Hej på er!
  
Jag hade, som andra inlägg, egentligen tänkt skriva en närmare presentation av gården, djuren, sambon Jonas och mig. Dock känner jag mig tvungen att ge er en rapport från verkligheten direkt. Livet på hästgården – den ofiltrerade sanningen.
  
Jo, det här med att äga gamla fordon...
  
Vår traktor aka Röda faran har, under en längre tid, haft ett stort behov av att åka på spa. Men med bristande engagemang/tid från vår sida, då annat viktigare har kommit emellan, har vi låtit henne bli i allt sämre skick.
I tisdags fick vi en leverans med hästfoder om fyra pallar. Jag var på ett väldigt bra humör då solen hade varit framme under nästan hela dagen och jag fått en hel del krattjobb gjort på gårdsplanen.
  
Mitt humör ändrades dock väldigt snabbt, jag började gråta när jag satte mig i traktorn för att köra in pallarna under skydd inomhus. Hon startade inte. Jag menar, hon startade inte ens lite. Uppepå detta skulle det under natten dra in ett kraftigt snöfall med blåst.
  
Jag såg framför mig en kväll i styrketränings tecken genom att bära in 48 säckar om 20 kilo styck plus 48 säckar om 25 kilo styck för hand. Diskuterade upplägget med mig själv fram och tillbaka och kom sedan fram till att jag bara inte orkade med detta styrkepass just den här kvällen, utan kunde spara det tills i morgon. Jag klädde in pallarna i en massa hösilageplast och säkrade allt ordentligt för blåstens skull. Sedan gick jag in och tog ett glas "sockerdricka" och berömde mig själv över vilket fantastiskt bra beslut jag hade tagit.
  

Med ovan sagt fick Jonas ännu ett meckprojekt som hamnade högst upp på hans "att göra"-lista. Listan toppas för övrigt av våra två Jeepar födda -98 samt -81 som även de behöver vård av olika slag. Kan tillägga att han inte blev alltför glad när jag sa till honom att detta bara måste göras. Hur ska vi annars få ut hösilagebalarna till unghästarnas foderstation menade jag.
  
Uppgivet gick han ned för att titta på Röda faran – jag gick och lagade mat. Då Jonas är en väldigt händig och tekniskt lagd person listade han efter lite klureri ut att det antagligen var startmotorn som hade sagt upp sig.
Jonas söndagsmorgon bestod av att försöka mecka ur den gamla och få dit den nya. Jag höll mig borta från meckeriet så långt det bara gick, då vår förmåga till samarbete i situationer som dessa är lika med noll!
  
Lyckan när traktorn startade gjorde både Jonas och min dag. Vilken tur att jag hittade Jonas för sju år sedan – och att jag fortfarande står ut med honom! ;-)

Maria, 5 år: ”Snälla mamma, jag kan väl få en hund, snälla. Jag LOVAR att jag kommer att ta hand om den hela tiden, ge den mat och gå ut med den oavsett väder.”
Mamma svarar: ”Nämen Maria, jag har ju berättat att vi inte kan ha en hund. Men jag har pratat med pappa och vi har kommit överens om att du och din bror får ta över grannarnas landsköldpadda.”
 Besvikelsen var enorm, jag och min bror skulle få en långsam och tråkig landsköldpadda som uppe på allt var begagnad och skulle dö inom en snar framtid.
  
Nu, snart 29 år senare, äger jag en hund, två katter och tio hästar (snart 13 med 2017 års föl).
På min önskelista står fortfarande några getter, några får, några kor, några grisar och en åsna. Dessvärre har jag en sambo som sätter stopp för mina önskningar, men en dag kommer han att ge med sig – var så säkra.
    
Jag som kommer att försöka författa läsvärda inlägg i denna avelsblogg heter Maria Oscarius och är uppfödare av dressyrhästar. Jag fyller 34 år i maj och undrar faktiskt just nu, när jag läser siffrorna 34, vad jag egentligen har åstadkommit sedan jag var si sådär 18 år och tog mig in i vuxenvärlden på riktigt.
    
Just det ska jag försöka komma ihåg och berätta för er i mina inlägg, där ni kommer att få följa mig och min vardag på vår gård norr om Arlanda utanför Stockholm.
  
Hälsningar,
Maria
  
Ps. Om nedanstående scenario uppstår kommer ni att få följande svar:
  
”Hej Maria,
Mitt namn är Anna och jag skulle gärna vilja ha din hjälp med att välja hingst till mitt sto som jag tänkte betäcka i vår. Hon är supergullig och rör sig super. Jag skulle så gärna vilja ha en svart hingst, så tipsa gärna om en hingst som lämnar svarta avkommor.

Vänliga hälsningar Anna”
    
”Hej Anna,
Tack snälla för ditt mejl.
Jag hjälper tyvärr inte till med att välja eller vägleda dig i ditt hingstval då jag inte känner ditt sto.
Du kan säkert vända dig till någon av grupperna på Facebook där det finns många som mer än gärna hjälper till i din urvalsprocess.

Lycka till!
Varma hälsningar Maria”