Go kväll!
Tänkte skriva lite om hur det är att jobba som beridare. Tidigare har jag ju jobbat som working student och detta jobb är helt klart ett steg uppåt. Jag är ung och har därmed inte samma erfarenhet som många andra med samma yrke. För min ålder har jag hunnit med rätt mycket, suttit på många olika hästar, sett flera duktiga ryttare och deras sätt att arbeta. Jag försöker göra min egna lilla mix av allt det jag har lärt mig på vägen och fortsätter att lära.
Den största skillnaden från att vara "elev" till att faktiskt vara ryttaren är ansvaret. Alla vet hur stor del träningen har att göra med hästens välbefinnande. Det vill säga att om någon av hästarna som jag rider skulle få en arbetsrelaterad skada är det på mitt ansvar. Jag försöker lägga upp en plan för varje häst och göra varierat arbete samt lägga in lugnare perioder. Men självklart kan skador fortfarande uppkomma pga ridning, lika väl som man kan förebygga. Som tur är har ingen av mina hästar haft några större problem, peppar peppar.
Det roligaste med mitt jobb är att se hur varje individ utvecklas. För mig är det den största tillfredsställelsen, att se resultatet av sitt arbete och dessutom veta att det alltid kan bli lite bättre. Jag har fått en rejäl dos med självförtroende efter att ha upptäckt hur mycket jag klarar av. Flera olika hästar i alla åldrar, vissa som har behövt mycket korrigering, men alla har blivit bättre med mig som ryttare. Om en proffsryttare skulle ha samma häst i träning skulle resultatet förstås vara mycket bättre och komma snabbare, men det är ju mitt mål. Att kunna sitta upp på en ny häst och snabbt känna in vad som behöver arbetas på, vad som är grundproblemet och hur man ska lösa det. Ännu är det mycket jobb för att arbeta upp känslan, lära sig teoretiskt och samla på sig erfarenhet. Men jag är på väg! Och detta ställe ger mig fler möjligheter än jag någonsin skulle kunnat drömma om.
Som beridare får du sällan vara med och välja ut vilken häst DU helst skulle vilja ha. Du får ta vad som ges till dig och försöka göra det bästa du kan med just den hästen. Ibland kanske man inte kan jobba precis som man skulle vilja. Om man tex jobbar hos en ren hästförsäljare kanske man måste pressa lite extra för att få hästen så bra som möjligt på kort tid. Helst lära den några rörelser så att priset kan komma upp. Jag är glad att jag inte sitter i den situationen, för mig handlar det mer om vad hästarna ska användas till. Elmo tex vill de ha till we, alltså behöver jag fokusera mer på galoppen, byten, vänja honom vid de olika hindrena och så vidare.
Jag är verkligen lyckligt lottad över att ha tillgång till så många fina hästar. Vanligtvis tar det flera år att jobba upp sig till att få rida de bästa hästarna. Mer normalt är att man har alldeles för många hästar för att hinna lägga tillräckligt med tid på var och en samt att man får ta det "som blir över". Det är väldigt lärorikt att rida hästar som kanske inte är av toppkvalité, jag har gjort det och är tacksam för alla hästar. De har alla något att ge. Men ännu gladare är jag över att få rida och tävla de hästar jag har nu, jag tycker om varenda en (de flesta dagar iallafall :).
Oj så långt inlägg det blev och jag skulle kunna skriva ännu mer. Kanske får bli en part 2 :P
Sov gott och trevlig helg!!
Astrid
Läst 17176 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Idag blev det en testtur på det nya stoet (namnet är tydligen Füerstin, typ..). Började med att longera henne inomhus, sedan knäppte jag på inspänningstyglar väldigt löst spända för att se hur hon reagerade på kontakt. Hon ville inte riktigt gå fram till en kontakt utan var ganska avknäppt i nacken. Hon jobbade på lugnt och fint så efter en stund satt jag upp. Hon är supercool, verkligen bra skalle på den madamen. Red lite inne för att sedan gå på utebanan och rida runt några varv. Hon brydde sig inte om något, trots att gården är en byggarbetsplats då taket håller på att läggas om. Däremot var hon väldigt borta i kontakten och var alldeles för låg och inne med näsan. Gav inte någon bra känsla direkt, men ute då hon fick bättre bjudning blev det bättre. Jag gissar att hennes form beror på att hon inte har varit i arbete och har ungefär noll muskler för tillfället. Hoppas mer på det än att hon har varit riden på detta sätt. Men med lite jobb ska det nog bli en riktigt fin häst. Som sagt så vet jag inte riktigt vad planen är för henne, hur länge hon ska vara i arbete före hon går ut i stoflocken. Är iallafall skönt att veta att hon är så lätthanterad, har förtroende för människor och är cool att rida.
Skype fick gå ut på ett av fälten tillsammans med Invicta och Imperador (2 av årets föl). De kom bra överens även om det var en hel del skrikande från fölen som skiljdes från sina mammor. Om några dagar kommer dem ha lugnat ner sig.
Dagen avslutades med Carolina och Celeste på pizza hut. Vi strosade omkring i köpcentret efter middagen (här har flera shoppinggallerior öppet till 23.00!). Jag har inte shoppat på månader och hänger inte alls med i modesvängen. Men när vi kom in i en affär trodde jag först att det var kläder för barn. Nästan allt var magtröjor. Tänkte först att det var ju synd att man inte har en platt solbränd mage att visa upp. Men vad fan, hur många har det egentligen? Snacka om att sänka självförtroendet hos en stor grupp unga tjejer som tror att det är så man måste klä sig trots att man inte känner sig bekväm. Vill man visa upp sin mage ska man göra det, men det betyder inte att alla behöver klä sig i tröjor som skulle kunna passa en 7-åring. Märklig värld vi lever i..
Sov sött och kom ihåg att ni duger precis som ni är, med eller utan magtröja.
Astrid
Läst 12263 ggr | Kommentarer | Kommentera |
God kväll!
Igår natt, 4.00 anlände två nya hästar med transport från Tyskland. En av dem är ett hingstföl på 7 månader, Skype. Manuel budade hem honom på auktionen i Verden där de var i april. Pappa Manuel och son Manuel sa att de bara skulle åka och titta. Jag tror både jag och Celeste förstod att de skulle köpa något, våra reaktioner var dock helt olika. Jag blir jätteglad över fler hästar medans Celeste inte är jätteglad :P Skype har varit helt slut efter den långa resan (inte så konstigt!), men han är social och nyfiken på människor. Stor för sin ålder, väldigt snygg fuxfärgad och kommer nog bli en lovande dressyrhäst i framtiden. Hans pappa är Spörcken som är född 2008 och jag gissar att detta är första fölkullen för honom. Skype ska få gå tillsammans med de andra fölen från iår. Först får han vila upp sig några dagar på stall och bara gå ut lös i ridhuset.
Den andra nykomlingen var ett spontanköp. Jag tror min chef var lite uttråkad efter några veckors semester, så han köpte en häst. Han hittade henne i en katalog med auktionshästar (också Tyskland). Jag satt och red Ulisses för ca 3 veckor sedan då han satt och tittade. Jag hörde att han pratade spanska i telefonen och när han la på såg han så grymt nöjd ut. Jag misstänkte vad det var frågan om och när jag red förbi sa han att han just köpt ett 7-årigt sto. Han köpte inte bara stoet, utan även ett föl som är i hennes mage. Stoet, som heter typ Fûrstinna eller något i den stilen, verkar ha ett underbart temperament. Snälla stora rådjursögon. Hon är väldigt omusklad, har förmodligen tappat mycket under resan, men är välskött och blank i pälsen. Hon ska vara riden, vi ska experimentera imorgon. Longerade henne lite idag och hon skötte sig fint. Dessutom flög hon fram i traven, hade bra skritt och galopp. Verkar som att det blev ett lyckat köp :) Hon är efter Fuerst Heinrich och hennes blivande föl efter San Amour. Jag har inte riktigt fått klart vad planen med henne är, om hon ska vara i träning eller om hon ska ut med de andra stona direkt.
Alltid spännande med nya hästar och när stallet är fullt är astrid glad.
Bilder kommer!!
Natti
Astrid
Läst 10353 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej på er!
Att jobba heltid med hästar har helt klart förändrat mitt sätt när det gäller hästhantering. Då jag bara hade min ponny och mammas häst var man mer tillåtande. Man hade all tid i världen och pysslade och grejade med hästarna jämt. Våra hästar var väldigt trygga i hanteringen, Benzon var rätt bortskämd, men ingenting som gjorde något. Man kände sin häst utan och innan och litade fullt ut på varandra. Därför gjorde man ibland saker som kanske inte var så korrekt ur säkerhetssynpunkt. Men mina hästar var härdade och det hände aldrig någonting.
Men det stor skillnad på att ha en egen ponny och att jobba proffesionellt med flera hästar (mycket hingstar) i olika åldrar. Jag är alltid extra försiktig med hingstarna, även de snällaste. De har andra instinkter som kan göra att de reagerar på en lukt, en häst som passerar eller något annat som triggar igång ett beteende som kan vara farligt om man inte är uppmärksam. Speciellt under betäckningssäsongen kan de bli lite snurriga i skallen och reagera annorlunda. Då gäller det att ha koll
Unghästarna som inte har så mycket vana får man se till att ha ett stort tålamod med. Tappar man humöret kan man få problem senare i den situationen om hästen blir tillräckligt skrämd. Man lär sig även att läsa av hästarna, vissa får man använda stora bokstäver med och andra med små. Med några får man helt enkelt ha lite överseende med. Typ Princess som alltid skrapar med hoven i golvet, i början försökte jag att vara stenhård med att korrigera. Men för att få henne att sluta helt måste jag nog sätta en kula i pannan på henne och det är inte ett alternativ (fast jag har hotat henne några gånger). Jag försöker ibland med rösten när hon sätter igång, men det är rätt meningslöst. Så istället för att bråka hela tiden ignorerar jag henne och tackar när hon står still.
Det värsta jag vet är "buffliga" hästar. Jag föredrar känsliga hästar som det räcker med att höja fingret åt för att få en reaktion. Hästar som man måste visa med hela handen och som gärna går ÖVER en har jag svårt för. Tack och lov så är de flesta lussar av den känsligare typen :)
Ha en bra söndagkväll
Astrid
Denna dam går mig på nerverna ibland, men för det mesta är hon en sötnos :)
Läst 11133 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Här hittar du alla våra husbloggare
Arkiv
- Februari 2023
- Januari 2023
- Augusti 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Januari 2022
- November 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- December 2019
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Augusti 2019
- Juni 2019
- Maj 2019
- April 2019
- Mars 2019
- Februari 2019
- Januari 2019
- December 2018
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- Januari 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009