Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Swish!! Så var två veckors "semester" till ända, och vardagen tar vid igen. Vi har hunnit med mycket, men inte riktigt allt som vi hade tänkt. Stor del av tiden har lagts på att gräva ned avloppsrör och förbereda för gjutning av en 4,5*4,3 m stor platta på det som blir baksidan av nya stallet.
Från början var det tänkt att bara vara en liten läpp, kanske 1,5 m, men av olika anledningar så växte projektet till nuvarande proportioner. Jag tänkte gå in mer i detalj på det i ett kommande inlägg. Vi har också hunnit med diverse småprojekt som att gräva bort en stubbe ur gräsmattan och sätta en ny hasp på Ferdinands box så att han aldrig mer kan göra skäl för sitt namn "rymmarkungen" m.m. Med på att-göra-listan fanns också punkten "dränera hagarna".     
  
Kanske känns det knasigt att efter den här extremtorra sommaren börja prata dränering, men hösten står för dörren och jag har fortfarande i färskt minne hur blött och eländigt det var förra hösten/vintern/våren. Då började det regna i mitten av augusti och inte slutade förrän nån gång i april (med ett litet uppehåll jan-mars då det snöade istället).
  
Mina rasthagar är relativt stora och ligger i lutning, så tidigare år har vi inte haft så mycket problem med lera. Men förra året var extremt! Det kom nederbörd varje dag! Marken blev övermättad och hann aldrig riktigt återhämta sig. Hästarna var leriga upp på benen, någon fick problem med mugg, någon med strålröta, allting var blött och tungt och skitigt och halt. Och att gå ut en snabbis i hagen utan att byta om till gummistövlar först var bara att glömma. Tappskorna stod som spön i backen. Till och med staketstolparna började lossna på sina ställen och fick hamras ned igen på regelbunden basis. För att lösa det mest akuta slängde vi ut ett par (ca tre) kubik med makadam 16-32 rätt ut i leran.
Det fungerade till den grad att jag fick som en hård plattform där jag och hästarna kunde stå och sätta på grimmor mm. Vi la också lite makadam på vägen ut mellan stall och hagar så att jag slapp halka runt i leran med ystra unghästar i andra ändan av snöret. Men det löste ju inte problemet med upptrampade, blöta hagar, som vid minusgrader gav hård och knölig skare...
  
Efter att ha jobbat på många fantastiskt fina hästanläggningar har jag märkt att hur påkostat stallar och ridhus än må vara så finns det nästan alltid problem med dränering, vattenansamlingar och lera. Hästar är tunga djur som trampar med stor kraft på liten yta. Det är svårt att skydda sig emot. Lägg sen till tunga maskiner och kanske lastbilar som kommer med foder mm så är lervällingen ett faktum. Till och med på anläggningar där man lagt plattor, gatsten eller asfalterat på gårdsplanen kan man ha problem, om man glömt att fundera på vart vattnet ska ta vägen.
 
När vi pratar om leriga hagar så finns det många olika metoder att grusa. Olika grusblandningar och makadam. Markduk eller inte markduk? Det finns gummimattor av olika slag som ska hålla gruset på plats osv, osv. Min erfarenhet är att alla dessa lösningar tyvärr fungerar dåligt på lång sikt om man inte också funderar på vart vattnet ska ta vägen! Här kan man välja öppna diken, stängda diken och/eller stenkistor för att dränera bort ytvattnet. Har man möjlighet kan man sen leda bort vattnet till en dagvattenbrunn eller damm så blir det ännu mer effektivt. Vi bestämde oss för att gräva en stenkista.
  
Så i söndags kväll tog vi tag i saken, och började gräva på det ställe i stonas hage där jag vet att vattnet samlas. Hålet blev cirka tre gånger tre meter i omkrets och cirka en och en halv meter djup. När vi grävt färdigt började vi fylla det igen med stora stenar som vi har samlat på oss sen tidigare utgrävningar. Våra marker består av lerjord och sten. Först stora stenar, sen lite mindre. När hålet var nästan fyllt med sten, la vi ett ca 15 cm tjockt lager med makadam. Sist men inte minst la vi ett tunt lager jord, mest för att det ska vara mjukt och trevligt att gå på för sto och föl som inte har skor på sig. Det här tog oss tre timmar allt som allt, och då hade vi förstås stor hjälp av vår lastgrävare. Utan den hade det tagit flera dagar att uppnå samma resultat!
  
Förutom den här stenkistan så kommer vi också gräva bort ett lager jord precis runt ingångar och vattenhinkar (de platser där de står och trampar lite extra) och lägga makadam istället. Jag tänker mig att man gör en lite djupare grop precis vid ingången, så att vattnet kan rinna undan där, och sen nöjer sig med cirka 10 cm runtom. Om man vill lägga markduk under bör man gräva djupare. Annars kommer hästarna bara trampa/gräva upp den inom kort.
  
Hur man bäst dränerar och grusar sina hagar beror på saker som vad man har för jordmån (lera, sand osv), hur stora hagar man har, hur många hästar som går där, vilken lutning marken har, om markerna ligger högt eller lågt och vilken klimatzon man bor i. Det är också ett pågående arbete som man tyvärr måste göra om då och då. Speciellt om man väljer stenkistor eller stängda diken, som så småningom sätts igen med lera och annat stoft som tar sig ned i marken med regnvattnet. Men även öppna diken och dammar måste då och då grävas om och rensas upp för att fungera optimalt.
Gör man det ordentligt från början kan man dock njuta av torra fina marker i många år innan man behöver börja oroa sig på nytt. Men glöm inte bort att vattnet måste ha någonstans att ta vägen! Annars är det bara att kasta pengar i sjön (eller rättare sagt – grus i leran)!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Tisdag idag och det har regnat mer eller mindre HELA dagen. Trots det har vi varit flera tappra själar här på Örstorp som jobbat på utomhus under dagen. Till dem räknar jag mig själv, Ferdinand, Domingo och mina svärföräldrar som varit här och hjälp till.
  
Svärmor har grävt upp potatislandet som i dagsläget bestod mest av ogräs, och svärfar har fortsatt arbetet som vi påbörjade i helgen - att jämna till ridbanan! Det är ett projekt vill jag lova! Det skiljer ungefär 24 cm i höjd på tvären och ungefär 54 cm på längden. Man brukar räkna med att maxlutning är 1 % - dvs 10 cm per meter. Det innebär att rent tekniskt lutar min bana 4 cm för mycket på tvären och 9 cm på längden, Men i praktiken vill jag ha den ännu plattare.
  
På vissa sidor kan man läsa att banan inte får luta alls på tvären, och på andra ställen verkar det som om det är helt ok med lutning även på tvären... Inte helt lätt att veta vad som gäller, så jag kommer gå på min magkänsla och göra den mer eller mindre "så rak/platt i lod" som vi bara kan. Eftersom vi lägger dräneringsrör över hela banan behövs inte lutningen för att få en bra avrinning (bara dräneringsrören lutar). Lutar banan för mycket kommer det tvärtom att innebära att materialet riskerar att flyta bort vid ett kraftigt skyfall.
  
Vi har fortfarande lite kvar att jämna till, men det börjar bli rätt bra. Nästa steg är att bygga upp staketet så att vi får en fin liten sandlåda att lägga det nya gruset i när det sen kommer. Det innebär att jag just nu håller på att ta in offerter på stolpar, reglar och trallvirke. Det verkar som om det kan skilja rätt mycket på olika byggvaruhus så det är väl värt att kolla runt.
Vi har bestämt oss för att istället för att använda färdiga betongplintar, så ska vi gjuta ned stolpskor direkt i marken. Vi borrar helt enkelt ett hål med jordborren, sen fyller vi det med betong, och så sätter vi i stolpskon och låter det härda. Det blir mycket enklare än att använda de färdiga plintarna. Då måste vi inte tänka lika mycket på att hålet måste vara 100 % rakt, så länge stolpskon sätts i rak. Och så fyller betongen ut hela utrymmet i hålet så det blir dessutom stabilare än om man använder en färdig plint där det alltid blir lite luft runt om, hur man än gör.
  
Tanken är att vi ska börja gjuta/bygga staket redan till helgen, men då vill det till att vi har fått in alla offerter och kan få ut materialet i tid. Men om vi bara vet längden på reglerna kan vi börja borra hål och gjuta. Vi letar efter reglar i måtten nånstans mellan 4 och 5 meter. Det innebär att stolparna kommer att sitta med 2-2,5 meters mellanrum. Vi vill ju gärna hitta virke som ger så lite spill som möjligt. Httar vi t.ex. reglar i längden 4,20 m, så sätter vi stolparna på 2,10 m avstånd. Så mycket längre avstånd än 2,50 m vill jag dock inte ha för då blir det för instabilt. Reglarna skall ju stå emot rätt mycket tryck från gruset som läggs i den här gigantiska "sandlådan" som vi ska bygga.  
  
Imorgon ska jag försöka hinna ringa runt och ta in lite nya offerter på stenmjöl, men jag måste åka och hämta ny halm också så vi får väl se om jag hinner... Tiden räcker som vanligt inte till. I bildspelet kan du se lite bilder från värt arbete med dräneringsdiket och ridbanan som Gud glömde...! 

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Det är med tungt samvete jag sätter mig vid datorn. Blogginläggen har ekat med sin frånvaro. Vi har haft sjukstuga här på Örstorp... Den envisa förkylningen som jag nämnt tidigare blev istället för bättre - sämre, och passade på att ta med sig min man i fallet. Så från förra helgen och fram till denna helgen blev det inte mycket vettigt gjort här på gården. Som hästmänniska och perfektionist kan man ju få ångest för mindre. Men ibland får man helt enkelt släppa lite på kraven och bara ta det lugnt. Något som jag verkligen inte är bra på... Men nu var det som om min kropp helt enkelt hade fått nog - Nu ligger du still vare sig du vill eller inte, typ... Så jag spenderade större delen av veckan i ryggläge, sovandes på soffan, och hade allmän ångest för att allting som jag borde fått gjort. Och det lustiga är att när jag tittade på min "att-göra-lista" från förra måndagen, så har jag på ett eller annat sätt lyckats göra mer eller mindre alla punkterna ändå.

Nu i helgen påbörjade vi äntligen arbetet med att gräva det där dräneringsdiket framför ridbanan. Vi bestämde oss för att göra det "ordentligt" och inte bara gräva en stenkista, utan också lägga ett dräneringsrör längst med hela diket. Det hade säkert rätt med en stenkista för alla de där normala regnen som kommer. Men då och då kommer det ju sådana där riktiga översvämnings-regn, eller vart femte år när snön smälter (det är ungefär så ofta vi har snö i några mängder att tala om här i Skåne), och då kan det vara bra med ett rör som snabbt leder bort vattnet och håller banan (och vägen) torr. Vi började med att manuellt gräva bort fyrkanter av gräset. Dem kommer vi använda för att täcka över röret och stenen så att det inte syns att de ligger där. Sedan bytte vi till den lilla skopan på grävaren (det tog oss drygt en timmes jobb och rätt många svordomar eftersom den hade rostat fast, men skam den som ger sig! I slutändan löste vi problemet med sandpapper och smörjmedel). Sen körde vi ned och grävde ett ca 40-50 cm djupt dike längst med nästan hela kortsidan. Vi sparade ett par meter i slutet eftersom vi måste kunna köra där med grävaren. Nu får vi göra klart den första biten och täcka över, och sen gräver vi resten. Sedan la vi ned röret och kollade med vattenpass så att det har en bra lutning hela vägen. Vi fick gräva lite manuellt för att jämna till en liten puckel i botten på diket, och sen var lutningen perfekt hela vägen! Det vi har kvar att göra nu är att först lägga i markduken, sedan lägger vi röret på det. Sen fyller vi igen diket med sten (det ska vara tvättad sten för att undvika att en massa små dammpartiklar sköljs ned och täpper till hålen i dräneringsröret). Markduken lägger vi för att hindra vattnet från att "läcka" ut i marken runtomkring diket. Vi vill ju att det ska hålla sig kvar i diket och ledas ut i bäcken. Inte läcka ut och hamna på ridbanan. Och så sist men inte minst lägger vi tillbaka grästuvorna et voilà! Jorden som blir över kommer vi att använda för att jämna till ridbanan, innan vi lägger på ett nytt lager grus på den. Det blir nog jättebra! Igår regnade det som bara tusan och jag kan redan se att vårt dike gör nytta, för idag är banan redan nästan helt torr (innan har det tagit upp till en vecka efter ett riktigt skyfall). Dock tror jag inte att det kommer räcka utan vi kommer behöva lägga dräneringsrör eller annan typ av dränering även på själva banan. 

Igår kväll plockade vi jordärtskockor och lagade soppa på! Det blev jättegott. Vi har ju "ett litet land" med jordärtskockor som föregående resident har planterat. Och när jag säger "ett litet land" så menar jag ett land på ca 3 gånger 20 meter. Så med andra ord inte så litet... Så om någon har något bra recept med jordärtskockor så tar jag gärna emot tips... Vi hade antagligen kunnat överleva på bara jordärtskockor hela vintern om vi hade behövt... Så "in-case-of-a-zombie-epocalyps" så klarar vi oss här vi gården i åtminstone ett halvår. Alltid skönt att veta! 

Igår kom mina svärföräldrar hem från sin semester, och tro det eller ej, men samtidigt kom mina föräldrar hem från sin semester. Så nu är de väl utvilade och redo att börja jobba igen! (Jag skojar förstås, fast jag är rädd att det ligger en hel del sanning i det skojet...). Förhoppningsvis får även jag och min man vara friska nu framöver så vi kan få lite fart på det här bygget!

Och just det! Vi har ju släppt ihop Domingo och Zettan. Det kan vara tidernas mest odramatiska ihopläpp... Dom har ju som ni vet gått bredvid varandra både inne och ute i en vecka innan ihopsläppet. Men jag var faktiskt lite närvös för hon lilla damen är så väldigt bestämd av sig. Det hade jag dock inte behövt vara. Jag började med att släppa ut Zettan. Hon gick direkt bort och började hälsa på Ferdinand över staketet. Sedan hämtade jag Domingo. Han gick först bort till vattenkaret och drack vatten, sedan gick han bort till Zettan - och hälsade på Ferdinand han med! Domingo och Zettan tittade knappt på varandra, och nu går dom ihop som om dom aldrig gjort något annat. Skönt! Det är precis så ett lyckat ihopsläpp ska gå till. Jag tänker alltid mycket säkerhet kring ihopsläpp eftersom det är vanligt med skador både från sparkar, men kanske mest från vrickningar, fläkningar och liknande skador som uppkommer när hästarna springer runt och visar upp sig för varandra. Då är det ju bra om man kan göra det så odramatiskt som möjligt. Här kommer mina bästa tips för ett säkert ihopsläpp.

Regel nummer ett är att om dom ska gå mindre än ett par månader tillsammans så släpp inte ihop dom alls. Det blir ju kanske svårt på t.ex. ett bete, men även där tycker jag att man kan fundera lite på om det är värt det. Ska dom gå maj-september - ja. Är det bara någon månad? Nja... Dock är skaderisken mindre i en stor hage med mycket gräs dels eftersom de flesta hästar relativt snabbt vill börja beta, och dels eftersom det finns gått om plats så hästar som inte gillar varandra behöver i stå "på" varandra och trängas som de kanske måste i en liten hage. Och så är det ju oftast oskodda hästar som släpps på bete. Jag läste någon studie för ett par år sedan att det kan ta ett par månader innan rollerna i en flock är befästa, och det kan vara rätt så stressande för hästarna. Så om det bara gäller för en kort tid så kan det faktiskt vara bättre att låta dem gå ensamma, men i hagar bredvid varandra förstås. Hur som helst... Om man har möjlighet så är det bra om de hästar som ska gå ihop kan gå bredvid varandra i hagen i ett par dagar, och/eller stå bredvid varandra i boxarna så de år lära känna varandra. Då får man ju också ett litet hum om hur de verkar trivas ihop. Om de bråkar konstant så kanske det inte är en så bra match. Jag brukar ju som sagt inte ha grimma på i hagen, men vid ett ihopsläpp har jag det ifall att hästarna skulle komma farandes genom staketet, eller om de börjar bråka så att man måste sära på dem och de behöver fångas in. Jag brukar också ha benskydd på de hästar som är skodda, så undviker man sår och slag på benen. Jag undviker också att släppa ihop hästar i hagar som är för små (se anledning ovan), eller att släppa ihop när det just har regnat och är väldigt halt i hagarna. Tar man det bara lite lugnt och tänker till så brukar det gå bra.

Daisy hälsar att hon mår bra och växer så det knakar! Jag tror hon väger runt 20kg nu! Hon håller på att fälla tänder så hon biter på ALLT hon kan komma åt. Hon har bland annat bitit sönder sin säng, så nu för tiden så sover hon i soffan. Vad ska man göra liksom? Det känns lite taskigt att tvinga henne att sova på golvet hela natten. Plus att hon hoppar upp i soffan när vi redan har gått och lagt oss, och jag har faktiskt ingen lust att stå och lurpassa i trappen så att jag kan ta henne på bar gärning. Så hon har helt enkelt lagt beslag på den ena av sofforna och det är ok. Vi ska ändå köpa en ny soffa när hon slutat bita på möblerna (med andra ord om något år eller två...). Kanske kan man pensla dem med lite stopp och väx eller nåt? Jag har ju krubnix i stallet, men det är så kladdigt.  

Sitter här på mitt kontor med en kopp te, en filt och mina favorit tofflor, medans mannen är iväg och spelar fotboll. Ute är det en rätt så grå och halvtråkig dag, men här inne är det så varmt och mysigt. Har jag sagt att jag älskar mitt kontor? Föregående ägare lämnade kvar de väggfasta skåpen som är mörkbruna och delvis klädda med en grå/grön vävtapet som ger en "old-english" känsla och en speciell doft som jag bara älskar! När man sitter vid kontoret har man utsikt över gårdsplanen, och mellan byggnaderna ser man de böljande vetefälten skymta fram. Detta är faktiskt ett av mina favoritrum på gården.

Den här veckan skulle ju arbetet med att transformera min ridbana ha startat, men jag fick i sista stund (efter att ha fått in den slutgiltiga offerten) dra i nödbromsen! Plötsligt kändes det som om det som jag hade bedömt som att jag behöver ett nytt topplager hade förvandlats till ett mastodont-projekt där det skulle läggas nya dräneringsrör, markduk och läggas på 35cm nytt material på nuvarande ridbana m.m. Vi hade från början planerat att göra det mesta av dräneringsjobbet själva, men det tyckte förstås inte entreprenören var någon bra idé... Vi kan ju inte göra det lika bra och borde därför betala 37000+moms för det kalaset... Sen skulle det kosta nästan lika mycket att lägga ut det nya materialet. OK - så långt var jag med på tåget. Mycket dyrare än vad jag hade hoppats förstås, men då blir det ju i alla fall bra. Grundat på de beräkningar som jag gjort tidigare räknade jag då med att materialet till ridbanan skulle kosta någonstans runt 50.000kr (också det mycket pengar, och vi får då kompromissa lite på andra punkter. Kanske skippa klinkersen i sadelkammaren och välja billigare boxdörrar?). Men så kom slutofferten som istället låg på 140.000kr i bara materialkostnad(!!!). Jag vet folk som byggt helt nya ridbanor från absolut scratch för dom pengarna! Så jag fick helt enkelt dra i panikbromsen och tänka om. Tänk att ett beslut kan kännas så bra. Förra veckan gick jag runt med ångest och funderade på hur vi skulle kunna lösa detta. Nu är jag på ett sätt tillbaka på ruta ett, men ändå inte. Jag har fått så mycket mer på fötterna och det känns återigen kul och spännande att ta tag i det här projektet. 

Den här helgen har vi bestämt oss för att vi ska gräva det där dräneringsdike/stenkista som vi pratat om. Vi har faktiskt redan tjuvstartar - med mindre lyckat resultat, beroende på hur man ser på saken. Låt mig gå tillbaka en dryg vecka i tiden för att ni ska få hela bilden! Det är alltså fredag den 4 september. Jag tror fortfarande att man på kommande onsdag ska börja jobba med min ridbana, vilket innebär att man kommer köra på den med grävare och bobcat och andra tunga maskiner. Men till helgen lovar prognoserna skyfall (drygt 30mm regn ska det komma). Eftersom jag vet av erfarenhet att förra gången det var skyfall så gick det inte att köra på ridbanan på ca 10 dagar så ser jag ett problem. Vanligt regn klarar den kanonbra, men när det blir riktiga skyfall så är problemet att det rinner ner massvis med vatten både från vår gårdsplan OCH från parkeringen på baksidan rätt ut på ridbanan. Och eftersom underlaget i dagsläget består av en blandning av mycket finkornig natursand och helt enkelt vanlig jord, så förvandlas banan till geggamoja... Så för att undvika detta så föreslår jag för min man att vi ska gräva en liten "ränna" på kortsidan av ridbanan som leder bort vattnet. Vi ska ju ändå anlägga en stenkista och gräva upp den marken så det gör ju inget som det inte blir så snyggt liksom. Sagt och gjort. Medans min man startar grävaren går jag och börjar sätta upp nya isolatorer på A-ponny höjd. Efter kanske 20-30 min kommer han upp till mig och ser lite skamsen ut.

- Vad har hänt? frågar jag. - Ingenting, jag tror jag grävde av vår elkabel... Svarar han, och syftar på kabeln som går till belysningen för ridbanan. - Såg du en kabel? - Nej, men jag fick upp en sån där gul plastbit... OK... Vi går och kollar. Kan inte se någon kabel, men min man har grävt en väldigt stor grop längs ungefär en fjärdedel av ridbanan, istället för en "liten ränna" längs med hela. Det var inte exakt vad jag hade tänkt mig men oh well... - Ja, ja, vi får ta tag i det vid ett senare tillfälle, nu är det fredagkväll och sent och solen går snart ned. Och imorgon måste vi bygga ny hage så Zettan kan komma på söndag. 

Min man börjar bli en hejjare med grävaren, men just den här gången blev det kanske inte så himla bra?

Så kom lördagen, med tidigare beskrivet hällregn och hagbygge (tack gode gud för min svägerska och hennes man och son som kom och hjälpte till!), och vi tänkte inte så mycket mer på den där gropen... Inte fören vi dagen efter fick reda på att våra grannar hade varit utan el när de kom hem på lördagsnatten, och att EON hade varit ute och lagat kabeln (som nu är framdragen och fullt synlig i gropen) tidigt söndag morgon. Det var nämligen deras kabel som vi hade grävt av! Lite pinsamt kanske... Konstigt att elen inte gick på en gång, men kanske var det när vattnet trängde ned till kabeln? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att el-företagen är skyldiga att gräva ned sina kablar på minst 60cm djup - och vår grop är "bara" 48 cm djup, så det borde inte kunnat hända. Men vi lärde oss ändå en nyttig läxa. Hade vi vetat att den gick där hade vi kanske grävt lite försiktigare? Vi fick tipset om sidan ledningskollen.se. Där kan man beställa kartor innan man ska gräva så man ser vart det går ledningar och inte. Något vi definitivt kommer göra innan vi startar grävaren igen!

Jag är helt fascinerad av den här maskinen som både samlar upp hösilaget till en bal och sedan plastar in den! Man kan bli hypnotiserad om man stirrar på de vita rullarna för länge...

I övrigt har jag haft en väldigt bra vecka! Vi har som sagt fått vallen slagen och plastad, så nu har vi definitivt hösilage så vi klarar oss hela året. Inte en droppe regn kom det på det, så jag tror dessutom att det kan bli riktigt bra kvalitet på skörden. Efter det har jag tagit många promenader med Daisy och galopptränat med hästarna på fältet! Finns det något bättre än att galoppera fram över fälten med vinden i ansiktet och 500kg muskler under sig? Man riktigt märker på hästarna hur de njuter också. Idag skrittade jag ut en ny runda med Ferdinand. Han är så fantastisk! Bland annat fick vi gå förbi en fontän som livligt sprutade vatten rätt upp i luften på ca 5m avstånd, och han brydde sig knappt. Han tittar till och blir lite spänd, men säger jag gå så går han! Vilken underbar häst jag har!

Jag och Ferdinand på fältet! Ett öra kom med i alla fall.

Ikväll kommer en vän till mig som jag inte träffat på ungefär två månader så det ska bli kul! Nu ska jag bege mig ut i snålblåsten och fixa klart stallet!