Ja, lite så känns det just nu! Byggarna har åkt och plötsligt är det väldigt tyst här på gården... Ingen betongblandare som går. Ingen som kapar skalblock, ingen radio som dunkar i bakgrunden och ingen slaghammare som hackar i sockeln...  Det har varit några extremt fullspäckade, stressiga veckor! Men nu står boxarna där och vi är så nöjda!!! 

Jag önskar jag kunde skriva att nu är allting färdigt och vi kan flytta in hästarna, men riktigt så enkelt är det inte. Dels för att bygget måste godkännas av Länsstyrelsen innan vi kan börja använda det. Och dels för att vi faktiskt inte är riktigt färdiga. Vår elektriker (dvs svärfar) ska dra färdigt elen, och sätta upp den sista belysningen. Och sen ska vi få upp vattenkoppar och  nya vattenledningar, krubbor och fönstergaller. Det kommer vi att göra själva. Och så ska det städas! Det blir väldigt mycket skräp och bråte när man bygger! Trots flera rundor till tippen så har vi minst 10-15 sopsäckar med tomma betongpåsar, en massa spillvirke och delar av block som inte är lönt att spara mm mm. För att inte tala om alla tomma pallar som ska köras iväg och lämnas in! 

Och apropå pallar så måste jag ge en eloge till vår palltruck som vi köpte i våras! Det kan vara århundradets bäst köp! Vilken nytta vi haft av den både innan och under bygget!!! Så står ni och tvekar om ni behöver en truck eller inte så är mitt tips! Gör det! Köp palltrucken! Ni kommer inte att ångra er. Den har gått varm de här senaste veckorna och verkligen förtjänat sitt uppehälle. Men hur som helst - lite el, lite städning och lite vatten, och sen har vi ett användbart stall med 12 boxar! Amazing! 

Under våren kommer vi sen att färdigställa sadelkammare och gödselplatta. I sadelkammaren ska det röjas (just nu används det som verkstad), och sen ska det målas. Det kommer att behövas någon extra täckande specialfärg om vi inte ska behöva måla 20 lager. Man har tidigare haft en vedpanna i det utrymme som ska bli sadelkammare och både väggar och tak är missfärgade av år av sot. Jag tror det blir vita väggar och mörkare golv. Kanske grått. I mitt drömstall så har vi klinker på golvet, men det är tveksamt som det ryms i budgeten tyvärr. Men visst hade det varit såå snyggt? Terracottaklinkers, vita putsade väggar och ljusgrå garderober! Kan ni se det framför er? 

Gödselplattan ska gjutas på baksidan av stallet och kommer bli en rejäl pjäs på 180 kvadratmeter (12m*15m) och ca 360 kubikmeter. Jordbruksverket räknar med att en häst i genomsnitt producerar 1,2 kubik gödsel/månad. Det är ju ett genomsnitt så jag tänker att jag som har stora hästar och som mockar petigt och strör med halm kanske får räkna med ca 1,5 kubik istället. 1,5 kubik bajs * 12 hästar = 18 kubik bajs/månad (det låter lite lite - tycker ni inte det?). På ett år blir det 216 kubik. Sen vill jag ju kunna slänga även sånt som lite mögligt hösilage och kanske lite ogräs och dylikt. Jag tror jag kommer ha goda marginaler. Men det finns ju ingen värre än en underdimensionerad gödselplatta! Så det blir nog bra. Men det projektet väntar vi alltså med till vädret blir lite mer gynnsamt för arbete utomhus. 

Det sista som ska färdigställas är de tre serviceutrymmena - tvättrum, foderkammare och förråd.  

Men precis just nu ska vi bara njuta ett litet tag av att vi har ett sprillans nytt stall med 12 boxar och en spolspilta, och det blev precis så fint och bra som vi hade hoppats! Eller vad säger ni? Följ oss gärna på vår Instagram.

Ja, ni läste rätt!! Tro det eller ej, men nu byggs det boxar här på gården!!! Efter ytterst många om och men så är det äntligen dags! Från början var planen att bygga allt själva. Alla 12 boxar, sadelkammaren, foderrum, tvättrum, förråd, spolspilta osv. Men efter ungefär två års tid och ganska små framsteg insåg vi att vi måste ha hjälp. Om man ska bygga själv behöver man helt enkelt ha mer tid över än vad vi har haft. Och/eller kanske lite mer förhandskunskaper och erfarenhet av bygge? Det hade ju inte skadat i alla fall...

Efter det har det av olika anledningar dröjt ytterligare tre år innan vi äntligen har kunnat börja bygga. Det har varit ekonomi (när man bygger bör man antingen ha massvis med tid - eller massvis med pengar. Vi har inte haft någotdera!), och så har vi blivit föräldrar till världens bästa lilla kille. Och nu senast var det alltså Conronapandemin som satte käppar i hjulet med försening av boxfronter som resultat. 

Men sen i måndags är vi alltså igång och bygger!!! Tanken var ju att den här bloggen skulle handla om "hur man bygger ett stall". Men den här veckan har vi känt oss mer som experter på "hur man INTE bygger ett stall.... Vi har haft allmän tidsbrist i flera veckors tid vilket gjort att vi inte är ens i närheten av så förberedda inför byggandet som vi hade velat vara. Bland annat så misslyckades vi med att beställa betong, armering och expanderbultar i god tid (expanderbultarna används för att fästa boxfronterna i betonggolv och väggar). Detta har lett till att vi har fått köra skytteltrafik till bygghandeln för att hämta betong och armering. Eftersom vi redan gjort en beställning vill vi ju inte hämta för mycket - samtidigt som vi inte vill att våra byggare ska stå tomhänta och inte ha något att göra. Så det har blivit en hel del resor fram och tillbaka. Lägg sen till alla oväntade småköp och några rundor till tippen, så kan ni tänka er hur kaosartad den här veckan har varit! Men nu kommer lastbilen med varorna imorgon bitti och vi kan andas ut litegranna. Ottsonons Cement Varor har redan varit här under gårdagen och lämnat av ett sista lass med skalblock så det räcker till alla boxar och spolspilta. 

Och precis nu när jag sitter och skriver detta så kommer dom in och undrar om jag kan köra och köpa en ny mejsel till en borrhammare innan jag hämtar på dagis... Så det betyder att jag får avrunda detta inlägg pronto!

Ni kan följa bygget på vår facebooksida Örstorp Gård AB, och/eller på vårt nystartade Instagramkonto!

I onsdags kom äntligen våra boxfronter från Stallimporten!!!! Vi har väntat otåligt och lite ängsligt (vad händer om företaget går i konkurs? Vi som redan har betalt för fronterna...) sedan mitten av mars! Först var det total lockdown i Polen pga corona. I maj fick vi höra att nu lättar restriktionerna och fronterna kommer snart att tillverkas. I juli fick vi höra att de var klara och nu "bara" skulle levereras (det ska ju alla andra varor som varit restade i flera månader också, så sådär "bara" var det ju inte...). Sen blev det plötsligt tyst. Och vi hann bli lite nervösa igen. Vad hände nu? Hösten närmar sig. Vi vill stalla in unghästarna snart... Visade sig att de tar semester på fabriken i Polen i augusti! Spelar tydligen ingen roll att man haft ledigt hela våren och står med jobb upp till knäna...

Men så till slut så fick vi äntligen att datum - onsdagen den 2/9 skulle de komma! Vi vågade faktiskt inte riktigt tro på beskedet fören de stod på gårdsplan! Men jo! Strax efter klockan 07:00 när jag var på väg ut med hästarna till hagen, hörde jag Daisy skälla på gårdsplan. Och där stod mycket riktigt en något förskrämd polack som hoppat ur sin lastbil mot bättre vetande. 

Nu blev istället frågeställningen hur vi skulle få ned fronterna från lastbilen... Det skulle egentligen behövts extra långa gafflar och kanske en starkare maskin än vår gamla trotjänare. Men med tålamod och lite klurighet (och några spännband) så gick det hela att lösa. Vi fick ta av 3-4 fronter i taget, och spänna fast dem med korslagda spännband. Lite nervöst var det att stå bredvid och titta på, men min man löste uppgiften med millimeter precision. Två timmar senare hade vi lastat av fronter, dörrar och stolpar till alla 12 boxarna. De låg nu utspridda i sex högar på parkeringen bakom stallet. Vi konstaterade att vi får nog bära in dem för hand, men vi kommer inte att klara av det bara vi två... Tur man har bra grannar som ställer upp när det kniper! På kvällen samlades sex man (tre grannar, vår svåger och systerson, samt Jörgen - ja, och så jag!). På strax under en timme hade vi burit in alla delarna i det som ska bli nya stallet. Teamwork när det är som allra bäst! 

Vi har inte vågat boka hantverkare innan vi har fronterna på plats (och tur var väl det!). Men nu är det plötsligt dags. Så fort vi fått svar på våra förfrågningar och Jörgen kunnat boka in "semester" så börjar vi montera upp fronterna! Jag hoppas att vi kan börja bygga senast den första oktober... Mellanväggarna ska byggas med skalblock som vi köpt från Ottossons Cementvaror. Vi har valt skalblock framför lecablock eftersom de håller bättre. Om man som oss väljer den smalare varianten, som ändå är fullt tillräckliga för att ge en mycket stabil och tålig vägg, så blir det dessutom ganska mycket billigare än lecablock eftersom betongåtgången är mindre. Så bara fördelar som jag ser det. Om man har en häst som sparkar i väggarna, och man oroar sig för skador, så kan man med fördel sätta upp antingen gummimatta eller panel av trä eller plast, så blir det lite mjukare. Panel blir ju dessutom sjukt snyggt! Vi kommer dock inte ha någon panel nu direkt. Kanske nån dag, men då blir det mest för utseendets skull. Mina hästar brukar aldrig sparka i väggarna. Har man hästar som sparkar kan man också fundera lite över utfodringsrutiner och utformning av boxarna. Oftast så sparkar hästarna när de känner att de måste "försvara" sin mat. Vi kommer att mura upp så att en tredjedel av mellanväggen är lite högre just där foderkrubban sitter. Så får hästarna matro, men kan ändå hälsa på varandra över boxväggarna längre bak. Det gäller också att ha rätt hästar bredvid varandra, så att de trivs med sin kompis, och att utfodra med så mycket grovfoder som man bara kan. Då får man lugna och trygga hästar. 

I veckan som gått har vi haft fullt upp med annat. Jag har knappt hunnit tänka på fronter och bygge trots att vi längtat så länge! Igår visades Rex på 3-års test. Han fick retliga 44,5 gångartspoäng (ett halvt poäng från klass1 och två och ett halvt poäng från diplom). Hans storlek drog tyvärr ned betyget på Typ (han fick en 7'a), och traven var lite matt för dagen efter en och en halv timme i transsporten (även där fick han en 7'a). Men i övrigt tycker jag han fick de poäng han förtjänade, och han skötte sig som en riktig pärla. Gick ridprov i ridhus med vinden dånandes och regnet piskandes på taket utan att så mycket som vinkla ett öra. Han fick många fina lovord från domare Christina Olsson. Just ridbarheten och hans balans, sammarbetsvilja och temperament kommer bli det som gör honom till en stjärna i framtiden. 

Nu är det i alla fall avklarat och han ska få någon veckas vila innan vi tar tag i hösten. Så den här veckan kommer jag hinna fokusera lite extra på stallbygget. Jag ska försöka hinna ringa alla de samtal som ska ringas så att vi kan börja boka lite datum och knyta ihop alla trådar. Vill ni se fler bilder på fronterna och från 3-årstestet på finns det på vår facebooksida Östorp Gård AB! 

Vi genomför vår investering med hjälp av Europeiska jordbruksfonden för landsbygsutveckling.

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.

Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...

Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!

Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ett av höstens större projekt är avslutat! Vår "lilla" platta (på drygt 19 kvadrat) på baksidan av stallet är gjuten och klar! Det känns så bra att det blev klart innan vintern! Nu kan vi äntligen använda den här dörren som under mer än ett år har varit obrukbar eftersom det varit en stor nivåskillnad mellan rampen på insidan och marknivån på utsidan där vi tidigare grävt ned avloppsrör.

Rampen på insidan gjöt vi redan i november förra året, och den kan ni läsa om i det här inlägget: Konsten att gjuta en ramp

Tanken var väl att vi skulle gjutit plattan redan i våras, men då var jag gravid i första trimetern och låg och kräktes mest hela tiden. Sen kom sommaren med sin värmebölja och då var det helt enkelt för varmt och torrt för att gjuta, men nu blev det alltså äntligen av! Från början var det tänkt att bara vara en liten "läpp" utanför dörren, kanske 1,20m ut. Men eftersom det ska gå en grusväg längs med hela väggen, där vi kommer köra mycket med lastare, och kanske även lastbilar för t.ex kraftfoderleveranser m.m. så bestämde vi oss för att göra en liten platta i samma bredd som den blivande vägen.

Hur bred vägen ska vara har också diskuterats flitigt fram och tillbaka. Vi pratade först om tre meter. Sen la vi till en halvmeter "för säkerhets skull". Och när det sen skulle grävas bestämde vi oss för att lägga till ytterligare en meter, så att man slipper köra precis intill stallväggen när vägen väl är klar. Så den "lilla läppen" som skulle gjutas blev till en liten platta på 4,5 * 4,3 meter. Bredden på plattan bestämdes helt enkelt av måttet på den befintliga stalldörren som är på fyra meter.

Eftersom vi har avloppsrör som kommer ut från stallet här (som i dagsläget bara slutar i intet...), så var det första vi fick göra att gräva fram dom och lägga till ca sex meter rör, så att vi kan komma åt dem den dagen vi ska gräva vidare och koppla in nytt reningsverk. Avloppsrören kommer att löpa på frostfritt djup parallellt med grusvägen. Eftersom vår elförsörjningsledning går på tvären ovanför avloppsröret var vi tvungna att gräva försiktigt runt den så att den inte skulle skadas. Det tog lite extra tid förstås. Ska du gräva nånting på din tomt så kan du titta på ledningskollen.se, så ser du var din ledningar går nånstans. Man kan också ringa elbolaget och be dem komma ut och märka upp var ledningen går. De kommer hellre ut i förebyggande syfte, än när det redan är för sent...

När vi väl fått avloppsröret på plats var det dags att fylla igen det hålet, och sen börja gräva bort matjorden där plattan skulle gjutas. Längst ut i varje hörn har vi gjutit två stöttor, genom att gräva ned två gjutrör och fylla med betong. I botten har vi först lagt makadam, och sen betong, som en uppochnedvänd svamp. De går hela vägen ned på frostfritt djup så att det ska bli riktigt stabilt. I varje rör går också tre armeringsjärn, som sen bockats. Under hela plattan ligger ett lager med ca 15cm makadam. Ju närmre husväggen vi kommer desto mer makadam ligger under, men det är bara pga nivåskillnaden mellan utomhus och inne. Runtomkring hela plattan har vi grävt ett djupare "dike" på 50cm som fyllts med makadam. Detta för att leda bort vatten från markytan, så att det inte samlas fukt under plattan som kan göra att den fryser och spricker vid minusgrader. Plus att det blir så mycket trevligare att gå med hästar och köra maskiner om det inte är lervälling och vattenpölar överallt! För optimal avrinning är plattan gjuten i en liten lutning bort från byggnaden. Ovanpå makadamen ligger två armeringsmattor, med tillhörande peggar så att den kommer upp lite och ligger mitt i plattan. Detta är viktigt! Armeringsjärn måste ha betong både under och över sig för att göra nytta. Den får inte ligga direkt på makadamen.

Gjutformen är gjord av vanliga bräder och stöttande stavar 45*45 som vi bankat ned en bit i marken på flera ställen runt omkring formen. På utsidan stöttas den också av makadam som lagts ända upp till kanten.

Från början hade vi tänkt blanda betong och gjuta själva, men när plattan nu blev så stor så bestämde vi oss för att ta ut en betongbil istället. Det hade annars gått åt mer än två ton betong (dvs nånstans mellan 120-150 stycken 20kg säckar betong). Det kändes lite småjobbigt. Så nu beställde vi istället 2,5 kubik från Betongfabriken i Glumslöv. För själva gjutningen behövde vi en sloda, en vibrationsstav och en lång bräda som användes för att dra av betongen mot gjutformen. Slodan och betongvibratorn hyrde vi på Dennis maskinuthyrning.

Resultatet blev jättebra, om jag får säga det själv! Vi är nöjda i alla fall, och det känns jättebra att ha plattan färdig innan vintern. Nu kan vi köra in foder bakvägen utan att det blir lervälling. Och apropå att färdigställa projekt! I helgen kom vår murare från farmartjänst och avslutade den sista tegelväggen som påbörjades förra hösten. Vi hade tänkt mura klart de sista raderna själva under sommaren, men det var alldeles för varmt hela semestern för att kunna blanda något murbruk, så då bestämde vi oss för att ta lite hjälp istället. Som ni ser på bilden så behöver panelen ovanför bytas även på den här sidan, men det blir ett projekt för nästa år. I år sätter vi bara upp en tvärbräda som skydd för väder och vind. I den lilla inmurade fyrkanten ska det så småningom sitta en belyst skylt. Visst blev det fint?

Vilken hästvecka vi har bakom oss! Först Saab international Grand Prix, med mini-clinic med Klaus Balkenhol, sen Breeders Trophy hela veckan som avslutades med SWB-avelskurs och fölauktion på fredagen och fyraårsfinal med Charlotte Dujardin som testryttare på lördagen! Dessutom en massa kära återseenden och flera nya roliga bekantskaper! Nu har jag definitivt inspiration nog att klara mig igenom hela den mörka vintern!

Inspirationsveckan började som sagt redan förra fredagskvällen med Klaus Balkenhol och internationell Grand Prix på Flyinge kungsgård. Herr Balkenhol höll två mini-clinics. Den första var med två femåringar - Ironman H med Yvonne Österholm i sadeln som briljerade med sin prydliga och mjuka ridning som vanligt. Och en femåring (som jag tyvärr missade stam och namn på) med Johan Wessner i sadeln. Johans häst hade en del problem med att acceptera ryttarens hjälper och gick vid flera tillfällen emot både hand och skänkel, och det blev aldrig riktigt löst under clinicen, även om det blev en viss förbättring mot slutet. Johan fick jobba lite med sin sits, och fokusera på att få bjudning bakifrån och fram, utan att backa eller fixa med handen.

Språkförbistringar gjorde att Klaus hade lite svårt att få fram sitt budskap, både till ryttarna och till publiken (vilket var synd för det råder ju inga tvivel om att mannen är kunnig i sin sak). Men om jag ändå ska försöka sammanfatta så vill han att hästarna ska hitta ett lugn i sin gång och känna trygghet och alltid lyssna på och lyda sina ryttare. Vi måste vara (rättvisa) ledare för våra hästar. Budskapet blev än tydligare i del två då det kom in två liten äldre hästar - båda två kändisar sen tidigare. Den ena var Van Vivaldi och den andra var Sibelius (båda godkända hingstar).
Klaus var noggrann med att alltid gå tillbaka till att få hästen avspänd och "på sätet". Dvs den ska vänta och lyssna på ryttarens säte. Handen kan få ge en kraftigare halvhalt om nödvändigt, men måste sedan ge efter kvickt igen och man får aldrig bli kvar i ett tygeltag. Han sökte över lag ett lite lugnare tempo både i traven och galoppen. Utan att det för den sakens skull måste innebära alltför mycket samling. Med en häst som Johans som blev lite spänd tilläts först ett högre tempo för att hitta bjudningen. Klaus var noggrann med att poängtera att rollkur alltid är fel, men att hästen i vissa utbildningsstadier kan behöva tillåtas att gå bakom lod - den får dock aldrig gå bakom hand.

Emellan de både clinicsen var det Grand Prix som mycket välförtjänt vanns av danska Cathrine Dufour på Bohemian. Dem hoppas vi få se mer av i framtiden. Efter det kom Antonia Ramel, Patrik Kittel och Juliette Ramel. Ett ekipage som lyste, men som tyvärr fick lite för många misstag för att ta en riktig topplacering pga lite spänd och nervös häst, var Malin Wahlkamp-Nilsson på Syriana. Ett fantastisk elegant ekipage och mjuk, fin ridning.
Extra kul tyckte jag förstås det var att få se Minna Telde och Isac. Isac är en av de få hästar som som finns kvar i Minnas stall sedan den tiden jag arbetade där 2008-2009. Då var han fyra år och gick Breeders Trophy. Och nu tillbaka på Flyinge i Grand Prix! Det är inte utan att man blir lite tårögd! De låg på en fin procent i travprogrammet och början av galopprogrammet, men missade totalt i ettorna och hamnade till slut i mitten av startfältet. De tog dock revansch på söndagen då de knep segern! Grattis till hela team Minna!!!

En vecka senare var det dags för avelskurs med SWB och genetik på schemat. Så intressant! Det pratades förstås om WFFS och OCD och andra genetiska defekter, men också om det positiva urvalet, och hur man kan hitta genetiska markörer även för de egenskaper som vi eftertraktar, och hur man på sikt kan få ett säkrare urval. Med den här nya kunskapen och tekniken kommer dock ett stort ansvar. Ju mer precist vi kan selektera, ju snabbare avelsframsteg. Men detta arbete måste utföras med oerhörd försiktighet och eftertanke!
Frågor som vad händer om hästarna blir FÖR högresta, FÖR känsliga, FÖR långbenta, FÖR rörliga (kan dom bli det?)? Kanske byter vi styrka och hållbarhet mot elasticitet och rörlighet? Är de här överrörliga hästarna hållbara och vem ska kunna rida dem? Vi vet ju inte riktigt ännu... Problemet är ju här att man måste vänta en 15 år eller så innan man kan säga att "ja, den här hästen höll". Ibland känns det lite som att leka Gud när man avlar, och börjar vi prata selektering på DNA-nivå så är vi verkligen där och nosar... Det betyder förstås inte att vi ska gå tillbaka i tiden, och inte forska på genetik. Men det gäller nog att verkligen tänka sig för både en och två (eller tvåhundra) gånger när man väljer hingst till sitt sto i framtiden. With great power comes great responsibility - för att citera Spindelmannen.

Veterinär Görel Nyman från Lövsta seminstation pratade om embryotransfer, och vilka möjligheter det ger. Och så fick vi ett mycket intressant och inspirerande föredrag av den färgstarka Emmy de Jeu. En framgångsrik holländsk uppfödare. Ni har säkert sett några av hennes hästar som Sister de Jeu, som reds av Edward Gal, eller varför inte Brother de Jeu som just nu rids av svenska Antonia Ramel.

Dagen avslutades med läktarbedömning under treåriga stoklassen med Jan-Ove Olsson. Jag tar av mig hatten för den mannen! Fantastiskt kunnig och dessutom väldigt pedagogisk och rolig att lyssna på. Han lyckades på ett väldigt bra sätt belysa både hästarnas styrkor och svagheter ur ett exteriört perspektiv, utan att det nån gång kändes negativt. Samtidigt som vi fick ta del av kunskap och kuriosa om de gamla hingststammarna och fick massvis med matnyttiga, konkreta tips om vilka markörer man ska titta lite extra på när man bedömer exteriör. Superintressant! Hoppas han vill ställa upp fler gånger på SWB:s läktarbedömningar!

På kvällen var det fölauktion, men jag var ute för sent för att få VIP-läktarbiljetter. Och efter några timmar i Flyinges plastläktarstolar kände jag och magen att det var skönt att få komma hem. Vi följde istället auktionen från vår soffa via webb-tv. Det verkar som om man fått dit många köpstarka hoppmänniskor, men dressyrentusiasterna lyste med sin frånvaro... Några enstaka dressyrföl hamnade på 100.000 kr och över, men många, många låg under 70.000 kr. Det gjordes med andra ord en hel del fynd för köparna. Lite extra kul tyckte jag att det var att se flera Totilasdöttrar prestera fint. Både i riksstoklassen som togs hem av Vesicula, e Totilas x Ampere, och i auktionen där ett stoföl e. Totilas x Don Schufro blev ett av få dressyrföl att komma upp i sexsiffrigt belopp.

På lördagen var det testridning av fyraåringar med Charlotte Dujardin. Det var lite hingstarnas dag (trots att Charlotte egentligen inte är så förtjust i hingstar). I topp kom Springbank II VH (Skovens Rafael x De Niro) – vilken fantastisk häst han är! Mjuk, elastisk, kraftfull, lyhörd och modig. Charlotte gav honom 10, 10, 10, 10, 10, 10, 10! Det var ju bara det där lilla abret att han råkar ha WFFS. Så tråkigt!
SWB:s policy är i dagsläget att alla hingstar i avel inom SWB ska vara testade. Om man vill seminera med en positiv hingst måste man ha ett negativt testat sto, och man bör alltid fundera på om det finns ett likvärdigt hingstalternativ som är negativ innan man bestämmer sig. Man har i år tagit stickprovet som ska testas för WFFS. Beroende på hur utspritt det är i populationen kommer individer med WFFS tillåtas i fortsatt avel – eller inte. Men det verkar luta åt att hingstar med genen kommer tillåtas i avel så länge man inte avlar på två genbärare (vilket dessutom är olagligt enligt svensk djurskyddslag). Så länge man kan hålla genen i schack och avlar med ansvar så att man inte får sjuka individer, eller att genen får för stor spridning, ser jag inget problem.

Charlotte briljerade förstås också som vanligt med sin stabila sits och mjuka ridning. Hon delar dessutom med sig till publiken om vad hon ser och känner när hon sätter sig på hästen. Vad hon gillar med den och vad hon skulle vilja förbättra. Det gör det både intressant och inspirerande att titta på. Så tack Charlotte och stort grattis till alla fina hästar, duktiga ryttare och kompetenta uppfödare! En dag hoppas vi ha med en av våra uppfödningar på Breeders! Men det är mycket som ska stämma fram tills dess. Först måste hästen ha talangen och arbetsviljan. Sen måste den vara i fas rent fysiskt. Sen måste man hitta rätt ryttare som kan ta fram det bästa i just den hästen. Och så måste den vara skadefri och frisk! Men med en gnutta tur och rätt matchning så finns alla möjligheter att lyckas!

Hej på er! Jag vet inte om det är bara jag, men såhär i värmen och torkan så har ett nytt problem dykt upp här på gården som vi inte haft tidigare. Nämligen problem med att elen i trådarna i staketet inte leder så bra som det har gjort innan, och borde göra!

Vi märkte det när vi skulle ta ut en häst från betet och de andra hästarna bara stod och hängde mot tråden utan att reagera alls! Så får det förstås inte vara! Det är ju en fråga om hästarnas säkerhet att de faktiskt får sig en rejäl (men ofarlig) smäll på mulen om de är där och ska nosa. Men när det är såhär torrt i marken så leder strömmen dåligt, och styrkan på stöten går ned till nästan obefintlig. Om ni inte har en "stakettestare" (en liten dosa som mäter strömmen i staketet), så skaffa det! De kostar bara några hundralappar och gör att du har full koll på hur mycket el som egentligen passerar i ditt staket.

Så vad kan man göra då? Nummer ett är ju förstås att se till att man har ordentligt spända/dragna trådar och bra skarvar, och att det inte finns något gräs och sly under trådarna som ligger an eller grenar från träd som kan hänga ned. Sen kan man kolla över alla kopplingar mellan aggregat, staket och jordning så att det inte blivit något glapp nånstans. För oss var alla dessa punkter redan ok, så efter att ha läst på lite kom vi fram till att det är vår jordning som är för dålig. När marken har varit fuktigare så har den fungerat bra (och dessutom har gräset i hagarna gjort att hästarna har varit föga rymningsbenägna....). Men i år när det är extremt torrt i marken, och gräset i hagarna dessutom är brunbränt eller rent av obefintligt, så är det en annan femma... Gräset är plötsligt grönare på andra sidan staketet - så att säga..

Om man sätter nya staket är det bra att veta att det är rätt stor skillnad på olika trådar och bands ledningsförmåga. Ju lägre motstånd desto bättre ledningsförmåga - med andra ord bättre tjong i staketet! De bättre trådarna/banden är oftast lite dyrare, men det tycker jag nog att det är värt. Att hästarna har respekt för staketet hindrar ju både rymningar - med skaderisk och allmän kalabalik som följd. Och även om våra hagar ligger en bra bit från stora vägen, så har jag sett hästar som i panik som sprungit flera km från sina gårdar om de blivit skrämda av något! Och hästar på stora vägen känns som varje hästägares mardröm! Bra tjong skyddar också från skärskador från trådarna! Har man en gång sett en uppskuren has eller böjsena så vet man hur viktigt det är! Har man gamla hagar, med trådar och band som suttit uppe ett par år så kan det vara läge att byta ut dem. De tappar i ledningsförmåga med åren när de blir smutsiga, uttöjda, rostiga, slitna och/eller solskadade.

Man bör också tänka till både en och två ggr innan man väljer aggregat och alltid välja ett aggregat med snäppet mer kapacitet än vad man tänker utnyttja. Dels för att vara "på den säkra sidan" och dels för att man vet aldrig hur det blir i framtiden. Det kan hända mycket på vägen som man inte hade tänkt sig. De flesta återförsäljare är jätteduktiga och hjälper gärna till när man ska välja material till sitt staket. Jag har köpt det mesta till mina staket (stolpar, tråd, band, isolatorer och aggregat mm) på Djurgårdens Ridsport, www.staket.com.

Därför ägnades delar av helgen åt att sätta nya jordspett(man har aldrig tråkigt när man bor på gård...), och nu har vi äntligen bra med kräm i staketen! Hur de ska sättas, hur många spett man ska ha o.s.v. beror på storleken på hagar, vilket aggregat du har, vilket typ av jordmån o.s.v. Men det finns jättebra beskrivet i guider på nätet, så om ni misstänker att det kan vara jordningen som är problemet så får ni läsa på och ta reda på vad som gäller för just er och era marker. Bra jordspett och kopplingar till dessa m.m. finns att köpa på de flesta platser som säljer staket och tillbehör! Här är två bra guider som jag hittade på nätet! 

Jordningsguide:
http://www.bmsab.se/subdet201.htm

Felsökning:
https://www.delaval.com/sv/om-delaval/se/elstangselskolan/kontroll-av-jord--problem-vid-dalig-effekt_funktion/

En röjsåg är nästan ett måste när man bor på gård. Vi röjde under trådarna för ungefär en månad sen. Börjar snart bli dags igen.

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

De senaste månaderna har det varit många olika småsaker som har krävt vår uppmärksamhet, så bygget har minst sagt gått på halvfart. Vi har bland annat satt nya bromsklossar på bilen, fixat en läckande tvättmaskin, kapat ved, bytt hydrofor i källaren och tampats med snökaos, ishalka och frusna vattenkoppar. Förutom det så har min man bytt jobb och varit i fjällen och så letar vi ny dragbil eftersom vår gamla trotjänare har gett upp. Dessutom så har den långa vintern ställt till det eftersom många av de arbeten i har framför oss involverar betong och/eller murbruk. Och ska man gjuta i temperaturer under 5 plusgrader så måste man blanda i frostskydd - och det i sin tur blir väldigt dyrt om man ska göra några större arbeten! Så vi har avvaktat lite i väntan på våren. 

Men nånstans i det allt det där lyckades vi ändå sätta upp den nya sadelkammardörren. Ni som följer oss på Facebook vet att det var ett tag sen nu, men jag har inte hunnit skriva ner det. Så här kommer en liten redogörelse för dem av er som är nyfikna på hur vi tog upp hål i en Lecablocksvägg och satte in en ny dörr.

Det första man bör göra är att skaffa sig en dörr. Och innan man kan skaffa sig en dörr så måste man ju bestämma vilken dörr man ska ha. Det kan låta enkelt, men det behöver det inte alls vara när två envisa människor är inblandade i processen! Vi var båda överens om att vi skulle ha en brandklassad och säkerhetsklassad dörr. En brandklassad dörr måste man ha mellan olika brandceller i en stallbyggnad, så det var egentligen inget val. Men även om det inte varit ett måste så hade jag valt en brandklassad dörr! Hästarnas säkerhet går alltid först! Och med tanke på hur stora problem branschen haft med sadelstölder de senaste åren så kändes säkerheten också väldigt viktig. Men sen gick liksom åsikterna isär lite... Min man menade att en ståldörr är den enda dörr som uppfyller våra krav - medan jag menade att en ståldörr är jätteful! Till slut så vann min man den här diskussionen. Så vi skaffade en ståldörr.

När man väl har sin dörr så kan man börja tänka på att göra hål i väggen den ska sitta i. Vi började med att mäta, och mäta, och kontrollmäta och sen mäta en gång till. När man väl sätter vinkelslipen i väggen så finns det liksom ingen återvändo. Så mät noggrant både en och två gånger så att du är säker på att det blir rätt!
En vägg av betonghålsten behöver stöttas upp innan man tar upp sitt hål. Vi använde två stycken L-järn som går i överkant på bägge sidor av vårt hål. När de var på plats så var det "bara" att skära ut resten. För detta arbete använde vi en vinkelslip, en slagborr och en borrhammare.

Eftersom betonghålsten är ihålig blev nästa steg att slabba igen hålen med betong för att ha något att fästa dörrkarmen i. När betongen härdat var det sen "bara" att skruva fast karmen (det visade sig vara mycket krångligare än vad vi trott eftersom karmen "slog sig" för varje skruv vi drog i. Så det krävdes ett fasligt massa meckande med att skruva lite här och lyfta lite där osv innan dörren äntligen var fast på plats.).

Sista steget var att sätta i det elektroniska lås som vi köpt från Daloc, et voilà! En sadelkammardörr är född! Innan vi kan säga att projektet är helt avslutat så ska det upp lite puts runt kanterna och snyggas till lite. Men dörren fungerar och jag använder den redan flitigt.

Nu när kvällarna blir lite ljusare och våren (kanske?) kommer snart, så hoppas vi komma igång och bygga lite mer. Jag ska den närmsta tiden se över budgeten och göra en plan för vår och sommar så att vi kan avsluta det här projektet nån gång! Fortsätt följa oss i bloggen och klicka gärna in på vår facebooksida så missar du ingenting! Glad Påsk på er!