Idag har båda hästarna sluppit potatissäcken på ryggen och longerats istället. Började med Marco. Var först på nedre delen av paddocken och travade runt, lugnt och sansat. Tog lite galopp och förflyttade oss sedan upp till den andra volten. Där uppe fick han totalfnatt och brallade som en riktig jäkla vilde! Knäppte loss linan och lät honom springa runt själv, och jisses vad han brallade. När han tröttat ut sig själv efter några varv tog jag honom på linan igen och då gick det riktigt bra. Galenpannan! :)

Hedda fick sin sko påslagen igår, och som jag skrev igår så var hon ju svullen i det benet. Idag var däremot svullnaden borta och hon rörde sig som vanligt. Hon fick bara skritta och jogga runt, men imorgon blir det ridning som vanligt. Tar hellre en extra lugn dag :)

Ikväll är det Sveriges Mästerkock igen. Ska ni kolla?? Jag ska sitta bänkad i soffan. Idag ska 30 stycken bli 12, och eftersom det är en tjej med från Kungsbacka så tänker jag hålla en extra tumme för henne :)



Matade Hedda med massa morötter i hagen tidigare idag, och efter det var det inte lätt att få en bild på hela henne. Närgånget, minst sagt :)

Hoppträningen med Rivica igår ikväll gick kanonbra! Mycket bättre känsla än förra veckan, och hon hoppade riktigt fint. När hindren höjdes lite kände jag att vi inte behövde farten för att komma över, utan hon hade power i galoppen och hoppade jättefint. Väldigt nöjd!! Ta er en kik på videon från kvällens träning :)

Idag var Vivi här för att ge Hedda och Marco BioLight. Började med att ta in Hedda, och upptäcka att hon trampat av sig en framsko och även var tjock på insidan i samma ben. Suck.. Hon var trots allt inte öm när vi klämde och kände på henne. Värmekameran visade att hon var varmare i det benet, men inte på några konstigheter så som skadad sena eller liknande. Har fått tid hos Dennis redan ikväll att slå på skon, så det var ju bra :)

Vivi kände att Hedda börjat få tillbaka sina muskler i rygg och rumpa, nu när hon är helt igång igen efter höstens skada. Härligt!

Efteråt var det dags för Marcos BioLight-premiär. Jag var beredd på att det skulle kunna gå hur som helst, men han fick guldstjärna x2. Dels för att han skötte sig så fint när Vivi höll på med BioLight och massage och dels för att det fanns inte en endaste sak att anmärka på. Han var liksidig och jättefin i kroppen. Så kul!! :) På värmekameran var han också helt jämn.

Efteråt red jag Marco i paddocken, och som jag skrev sist att jag skulle testa så började jag galoppera efter att jag skrittat honom. Galopperade runt på fyrkanten några varv och lät honom springa av sig. Några små "bocksprång" gjorde han, men det var mer den känslan som att han hoppade över små låga hinder. Han tog liksom ett längre och högre galoppsprång, så det var inget "hjälp-jag-trillar-snart-av"-bus. Efter några varv i galopp saktade jag av till skritt och började om helt från början, som om jag precis suttit upp. Skrittade lite på lång tygel, kortade sedan tygeln och red lite skänkelvikningar. Började trava och red på stora volter, gjorde skänkelvikningar, öppna, red serpentiner osv. Han skötte sig så otroligt fint och inte en endaste gång varken bockade han eller sparkade!!! Han var lugn och avspänd, och jag var superglad efteråt! Att börja med att galoppera av honom tänker jag helt klart fortsätta med. BioLighten hade säkert sin del i det här också, så det kommer han att fortsätta få lite då och då :)




BioLight



Snöade som bara den när vi red. Ser ni hur det har samlats på skärmen?

Ikväll har vi kollat på Idrottsgalan här hemma och hållit tummarna för både Roffe och Sara. Tyvärr inget pris för någon av dem, och rackarns nära för Sara i Jerringpriset. Tvåa ännu en gång, men hon slog åtminstone Zlatan ;) Lisa var självklart en värdig vinnare (som dessutom ridit fälttävlan, så ridsporten vann ändå, på sätt och vis), så stort grattis till henne, som tog hem rubbet!

Häromkvällen gjorde jag mörk chokladmousse, och idag bjöd jag på vit chokladmousse toppad med hallon och kiwi. Inte så dumt va?



Vit chokladmousse

Förresten! Jag tänkte skriva om en hästtvist inom en snar framtid som nyligen avslutades i domstol. Jag har läst domslutet och "hängt med" i denna tvist (jag är själv inte inblandad). Jag tycker att det är intressant att läsa om sådant och gissar på att fler gör det? Skulle vara kul att höra era åsikter om det hela när inlägget är skrivet :)

I morse gick jag upp tidigt och skrittade ut en promenad på Hedda innan jobbet. Pigg och glad som vanligt, men eftersom det är så hårt och ojämnt i kohagen och skogen hos oss så blev det bara en skrittur.

Marco vilar som vanligt idag. Han går numera tisdag, onsdag, fredag, lördag och söndag. Så måndag och torsdag är hans vilodag. Hedda brukar alltid få vila på måndagar, men det blev som sagt en promenad idag.

Imorgon kommer förresten Vivi och ska ge Hedda och Marco biolight. Det är Marcos första behandling, så det blir spännande att se vad han tycker om det. Hedda är som ni vet helt frälst och somnar nästan när Vivi kommer. Får hoppas det går lika bra med Marco, men känner på mig att han kommer vilja äta upp biolightmanicken när rastlösheten kommer smygandes...




Haha, den här bilden är för sann! Förutom vad mina tränare tror att jag gör. Lite koll på läget tycker nog Ewa och Eva att jag har ändå ;)

Fick rycka in på jobbet idag på grund av sjuk kollega (aka lillebror) och därför blev det ingen ridning förrän nu ikväll. Mamma och jag åkte bort till manegen med Hedda och Marco. Mamma tog Hedda och jag Marco. Jag erbjöd henne att få rida min lille prins, men till svar fick jag att hon inte ville bli avkastad in i en vägg, bryta benen och aldrig mer kunna gå.. ?!?! Jag finner inga ord.. Dessutom sa hon att jag inte heller fick trilla av, för det skulle vi varken ha tid eller ork med..

Kan berätta att det var riktigt nära att jag fick käka sand till middag idag. Det började så fint när vi skrittade. I vanliga fall brukar han börja bralla och ha sig direkt när jag suttit upp, men idag skrittade vi runt en stund, med benen på rätt ställe.

Tror jag tog ut segern i förskott (att få ett lugnt ridpass alltså), för när vi travat ett varv och kom ner till läktaren där vi hängt våra täcken, då var de plötsligt jättefarliga och en rejäl brall var på sin plats. Eftersom jag kände hur han spände sig och kollade på täckena så var jag rätt beredd och höll mig stadigt kvar. Nästa gång när vi kom till samma ställe så trodde jag att han bara skulle trava förbi, för han brukar inte vara tittig, och om han ibland är det så brukar det räcka med att ha kollat en gång. Han överraskade mig rejält med en värre brall än varvet tidigare, och balansen sattes på eldprov! Mitt vänstra ben hamnade framför sadeln och jag kände hur jag började glida till höger. Jag skulle precis skrika till mamma att "nu kommer jag trilla av", när jag på något magiskt sätt kravlade mig tillbaka. Jag riktigt kände sandsmaken i munnen.. Det kommer inte dröja länge till jag sitter på backen, tro mig. Det är ett mirakel att jag snart haft den lille gubben i ett år och suttit kvar när han busat omkring som en rodeohäst! I och för sig började han inte med sitt brallande förrän sent i somras/höstas. Jag hoppas att han växer ifrån det snart.. När mognade era unghästar och slutade med unghästbuset?

Tillbaka till dagens ridpass förresten.. Efter att jag hamnat rätt i sadeln igen så tog vi galopp så att han fick springa av sig. Det är mycket lättare att hänga med i bocksprången när han galopperar. Det blir liksom mer följsamt och rytmiskt, hur nu bockningar och sparkar kan vara det..? När vi travar och han plötsligt skuttar iväg så känns det sjukt obalanserat.. Jag borde egentligen, efter att ha skrittat fram, börja med att galoppera, så att han får springa av sig. Alltid efter galoppen så är han mycket lugnare och håller sig på mattan. Det ska jag prova på tisdag när jag rider honom igen. Fortsättning följer.. :)



Busigaste femåringen med en räv bakom varje öra och ett antal ess i rockärmen.. :)

Och just det ja! Mamma red som sagt Hedda, och även om hon inte vill erkänna det så ääälskar hon att rida Hedda! Eller hon älskar åtminstone att galoppera på Hedda. Hennes egna två, Natalie och Rivica, är inte de smidigaste och snabbaste hästarna, så när mamma lånar Hedda är det full galopp som gäller. Idag gasade hon på på långsidorna i manegen så att Hedda sträckte ut och liksom sänkte ryggen i full fart framåt. Jag undrade ett tag vad det var som lät, till jag insåg att det var mamma som satt, i full galopp, och skrattade okontrollerat på Heddas rygg. Återigen, jag är mållös..

Idag var det alltså clear-round på Kungsbacka RK. De började på 50 cm och jag var på plats redan då för att hjälpa till på banan. Alltid kul att hjälpa till på hemmaklubben. KRK anordnar mycket tävlingar och träningshoppningar i både hoppning och dressyr, vilket är superbra, och man får inte glömma att det inte skulle gå om det inte vore för alla klubbmedlemmar/funktionärer som hjälper till :)

Dagens bana var på åtta språng, utan några konstigheter. Det var grindar och vattenmatta, men själva banan var snäll utan för svåra vägar eller distanser.

Med Rivica hoppade jag 100 cm, och idag var känslan mycket bättre än på träningen i tisdags! Hon kändes jättefin på framhoppningen, och inne på banan var hon också jättefin och felfri. Något hängande i handen, men hon lyssnade ändå bra. Vi fick bra distanser (något nära på sista hindret) och red bra vägar. Mycket nöjd!

Med Hedda blev det en runda på 120 cm. En rivning på hinder nummer fyra, en oxer, där bakbommen pangade ner. Hedda var pigg, glad och ivrig och hade säkert velat gå en runda till :) Dock är det samma bakläxa som vanligt när det kommer till Hedda; hoppa på mitten, inte på vänster sida!!!

Jämför de båda filmerna här nedan. Den första är med Rivica, som hoppar fint på mitten hela tiden. Den andra är på Hedda, som hela tiden hoppar på vänster sida. På träning och hemma är jag jättenoga med att pricka mitten, och på framhoppningarna också. Inne på banan däremot har jag bara fokus på att vi ska ta oss över hindren, antingen på vänster, mitten eller höger sida. Slarv från min sida alltså! På Marco och Rivica rider jag alltid på mitten, men Hedda drar till vänster de sista stegen, och nu måste jag bli bättre att även på tävling sikta mitt på. Ett av målen detta år alltså, pricka mitten!!

Annars är jag nöjd med kvällens hoppning. Rivica får guldstjärna och eftersom Hedda är Hedda så får hon också en guldstjärna, som inte hoppat på denna höjden på flera månader pga skada i höstas. Känner mig taggad för tävlingsåret!

Rivicas runda. 100 cm felfritt.

Heddas runda. 120 cm 4 fel.

Hej vänner! I morse åkte mamma och jag bort till manegen med Natalie och Marco. Marco var überbusig, och eftersom han dels vilat drygt en månad och den här veckan tagit det väldigt lugnt så var det värre än vanligt. Hans bakben var mer i luften än på marken.. Det gick knappt att skritta i början så fick trava nästan direkt. Han brukar oftast lugna ner sig i traven, men idag var han verkligen på tårna, så vi gick ganska snart över till galopp så att han fick springa av sig.

I galoppen brukar han aldrig vara lika "bockig" och "sparkig", och likaså idag. När vi galopperat en stund var han både svettig och trött. Inte konstigt, när han lagt så mycket energi till att skutta runt de första 20 minuterna. Tog en skrittpaus och travade sedan en stund igen. Då var han from som ett lamm och det märktes att han hade ingen ork kvar till bus.

Mamma red dressyr på Natalie, men eftersom det var små hinder uppbyggda i manegen, på cirka 70 cm, så blev hoppsuget för stort och tog över. Ett tu tre så började hon galoppera över de små kuberna och sedan gav hon sig även på både vågplank, vattenmatta och hängande matta. Och vet ni vad? Jag har det på film!! Efter att hon hade hoppat de första gången frågade jag om hon inte kunde göra det lika fint igen, så att ni skulle få se dressyrtanten in action, i fel gren.

Tjusigt va?! Gamla tanterna imponerar!

Herrejösses vad länge sedan det var jag skrev om hästarna i mitt liv. Nu är det väl ändå dags att skriva om min finaste, bästa c-ponny? Jag hade redan c-ponnyerna Strätes Ramson och Hembys Nimbus, när vi var uppe på Skåregärde hos Erneholm och de ville att jag skulle prova Hembys Mimosa. Mimosa var ett sjuårigt New Forest-sto, men hon hade haft föl och låg därför efter i utbildningen och hade bara varit på en endaste hopptävling. Jag provade henne och tyckte verkligen om henne, så även om jag egentligen inte borde haft mer än två ponnysar så köpte vi henne också, då Ramson ändå skulle säljas snart då jag började bli för lång för honom. Både Nimbus och Mimosa var två maxade c-ponnyer och grövre i typen.



På Mimosa blev det många segertäcken. Här i Tranemo på fälttävlan :)

Mimosa är den ponny som jag haft mest framgångar med, i alla grenar. Även om jag älskat alla mina ponnysar och de varit bra på olika sätt så var Mimosa ändå den bästa. Hon hade ett hjärta av guld och ställde alltid upp.

Vi fick massor av vinster och placeringar upp till L:A hoppning och placeringar i MsvB. I fälttävlan blev det också vinster och placeringar i Msv och i dressyr vinster upp till L:B och placeringar i L:A. Det som var så kul med Mimosa var att hon var bra i alla grenar och en riktigt bra fälttävlansponny! Jag vet inte om jag skulle vilja kalla henne orädd när hon susade fram i terrängen. Hon var liksom inte en sådan het ponny som bara slängde sig över stockarna utan att veta vad som fanns på andra sida, men hon tvekade inte heller. Jag smackade, hon hoppade.



MsvB hoppning på Nordhalland

Fastän Mimosa haft föl och låg efter för sin ålder så gick allt väldigt fort med henne. Hon var otroligt lättlärd, hade viljan och tyckte det var kul att träna och tävla. Det gick fort upp i klasserna med henne.

Mimosa hade jättesnälla ögon och var en väldigt snäll ponny, men tro mig, hon kunde vara en jäkel också. Vi sålde Nimbus till en tjej i Halmstad, och en familj från Dingle kom och provade Ramson. Mamman i familjen hade en stor häst, och vi gjorde helt enkelt så att de tog Ramson och jag fick storhästen istället. Så istället för tre c-ponnyer hade jag nu Mimosa och storhästen Hella. Vi åkte på mycket fälttävlan med både Hella och Mimosa, och då är det ofta stora hästar och ponnyer samtidigt. Jättebra att slippa och åka och byta häst tänkte vi, då alla fälttävlan för det mesta är så långt bort. Dock var det inte alltid frid och fröjd, för Mimosa retade nämligen gallfeber på Hella i transporten. Alltid när vi var ute och åkte levde de rövare bak i transporten. Mimosa brukade stå och bita Hella och flera gånger fick vi stanna och säga till dem. Många gånger hade Mimosa bitit tag i Hellas täcke så att det hängde runt halsen.. För det mesta var hon jättesnäll, men hon kunde vara en riktig retsticka också.



Mimosa som tomte en jul :)

På Mimosa red jag mest fälttävlan. Vi red två SM i fälttävlan, ett med en femteplats och ett med en sjundeplats. Vi red också två Lag-SM i fälttävlan för Hermanstorps Kör- och Ridklubb. Första året blev laget placerat och Mimosa och jag individuellt , året därpå blev det tyvärr ingen lagplacering men Mimosa och jag tog även den gången en individuell placering. Det finaste var nog att vi vann SM i fälttävlan för New Forest ett år.



Bästa New Foresten i Sverige i fälttävlan!! :)

På det SM:et där vi kom femma hände en både tråkig och kul grej. Andra dagen gick terrängen, och Mimosa och jag hade verkligen tränat ordentligt hela året och hon hade känts i jättebra form och hade jättebra kondition. Dock var det något som inte stämde den här dagen. I början av terrängbanan kändes hon pigg och fräsch, men redan efter halva banan kände jag hur hon började bli trött. Vi galopperade på och efter sista hindret var det en brant sandbacke upp till mål. När vi hade gått banan var det många som hade klagat på denna backe och sagt att det var oschysst att sätta en tung, brant backe på slutet när hästarna redan skulle ha rejäl mjölksyra och vara ordentligt trötta. De som höll i tävlingen beslöt ändå att sätta målet efter backen, och så var det med det. I den här sandbacken kände jag verkligen hur musten gick ur Mimosa. Den backen var liksom droppen. Hon orkade inte ens galoppera upp för den, utan travade långsamt upp och in i mål. Hon var helt färdig, och jag var helt förstörd! Vi hade verkligen tränat och hon borde inte alls blivit så trött. Jag förstod ingenting...

Jag var ute och gick med henne massor efter terrängen och var kluven till om jag skulle starta det sista momentet, banhoppningen, dagen efter. Jag gick med henne på morgonen också och bestämde mig för att se hur hon kändes när jag red fram. Skulle hon fortfarande kännas trött skulle jag stryka mig. Mimosa kändes pigg igen, så jag beslöt mig för att starta. När det var vår tur hade det hittills inte varit någon felfri. Mimosa och jag gick in och satte en felfri runda, som till och med blev den enda felfria. Det kändes riktigt skoj att få avsluta så! Även om hon kändes bra på banhoppningen så var vi fortfarande oroade över att hon blivit så trött på terrängprovet dagen innan, så när vi kom hem från SM tog vi henne till veterinären. De tog massor med prover på henne, och det visade sig sedan att hon hade haft ett virus i kroppen, så att hon hade varit helt färdig var inte så konstigt.. Stackars lilla Mimosa! Det måste kommit plötsligt, då hon tävlingarna innan SM varit i toppform och inte varit det minsta trött.. I vilket fall som helst så blev det vila och hon var strax helt återställd.

Har många härliga minnen med Mimosa och hon var som sagt en toppenponny med ett hjärta av guld. Vi sålde henne sedan till samma tjej och familj som köpte vår underbare Ramson. Jättekul att de köpte båda mina pärlor! Den tjejen heter också Sara och hon fick också fina framgångar med både Ramson och Mimosa. Sara red lite fälttävlan på dem i början, men satsade sedan bara på hoppningen. På Mimosa kvalade hon in till GP-ponnyn och fick rida i Scandinavium. De sålde sedan Ramson till en liten tjej och hon skulle rida GP-ponnyn med honom, men han blev skadad och då lånade Sara ut Mimosa till henne. De kvalade in till Scandinavium och Hembys Mimosa och tjejen Rebecka blev segrare!! :) Mimosa såldes sedan till en annan familj, och där är hon även idag. Tyvärr går hon ingen fälttävlan längre, som hon tyckte var så kul och passade så bra till, men jag tror att hon säkert har det bra ändå :)



Mimosa segrade i Scandinaviums GP-ponny :)

Paddocken blev riktigt bra efter att mamma harvade igår kväll, så både Marco och Hedda har fått gå i den idag! Innan jag tog upp Marco i paddocken klämde och kände jag på hans ben, där han var öm i onsdags när vi var hos Dennis. Nu stod han helt still och reagerade ingenting när jag höll på att trycka och ha mig. Väl uppe i paddocken såg han pigg och fräsch ut, busade massor. Så nu ska jag börja rida honom ordentligt igen, jippie!

Hedda fick gå i paddocken nu på kvällen, och hon var jättepigg. Tränade liten byten idag, och oj vad hon skuttade. Hedda som alltid är pigg, men aldrig busig. Vad flög det i henne tro? Kul när hon också busar lite ibland :)

Förresten, vi kan aldrig ha en normal dag i den här familjen. Alltid ska det vara något, och för det mesta brukar det vara mamma som står för tokigheterna. Idag när jag satt och trimmade Hedda uppe i paddocken så ser jag hur Natalie kommer gåendes på grusvägen upp mot paddocken. Jag visste ju att mamma skulle rida henne, och eftersom det var mörkt så tog jag för givet att mamma gick bredvid och ledde henne. Tji fick jag..

När Natalie kommer närmare paddocken ser jag att hon för det första går själv och för det andra har sadel på ryggen men varken grimma eller träns på sig.. Mamma då? Ja, hon kommer ett antal meter bakom, med tränset i högsta hugg, och försöker alltså få fatt på Natalie som valt att kliva ut ur stallet med bara halva utrustningen på. Mamma skulle nämligen gå in i sadelkammaren och hämta hjälmen och tränset, och stängde då inte boxdörren, för varför skulle Natalie gå ut..?

Ni som känner min mamma blir väl inte ett dugg förvånade. Bara Beata som aldrig tror att något ska hända och inte vidtar några säkerhetsåtgärder. Hon drabbas inte ens av panik när hon kommer ut från sadelkammaren och boxen plötsligt är tom...

Jag fick upp mobilen och filmade, och om ni tycker att jag låter irriterad så är det för att jag faktiskt var det. Även om jag inte längre blir förvånad över att hästar och hundar springar lösa titt som tätt eller att mamma backar in med transporten i stallet (ja, det har hänt, men det tar vi en annan gång), så får jag ändå lite halvpanik varje gång det händer. Kan i alla fall berätta att Natalie bara kunde gå på den inhägnade grusvägen mellan stallet och paddocken, så ingen större skada skulle kunna ha skett.

Undra vad morgondagens tokighet à la Beata Ekman kommer att bjuda på?