Måste börja med att tacka alla er läsare för alla de fina kommentarerna på mitt förra blogginlägg kring förlusten av vårt avelssto Lakka och hennes föl. TACK snälla ni!
Jag har fortfarande inte tagit in det faktum att Lakka inte finns och att hon aldrig mer kommer att komma tillbaka. Gården ger mig mycket jobb varje dag vilket gör att det inte finns någon tid att för mig att gå runt att lägga ”sorgfokus” utan vardagen har sin gång och allt snurrar på för fullt.

Lakka och Cristal MJ på sommarbetet 2014

Natten till lördagen premiärade vår 5-årshingst Atom aka Tyrbo och hans nya bästis på dygnetrunt- bete.  Min plan är att de 2 ska gå ihop hela sommaren och njuta av att äta massor med gräs. Atom ska dock tränas samtigit som han går på bete vilket gör att han kommer att få stå inne några timmar innan han ska tränas varje dag. Jag får se hur han fungerar på det och kommer säkerligen att få modifiera upplägget vartefter när jag ser vad som fungerar bäst för honom.
Han har vilat sedan mitten av februari pga av ett långdraget tandproblem. Han tappade otroligt mycket i vikt i början av detta år då han inte kunde äta sitt hösilage ordentligt pga av foderfickor som stört honom enormt.  Vi bestämde att han inte skulle tränas då det inte fanns något hull att ta av för att bygga muskler och för att orka träna på den nivå som han låg på då. Vilan har gjort honom väldigt gott och han ser nästan ut som en tävlingshäst i full kondis om man bortser att han är lite bukig då han inte gått på gym och tränat sin core sedan februari  ;-)
På fredag den 2 juni ska vi på återbesök hos Ove Wattle på SLU igen och då hoppas jag verkligen att det ser bättre ut. Skulle det vara så att det inte blivit ngn förändring är han nog så illa tvungen att dra ut 1 tand för att skapa plats så att det inte fylls på med foder i fickorna som just skapar sådant enormt problem för ”Tyrbo” när han skall tugga sitt foder.

"Tyrbo" (till höger) och hans bästis. De gillar verkligen varandra.

I onsdags var jag på Lövsta Seminstation för att kolla vårt nya avelssto ”Greta” på 17 dygn.
Glädjande nog är hon konstaterad dräktig med hingsten Demand 1344. Så himla himla kul.
Hoppas verkligen att även 30dagars kollen så småningom visar på fortsatt dräktighet.
Detta blir lite av en chansning eller rättare sagt det blir en jättechansning att välja en 3-årshingst till ett sto som aldrig haft föl. Jag har dock en väldigt bra magkänsla och den har gett mig rätt många gånger tidigare. Om allt går som det ska får vi resultatet om ca 11 månader :-)

"Greta" och hennes bästis "Gigi" 1år som hon valt att adoptera. De är så himla söta ihop!

Då Cristal MJ aka Crickan fick så fina poäng samt omdömen på sitt unghästtest i början av Maj har Jonas och jag beslutat oss för att betäcka henne. Hon har redan varit iväg på seminstationen och är seminerad med Springbank II VH. Även där har vi gått långt utanför vår comfort zone och chansat på en 3-årshingst till ett lika ungt sto. Magkänslan ger oss dock även där väldigt goda vibbar så nu väntar vi med spänning till 18-dygns kollen i mitten av juni.  All denna väntan och spänning är inte hälsosam för min del ;-)

Cristal MJ aka Crickan är seminerad med Springbank II VH

Nu väntar vi med spänning på sista fölet som är beräknad till den 29/5 dvs idag. ”Gurkan” är mer än redo så jag hoppas att hon klämmer ut den, helst nu direkt, så att jag kan få tillbaka min vanliga sömncykel. Tror att Jonas skulle uppskatta en ngt piggare sambo ;-)

Ja hörrni, så kan jag sammanfatta den sista tiden hos oss, därav den katastrofalt dåliga uppdateringen på bloggen…
  
Den 29 april klockan 10.50 föddes det första fölet för säsongen. Allt gick utmärkt och det blev ett fint litet stoföl efter Sibelius-Don Schufro. Hon har fått namnet Florencia MJ aka Florpan. Jonas och jag är extremt snabba på att lista ut smeknamn på fölen. Så fort de fått ett riktigt namn har de minst 5 olika smeknamn. Ibland måste vi, på riktigt, tänka efter en stund vad de egentligen heter på riktigt :-)
Hon rör sig väldigt lätt och är ett energiknippe av rang. Ska bli så kul att följa hur hon utvecklas.

Florencia MJ efter Sibelius – Don Schufro.
  
Tidigt på morgonen den 30 april hände det som ingen hästägare vill vara med om…Vårt sto Lakka fölar ett döfött föl samt några minuter efter krystar hon ut flera meter av sin egen tarm. Jag kände direkt att det var kört när jag såg hur det såg ut och kort efter var veterinären på plats som konstaterande det jag hade befarat. Vi fick avliva henne på plats i hennes box. Att se både ett föl och min allra bästa vän som jag haft i 17 år, båda liggandes döda i boxen, den synen var och är bara så fruktansvärd. Det var väl inte såhär vår vänskap skulle sluta?! Bara att skriva dessa rader gör att jag sitter och gråter som ett litet otröstligt barn. Det är så oerhört tungt och jag kan bara inte ta in detta….det går bara inte.
  
Lakka och jag har hängt ihop 17 år, jag köpte henne enbart med hjärtat. Vår vänskap började några dagar innan hon skulle fylla 1år. Hon stod uppbunden i lösdriften och väntade på att få kraftfoder. Jag fick order om att inte klappa henne utan bara gå fram och hälla i kraftfodret i krubban, inget annat. Jag tänkte för mig själv, att det var ju väldigt konstigt att jag inte ens fick klappa henne, så med det tänkt klappade jag henne på halsen innan hon fick mat. Hon sprängde både uppbindningen och grimman och efter den händelsen fick vi inte tag på henne i lösdrifthagen på nästan 3 veckor. Jag var fast – Jag ÄLSKADE henne för den speciella häst hon var <3
  
När jag var yngre stormade det hyfsat mycket i mitt liv av olika anledningar. Lakka och jag har gått igenom så otroligt mycket ihop och jag har alltid hittat ett lugn och en enorm styrka när jag varit i hennes närhet. Nu begravs liksom även dessa minnen i och med att hon inte finns mer vilket jag har svårt att acceptera. Nu tänker ni kanske att detta låter på gränsen till knäppt, det är ju bara en häst, men för mig var hon inte bara en häst utan hon var verkligen min bästa kompis och hon fanns alltid där för mig när jag var ledsen och ensam.
  
Jag försöker minnas alla de härliga stunder vi haft ihop och tackar henne ödmjukast att hon skänkt oss två fantastiska ston i Brandy MJ och Cristal MJ
  

Lakka med hennes föl Brandy MJ efter Ampere – Landlord (2013).
  
Sex dagar senare närmare bestämt den 5/5 anordnade Mälardalens varmblodsklubb unghästtest på Strömsholm. Vi hade anmält vårt 3-årssto Cristal MJ och vi var spända av förväntan. ”Crickan” som hon kallas har stått i träning hos Pernilla Jennesäter inför detta unghästtest och har skött sig mycket bra. Pernilla har gjort ett fantastiskt jobb med henne. Hon är, utan att vara alltför partisk, en fantastisk individ med 3 bra grundgångarter som vi hoppas väldigt mycket på. Hon går och slår till med 49,5 poäng och ett gångartsdiplom och är iom detta även kvalad till Breeders i höst.  WoW säger vi bara – Vilken totalt lycka!

Cristal MJ efter Floricello – Landlord.
  
Livet som uppfödare och hästägare kan, som rubriken lyder, verkligen skifta enormt snabbt. Jonas och jag tar därför varje tillfälle i akt att fira det som firas kan. Det kan vara allt från att sitta med en kaffe i hästhagen och njuta av de fina unghästar våra avelsston producerat till att vi kan öppna en flaska bubbel på tisdag om tillfälle att fira ngt ges. Man vet aldrig när tiden är kommen för gravöl….
  
Snart är det dags för sista stoet att föla och i ärlighetens namn är jag skitnervös inför detta då minnet från Lakka sitter så färskt i minnet…

Just nu har vi nattarbete här på Stall MJ, närmare bestämt så står det fölvakning på schemat.
Häst 1 var beräknad till den 10/4 och Häst 2 till den 13/4 (Häst 3 är beräknad till den 29/5 så det är ett tag kvar). Det är hyfsat lugnt än så länge men de har fyllt i juvren som tusan så det borde inte vara jättemånga dagar kvar, om de håller samma linje som tidigare år.
Det är ju rätt praktiskt att vaka på två samtidigt måste jag säga. Jag är så himla nyfiken på hur årets föl ser ut, så snälla tjejer 1 och 2, ni kan väl bara klämma ut dem nu så att Jonas och jag får se era små föl. :-)
  
I veckan som var stod verkning av ettåringarna på schemat. Fyra av fem fick MVG i uppförande. Vårt sto ”Egget” hade tydligen hjärnsläpp just denna dag och visade sig från sin sämsta sida… Och jag som, i ett tidigare inlägg, skröt om att våra hästar allt som oftast står så snällt och lydigt på gången när de verkas. Hahahaha!
  
Efter att hon fått sig en rejäl uppsträckning och ett väldigt tydligt utvecklingssamtal förstod hon hur fel hon hade agerat och lovade att bättra sig till nästa gång.
 

"LillTyrbo" skötte sig utmärkt...

... vilket även "Tiny" gjorde.
   
Jag har länge funderat i banorna att jag skulle vilja ha en hagkompis till vår femårshingst. Han är en väldigt snäll individ som gillar närhet… Som killar oftast gör! ;-)
  
Han har en öppen planlösning i sin box vilket innebär att han inte har något galler till sin boxgranne. Det är en supersnäll valack som gärna ställer upp som klikompis när ”Tyrbo” är på det humöret, men som även tydligt säger ifrån om han blir för burdus.
  
Jag har tyckt att det är så skönt att kunna ha ”Tyrbo” på detta sätt då jag anser att det, även för hingstar, är viktigt med social kontakt. Jag menar bara för att han är hingst är han ju fortfarande en ”vanlig” häst som, liksom andra individer, vill ha närhet och kompisar. Jag har full förståelse att det inte alltid fungerar, men det är mitt ansvar som djurägare att läsa av min häst rätt och efter det bestämma vilket beslut som är det bästa för just den individen. Detta gäller oavsett kön. Läs av din häst rätt och ta ett så bra beslut som bara du kan efter det!
  

Mys med världens bästa femårshingst "Tyrbo". Ja, mycket riktigt så har han skydd och boots runt om. Ville skydda honom när det blev bus med nya unghästar i grannhagen igår. ;-)
  
Igår flyttade vi runt lite i hagarna och släppte in våra två ettårshingstar till en tvååring och just den snälla valacken som skulle agera lekfarbror, som han alltid har gjort. Det blev inte en superlyckad kombo då den snälla valacken förvandlades till en diktator, därför var jag tvungen att ta bort honom från den flocken. Vet faktiskt inte vad som hände riktigt men det fungerade bara inte. Man kan milt uttryckt säga att den snälla valacken inte var så snäll längre…
  
Med det i bagaget kände jag i morse, när min spontana sida tog över, att ”Äh vad tusan, jag släpper ihop honom med ”Tyrbo”. (Jag har under en lång tid läst av dessa två och tog beslutet efter det förstås.)
  
Sagt och gjort släppte jag ut hingsten först och valacken efter det. Det var som att släppa ut två unghingstar på sommarbete. Sprudlande glada drog de några rejäla repor i hagen och efter det började de äta ur samma höhög, kort därefter gick de sida vid sida på upptäckspromenad i hagen. Nu hoppas jag att de fungerar ihop så att de kan få njuta av ett långt och härligt sommarlov i en fin och stor gräshage dygnet runt i sommar. :-)

Ihoppsläppet i morse. :-)
  
By the way… Fick en kommentar till mitt senaste inlägg kring att vi försöker låta hästarna få vara hästar i den mån det går. Kommentaren löd som följer: ”Gud vad underbart att era hästar får vara hästar, förstår inte hästägare som bara låter sina hästar vara ute några timmar i små hagar. De borde inte få ha häst.”
  
Som jag skrev ovan gäller det att kunna LÄSA av sin häst. Vad har den för behov och hur kan jag som hästägare göra det så bra som möjligt för den.
  
Våra hästar, bortsett från unghästarna på lösdrift, går ute efter väderlek. Det innebär att är det en normal dag med ok väder hela dagen går de ut vid ca 05-06 och äter frukosthöet ute. Lunch serveras ute mellan ca 11-12, mellis serveras även den ute mellan ca 16-18. Intag sker ca 21-23, då får de den sista högivan och mineraltillskott. Den högivan är, för varje häst, anpassad så att den har ”fri tillgång” under natten.
  
Skulle det t.ex. regna eller snöa under större delen av en dag går de ut som vanligt på morgonen, men är bara ute några timmar så att jag hinner göra stallet utan att behöva mocka med dem inne. Den korta hagvistelsen kompenseras genom att de får en promenad på eftermiddagen.
  
Jag förstår mig inte riktigt på hästägare som prompt skall släppa ut sin häst/ar i hagen om det råder full storm, snöfall av värsta slaget eller ösregn bara för att den måste vara ute från 06-22 varje dag. De går ändå bara och ställer sig med rumpan mot vinden och rör sig inte från den fläcken. Återigen, men lite sunt förnuft kommer man långt här i livet...
  
Over and out för denna gång.

Jag reagerar ibland över hur lite kunskap det finns om hästar och oviljan till att lära sig att bli bättre. Idag handlar det mycket om att tävla och träna, men kunskapen om hur själva hästen fungerar verkar, oroväckande, ha försvunnit helt hos vissa hästägare.
Jag vill hela tiden utvecklas och söker aktivt information och lyssnar på människor som kan mer än vad jag kan. Jag tycker inte heller att det är konstigt att fråga om råd om jag känner att jag kört fast med något.

Jag kommer så väl ihåg när jag, efter avslutade gymnasiestudier, började jobba hos uppfödarparet Ann och Torsten Pehrsson i Skåne. De är av det äldre gardet i hästvärlden med otroligt mycket kunskap i mångt och mycket.
Mina första tankar var som t.ex.
- Men gud, han släpper ju ut hingsten utan skydd i hagen.
- Hästen har bara vanliga skydd fram, ingenting bak. Men man SKA ju ha dem lindade runt om vid träning?
- Inga skydd och inga täcken när de åker lastbil, undra hur de tänker alltså de kan ju skada sig.
  
Ann och Torsten med deras uppfödning Impuls 1139 efter Master - Chapman vid Bruksprovet 2007:

Under min gymnasietid jobbade jag varje ledig tid hos en väldigt duktig dressyrryttarinna. Där fick jag lära mig så otroligt mycket och hur det fungerar i ett tävlingsstall. Det var ordning och reda på allt och var det inte det fick vi vänligt men jäkligt bestämt höra detta. Hästarna skulle hålla en puts så att det gick att spegla sig i dem. Täckena skulle vikas på ett speciellt sätt, alla tränsen skulle putsas och hängas upp likadant, skulle hästen trimmas lämnade ingen häst stallet om den inte var 100% shiny med allt vad det innebär. Och vet ni vad jag älskade verkligen att det var så.

Döm om min förvåning, när jag började jobba hos Ann och Torsten och hästarna kunde se ut lite hur som när de skulle trimmas. Jag menar de lindades inte vid ridning, de hade bara vanliga hoppskydd fram, alltså hur tänker de?
Efter 2 veckor var jag nära att ge upp, jag fixade inte omställningen. Det var ju självklart inte bara för att de inte lindade hästarna utan att det var extremt slitigt med långa dagar 6 dagar per vecka. Men efter noggrant utvecklingssamtal med mig själv kom jag fram till att jag skulle jobba hela sommaren och göra en utvärdering när sommaren var slut. Jag kan säga att det var mitt bästa beslut någonsin…
Att få ha haft möjligheten att lära mig så mycket om hästhållning av ett par som har så många års erfarenhet av att föda upp och hålla hästar är något jag verkligen skattar otroligt högt.
Vi har fortfarande idag väldigt god kontakt och när jag känner att jag behöver bolla någon tanke som jag inte reder ut ställer de gärna upp som bollplank.

Nu när Jonas och jag satsar på uppfödning själva kan jag applicera mycket från båda världar. Täckena viks fortfarande minutiöst innan de läggs på hyllan i sadelkammaren, tränsen putsats och hängs upp på led och om hästarna skall jobbas får de fortfarande olja på hovarna ;-)

 
Samtidigt som jag i väldigt många situationer använder mig av det tänk som jag fått av Ann och Torsten. Det tänk innebär bl.a. att hästar skall få vara hästar både när de är unga och tävlingshästar. De skall härdas och bli starka, inte lindas in i skydd runt om när de går ut i hagen och definitivt inte stå i en liten ruta några timmar per dag från 3-års ålder om inte en skada är anledning till detta. Jag har dock fått ge vika för det något då vår 5-årshingst har boots fram när han går i hagen pga av att han gärna trampar sig fram med sina bakhovar. Men förövrigt går alla våra hästar, unga som tävlingshästar i stora hagar från morgon till kväll och hör och häpna, de rids för det mesta bara med skydd fram ;-)
  
Vår 5-årshingst Atom MJ tar sig en löprunda i sin hage!

Vår affärsidé bygger på att föda upp samt sälja föl/unghästar. Punkt.
Planen har alltid varit att vi ska sälja ett föl av varje ”fölkull” och sedan spara resten och sälja dem vid 3-4 års ålder.

År 1 fick vi 1 föl på 2 ston - Vi valde att spara den
År 2 fick vi 1 föl på 3 ston - Vi valde att spara den
År 3 fick vi 1 föl på 3 ston - Vi valde att spara den
År 4 fick vi 1 föl på 4 ston - Den behövde vi tyvärr ta bort
År 5 fick vi 3 föl på 4 ston - Vi behöll alla ;-)

Ja som ni ser ovan hade vi några värdelösa första år med 2 kastningar utan förklaring samt ston som inte blev dräktiga. Det tog verkligen knäcken på Jonas och mig, vi undrade många gånger vad i hela friden vi gett oss in i och varför det bara inte flöt på som det skulle. Men skam den som ger upp…
Inför 4:e årets seminsäsong kände vi att det krävdes en rad förändringar vilka vi även verkställde.
- Vi bytte seminstation
- Vi ändrade om i tjejernas kost
- Vi bytte grovfoderleverantör
- Vi slöt ett avtal med en granne som gjorde det möjligt för oss att arrendera ett stort och mycket bra bete.
Nu i efterhand skulle vi självklart gjort förändringen mycket tidigare men det är ju alltid lätt att vara efterklok eller hur :-) Vi lär oss hela tiden och förbättrar det som förbättras kan.

Då vi bara fick 1 föl de första 4 åren kände vi att vi inte vilja sälja dem som föl utan ville följa dem fram till ca 3 års ålder.

Uppfödning 1, Atom MJ efter Ampere, har vi fortfarande kvar och kommer så att ha om inte någon kommer och lägger ett bud på flera miljoner ;-)

Uppfödning 2, Brandy MJ efter Ampere, har vi också kvar.

Uppfödning  3, Cristal MJ efter Floricello, har vi också kvar.

Uppfödning  4, Dolcetto MJ efter Fürstenball, var vi tyvärr tvungna att ta bort innan hans 1 årsdag :-(

Uppfödningarna 5 Enigma MJ, 6 Eclipse MJ och 7 Escobar MJ från 2016 har vi också alla kvar hahaha...
  

”Men åhhh vad fin detta hingstföl blev, denna måste vi bara spara då det är stoets första föl”
” Men åhh nu fick ju Tamy ett stoföl, den måste vi ju bara spara då vi ska ta bort mammahäst i höst”
”Men åhhh nu fick Gurkan också ett stoföl och det är ju hennes första föl den kan vi ju bara inte sälja”

Ni kanske anar ett mönster - Ja jisses, vem har sagt att det ska vara lätt att ta ”rätt” beslut

Stall MJ, dvs Jonas och jag, hade i fredagskväll ett mycket trevligt styrelsemöte där vi diskuterade bolagets framtid högt och lågt samt på tvärssan och korssan. Under mötet bjöds det på en väldigt god middag med tillhörande sockerdricka. Beslutet som klubbades igenom mot våra egna viljor var att uppfödning 2+3 samt ett av fölen som föds nu under våren måste säljas så småningom för att vi bl.a. skall kunna finansiera en ny seminsäsong och förhoppningsvis få väldigt fina föl 2018.
Att bara tänka tanken att sälja våra uppfödningar känns både jobbigt och lite nervöst om jag ska vara riktigt ärlig. Egentligen inte så jobbigt pga. av att vi skall skiljas från dem, eller jo lite kanske, utan den största oron är faktiskt att hitta rätt köpare som förstår hästen till 100%. En köpare som kan träna hästen på bästa möjliga sätt och som kan ta tillvara på just den individens talang och förvalta den på ett klokt sätt.

Det är många tankar som yr runt i Jonas och mitt hjärnkontor just nu...

Fölen som väntas i vår är efter Dream Boy, Skovens Rafael samt Sibelius. Det ska bli så spännande att se vad som "ploppar" ut :-)

Jag tänker rätt ofta på hur olika vi tänker när det gäller fölhantering. Ja även när de är äldre förstås – men just den första tiden när de ska äta, växa och bli starka. Detta ämne kan engagera mig på många plan och ibland till och med väcka en björn som sover väldigt djupt och skönt. Alla gör vi olika och det finns väl egentligen inga rätt och fel, men på något sätt tycker jag ändå att många glömmer bort att låta sina föl just få vara föl.

Atom MJ aka Tyrbo som föl.
  
För oss är det tre saker som är otroligt viktiga och som Jonas och jag lägger stor vikt på redan under de första dagarna hos fölet.
1. De ska lära sig att inte vilja fly
2. De ska bli trygga med oss som människor
3. De ska ledas i grimma från dag 1

Sitter dessa grunder i ett tidigt stadie skapar det, för oss, sällan några problem att hantera dem. Självklart är de alla olika individer vilket gör att vi också haft några föl som krävt lite mer jobb än andra, men i stort har vi sällan problem med ovanstående tre punkter.

Jonas med sin ögonsten Eclipse MJ aka Knubbsälen, Köttbullen eller LillTyrbo. :-)
  
Jag blir lika förvånad varje gång jag ser föl med täcken på, föl som ställs i spolspiltan med mamman för att träna att spola benen, schabrak/filtar som läggs på redan dag 3, föl som står på släp med mamman dag 4, föl som står uppbundna på gången dag 5, ja listan kan göras lång och jag motsätter mig å det kraftigaste kring detta beteende från oss människor.
  
Nu tänker säkert många av er att ”Men det är ju jättebra att fölet lär sig det redan tidigt så blir det inga problem sen när den ska ridas in” eller ”Jag vill faktiskt kunna hantera mitt föl om det blir skadat och en veterinär behöver titta på det”. Jag köper inte era argument, sorry! Vi vill att våra föl skall förbli nyfikna genom unghäståren och inte avtrubbade vilket jag anser att föl blir om de hanteras för mycket när de är just FÖL.
  
Ett föl som har täcke på sig ska ha det av en anledning som t.ex. sjukdom vid födsel mm, jag ni förstår vart jag vill komma...inte om det duggar lite en vårdag. Självklart ska föl inte stå ute i ösregn och bli kalla, men lite sunt förnuft från oss människor över lag hade inte suttit fel i många lägen.
  
Jonas och jag lägger ned otroligt mycket tid de fyra första veckorna i fölets liv. Vi leder dem ut och in från hagen och umgås med dem så mycket vi bara kan. That's it, varken mer eller mindre! Efter dessa veckor är fölen vana vid oss, följer oss och det är inga problem att leda dem. När detta är gjort får de bara vara och leka med kompisarna på sommarbetet eller förbetet hemma.

Jonas och Cristal MJ aka Crickan.
  
Vi lyfter alla ben på fölen varje dag som en rutinsak
Vi klappar dem på hela kroppen varje dag som en rutinsak
Vi myser med dem varje dag som en rutinsak

När de verkas hålls de i grimma och står ensamma på gången intill mammans box. Självklart brukar det kunna bli lite stök i början, men sedan när de vet vad det handlar om står de stilla till dess att de är färdigverkade.
Varför? Se punkt 1.

Fortsättning följer…

Jonas med Enigma MJ aka Egget eller Skägget och LillTyrbo.

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev sist. Min plan var att göra ett inlägg varannan dag, det sprack ju rätt snabbt. Jag har egentligen massor att skriva, men på något sätt har tiden bara sprungit iväg och helt ärligt har jag känt mig lite under isen de sista två veckorna.
  
Ni vet säkert lika bra som jag att när man äger en häst/hästar innebär det att de ibland inte är på topp. Det tillhör förstås livet som hästägare men det är klart att det är tråkigt när det väl händer dem något. Vårt fina sto ”Pärlan” är just nu off-line från träning/tävling och är hemma hos oss för vila i minst sex veckor. Hon har redan vilat under snart sex veckor så nu när hon inte riktigt fick tummen upp för igångsättning på återbesöket i torsdags beslutade vi, tillsammans med hennes ryttare, att hon fick komma hem till oss för vila istället.
Det är iofs mysigt att ha Pärlan hemma då hon är världens mysigaste häst, men inte på grund av just denna anledning Livet med hästar är ju dock så här. Det går upp och ner mest hela tiden. :-)
 

"Pärlan" med sin duktiga ryttarinna Filippa Norrman.
  
Jo...det här med att ha en box ledig… Som ni kanske läst, i ett av mina tidigare inlägg, så var vi tyvärr tvungna att ta bort vårt fina avelssto Tamara strax innan jul. Både Jonas och jag var fast beslutna i att vi inte skulle köpa ett nytt sto. Vår tanke var att vi skulle satsa helhjärtat på att hitta bra partners till de tre ston vi har och vara nöjda med det.
  
Men... Fredagen den 3 mars fick jag ett sms som visade sig vara av mycket intressant karaktär. En fråga ställdes, Jonas och jag bollade den fram och tillbaka x antal gånger och nu står ”Greta” i stallet. Hon anlände från Skåne strax efter 18 igår kväll. ”Greta” är ett åttaårigt sto efter Don Primero – Rohdiamant, ägaren vill ge henne ett annat liv än livet som tävlingshäst och vi nappade på att få förvalta henne som avelssto istället. Hon har aldrig haft föl så vi hoppas verkligen att allt står rätt till med Gretas kropp, så att hon tar sig och blir dräktig.
Vi använder oss av Lövsta seminstation vilka är väldigt duktiga och kunniga, så är allt ok med Greta ser jag inga som helst problem med att hon inte skulle bli dräktig. Men då jag har en släng av pessimism i mig vågar jag aldrig ropa hej innan den där slutgiltiga 90-dygnskollen är gjord. ;-) Seminstationen öppnar den 19/4 så då åker jag och Greta dit för en statuscheck.
  
Nu går min ”datortid” till att välja hingstar till våra flickor, lika svårt som varje år men otroligt kul. Det finns ju så otroligt många fina och intressanta hingstar, så tiden framför datorn blir extra lång under denna årstid. Listan över tänkbara kavaljerer till varje sto brukar i regel vara klar redan i början av året, men detta år är den fortfarande blank. Det jag i varje fall kan konstatera är att den hingst jag tänkte välja till Greta inte är aktuell längre nu när jag har sett henne live….fortsättning följer!
  

Greta har precis invigt sin nya box med en rullning i nya spånet.
  
Jag avslutar med en bild på Jonas bil…och nej, han är faktiskt inte sur på mig. Jag har ju ändå lovat att städa den så småningom. ;-)
 

Som rubriken antyder är Atom MJ aka Tyrbo vår absolut första uppfödning. Han är född 2012 och är en hingst efter Ampere – Rambo – Kaliber – Brabant – Toreador. Mamma Tamara tillhör stofamilj 46, Piledalsfamiljen. Det är svårt att inte bli alltför ”puttinuttig” när både Jonas och jag pratar om vår Tyrbo, han betyder liksom allt eller ja väldigt mycket för oss. Han har lärt oss så otroligt mycket, skänkt oss så mycket glädje samtidigt som han har fått stå ut med alla nybörjarmisstag som bara går att göra.
  
Det började redan den natten han föddes, närmare bestämt den 22 april 2012. Jag som hade erfarenhet från fölning sedan tidigare kände mig rätt lugn. Den sköna känslan slutade abrupt utan en enda förvarning. Det var som att det helt plötsligt slog mig att ”shit den är ju jag som är in charge här, vem ska jag fråga nu?”. Under min tid på stuteriet var jag ju alltid en hjälpande hand till stuteriägaren som skötte allt kring fölningen. Jag var med för att se och lära och fick självklart hjälpa till om det behövdes, men jag behövde aldrig fatta något beslut kring fölningen. 
  
Jag hade förberett mig väldigt mycket och hade nog läst boken om hur allt innan, under och efter fölning skulle gå till flera gånger om, men inget stämde och då greps jag av panik. Jag blev på något sätt helt lamslagen och tänkte inte klart. Tur att lugnet himself dvs Jonas fanns vid min sida, det gjorde saken mycket lättare. Man kan ju nästan undra vem som hade bäst koll just då, ni får gissa själva. ;-)
 

Minuterna gick och Tyrbo hade fortfarande inte ställt sig upp och diat, han hade sakta tappat orken då han gjort så många resningsförsök men inte lyckats riktigt, då vi nog hade halmat lite för snålt tror jag.  Det kändes som en evighet, men nu i efterhand när vi har kollat på våra anteckningar så fanns det egentligen inget att oroa sig för över. :-) Jag tror bara att jag var så inne i vad som stod i boken och hade svårt att, just då, tänka att de alla är individer och fungerar olika.
  
Det som tog priset där på nattkvisten var nog att ingen nappflaska köpts in, klantigt jag vet, allt annat fanns i kittet som vi köpt men inte nappflaskan. Suck! Den behövde vi ju verkligen för att ge honom en mjölkboost så att han orkade ordentligt. Jag visste att den fanns en nattöppen mack i Knivsta, googlade upp deras nummer och ringde för att fråga. Tjejen som svarade var nog mäkta förvånad att få frågan om de sålde nappflaskor sisådär 03 på natten. Hon svarade mkt artigt ”Ja det har vi, vi har en med ett grönt mönster och sedan ngn rosaaktig variant, vilken vill du ha?”.
Jag kommer så väl ihåg mitt svar än idag då stackars tjejen fick sig ett ngt stressat och säkerligen otrevligt svar ”Skit i färgen, lägg bara undan en åt mig så kommer jag om några minuter, vi har ett föl som behöver den och den skiter nog i vilken färg det är på nappflaskan”. Jonas och jag skrattar fortfarande åt hela scenariot. :-) Jaja alla är vi nybörjare någon gång. Numera finns det tre nappflaskor på gården om någon skulle gå sönder eller bli borttappad av ngn anledning. ;-)
  
När vi sedan hade fått i honom en mjölkboost piggnade han på sig väldigt snabbt och var sedan uppe på benen inom någon minut. Mamma Tamara var helt magisk och skötte allt hur bra som helst. Efter en stund så tittade hon på både Jonas och mig med sina fantastiska ögon och höll kvar blicken ett bra tag. Det var som att hon på något sätt ville säga ngt till oss. Kan tänka mig att hon ungefär ville få sagt ngt liknande som ”Hörrni yra höns, jag har koll på läget det är liksom inte första gången jag klämmer ut en unge, slappna av för guds skull och låt mig sköta detta nu”.
  
Vi tog hennes uppmanande blick på allvar och gick upp och tog varsin kaffe och höll koll på dem via kameran. Mycket riktigt fixade bästa ”Tamy” det där utmärkt utan oss…

Del 2 följer snart! :-)

Eclipse MJ aka LillTyrbo eller Köttbullen. Jonas med sin favvo

Sista myset dagen innan hon togs bort

Eclipse MJ aka LillTyrbo eller Köttbullen 2 dagar ung

Atom MJ aka Tyrbo med mamma Tamar. Jonas med sina 2 absoluta favoriter

Atom MJ aka Tyrbo med mamma Tamara. Jonas med knappt 1års hästvana manövrerar vant de olydiga djuren

Atom MJ aka Tyrbo med mamma Tamara. "Jag kom faktiskt 2:a på fölvisningen. Bara en ynka poäng från vinst"

Mamma Tamara och Atom MJ på Sommarbete 2012

Atom MJ aka Tyrbo "Jag är så snygg, jag vet"

Mamma Tamara och Atom MJ 2012 Hemma innan betessläpp 2012

OBS att detta inlägg innehåller spår av ironi!
  
Hörrni läsare! Om jag ska vara riktigt ärlig blev jag väldigt paff och mäkta förvånad över att så många av er blev så upprörda av mitt förra inlägg. Kommentarer som ”Men ojj! Jag hade inte velat att min bil såg ut sådär” eller ”Vart har respekten för sin medmänniska tagit vägen?” eller ”Tycker det är pinsamt att man vill skylta med hur smutsigt man har det och hur man behandlar en (för) snäll partner” fullkomligen haglade in.
  
Först blev jag väldigt skakis när jag läste kommentarerna men när jag sedan stod i stallet och mockade i min ensamhet övergick min skakiskänsla till en total skrattattack. Jag kom ju på att det faktiskt var måndagsmorgon och att många av er säkerligen inte hunnit fått i er ert första morgonkaffe innan ni läste mitt inlägg och därav var så bitska. ;-)
  
Jag tar i varje fall lärdom av detta och kommer från och med nu vara tydlig i allt jag skriver så att det på inget sätt kan misstolkas, vidare inbjuder jag er även att ställa frågorna direkt till mig om ni anser att något är otydligt. Jag tänker att det alltid är bäst att fråga källan direkt, eller vad säger ni? Min tanke som jag hade när jag tackade jag till att blogga på Hippson var att mina inlägg skall komma att skildra min vardag utan att försköna den med fina bilder samt tillhörande text med ständig positiv klang varje gång. Så är inte min vardag och kommer aldrig att bli. :-)
  
Det jag även vill säga här och nu när jag ändå är i farten och har fått upp min kroppstemperatur en aning är att Jonas och jag har en mycket bra balans i vårt liv, där vi båda respekterar varandra för de individer vi är. Vi har båda för- och nackdelar i våra personligheter, vilket ju skulle vara konstigt om man inte hade.  Vi kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt helt enkelt om ni frågar mig…haha! Vi gillar att skämta med varandra på ett rätt grovt sätt där ironi och humor är de största ingredienserna. Ni behöver alltså inte vara oroliga för varken Jonas eller mig – ingen gråter sig till sömns på denna gård. ;-)
  
Med detta sagt vill jag nu bjuda er på några frågor med tillhörande svar från Jonas. Tycker att det inte är mer än rätt att han skall få komma till tals efter ”allergiincidenten” Håll till godo! :-)
  
Fråga 1. Hur träffades du och Maria?
Svar: Jag plockade upp henne vid en busstation då hon såg så vilsen ut. Sedan dess lever vi ihop.
  
Fråga 2. Vad har du för hästbakgrund?
Svar: Ingen.
  
Fråga 3. Vad är din roll på Stall MJ?
Svar: Den som styr upp allt på gården inkl. Maria efter att ha jobbat fulla samt hektiska dagar på Sveriges största flygplats.
  
Fråga 4. Berätta mer om din allergi och hur den påverkar dig att bo på en hästgård!
Svar: Den påverkar mig bara när Maria tvingar mig att hjälpa till i stallet eller att mata katterna.
  
Fråga 5. Vad är det bästa vs det sämsta med Maria?
Svar: Det bästa är att hon är duktig på att bädda vår säng och ibland när hon gör bokföringen i tid utan att jag tjatar. Det sämsta är att hon driver mig till vansinne flera gånger i veckan.
  
Fråga 6. Hur har du stått ut med Maria i snart 8 år?
Svar: Oj, bra fråga. Jag får nog återkomma när jag hittat ett svar.
  
Fråga 7. Vad drömmer du om?
Svar: Att få ha min lön för mig själv någon gång och inte att den går till att betala hösilagefakturan.
  
Fråga 8. Hur känner du för att ”Peggen” blivit så skitig?
Svar: Har tappat känslan för hur det känns att sitta i en ren bil. Bryr mig inte längre.
  
Fråga 9. Något övrigt du vill lägga till som jag missat nu när du har chansen att fritt få säga vad du vill?
Svar: Att jag faktiskt har världens bästa sambo i Maria, men ibland gör hon mig galen med sina 1000 idéer.
  
I bildspelet följer några bilder på vårt fantastiska avelssto Tamara. Tyvärr var vi tvungna att ta bort henne i december 2016 pga ålderskrämpor. Vi är djupt tacksamma att hon givit hos 2 (tyvärr bara 2) fantastiska avkommor - Atom MJ född 2012 samt Eclipse MJ född 2016.

Jag har märkt att Jonas allt oftare blir grinig och tvär på mig. De första åren var han ju alltid så vänlig och tillmötesgående men kunde självklart även då ryta ifrån ibland, men inte alls som nu.
Jag har verkligen funderat över vad det är som gör honom tvär, då jag själv upplever att jag är rätt schysst på många sätt. Men så för några veckor sedan kom svaret. Dialogen som utspelades mellan oss var ungefär så här:
  
Jonas: Nu ser du till att hålla ”Peggen” ren då jag tänkte ha den som pendlarbil till jobbet. Du vet ju att jag är allergisk. (Mot häst, hund, katt, pollen, timotej.) Så snälla, kör inga hästsaker eller höpåsar i den. Och ska du köra den får hunden sitta i bagageutrymmet. Ok?
  
Jag: Nämen självklart hjärtat, jag har ju ”Trucken” som jag kör hästsaker i hela tiden och hunden gillar ändå den bäst då hon har bra utsikt framåt.
  
Jonas: Jo, men jag menar du ser ju hur våra andra bilar ser ut som du använder om dagarna så jag tänkte bara påminna dig om det hela.
  
Jag: Ja, jag vet de är faktiskt jäkligt skitiga. Tänkte städa en av dem till helgen då det ska bli fint väder.
  
Jonas: Hahaha, lycka till med den städningen, säg till mig vilket år du tänkte ha den färdigstädad så att jag kan förbereda mig på århundradets händelse.
  

  
Som ni ser på bilderna har jag varit gravt olydig och inte hållit mig till Jonas uppmaning. Igen!
Jonas är inte typen som gör så mycket väsen ifrån sig utan är en tänkare som håller mycket för sig själv. När han tittar på mig och har den där blicken så vet jag vad han tänker.
  
Jag kontrar snabbt med ett svar som ungefär kan låta så här: ”Jag skulle bara åka bort till andra stallet och kvällsfodra och behövde ta med mig några höpåsar som jag glömt att ta med tidigare under dagen. Trucken hade nästan ingen bensin och jag var rädd att bli stående så att jag hade behövt ringa dig”. Jonas tittade bara på mig utan att säga ett knyst, lyssnade på mitt argument och tittade sedan in i datorn igen.
  
The End!
  
Men jag har faktiskt lite ordning på saker som känns viktiga för mig. ;-)

  
Apropå Bruksprovet. Jag såg precis att båda mina favoriter blivit godkända varav den ena till och med blev Bruksprovsvinnare. Formalin samt Ironman H, vilka fina hingstar och vilka duktiga ryttare de har. Stort Grattis till uppfödare samt ägare. Och ett extra stort Grattis till Ida-Linn Lundholm samt Yvonne Österholm för ert fina sätt att visa hingstarna på.

Formalin efter Floricello - D-Day
Uppfödare: Lennart Nyström. Ägare: Hannell Dressage Stable AB
Fotograf: Mathilda Månsson - @mathilda.mansson88

Ironman H efter Bordeaux - Rousseau
Uppfödare: J.A.M Hurkmans. Ägare: Ucas AB
Fotograf: Mathilda Månsson - @mathilda.mansson88