Pether Markne
FEB
26

Kan en av ryttarens viktigaste egenskaper vara nyfikenhet?


Foto: Bo Bennergård


Vad är det som gör att jag efter 30 år av mer eller mindre professionellt ridande, plockar fram en intressant bok om ridningens mysterier en fredagskväll? Förvisso är kakelugnen tänd, benet brutet, Filippa ligger i famnen och Isabelle läser artiklar om biomekanik och underlag. 1600-tals lägenheten i Strömsholm med hästtavlor på väggarna och utsikt över slottet, skapar onekligen en inspirerande miljö. Men boken, den läser jag för att jag har en passion. En passion för hästar och ridkonst, en längtan efter att tävla och ständigt utvecklas.

Jag förstår idag hur viktigt det är att brinna för något, själv har jag alltid velat bli en duktig och framgångsrik tävlingsryttare. Jag inser idag vilken betydande roll mina föräldrar hade, när de supporterade mig i mina lätt tafatta försök att lista ut hemligheterna bakom de stora idolernas framgångar. David Broome, John Whitaker, Nelson Pessoa, Jan-Olof ”Jana” Wannius m.fl. Dessutom hade jag, som junior och young rider i Flyingeortens Ryttarförening, enastående lagkamrater som väckte nyfikenheten och passionen för hoppsporten. Det var Rolf-Göran som höll i träningarna, men vi red mer eller mindre ihop. Alltid lika entusiastiska Maria Gretzer. Coola Ragnar "Ragge" Bengtsson som tro det eller ej, körde från Gyllebo gård i Genarp till Flyinge, för att hämta upp mig tidigt på morgonen när vi skulle iväg på lagtävling. Alltid på gott humör och nära till ett skratt eller skämt, han var min stora hemmaidol när jag var 14 år. Klart att man ville bli lika bra som dem.

Stora framgångar över tid kräver långsiktiga planer. För att orka jobba flera år med en häst eller sin egen utveckling måste det finnas passion, glädje och nyfikenhet. Hittar man den glöden är det som regel lätt att studsa ur sängen, kila till stallet och fodra, mocka, sopa, täcka, släppa ut, rykta, linda, sadla, tränsa, rida, o.s.v. Listan kan göras oändligt lång av saker som kanske känns sådär motiverande, men som måste göras.
Finns inte glöden blir det omöjligt att hämta hem de ädlaste medaljerna, men man kan ha kul ändå! Till exempel att som ryttare få uppleva hur hästen dansar fram, rakriktad, genomsläpplig eller som Major Anders Lindgren sa “Du ska bli ett med hästen och känslan ska vara som att sitta på toppen av en regnbåge”. Saknar honom, han gjorde ridningen så andaktsfull och vacker. Det är svårt att hitta den där finstämda vackra ridningen när man är själv, kanske har lite bråttom eller är hungrig. Oj, oj vad det är mycket att tänka på!

Jag kommer tillbaka till drivkraften som i bästa fall styrs av kärlek, glädje och nyfikenhet. Det medför att ingenting känns omöjligt när man långsiktigt jobbar mot sina konkretiserade mål. I sin strävan mot framgång är det annars lätt att hamna på en väg fylld av mindervärdeskomplex och avundsjuka. Då blir den långa vägen väldigt ensam.
Nyckeln till rätt drivkraft hittade jag genom att må bra. Vara noggrann med kost, sömn och motion samt vara rak och ärlig mot familj och vänner i en satsning där man måste lägga enormt mycket tid på sig själv. Det här ämnet är outtömligt och väldigt personligt, därför får man ofta trampa upp sin egen stig i strävan mot självkänslan. Utgår till fullo av egna erfarenheter och tänker fortsätta med det i denna blogg.

Känn sittbenen styr med vikthjälperna!
/Jens


Läst 72849 ggr Kommentarer Kommentera



Pether Markne

Pether har själv tävlat hoppning upp till 1,60 internationellt, samt internationell dressyr upp till OS-nivå (Sydney 2000). Han är dessutom Sveriges enda A-tränare i både hoppning och dressyr.
Porträttfoto: Erik Rundelius

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

I bloggen bjuder Pether Markne på erfarenheter och tips från sin långa karriär inom ridsporten, samt på "vardagsnörderi" kring hästar och ridning.

Till bloggen




Arkiv