en mjuk bädd att sova på, det ska vara torrt och rent så att hovar och karleder håller sig friska och fina. Och så ska det vara bra hygienisk kvalitet och inte damma.

Jag tycker mig ha hittat det perfekta alternativet! Halmpellets! Jag tror att jag har prövat att mocka i det flesta sorters strö och använt de flesta olika tekniker som finns (alltifrån permanentbädd och maskinell utmockning, till handmockning två ggr om dagen). Jag har mockat i torv, papper, vanligt kutterspån, vanlig halm, spånpellets och nu alltså även halmpellets.

Anledningen till att jag bytte var helt enkelt att det kassa vädret här i Skåne gjorde det helt omöjligt att få tag på bra halm under ett par veckor i början av augusti. Skördarna var sena och fjolårets halm var slut. Så jag blev tvungen att göra något och bestämde mig för att köpa några säckar halmpellets och lägga i botten för att dryga ut halmen lite. Men när jag upptäckte hur bra det sög och vilken fin bädd det blev på en gång, så bestämde jag mig för att testa det "på fulltid". Dvs mocka ut all halm och fylla hela boxarna med halmpellets. Jag passade också på att skura väggarna med Virkon och på boxgolvet pudrade jag Stalosan, innan jag lade in det nya.

Fördelen med halmpellets är att det suger väldigt bra, samtidigt som det snabbt lägger sig som en relativt fast, men ändå mjuk "bädd". Eftersom man vattnar på pelletsen så blir det en bra bädd utan att man behöver spara kisset. Det blir alltså en väldigt ren och fräsch bädd, och det gör inget om hästen skulle vilja gräva lite i den - till skillnad från en traditionell bädd där man sparar kisset, som då bildar väldigt mycket ammoniak och bakterier. Har man en häst som är lite dammkänslig så kan man vattna lite extra på toppen varje dag, utan att bädden för den sakens skull blir blöt eller soggig. Jämför jag med spånpellets så tycker jag att halmpelletsen både suger upp kisset bättre och att det bildar en bättre bädd som dom inte trampar igenom. Det gör att det blir lätt att mocka eftersom bajsat ligger "ovanpå" bädden, och inte blandas ner runt i den som ofta sker med t.ex. vanligt spån. Mest liknar det nog torv, men det blir inte alls lika dammigt som torven! En annan fördel är att man vet att det alltid är samma kvalitet på varje påse - till skillnad från vanlig halm som kan se fin ut på utan, men sen ändå ha en dålig kärna eller dammiga/mögliga partier som man får ta bort och slänga. Det ända jag saknar lite är det där mysiga halmprasslet så man kommer in i stallet, men jag kan leva utan det!

Priset då undrar ni? Ja, naturligtvis är det dyrare än vanlig halm. Men jämfört med kutterspån eller spånpellets är det typ samma. Men jag tror faktiskt att jag sparar in det mesta av merkostnaden för inköp på tömningarna av containern. När man mockar i halmpellets får man nästan bara med bajset och minimalt med strö. Det gör att jag kommer behöva tömma containern betydligt mer sällan. Så bara där bör jag kunna spara ett par tusenlappar per år.

Det går åt lite mer än vad tillverkaren säger när man ska strö upp boxarna - i alla fall om man vill ha en tjock och mjuk bädd som hästarna är bekväma att ligga ned i. Det är ett av mina "knep" som jag använder för att se om bädden är tillräckligt tjock - hästarna ska vilja ligga ned och vila i den på nätterna! Det gör de inte om den är för tunn eller för skitig. Då står de hellre. Speciellt på vintern när hagarna kanske är blöta och geggiga så är det viktigt att hästarna har en torr sovplats där de kan ligga ned. Enligt tillverkaren ska man använda ca en påse per kvadratmeter, men jag använde snarare en och en halv. Sen använder jag minst två påsar per vecka och box, och någon enstaka gång tre påsar när jag vill bättra på bädden.

Men det jag verkligen sparar in på är tid och kraft! Nu för tiden är jag ofta klar på mindre än en halvtimme (fyra hästar), och jag behöver bara gå en eller möjligtvis två gånger fram och tillbaka mellan stall och gödselcontainer. Innan behövde jag gå minst tre-fyra rundor och det var det som var den stora tidstjuven. Jag köper Easy-Bedding halmpellets från Vallåkra Lantmannaffär. De kör hem pallarna direkt till gården (och köper man en hel pall eller fler så får man dessutom rabatt). Dessutom sparar jag en massa plats. Jag kan förvara två pallar halmpellets som borde räcka mig drygt tre månader på samma yta som jag hade två rundbalar, som tar slut på ca 20 dagar.

Jag ser bara win-win fördelar. Så till alla som vill lägga mindre tid på mockning och mer tid på sina hästar kan jag verkligen rekommendera halmpellets!


Läst 68240 ggr Kommentarer Kommentera

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.