Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det måste vi ändra på! Med bygget händer det massor och ingenting.... Del vill säga vi håller fortfarande på och gjuter stöd-socklar för grunden i gamla delen av nya stallet. Men det går framåt! Vi har faktiskt bara en stor gjutning kvar (och sen några små runt dörrar mm), så om saker och ting går enligt plan så borde vi vara färdiga med detta i slutet av denna veckan. Sen kan vi fortsätta schakta bort de sista jordmassorna och sen är det golvdags! I projekt "gjuta stallgolv" ingår även att lägga ut makadam och armering i grunden och få det helt jämnt, samt att planera för avlopp och eldragning. Så det är inte bara att gjuta hur som helst. Men det känns som en stor milsten att få ett golv på plats, så jag ser verkligen fram emot att få det klart! Exakt när det blir beror förstås också på när betongbilen kan komma. Och ärligt talat vågar jag inte boka något ännu, för vi har blivit försenade så många gånger nu. Bättre att boka när jag vet att allt är klart. Men det kan förstås betyda lite väntetid. Det är i alla fall inte precis högsäsong för plattgjutning, så med lite tur kan vi ha det klart innan jul. Om ni vill följa bygget steg för steg så kan ni gå in och gilla vår facebooksida, som uppdateras löpande med bilder och filmklipp.

Här ser ni det som kan vara vår näst sista gjutning! Fingers crossed! Bara en stor sektion kvar!

Jag tänkte ägna det här inlägget åt ett annat fenomen som jag har lagt märke till, men som det inte verkar skrivas så mycket om? Jag var och tränade för min tränare i förra veckan. Det var första träningen på ett par månader eftersom all min lediga tid och ork på sista tiden har ägnats åt bygget. Det var så himla kul att komma igång igen! Dressyr handlar ju mycket om tajming och precision. Det är dom små detaljerna som gör hela skillnaden. Målet är att alltid rida i balans. Svårigheten är att veta hur mycket eller hur lite man ska be om just här och nu. Det är det som kallas "känsla". Att veta exakt vad just den hästen behöver i just det momentet. För att uppnå känsla kan man rida massor av olika hästar (helst välutbildade) och/eller rida för tränare så ofta som man bara kan! För även om man inte rider många hästar, och kanske inte ens har det som mål, så kan man bli expert på att rida just sin egen häst.

Det är här jag blir lite förvånad över hur folk verkar tänka. Jag hör så ofta från ryttare att det inte vill träna för ofta för de vill hinna öva på det man lärt sig på senaste lektionen. Det låter ju logisk. Eller? Fenomenet som jag har märkt av (både på min egen ridning och på mina elever) är att man har en tendens att överkompensera. Jag menar såhär; jag kanske har en elev vars häst tenderar att bli lite långsam och trippig när den går in i rörelserna. Då kan instruktionerna handla om att få kvickare bakben, kvickare hjälper, längre steg, mer energi. Vi jobbar på detta som ett genomgående tema genom hela lektionen och mot slutet känner vi oss alla rätt nöjda. Nästa lektion börjar vi med repetion - men då plötsligt är inte hästen för långsam längre. Den är istället lite för snabb, springig, tar lite för långa steg för att vara helt i balans och vi får istället jobba med halvhalterna, kadens, rytm, balans o.s.v.

Det spelar ingen roll vad det handlar om: ryttarens sits och hjälper, hästens rytm eller form, rörelsernas utförande. Det är alltid såhär. Både för mig och mina elever. Sist jag red fick jag till exempel lite bassning för att jag red för slarvigt genom hörnen. Så jag gjorde vad alla ambitiösa ryttare skulle ha gjort och gick hem och övade hörnpasseringar tills jag hade hovspår nästan ända ut mot staketet. Den här lektionen fick jag höra att jag red FÖR långt ut i hörnen, det blev liksom FÖR fyrkantigt. Tänk att det kan vara så enkelt och så svårt på en och samma gång! Det är de små detaljerna som gör hela skillnaden! Rider man ofta för tränare så kan man göra små korrigeringar - rider man sällan så blir det större korrigeringar. Så är det bara. Självklart har jag förståelse för att man i perioder kanske inte har tid eller råd att träna så ofta som man kanske skulle vilja. Men är det något man verkligen ska lägga pengar på när man har häst så är det att rida för tränare! En bra tränare kommer också se om hästen är rätt i hullet, om utrustningen sitter som den ska och om hästen visar någon orenhet eller symptom på smärta som du kanske har missat. Det är lätt att bli hemmablind.

Nu ska jag öva på att göra mjukare hörnpasseringar, samt jobba på att få min häst ärligare på yttertygeln och kvickare på vänsterskänkeln tills nästa lektion (antagligen kommer jag då få höra att jag måste lätta efter på yttersidan och att min häst går emot högerskänkeln, men det är ok. Det är bara så det fungerar).

Min underbara, söta häst som alltid, alltid ställer upp för sin ryttare och gör så gott han kan.

I natt var den första frostnatten och jag har lite déjà vu känslor. Det är ganska prick ett år sedan vi kämpade mot klockan (eller ska man kanske säga mot årstiderna?) för att bli klara med ridbanan innan vintern kickade in på allvar. Och nu jobbar vi på samma sätt för att få färdigt det vi måste få färdigt på stallet innan väder, vind och minusgrader sätter käppar i hjulet. Det är fram för allt fasaden som hade behövt bli färdig. Allt annat är ju under tak!

Ni minns att jag väntade på offerter för att mura upp det sista på fasaden? Jag blev plötsligt påmind om varför vi gör allt arbete själva... Enligt mina beräkningar så är det ca 40-50 arbetstimmar kvar att mura. Offerterna jag har fått in har legat på runt 100.000kr... Det är 2000kr i timmen. Är dom inte kloka?! Jag medger att jag var lite naiv när vi började mura. Jag hade inte förväntat mig att det skulle ta så lång tid. Men nu är det "bara" 45 rader kvar, eller ca 10 kvadratmeter. För oss har det tagit ganska prick en timme per rad, och ett proffs borde ju vara snabbare än vad vi är? Om vi lägger två timmar om dagen plus lite mer på helgen så är det ca 20 dagar. Sen får man räkna med att några dagar faller bort. Så det är minst en månad. Och då har vi inte fått något annat gjort...

Så jag känner att jag står lite vid ett vägskäl. Ska vi få stallet färdigt innan våren så måste ju fasaden bli klar, men då blir det kanske inte gjutet någon gödselplatta innan våren. Om jag ska hinna gjuta gödselplatta så måste det börja grävas och fixas för det nu!!! Och ska jag vara ärlig så kommer ju en gödselplatta underlätta och förgylla min vardag betydligt mer än vad ett gäng nya boxar kommer göra. Ja, ni får missförstå mig rätt. Självklart vill jag ha klart nya stallet! Men jag har ju ett fungerande stall till mina hästar i dagsläget, och det nya stallet kommer ju inte magiskt att fyllas av nya stjärnor och välstammade avelsston i samma sekund som det är färdigt. Det är en process att bygga upp en väl fungerande verksamhet. Gödselplattan kommer dock att ha full funktion som genom ett trollslag, och det hade inte varit dumt att slippa containern!

Ja, som ni märker har vi en hel del funderande framför oss och några snabba beslut som måste tas. Och då har vi inte ens börjat prata om konstruktionsproblemen som vi stött på på senaste tiden... Men hjälp är på väg! Mer om det i nästa inlägg!

Klart och kallt ger magiskt vackra höstdagar, men det ställer till det i byggprocessen... På bilden ser ni en av mina elever som får hjälp med tömkörningen.

Igår sa vi farväl till Doriz. Det känns lite sorgligt och jag är lite ledsen både för min egen del och för Prinsessan som saknar sin kompis. Doriz är en tillgång i varje stall eftersom hon är en så väldigt bra ledarhäst. En matriark. Stark, rättvis, lugn och social. Hon är perfekt i vilken liten flock som helst! Och säkert en fantastisk mamma! Men det får vi tyvärr aldrig veta. Hon har ju som ni vet inte tagit sig med Firenze som vi betäckt med i år, trots väldigt tappra försök både från vår och seminstationens sida.

Prinsessan + Doriz = Sant!

Att ha ett sto med komplikationer som inte vill ta sig är dyrt! Väldigt dyrt! Jag hade faktiskt inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att vi skulle behöva lägga så mycket pengar och sen inte ens få något föl. Men sånt är livet. Jag brukar ju säga att avla är som att spela poker. En del tur och en del skicklighet. Det är ju ingen slump att samma uppfödare år efter år får högt bedömda fölungar och unghästar som visar sig väl på unghästtester. Men sen finns det även ett mått av tur (eller ska man kanske säga otur?) som spelar in och man kan aldrig vara riktigt säker på hur slutresultatet kommer bli. Jag har i alla fall lärt mig väldigt mycket på vägen. Att skicka hem Doriz har inte varit ett helt lätt beslut. Men som hästföretagare har man redan så många hinder (dyrt, tungt, tidskrävande osv), så det gäller ju att ge sig själv så bra odds som man bara möjligtvis kan för att lyckas. Och då är ett sto med risk för komplikationer som har svårt att ta sig helt enkelt ett för osäkert kort för att man ska kunna satsa. Det finns dock ingen bitterhet! Jag hoppas verkligen att jag har fel och att "Doran" tar sig nästa år. Och att vi får se många fina Doriz-bäbisar i framtiden! Jag vet i alla fall att hon har de allra bästa förutsättningarna hemma hos sin ägare som är en fantastisk häst- och djurmänniska. Stort lycka till i framtiden Doriz och Marie!

PS. På gården jobbar vi förstås på som vanligt... Bilder från veckans/helgens arbete finns som vanligt på vår facebooksida. Mer om det i nästa inlägg!

Hejdå Doriz och varmt lycka till! Du är redan saknad!

Innan jag börjar berätta om livet på gården måste jag säga tusen tack för alla likes och peppande kommentarer på mitt förra inlägg! Förhoppningsvis kan vår historia inspirera andra som just nu befinner sig i samma jobbiga situation!

Idag har höstrusket intagit Skåne. Tanken är att vi ska gjuta en liten sockel, men vi får väl se om det vill sluta regna eller inte... Det känns ju inte jätteinspirerande att ge sig ut och rida just idag heller, men men... Hästar är en livsstil som inte tar paus bara för att det råkar regna och blåsa lite! Så det är väl bara att dra på sig regnjackan och ge sig ut! Det bästa med regn och rusk är att man kan få komma in och värma sig i soffan med en filt och en kopp varm choklad, och kanske en kanelbulle efteråt! 

I helgen har vi varit väldigt produktiva! Mina föräldrar kom hit i fredags och stannar en dryg vecka. Och svärföräldrarna som är hemma från sin tre veckors semester var här i söndags och hjälpte till. Vi har bland annat storstädat och röjt undan massa skräp, och kört till tippen. Svärfar har fixat belysningen till ridbanan (ibland är det bra att ha en elektriker i familjen). Vi har fortsatt att gräva ut jordgolvet som så småningom ska gjutas, och vi har tagit bort en liten dörr i fasaden mot innergården som ska muras igen. Det är där vi idag ska gjuta en sockel om vädret tillåter...

Utgrävningen av jordgolvet är något vi har ägnat "mycket" tid åt de senaste två veckorna. Jag skriver "mycket" inom citationstecken eftersom det faktiskt bara blir en kväll i veckan och en dag på helgen så länge fotbollssäsongen pågår. Men nu är den över! Sista matchen spelades igår - så från och med nu kan vi gräva lite varje dag. Det är både rätt tungt och rätt tråkigt att gräva (trots att vi har grävarmen på lastaren) så det ska bli skönt när det är klart. Vi har kommit ungefär halvvägs. Schaktmassorna har vi kört ned och lagt bredvid ridbanan. När vi är klara med grävningen inne i ladan ska det ju grävas ut för gödselplatta. Förhoppningsvis går det lite snabbare för då ska vi inte köra iväg schaktmassorna utan bara lägga dem som en vall runtomkring. Fingers crossed...

Vi har hittat lite allt möjligt smått och gott i det där jordgolvet. Alltifrån stora, stora stenbumlingar till gamla eternitplattor(!). För er som inte vet så är eternit ett gammaldags byggmaterial som kan finnas i tak och väggar på gamla hus. Det som vi hittat är gamla takplattor. Om det är mindre än en kvadratmeter så får man slänga det utan kostnad på speciell uppsamlingplats på soptippen i Landskrona. Och det var det som tur var. Man ska vara väldigt försiktig när man handskas med eternit för det är starkt cancerframkallande, och man ska helst ha handskar och munskydd, och ska man riva väggar och tak med mycket eternit så måste man ha speciella fläktar mm.

Något som vi också har gjort är att vi har mått upp och märkt ut vart boxväggarna ska gå nånstans, och vart de nya dörrhålen kommer bli. Det känns riktigt, riktigt, riktigt roligt! Jag är också vääääääldigt nära att acceptera en slutgiltig offert på de där skalblocken som vi ska mura upp väggarna med. Mer om det i ett kommande inlägg!

Fler bilder från bygget hittar ni på vår facebooksida Örstorp Gård AB. 

I torsdags fick jag upp en bild på Facebook. Den visade mig och Ferdinand och bildtexten lydde " First time in the saddle", eller första gång i sadeln på svenska. Det var tre år sedan och det har hänt mycket på den tiden. Han har utvecklats från en talangfull, men rätt så nervös och osäker liten 3-åring, till en självsäker och cool 6-åring. I veckan som gått har vi jobbat mycket med samling och tagen bakdel och han bjuder mig stundtals på både tramp och fina slutor. Åh vad jag älskar den hästen! Han är så rolig att rida och träna! Men det har tagit tid. Jag tror att Ferdinand har kommit in i mitt liv för att lära mig tålamod. En egenskap som jag erkänner inte är den mest framträdande i min personlighet... Men just nu är han värd varje uns av tålamod och tid som jag lagt ned, för han är bara så fantastisk! Man lär så länge man lever, och tur är väl det!

Min fina, fina älskade häst! Bilden på mig och Ferdinand för tre år sedan kan ni se på min facebooksida https://www.facebook.com/horseandhuman/

Jag brukar säga att Domingo har kommit in i mitt liv för att lära mig ödmjukhet. Det är nämligen inte så lätt att rida när man sitter på en laddad bomb, men något som gör det ännu svårare är alla dömande blickar! Jag vill sticka ut hakan lite och säga att det är ett svenskt fenomen. Ni vet - jantelagen och allt det där. I Tyskland fick jag aldrig några sneda blickar. Tvärt om så kom folk fram till mig efteråt och klappade mig på axeln och sa "wow, så fantastiskt att du klarar av den där hästen". I början när det hände trodde jag att de skojade eller var sarkastiska... Så ovan var jag vid att man berömde varandra, istället för att döma. Men de menade allvar och jag märkte snabbt hur mycket bättre det gick att rida. Hur mycket mer avslappnad min häst blev när matte slapp oroa sig för läktarkårens dömande blickar. Han kunde fortfarande ha sina dagar, men de blev färre och mildare. Nu låter det som om han är världens monster! Det är han inte! Han är magisk att rida på en bra dag (och de är trots allt betydligt fler än de dåliga). Men så kan han också ha dagar när han står mer på två ben än på fyra. Min förre tränare kallade honom för ett "popcorn". Det kändes väldigt passande!

En annan svidande lärdom som han gett mig är att hur bra man än rider och hur mycket man än tar hand om och månar om sin hästs hälsa så kan man inte stoppa alla hältor. Domingo har varit ett sorgebarn som har drabbats av mer eller mindre alla hältor, syndrom och skador som finns i boken... Ni vet vad SIS är? Skit I Sadeln, och hur det raljeras och skylls på ägaren (fel ridning, fel foder, fel sadel, fel hovslagare osv) när en häst blir skadad. Och jag som ändå är utbildad massageterapeut (jag borde ju kunna förebygga varenda skada) kände mig ett tag så misslyckad som både hästägare och ryttare att det knappt var roligt att gå till stallet längre. Sen skaffade jag Ferdinand som knappt varit skadad eller halt en enda dag på tre år och insåg att det kanske inte är jag som är SIS ändå...

För trots att jag gjort allt för min häst (anpassat sadel, ridit för duktiga tränare, gett honom vilodagar och varit noga med fram- och avskrittning, masserat, kollat tänder, avmaskat, anlitat duktig och dyr hovslagare osv), så gick han sönder gång, på gång, på gång. Och varje gång gick mitt hjärta sönder i tusen bitar tillsammans med honom. Efter detta har jag slutat att döma folk som har halta hästar. Självklart är det så att det finns gånger då man hade kunnat förebygga skada eller gjort saker bättre. Men det är så lätt att skaka på huvudet, och prata bakom ryggen på folk. Jag har sett många exempel där det tisslas och tasslas om att hen borde gjort annorlunda, och om hen bara hade ... så hade hästen varit frisk osv... Och nu pratar jag inte om folk som anlitat hästpratare på distans till sin halta, magra häst! Utan om helt vanliga, seriösa medelsvenssonsryttare som tränar för tränare och anlitar veterinär och gör så gott de kan för sin häst. Det ger så mycket mer om man istället stöttar och höjer varandra!

I dagsläget har Domingo varit frisk och ohalt i drygt två års tid. Jag har hittat en balans och ett sätt att rida/träna och sköta honom som fungerar för just honom. Dessutom har han fått tid att växa och mogna i kroppen, och det tror jag spelar en stor roll i just hans rehabilitering. Han fortsätter att lära mig nya saker nästan varje dag.

Här är en relativt nytagen bild på mig och Domingo när vi leker med lite tramp på banan.

Det har hänt nånting konstigt i familjen Mellberg! Min man har fått nytt jobb. Det innebär bland annat att han slipper den grymma pendlingen till Köpenhamn, som ibland kunde ta upp till tre timmar enkel väg när tågen strulade. Det innebär också att han kan sova lite längre om mornarna! Nu för tiden ringer våra väckarklockor ungefär samtidigt. Tidigare i vårt förhållande har det alltid varit tvärt om! Jag har alltid gått upp betydligt tidigare än min man. Det är ju jag som är morgonmänniskan och ska upp och mata hästar liksom. Men nu har ordningen ändrats. Min man strutsar upp när klockan ringen (han har ju liksom fått sovmorgon mot vad han är van vid), medan jag släpar mig upp på femte snoozen.... Vad hände?!

Jag skrev i förra inlägget att jag saknade sommaren lite. Vädergudarna måste ha läst bloggen för vi har haft sommartemperaturer hela veckan. Nästan lite väl svettigt ibland med 27 grader, stekande sol och helt vindstilla. Men jag klagar inte! Våra jordgubbsplantor är jätteglada och lämnar massor av goda gubbar! Och stona kan få vara kvar på betet och ha det gött ett litet tag till. Jag stödfodrar dem lite, men det finns faktiskt gott om grönt gräs fortfarande.

Dom här gubbarna planterade vi i år och de stormtrivs! Vi har gödslat dem med hästbajs och aska från grillen och de ger så många goda, söta bär! Behöver inte ens sockras.

Ikväll ska vi mura upp de sista raderna på nya väggen! Jippi! Det är bara tre rader kvar (att vi sen har två stora och två små dörrar till som ska muras igen behöver vi inte tänka på just nu). Vi kollar faktiskt runt lite nu om vi kan hitta någon som kan komma och hjälpa oss att mura lite, för även om det är kul att göra det själv så tar det så förbaskat lång tid. Och vi vill ju helst bli färdiga med ytterväggarna innan det blir alltför grått och kallt. I sådana fall så gjuter vi upp socklarna själva och sen tar vi in hjälp med själva murningen. Så kan vi spendera tiden med att gräva ut golvet, putsa innerväggarna, mura upp boxväggar, snickra ihop dörrar m.m.

Bara några få rader kvar nu!

Jag känner mig så inspirerad i min ridning just nu! Mina hästar är så fina! Längtar verkligen efter att åka och träna, men jag känner att jag vill ha alla offerter och beställningar klara innan dess. Det blir för rörigt i huvudet annars. Det är lätt att underskatta hur mycket tid det tar att planera allting. Har man dessutom en tajt budget såsom vi har, så blir man tvungen att leta bra priser och rabatter hela tiden. Det tar tid men i slutändan sparar vi rätt många tusenlappar genom att prata med många leverantörer och jämföra priser. Grovbetong kan t.ex. kosta alltifrån 27kr säcken till 54kr säcken! Det blir stor skillnad när man behöver en helt pall. En annan stor pengasparare är ju att göra jobbet själva, eftersom bygghjälp kostar pengar! Mycket pengar. Men man får inte bli dumsnål. Vissa saker kan man göra med kompromisser och hemmalösningar. Men vissa uppgifter kräver sina verktyg och man sparar mycket tid när man arbetar med rätt redskap. Många verktyg kan man hyra över dagen och andra kan vara värt att köpa in. Som t.ex. vår betongblandare som kostade oss en dryg tusenlapp och som har underlättat vårt arbete avsevärt! Helt klart värt investeringen! Och behöver man inte verktygen efter att bygget är klart så kan man ju alltid sälja dem vidare begagnat. Eller som när vi tog hjälp med de sista lagren på ridbanan. Vi hade aldrig fått det så jämnt och bra som det nu blev! Ibland vet man ju dock inte hur det ska gå innan man börjar. Man måste också vara beredd att erkänna sina misstag och lära av dem. Gör om gör rätt liksom! Och så far man inte vara rädd för att ställa dumma frågor! Det är så man lär sig! Genom att prata med dem som kan. Jag har fått många bra tips och ideér genom att prata med olika levarantörer.

Jag tror också att man bör ha en "grundarsenal" med verktyg innan man ger sig på ett stort byggprojekt. En skruvdragare, en såg, en vinkelslip, en borr och borrar för diverse material, en hammare, en kofot, ett par penslar. Ett gäng skruvar, spik och pluggar. Ett par presseningar är aldrig fel o.s.v. Och så behöver man tid. Massvis med tid! Ja, sen är det bara att sätta igång!

Ni kan också följa bygget på vår facebooksida Örstorp Gård AB.

Vi ska bli mamma! Eller... Ok då, Prinsessan ska bli mamma. Vi var på 16 dygnskontroll på Saxtorps Hästklinik i torsdags och jodå! Där fanns minsann en fosterblåsa så insemineringen hade tagit sig på första försöket! Jag känner mig redan som en stolt förälder! Nästa besök blir för 30 dagarskoll om två veckor. Sessan var supersnäll att köra med och stod jättefint i transporten och uppförde sig verkligen exemplariskt på kliniken.

Här är "hen"! Vår blivande stjärna i fosterstadie :)

Tyvärr går det inte lika bra med Doriz. Hon har inte velat släppa ägget i sin första brunst (det är hennes tredje brunst i år, men första som vi inseminerar på). Till en början inseminerade vi flera gånger i hopp om att ägget skulle släppa. Men till slut så gav vi upp på det, och nu har målet istället varit att få detta ägget att släppa så vi kan spruta in henne i ny brunst och inseminera igen. Men det har verkligen varit extremt envist. Sist de kollade henne var ägget 12(!!)cm och normalt är att det släpper runt 5-6cm... Så det är enormt och mjukt och väldigt redo att släppa! Kom igen nu Doriz!

I övrigt har vi haft en rätt lugn helg med lite midsommarfirande, lite återhämtning (en hel del fotbolls EM), lite planering och lite arbete. Jag börjar känna mig lite stressad för jag börjar inse hur extremt mycket jag har kvar att fixa innan vi kan börja bygga, men det är inte mycket att göra åt saken. Det är så många beslut som är beroende av varandra. Så innan jag vet X kan jag inte bestämma Y osv. Jag tror jag får låsa in mig på kontoret nästa vecka...

Vi har haft helknasigt väder den här helgen med extrem värme och påföljande åsk- och blixtoväder som kan ha varit det värsta jag har sett i hela mitt liv! När jag var ute vid 22:30 i torsdags och matade hästarna så blinkade det konstant borta över Billeberga, och åskan mullrade oavbrutet i fjärran. Naturen är mäktig! Så med tanke på både blixt och dunder och baby-lycka kom jag och tänka på den här lilla gulliga kortfilmen från Pixar. Visst blir man lite glad av den även när åskan går? 

Hej på er! Fredag igen och jag (Marie) är tillbaka bakom tangentbordet. Den här senaste veckan är det vårt avelsarbete och allt vad det innebär som stått i centrum. Jag hade ett mycket givande samtal med SWBs rådgivare i förra veckan som faktiskt gjorde att jag till äntligen kunde ta ett slutgiltigt beslut angående hingst till Doriz! Vi börjar ju komma rätt sent in i säsongen, så det var verkligen på tiden.

Valet föll på Firenze 1174. Han är efter Florestan I, och på mödernet hittar vi Donnerhall-blodet som jag verkligen velat ha med eftersom hon lämnat så fint på Donnerhall-blod (hon har tidigare fått föl efter Don Primero och Don Romantic). Dessutom har han mycket fullblod på både sidor och ger därför lätta, moderna, långbenta och ädla avkommor. Perfekt för Doriz! Han finns dessutom på färsk semin på Stall Fjälkinge här i Skåne och har haft väldigt bra dräktighets-procent. Enligt avelsrådgivaren var han lite spänd på sitt bruksprov och fick därför lite sämre omdöme och föll lite "under radarn" för många uppfödare. Men trots att han av den anledningen kanske inte fått de allra bästa stona (förlåt alla som betäckt med Firenze innan - det här är förstås en grov generalisering), så har hans avkommor varit väldigt fina och fått bra på sina 3-års tester mm. Jag har också pratat med en ryttare som red honom tidigare och hon bekräftar hans fina ridbarhet. Han är även godkänd i Hannover och har varit och betäckt i Tyskland ett par år. Men nu är han alltså tillbaka i Sverige, och ska förhoppningsvis snart ha en ny avkomma på G!

Här är en film på Firenze riden av Sofie Lexner när de vinner hingstklassen på Flyinge 2014.

Prinsessan ska betäckas med Luxus CML. Också det Florestan-blod, men här som farfar eftersom Luxus själv är efter Florencio I. Det är helt och hållet slump att det blivit så. Florestan-blodet är inget som jag har jättemycket erfarenhet av sen tidigare, men han har ju trots allt legat i top 10 på WBFSH's lista över världens bästa dressyrförärvare sedan 2009. Ofta i top 3! Så det känns som ett tryggt val. Som jag skrivit tidigare vill jag gärna satsa på "säkra kort" (så säkert som det nu kan bli när man pysslar med avel). Med det menar jag att jag undviker alltför unga hingstar som ännu inte hunnit få något BLUP och/eller hunnit visa upp sig i svår-klass. Luxus blir ett litet undantag, men eftersom jag känner hans ägare och ryttarinna så känner jag att jag har tillräckligt med information för att vara trygg med mitt val. Jag ville som sagt ha en hingst med mycket bra psyke och ridbarhet. Det har varit prio ett. Sen vill jag förstås ha mycket gång, och gärna lite extra frambenssprattel eftersom hon visat att hon själv lämnar mycket fina bakben. Jag ville inte ha en alltför stor, ädel eller långbent hingst, eftersom hon själv är både ädel och långbent och för mycket av det goda kan som ni vet bli....för mycket. Jag tror Luxus blir perfekt, och dessutom finns han också på färsk semin här i Skåne på Tranberga seminstation.

Och här en liten, relativt nytagen film på Luxus CML.

När man ska ta föl så tycker jag att man ska börja med att fråga sig vad man vill förbättra hos sitt sto. Och då bör man också tänkta lite på vad man vill ha avkomman till. Ska den säljas som sporthäst eller ska det bli din egen privatahäst för kanske max msv-klass? Om det är du själv som ska rida den ska man kanske ta en funderare på vad man klarar av och gillar för typ av hästar? Ett bra psyke ska kanske premieras före flashiga gångarter? Steg nummer två är att hitta hingstar som passar de kriterierna, men tänk på att hur en hingst ser ut/rör sig/beter sig själv är inte samma sak som vad han lämnar efter sig! Titta på avkommorna och vad de har fått för bedömningar och vad de presterat. Ska du sälja avkomman ska man kanske tänka på att försöka hitta en kommersiellt attraktiv stam också. Vissa hingstar är kända för att ge skarpa avkommor och kan därför vara mer svårsålda. En okänd hingst kanske ger en jättefin avkomma, men det kommer inte att skapa intresse redan på pappret. I slutändan är det förstås individen som betyder något, men ska man tänka som en buissnesswoman måste man ligga steget före och vara smart. Nästa fråga man måste ställa sig är lite mer praktiskt lagd. Vill jag använda färsk eller fryst semin? Detta beror mycket på stoet och om hon har haft lätt för att ta sig eller inte. Om man väldigt gärna vill ha en hingst som bara finns på fryst så kan man förstås chansa och inseminera vid ett par brunstar. Tar det sig inte kan man ha en back-up-plan med en hingst som finns på färsk semin och har hög dräktighet. Detta kan dock bli ett dyrt alternativ eftersom du får betala för två hingstar (beställer man fryst från utlandet betalar man ofta en klumpsumma och har ingen rabatt eller dylikt för nästa år).

Nu väntar jag bara med spänning på att de ska komma i brunst igen så vi kan köra iväg till betäckningsstationen. Det borde ske vilken dag som helst eftersom de blev superbrunstiga i början av maj när de först kom hit till gården. Vanligtvis brunstar de med ca 3 veckors mellanrum. Men dom får gärna vänta tills på tisdag för då är mina föräldrar här och kan hålla ställningarna på gården medan jag kör iväg. Håll tummarna nu för brunstiga ston och lyckade insemineringar!

Fredagsmys med tjejerna i hagen!

Ännu en milstolpe avklarad på gården! Alla dräneringsrören är på plats på ridbanan och vi har börjat sprida ut bärlagret! Hade det inte varit för att vi fick soppatorsk på lastaren på söndagskvällen hade vi varit mer eller mindre klara med åtminstone "grovutpytsningen" av bärlagret - eller vad vi nu ska kalla det. Arbetet med att gräva rännor,  lägga rör och täcka över gick till precis som förra helgen. Ni kan läsa en mer detaljerad beskrivning i förra inlägget.

Flitiga familjen! Sista röret på plats och nu blir det fikapaus!
  
Men det återstår med andra ord en hel del jobb innan vi har en helt slät yta att jobba med. Och från och med nu är det helt 100 % slätt som gäller. Inga gropar, hålor, sänkor, kullar eller toppar är ok. Det måste vara jämnt och slätt över precis hela banan om man vill att den ska ha samma ridegenskaper vart man än befinner sig på den - och det vill man ju! Därför håller jag så smått på att ta in offerter på vad det hade kostat att hyvla till bärlagret och sedan lägga ut mellanlagret som kommer bestå av stenmjöl. Jag tror nog att vi kan få det helt slätt själva också, men det kommer att ta oss betydligt mer tid och dessutom måste vi antagligen hyra in en bättre (dvs mindre, modernare, lite mer finkänslig) maskin än vad vi har att jobba med i dagsläget. Och då är det kanske värt att ta in en entreprenör? Det går snabbare och blir (förhoppningsvis) garanterat bra. Men det beror förstås helt del på priset... Det hade varit väldigt skönt att få det gjort. Vi har så många andra projekt som behöver tid just nu. 

En "grovutpytsning av bärlagret är klart. Men det liknar mer ett månlandsskap än en ridbana....
  
"Projekt avel" rullar vidare. Jag var på Gränbos hingstvisning i lördags och fick bland annat hälsa på Domingos pappa "Kung Gränsbo", eller Bocelli som han också kallas. Fick också njuta av Domingos namne Heston for U (från samma stuteri som min D), som verkligen hade utvecklats  fantastiskt sen jag såg honom sist. En riktig wow-häst för framtiden. Han hade blivit så mycket lättare i fronten utan att tappa sina fina bakben, och verkar dessutom ha ett riktigt toppenpsyke. I like! Stona kommer den 30/4 och 1/5 och vi har fortfarande en del saker att förbereda på gården innan vi är redo för dem. Men på lördag kommer mina föräldrar ned och stannar en dryg vecka och hjälper till lite. Så vi ligger bra till i planeringen. 

Rabatten börjar bli grön och fin igen. Påskliljorna är visserligen någon vecka sena - men så vackra i solen!
  
Just nu är vi i en sån där härlig tid på året då allting börjar växa och bli grönt igen. Jag njuter mer eller mindre varje dag av någon ny knopp eller blomma som slagit ut. Det kan vara ett tecken på att jag börjar bli gammal... Jag vet inte, men fint är det! "Tyvärr" innebär det också att "Projekt trädgård" börjar göra sig påmint. Det är framförallt gräsmattan som behöver kärlek i form av gödsel och mossbekämpning, men också ogräs som växer på gårdsplanen, potatis och fröer som ska planteras, björnbärsbuskar som ska beskäras och en oändlig mängd kvistar och grenar som blåst ned under höst/vinterstormarna som behöver samlas upp och brännas mm. Det blir ett rejält majbål här på Örstorp i månadsskiftet... 

En av våra många "små" rishögar som skall brännas upp...
  
Igår var jag och tränade för Kerstin med Ferdinand. Han börjar bli så fin! Det är så vansinnigt roligt att rida just nu och jag är så himla glad och tacksam och stolt över mina fina hästar! Det börjar kännas som att det snart är dags för tävlingsdebut för Ferdi, jag vet bara inte riktigt hur det ska hinnas med. "Projekt tävla" ligger inte jättehögt på prioriteringslistan. Men det hade varit bra övning för honom att komma ut lite så jag får kanske ta mig kragen och bara se till att komma iväg! 

Min söta lilla häst var trött på onsdagmorgonen.

Så var påsken över för den här gången. Vi har haft en väldigt lugn och skön påsk med familj och vänner (och hästar förstås). Men lite har det jobbats på gården! Min duktiga pappa har gjort stolphattar till mig! Eller till ridbanestaketet kanske jag ska säga? Jag skickade lite inspirationsbilder och sen har han designat och snickrat ihop dem helt egenhändigt. Snygga va?!

  
De är gjorda av impregnerat trallvirke och fastsatta med två skruvar genom toppen för att sitta stabilt på plats. För att få ett snyggt borrhål så har han förborrat hattarna innan de skruvades fast på stolparna. Eventuellt (om jag hittar något som passar) så kommer jag sätta knoppar på hörnstolparna och som inramning vid de två ingångarna. Pappa föreslog att man använder t.ex. boulekulor i trä. Men det fungerar ju bara om man målar staketet.
  
Det var min tanke att måla det vitt från början – men nu är jag inte helt säker. Jag gillar hur fint det smälter ihop med naturen i omålat skick. Jag får tänka lite på saken... Innan staketet kan målas måste det impregnerade virket stå ute ett par månader (gärna ett år), så jag har gott om tid att bestämma mig.

Hur som helst jag tänkte skriva lite om "mina" ston som kommer till oss om ca en månad och ska betäckas. Nu till helgen är det hingstvisning på Tullstorps och Blue Hors och nästa helg på Gränsbo! Och ikväll ska vi på föredrag om fölning på Saxtorps Hästklinik. Jag har som sagt några hingstar i åtanke, och har väl mer eller mindre bestämt mig. Men ni får gärna komma med era tips på hingstar och skriv gärna varför ni gillar/tror på just den hingsten! 
  
Vi börjar med Doriz. Doriz är ett äldre selektionssto som haft 4 föl tidigare. I sin ungdom fick hon dubbeldiplom i både hoppning och dressyr. Hon är efter Zorn x Matador II. Hon är välbyggd och korrekt i benen och hade kunnat vara helt perfekt om hon bara varit en sex-sju centimeter högre i mankhöjd. Hon är nämligen bara ca 161 cm och behöver därför en hingst som lämnar lite större avkommor. Hon är av ovanligt sportig modell för sin ålder och behöver därför inte lättas upp jättemycket i typen, men en hingst som lämnar moderna, lätta sporthästar är förstås att föredra.
  
Dock vill jag här säga att jag personligen inte är så förtjust i dessa alltför spindellika, långbenta, överrörliga hingstar (även om de är fantastiskt vackra) eftersom min personliga erfarenhet är att de har svårt med hållbarheten. Jag vill hellre ha en lite kompaktare, men ändå lätt häst som har ett lite distinktare rörelsemönster. Som känns rörligt - men inte överrörlig! Men det beror förstås på vad man har för sto också. Hur som helst - Doriz har tre bra gångarter med extra plus för hennes fantastiska skritt. Hon har dessutom ett superpsyke och en arbetsglädje och framåtbjudning som jag verkligen gillar. Att hon hållit sig frisk långt upp i åren är också ett gott tecken och något jag hoppas hon kommer föra vidare till sina avkommor.
  

Doriz har en fantastisk skritt! Vägvinnande, energisk och taktfast.

"Vårt" andra sto är Prinsessan, eller My Princess. Även hon är ett selektionssto som dessutom har gångartsdiplom. Som föl och åring blev hon högst bedömd i sin årgång, och som treåring vann hon Kungakannan. Hon beskrivs av ägaren som extremt känslig och lyhörd häst med hög ridbarhet och vilja att alltid göra rätt.
  
Hon behöver en hingst som med bra psyke (eftersom den där känsligheten lätt slår över om man blandar in för mycket blod - lagom är bäst), och gärna en hingst som lämnar lite åt det mindre hållet (hon har tidigare fått fler stora avkommor). Förr var idealet en mankhöjd på runt 172, men nu för tiden känns sådär runt 167 som idealet! Då kan både långa och korta ryttare känna sig bekväma och "lagom" på ryggen.
  
Hennes enda lilla minus enligt ägare är att hon är lite, lite inåttåad (men hon fick ändå en 7:a på sitt treårstest så det är ingen katastrof). Jag vill dock gärna ta det säkra före det osäkra och välja en hingst med minst en 8 på extremiterterna (där går t.ex. Zack bort). Jag har bokat transport åt henne från Uppsala med Marilla Hästtaxi som ägs av en vän till mig. Det ska bli så himla roligt att få hem båda stona så vi kan börja vårt avelsarbete på riktigt! Tänk att om ett års tid (give-or-take några månader) så kan vi om allt går som det ska ha två små föl här på gården!
  

Princessan visar upp sig från sin bästa sida som 3-åring!

I övrigt så vill jag undvika linjeavel - vilket tyvärr gör att ytterligare några heta kandidater går bort. Jag vill också välja "säkra kort". Dvs hingstar som redan har ett antal avkommor och helst ett BLUP-index eller annan statistik att visa upp. De får gärna ha egna tävlingsprestationer att visa upp.
  
Som jag sa innan så är det för mig mest intressant att se vad hingsten förärver - inte hur flashigt den själv kan trava. Att den har visat prestationer på tävlingsbanan säger mycket om dess hållbarhet och psyke - vilket är minst lika viktigt (eller kanske viktigare?) än snygga framben och snärtiga bakben. Jag har nästan, nästan bestämt mig redan. Men det hade ändå varit kul att höra hur ni resonerar kring det här med hingstval - eller ska jag kanske skriva hingstkval??
  

Avslutar det här inlägget med en liten privat vädjan. Jag vet att det finns många hundälskare därute som också läser bloggen! Det här är min kusins hund Kayla. Hon har under ett par månader utretts för lite diffusa symptom utan att man hittat orsaken. Nyligen blev problemen akuta och då upptäckte man äntligen orsaken som var delvis inflammation i njurarna och delvis förstorad mjälte (ev tumör).
Antibiotika har satts in och njurarna är redan bättre, men för mjälten behövs en operation och det ganska omgående. Pga den utdragna processen är försäkringstaket nått och ägarens besparingar tömda. Därför vädjar vi nu till allmänheten. Om alla som läser den här bloggen bidrar med 10-20 kr var så kan det räcka för att rädda Kayla och ge henne och hennes matte ytterligare ett par friska år tillsammans. Ni kan läsa mer här. Tack på förhand!!!